Då och då händer det att någon, oftast nytillkommen bloggläsare, kommenterar ett inlägg som jag skrivit för väldigt länge sedan.

Idag fick jag en sådan kommentar- inlägget nedan skrevs i oktober 2011 och hade rubriken ”Upp-plockningstvång för hästar- nej tack”.

Ni ska först få läsa inlägget i sin helhet, därefter dagens kommentar och sedan MIN kommentar till skribenten:

Dags att provocera er lite tror jag :)…..

Jag brukar säga att det finns folk till allt men ändå upphör jag aldrig att förvånas över en del människors märkliga beteende och resonemang.

Hörde nyligen av en stallkamrat att denna blivit stoppad när hon hade varit ute och ridit på en väg här i våra stalltrakter- stoppad därför att hennes häst hade haft fräckheten att BAJSA på vägen!

”Givetvis” måste detta plockas upp ansåg ”stopparen”, en husägare utmed vägen och ännu otroligare än detta krav tyckte onda Birgitta var att min stallkamrat faktiskt gick tillbaka efter ritten och plockade upp bajset (hon blev lite skrämd av människan).

Det hade ju jag DEFINITIVT inte gjort kan jag säga och absolut inte efter en sådan fjantig tillsägelse.

a) Vårt stall ligger UTE PÅ LANDET, vi rider således inte inne i något samhälle.

b) Hästbajs försvinner jättesnabbt då det på landet finns något som heter FÅGLAR som snabbt håller sig framme och pickar i bajset.

c) Och nu till det mest provokativa av allt: JAG anser att om man bosätter sig på detta vis, på landsbygden, med en massa stall i krokarna och 2 ridhus med typ 500 meter emellan sig så får man banne mig acceptera att hästar kan avge en bajshög eller två (eller själv gå ut och sopa upp skiten om man nu är så störd).

Att hoppa av för att ta bort detta, som jag vet att en del anser på fullt allvar…..tja för mig är det så dumt så det finns inte.

Vem rider med skyffel och påse undrar jag? Och innan man hade hunnit tillbaka till ”brottsplatsen” efter avslutad ritt så kan jag garantera att högen antingen hade varit sönderpickad av fåglar och/ eller nerkörd i gruset/ asfalten av bilar/ lastbilar och andra fordon.

Nä…har man så ont av hästbajs så får man bosätta sig inne i stan eller banne mig ta bort skiten själv- så magstark åsikt vill JAG framföra.

För övrigt har vi ett polisrytteri i Malmö som gudbevars rider MITT I CENTRUM med sina hästar. Plockar de upp bajset tror ni?

Som svar har jag idag fått nedanstående kommentar från någon som kallar sig A.E:

Nej de klart ni inte ”behöver” plocka upp skiten efter er!
Det är lika kul varenda gång man lagt ner 8-9timmar o tvätta bilen o sen kör man rakt igenom o hela bilen är nerstänkt i skit!:)
Kom ner på jorden förfan!
Respekt ger respekt.

Mitt svar till dig A.E lyder som följer:

8-9 timmar för att tvätta en bil?!?!?! Inte ens en hjärnkirurg som ska utföra den mest avancerade operation skulle lägga denna tid på att skrubba sig så jag måste ifrågasätta varför du behöver så många timmar på dig för att tvätta en enkel bil?

Om din bil är så smutsig att det tar 8-9 timmar att rengöra den borde du kanske lägga mer tid på att tvätta den oftare än att skriva inlägg på folks bloggar?

Och om du kör över hästbajs så att ”hela bilen är nerstänkt i skit” (ditt citat) måste jag ännu mer ifrågasätta hur du KÖR?!?!?!

Jag undrar också över vad det är för monstruöst gigantiska bajshögar du har stött på som du inte har kunnat väja runt om du nu är så rädd om din bil?

Nej, min vän…din kommentar känns inte det minsta seriös om jag ska säga vad jag tycker.

Jag har i min kommentar gett dig minst 2 tips på hur ditt bilproblem ska bli lättare att leva med:

1. Tvätta bilen oftare så att det inte behöver ta dig 8-9 timmar när du väl gör det.

2. Kör runt bajshögarna du ser på vägen.

Nu kanske du vill ge MIG ett tips på hur du tycker att vi ryttare ska plocka upp efter våra hästar på vägarna?

Ska vi rida runt med skyfflar och plastpåsar tycker du?

Ska vi kanske förbjudas att över huvud taget rida på trafikerade vägar?

Vad tycker du?

Som jag ser det finns det 3 strategier vad gäller att hantera en ”förlåt-människa” och vilken man väljer tänker jag bland annat beror på vilket förhållande man önskar ha till personen.

VILL man fortsätta att ha personen i sitt liv, BEHÖVER man personen eller kan man lika gärna avsluta relationen?

Säg tex att det handlar om en person som står i samma stall som man själv och som man brukar rida ut med.

Om man finner det FÖR irriterande att ständigt drabbas av personens förseningar, inställda uteritter och dylikt kan man helt enkelt välja att inte rida ut med denna person framöver.

Man kan också välja att försöka ”uppfostra” personen om man trots allt vill ha sällskap ibland och då säger man till att ”har du inte kommit till klockan 15.00 så rider jag ut själv”. Och när personen kommer för sent så har man redan ridit ut och slipper irritation. Kanske skärper sig personen framöver- kanske inte.

Om man verkligen BEHÖVER hjälpen med att rida ut (dvs behöver sällskapet av vilket skäl det än må vara) så kan man också välja att ”ta det onda med det goda”, dvs vara medveten om att personen högst sannolikt kommer att komma försent men då KALKYLERAR man med detta och säger ”vi rider ut 15.00” men inom sig planerar man uteritten till 15.30 i stället. Lite förenklat.

Så har i alla fall jag gjort- vissa människors hjälp har jag behövt så mycket att jag har fått överse med att de är krångliga som f..n att ha att göra med- andra har jag avpolleterat eftersom det verkligen inte passar ”my way of life” att varken sitta och vänta eller att ständigt bli åsidosatt och avbokad.