Skrivet

Om curlade ungar

Sitter och läser ett intressant inlägg från en ponnymamma.

Som mamman är inne på behöver ju inte allt man gör för sina barn betraktas som ren curling- man kanske rent av gör allt möjligt i stallet för att man själv är genuint intresserad och VILL hjälpa till- även om man inte vill ha en egen häst eller ens rida som förälder.

Men nog tusan har jag sett även många curling-föräldrar passera revy genom åren och rent av blivit både beklämd och arg å deras vägnar.

Minns den bortskämda tonåringen som fick jättefin ponny, nytt släp i 100.000-kronors klassen och all utrustning som tänkas kunde och som, trots både allt detta OCH att det oftast gick väldigt bra för henne när hon tävlade kunde skälla ut sin medföljande mamma så att man stod bredvid och nästan skämdes- å bådas vägnar faktiskt.

Å flickans; för att hon var så ouppfostrad och å moderns för att hon enligt mig hade misslyckats så i sin uppfostran.

No way att mina barn skulle få gapa och skrika ostraffat på mig på detta vis- vare sig det var hemma eller på en offentlig plats.

Jag har också sett flera exempel på ponnyer/ hästar som helt klart hade sålts om barnet/ ungdomen fick bestämma men där föräldern genom sin curling har närt en förhoppning om att barnet inte ska tröttna helt och håller (vilket barnet till slut ändå gör eller säljer hästen den dagen barnet själv ska börja betala för hästen).

Nu har jag ju inga barn själv men jag är väldigt tveksam till huruvida något gott kan komma ur curlingen- det skulle möjligen vara att man, inbillar mig, kan få en väldigt tight och fin relation med sitt barn genom att tillbringa så mycket tid tillsammans.

Vad är era erfarenheter?

Skrivet

Onsdag- min dag….

amazing

…eller inte 🙂 ?

Nej, tyvärr räcker det inte med att bara vara amazing för min del; det ska jobbas, mockas, häst ska skötas och promeneras, hund ska rastas osv.

Idag fick djuren åter gå på promenad tillsammans och Vicke fick träna på sin nya färdighet; att gå framåt och försöka plocka åt sig så mycket gräs som möjligt samtidigt.

Jag låter honom hållas än så länge men om han tror att han kan köra samma grej när jag rider kommer han att bli gruvligt besviken.

Skrivet

Tisdag- månadens goda gärning?

Trots att jag har jobbat som socialsekreterare i mer än 25 år händer det fortfarande att jag är med om sådant jag aldrig upplevt förut och idag var en sådan dag.

Jag följde med en kollega på ett hembesök till en familj som visade sig ha en chihuahua.

Jättegullig liten vovve men nästan det första jag la märke till var att den hade jättelånga klor.

Familjen uppgav att den inte tyckte om att få klorna klippta men på min fråga om jag fick göra ett försök kom de genast med en kloklippare och jag gav mig i kast med uppgiften- jag tyckte så synd om den lilla krabaten för det kan omöjligt vara bra att gå med så förvuxna naglar.

Ja du milde man vilket projekt det blev!

Hunden sprattlade som en fisk på torra land och trots att jag hade världens grepp om den och ett av barnen i familjen höll huvudet så att den inte skulle bita mig så var det en kamp utan dess like.

Den jäkla kloklipparen var något av det slöaste jag har skådat och jag vågade dessutom inte klippa för mycket för att inte riskera det blodbad som kan följa av att man kommer åt pulpan- då hade jag nog inte blivit så populär hos familjen gissar jag.

På vardera bakbenet var en klo så lång att den hade börjat växa som i en cirkel och denna cirkel var banne mig nästan sluten och att klämma in saxen där och klippa till var hur svårt som helst.

Faktiskt lyckades jag klippa alla klorna hjälpligt och pratade med familjen om hur de kan göra framöver (ta hunden till veterinär eller någon djurshop som utför kloklippningar eller så kan jag ta med Soyas kloklippare vid nästa besök om en månad).

Hunden var i övrigt hur fin som helst men som sagt…dessa klor!

Det kändes skönt att ha kunnat göra en insats även om detta verkligen inte hör till mina arbetsuppgifter….långt därifrån!

På Vicke-fronten inget nytt- vi har promenerat som vanligt, jag har borstat honom och klippt av en rejäl bit på svansen som jag idag insåg nästan släpade i marken (fult).

Skrivet

Mysteriet med den försvunna häst-skylten

I söndags kunde ni läsa om ett litet ”drama” som utspelade sig i närheten av ”min” anläggning  och slutet på historien då var att någon hade plockat ner den olagligt uppsatta skylten.

Så klart har i alla fall jag och säkert många andra undrat dels varifrån skylten togs ursprungligen och var den tog vägen.

Det som har framkommit är att skylten troligen stulits från ett markområde där en likadan skylt var lagligt uppsatt men plötsligt ”fått fötter”.

Och ännu troligare är att samma skylt nu hittat ända till Staffanstorps RÅDHUS, se bifogat bild (klicka på bilden för att se den större) ?!?!?!?!

Det är alltså en hästägare som mailat kommunen i söndags och som redan fått svaret nedan.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga…så jag får väl göra som jag brukar i liknande situationer: bara skaka förundrat på huvudet!

väg

Skrivet

Måndag- har turen vänt?

Idag vann jag 30 kronor på en Triss-lott- kan man kanske se detta som ett tecken på att min tur håller på att vända 🙂  ?

En vän vars häst varit halt ännu längre än min blev i alla fall friskförklarad idag och jag gläds mycket med henne.

Vicke fick den sedvanliga promenaden idag, dock utan Soya som jag i stället vallade på en långrunda i skogen med Åsa och Vilja.