Skrivet

Måndag- jag vågade!

Idag är det på dagen ett år sedan Kreon tog en galopptur på egen hand på asfaltvägen utanför vårt stall och skadade sig (mer om detta i separat inlägg imorgon) men trots att jag är ganska skrockfull vågade jag rida ut på min knäppis.

Efter det sedvanliga ojandet räddades jag av en stallkamrat som var på väg hem med sin barnvagn och eftersom hon bor utmed en av vägarna jag skulle rida på tog jag rygg på henne och lyckades därmed förkorta mina vedermödor avsevärt. Tack Matilda!

När alla faror hade passerats kunde jag träna på galoppfattningar och därefter galoppera korta sträckor i lugn galopp innan jag bröt av och gjorde en ny fattning.

Ritten skedde förresten för första gången på en evighet UTAN ridtäcke- termometern i min bil visade 18 grader och även med några graders felmarginal är det ju jättevarmt!

Jag var mycket tacksam att jag red i min ridväst och inte vinterjackan men samtidigt är det faktisk det jag inte gillar med detta väderomslag- ena dagen skrapar man rutorna i minusgrader och nästa dag kan man nästan rida i kortärmat. Liiite mjukare övergång hade passat mig bättre men å andra sidan är ju våren snart slut så man får vara tacksam över att vi har fått någon värme över huvud taget.

Efter stallbesöket tog jag cykeln och Soya och cyklade nästan exakt samma runda som jag precis hade ridit- mer spännande än så är våra uteridningsmöjligheter tyvärr inte.

Skrivet

Igår slöt Kreon cirkeln

Jag vet inte hur många av er som har följt bloggen i 1 år eller mer men för de som är nytillkomna kan jag berätta att gårdagens tävling var lite speciell på mer än ett sätt.

Igår var det nämligen PÅ DAGEN 1 år sedan någon annan än X tävlade Kreon och det var dessutom på samma tävlingsplats!

Efter att jag hade gjort 3 eller 4 misslyckade starter förra våren då Kreon vägrade att galoppera inne på banan och bar sig mer eller mindre djävligt åt på framridningarna (bockade, försökt resa sig, sparkade i sargen) frågade jag min dåvarande medhjälpare Mini om HON ville prova att tävla hästen.

Dels hade han skrämt mig och dels ville jag se om det berodde på mig att han bar sig så illa åt- kanske kände han min nervositet och utnyttjade denna eller så berodde det på något annat som jag DÅ inte kunde sätta fingret på.

Så den 14 april förra året gjorde Mini sin första och enda start med Kreon och tyvärr blev resultatet inte ett dugg bättre än när jag tävlade och hon valde att utgå efter att Kreon även med henne vägrade att fatta galopp både på framridningen och inne på banan.

Ödet ville att den strategi som Mini och jag gjorde upp inför KOMMANDE tävlingar (för vi var på intet sätt uppgivna) aldrig fick se dagens ljus- dagen efter tävlingen var jag ute och tömkörde Kreon i skritt, han blev rädd för en skock får, slet sig, skenade hem på asfalt, gick omkull och fick stå i sjukhage i 6-7 veckor.

Under tiden fick Mini jobb utomlands och hon hann med nöd (men mycket skickligt) hjälpa mig att sätta igång djuret i 1 månad innan hon lämnade oss för gott.

Och det var då X kom in i bilden- jag insåg att jag behövde hjälp och hade hört att han hade ridit in Kreon en gång i tiden.

Ödet ville denna gången hjälpa mig på traven för jag hade aldrig ens träffat X förut men precis då jag ville tillfråga honom om hjälp flyttade en ny tjej in i vårt stall.

På fråga vem hon tänkte träna för (hon kom ner-resande från Stockholm) svarade hon ”X” som en gång i tiden varit hennes lärare på Flyinge .

Så jag följde med tjejen på en träning för X, förklarade min prekära situation och han svarade utan omsvep att han ville hjälpa mig.

På den vägen är det alltså……

En bra historia blev det att berätta om inte annat men som alla som följt oss under dessa 365 dagar vet så har det varit väldigt tufft i perioder, framför allt när Kreon stod i sin lilla sjukruta och dagarna bara gick…

Kanske händer allt av en anledning, vem vet- inte jag och inte ni utan det är bara att blicka framåt och se vad som komma skall…

Skrivet

Veckan som gått

Äntligen lite värme!!!!

Nu har man levt i kylans grepp så länge att det faktiskt känns konstigt att inte behöva ha jacka på sig utomhus (igår gick jag med en täckväst) och mina termobyxor vet jag inte när jag kommer att våga överge.

Även den gångna veckan har den lilla muppen fortsatt att leverera och det är så klart bara att tacka och ta emot.

Fin dressyr på egen hand i måndags, bra träning för Christina i tisdags, vilodag i onsdags, ny fin träning på egen hand i torsdags och en behärskad uteritt i fredags.

På lördagen var vi hos X där Kreon fick sig en rejäl genomkörare och igår vann odjuret sin första men förhoppningsvis inte sista tävling.

Jag vore en idiot om jag klagade och det gör jag verkligen inte heller.

Och även när det går bra finns det så klart mycket att jobba med; rakriktning och förbättring av skolorna för att ta några exempel och vad gäller våra uteritter på egen hand så finns där mycket övrigt att önska fortfarande även om det är en milsvid skillnad mot hur det var när det var som värst.

