Jaha, då var det dags igen- på dagen 4 månader efter senaste EP-anfallet för Soyas del.
Vi väcktes 4.40 och anfallet var tack och lov lika lindrigt som det senaste.
Efter kanske 1,5 minut slutade kramperna, sedan följde kanske 5-10 minuters mycket häftigt flåsande där Soya också såg tämligen världsfrånvänd ut och efter ytterligare kanske 5-10 minuter då hon mest stod ”rakt upp och ner” var hon som vanligt igen.
När jag åkte hemifrån en knapp timme senare hade hon både ätit sin medicin, kommit ner till köket för att tigga när hon hörde att kylskåpet hade öppnats och visat mycket ”svansande” (mitt uttryck när Soya viftar glatt på svansen).
Jag är så tacksam över de 4 månadernas frist och kan det fortsätta så här så är det mer än jag kunnat önska faktiskt.
Efter 11 anfall känner jag mig inte så handfallen längre och har ju också insett att Soyas EP är relativt mild om uttrycket ursäktas i förhållande till en del andra hundars. De kan både krampa oftare och i cluster-flera gånger om dagen och/ eller flera dagar i rad när de är inne i en ”period”.
Så kan vi ha det som vi har det med 1 anfall per gång med någon/ några månaders intervall så är jag ändå tacksam mitt i eländet.
Senaste kommentarer