I morse hade jag ett riktigt behagligt pass på lilla röd-allting flöt liksom på i en jämn ström, harmoniskt och utan tjafs.
Måste förresten kommentera era skämtsamma (?) svar från förra torsdagen då ni menade att det var för tidigt på morgonen (runt klockan 5) för att kräva något vettigt jobb av Zack- så är det enligt min erfarenhet absolut INTE och känns det så för er så beror det enligt mig högst troligt mer på en morgontrött ryttare än en dito häst.
Jag har ju i perioder ridit tidigt på morgnarna i hur många år som helst och på en mängd hästar och aldrig upplevt att de skulle vara annorlunda (i negativ bemärkselse alltså) att rida tidigt på morgonen mot andra tider på dygnet.
Och det händer kanske 1 gång på 100, om ens det, att hästen ligger ner när jag kommer. Så nu vet ni det 🙂 .
Hur som…idag fortsatte jag tisdagens arbete med enkla byten och skolor och la även till travökningar.
De sistnämnda har jag ju nästan från början hävdat har varit vårt paradnummer men i kanske 2 veckors tid nyligen så har de inte alls känts så bra- Zack har velat slå sig fri och har verkligen studsat mig ur sadeln på ett obehagligt sätt- hände tex sist vi tävlade och kändes så klart inte alls roligt när man vet hur han KAN öka.
Dessutom blir i alla fall jag lite fundersam när något som flutit på så lätt och bra plötsligt blir dåligt.
Men efter senaste tävlingen så fick jag till det ganska bra igen när jag provade hemma och idag var Zack tillbaka i fornstora dagar 🙂 .
Idag LYFTE han mig rejält ur sadeln men det är en stor skillnad mot att man STUDSAR ur densamma kan jag säga och det går fortfarande att ”sitta med” på ett bra sätt till skillnad mot då man tappar all balans och därmed också förmågan att sitta snyggt (och korrekt).
De enkla bytena känns också bättre och bättre- jag tränar dom så som de ligger i MSV C:1 och här är det viktigt att jag verkligen får till avbrottet rakt över medellinjen och att även fattningen sker rakt mot långsidan, inte som i en liten ”serpentinböj” som hästarna själva gärna vill göra och ryttarna ibland slarvar med.
Skolorna utmed långsidorna känns ok men där behöver jag fortfarande en tränares öga mer känner jag.
Avslutningsvis gjorde jag lite mer galoppjobb som jag tänkte ge er som dagens träningstips- eller egentligen 2 tips som hör ihop och som båda tränar dels hästens styrka i galoppen men också stämmer av hur på hjälperna den är.
Börja först med att galoppera och känn verkligen efter hur dina skänklar inverkar eller snarare sagt INTE inverkar på hästen.
I denna övning ska du kunna bibehålla den satta galoppen fast dina ben hänger ”lea-lösa” rakt ner och inte inverkar på hästen.
Du ska INTE behöva klämma eller ständigt ”ticka till” hästen för att den ska fortsätta att galoppera eller låta bli att öka eller minska.
En del ryttare driver omedvetet ständigt och denna övning kan du använda för att kontrollera så att du INTE gör detta.
Den andra övningen går ut på att du i galopp ska minska tempot så mycket du kan utan att hästen bryter av till trav (eller skritt).
Försök att samla galoppen genom att sitta tungt i sadeln, inte främst genom att använda tyglarna även om du kan behöva ta förhållningar.
Vill hästen bryta av så ticka till den med skänklarna som en påminnelse (”Nej, galoppera vidare”) och sedan fortsätter du att sitta tungt och STILLA igen (inte ständigt bearbeta hästen med skänklarna).
Rider du med spö kan du även använda detta som en reminder-en lätt smäll på bakdelen och sedan fortsätter du att försöka samla.
Själv har jag haft stor nytta av dessa övningar för att kontrollera både mig själv och Zack och han är numera hur duktig som helst på att galoppera ”orörd” trots att han i grunden har haft en mycket svag galopp.
Och som ryttare kan man inte ständigt sitta och klämma på hästen; dels ser det inte så snyggt ut (minst sagt) och dels gör man bara hästen skänkeldöd samtidigt som man tröttar ut sig själv utan att egentligen uppnå det man vill till fullo.
Senaste kommentarer