Eftersom jag är en väldigt dum person ibland som har svårt att glädja mig åt nuet utan ”hellre” fruktar vad som EVENTUELLT kan hända så är jag nu så klart rädd för att något ska inträffa så att den planering jag har för mitt ridliv i allmänhet och Kreon i synnerhet ska omkullkastas- jag har varit med för länge och upplevt för mycket tråkigheter för att fullt ut kunna slappna av vilket är trist men tyvärr sant.

Skrivet

Mera söndag- mer info om tävlingen

Ja, som jag redan har berättat så kunde dagens tävling inte ha gått bättre rent resultatmässigt, jag betvivlar att jag själv någonsin kommer att vinna en MSV C:1 på 72 %.

Men jag unnar X alla framgångar med Kreon och förstår så klart att även om det är jag som gör vardagsjobbet så ÄR han en skickligare ryttare, både på hemmaplan och på tävling och då kan man också prestera på detta vis.

Av gårdagens lite tuffare pass märktes inget idag- dels är ju Kreon i en utmärkt kondition och dels är han vad jag har döpt till en ”adrenalinare”- han kan gå på ren vilja eller trots utan att känna efter, det har jag erfarit tidigare.

Idag fick vi tack och lov varken se eller uppleva ett enda mupperi; det enda som störde ögat var den arga svansen som Kreon piskade med av och till på framridningen.

Att det ser lite trist ut med detta arga svanspiskande är ingenting mot att jag vet vad som kan komma i direkt anslutning till detta- bakutsparkar högt upp i luften eller sura sido-kickar in i en sarg är inget ovanligt.

Det som var så bra idag var att inget av detta inträffade- Kreon piskade argt med svansen MEN GICK ÄNDÅ!

Och det är mot detta X arbetar; att ”tvinga” Kreon att jobba, jobba, no matter what- att inte låta honom maska, gå lite som han vill utan att få exakt den responsen han vill ha (100 % engagemang).

Det är här utmaningen kommer att ligga när jag själv ska börja tävla: att jag också kan och vågar kräva samma sak och inte bli mesig och låta Kreon bestämma.

Så X red på ganska rejält på framridningen, få pauser och hela tiden fokus på att ta i.

Inne på banan såg jag inte en enda ”svans-pisk”- tack och lov är Kreon OFTAST lugnare inne på banan (= inga hästar som stör)  och idag tyckte jag att han genomförde ett helt prickfritt program.

Även denna domare önskade HELT RIKTIGT mer elasticitet i traven- detta är ju något som kommer att ta tid att få fram trots att det är mycket bättre än då jag köpte hästen.

Skolorna kan också förbättras mycket- nu är de ibland för raka men inte heller detta är varken någon nyhet eller konstigt i sig- det är en ren styrke/ utvecklingsgrej som jag ser det.

Roligt var att se att det jag skrutit om som Kreons numera paradnummer, de enkla bytena som man kan göra hur många som helst hemma utan en miss, även höll inne på banan, båda belönades med betyget 7,5 och då ska man veta att det ju är i fattningarna till galopp som Kreon främst muppat sig på tävling.

Skrivet

Lördag- genomkörd

Ja, idag fick Kreon sig en riktig genomkörare hos X och som vanligt var vi alla tre nöjda efter lektionen.

Kreon fick galoppera kors och tvärs, mycket i förvänd galopp, samla sig, gå i sluta i galoppen, göra många fattningar ur skritt- ja, det var ingen ände på galopperandet och det lösgjorde honom väldigt fint.

Det märks att han är starkare i den samlade galoppen; förr kunde han bli tjurig när han tyckte att det blev för mycket och då var det inte ovanligt med ett avbrott till trav eller en sur spark i sargen medan han nu bara levererar utan knot.

Vänsterslutan i galopp har han ”gratis”-han har ju så länge velat gå precis så krokig som den rörelsen kräver (fast nu är han faktiskt väldigt rak i den galoppen även om det krävde en del jobb)  medan högerslutan i både trav och galopp blir för rak och Kreon gärna försöker trycka baken mot väggen så att man inte kommer åt att ge honom varken en rejäl skänkelhjälp eller ännu bättre en spöhjälp på den sidan (då får man rida innanför spåret så att man får bättre ”slagkraft”).

Både X och jag konstaterade också att det på Kreon fungerar bra att liksom nöta in vissa moment/ rörelser- han blir inte alls less så som man ibland varnar ryttare att hästar kan bli: ”tjata inte för länge med samma sak”.

På Kreon fungerar det tvärtom bra med lite monotoni och X teori att detta kanske behövs för att komma innanför Kreons skal (det NN många gånger benämnde ”komma in i hjärnan”) kan jag absolut köpa.

Kreon är enligt oss ett i grunden väldigt arbetsvilligt djur-han verkar nästan alltid nöjd med att gå och mala i ridhuset, i alla fall om han är ensam.

Det som jag kallar hans mupperier har ju oftast att göra med ”yttre störningar” som andra hästar, ljud utifrån som han inte vet vad de står för osv men det han behärskar inom dressyren kan man sitta och rida hur länge som helst utan att han ledsnar. En mycket bra egenskap tycker jag.