Skrivet

Tillbakablickar: Birgitta piskar och andra ramlar nästan av!

Häromdagen, efter ett dressyrpass när jag kände att jag verkligen kunde använda spöt som en bra förstärkning slog det mig hur olika mina 2 senaste hästar Archie och Kreon varit/ är.

På Kreon finns det för närvarande 3 spölägen:

* Han är så upprörd över något att man inte ens kan HA spöt i handen- än mindre använda det (händer extremt sällan).

*Man kan använda spöt som en förstärkning men får bara NUDDA honom och han kan ändå ibland tycka ”men vad vill du????” och sparka mot detta.

*Man kan ”fjonga till” ganska rejält med spöt och få rätt efffekt dvs inget drama utan en häst som bara tar i lite mer.

Med Archie däremot fanns det, i alla fall så länge jag ägde honom, däremot bara ett läge- DÖDSLÄGE ha ha.

Eller…jag skriver ha ha men det var VERKLIGEN inte ha ha när man satt på och kände att man inte kunde påverka honom och det enda goda som har kommit ur det är att jag har insett att jag ALDRIG NÅGONSIN mer kommer att köpa en häst som inte är fullständigt självgående.

I alla fall- detta med hästarnas olikheter fick mig också att minnas en tragikomisk episod då jag ägde Archie- NU kan jag skratta åt den men det gjorde jag verkligen inte då.

Jag hade länge beklagat mig för olika hästmänniskor kring Archies bristande bjudning och vid ett tillfälle tipsade en stallkamrat mig om något som hon påstod dels var ”sista utvägen” men som också skulle revolutionera min ridning…typ…

Hon berättade att hennes egen häst tidigare varit en segboll men när hon hade provat att rida med en plastpåse knuten runt änden av ett dressyrspö- ja då jäklar hade det blivit en sådan fart i hästen att det knappt gick att beskriva.

Detta lät ju mycket lovande tyckte jag och vid ett tillfälle, när Archie hade såsat sig ovanligt mycket bestämde jag och dåvarande tränaren att prova denna fantastiskt uppväckande metod på min segis.

Sagt och gjort- en stor fladdrande påse knöts runt mitt dressyrspö och jag började rida runt i tränarens ridhus.

Vad hände?

Tja…ALLA ANDRA som också befann sig i ridhuset (en handfull dressyrryttare) höll på att ramla av SINA hästar som dog av förskräckelse men jag…..tja…jag travade runt i samla gamla sega trav som alltid och hade man frågat Archie om han inte tyckte att den fladdrande påsen var skrämmande är jag övertygad om att han hade svarat ”VILKEN PÅSE?!?!?”

Skrivet

Torsdag- samlad

Vågar jag tro att min vädjan om lite vår i ett nyligt inlägg blev hörd av högre makter?

Hur som helst lös en härlig sol på oss mest hela dagen och har nog också lyckats smälta bort en del av det hemska islager som ligger här och var och bara väntar på att någon ska ramla och slå sig.

Vår stallplan var i alla fall ok och jag lyckades lämna den med både bil och släp utan problem för att köra till X.

Väl på plats blev det fokus på galoppen i allmänhet och förvänd och samlad galopp i synnerhet.

Den förvända galoppen har aldrig varit några problem för Kreon under lugna omständigheter (som det ju är på träning) men att samla galoppen har han inte lika lätt för- det kräver en helt annan styrka som Kreon fortfarande håller på att bygga upp.

Visst går det bättre och bättre men det är ju inte så att han än så länge står mer eller mindre på stället och galopperar.

Jag märkte nyligen att det är lättare att ”lura” in honom i en samlad galopp på långsidorna hellre än på volten där han mer har lärt sig vad som komma ska och ibland bryter av till trav och även X tillämpade denna metod med bra resultat.

Ett tag tog X tyglarna i en hand och använde den andra till att touchera Kreons lår och skank i sprången och detta tog den lilla hästen på helt rätt sätt för även om han vid något tillfälle tog något jämfotahopp så FORTSATTE han att galoppera i stället för att tjura ihop.

Han bar sig också mycket fint och X hade ingen tyngd i sin enhandsfattning- precis den självbärighet man vill ha.

X kan ibland mitt under en trav eller galoppsekvens lätta på tyglarna och låta Kreon bli lång och låg vilket både blir en liten belöning/ paus för Kreon men också en kontroll av att hästen bär sig själv.

Som många gånger förut slog det mig idag hur väldigt snäll X är mot Kreon- inte att förväxla med mesig eller icke-krävande men han tappar aldrig någonsin humöret eller blir ens irriterad om Kreon skulle visa sin ”jag-är-inte-redo”-sida och jag undrar om den lilla Muppen förstår vilken tur han har som har fått en sådan ryttare att hjälpa mig. Han borde vara tacksam :)!

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du ska sälja din halvblodshäst, en hobbyhäst som tävlat LA dressyr och LB hoppning och som är 165 cm hög och normalt byggd.

När du annonserar ut hästen blir du uppringd av en presumtiv köpare som verkar trevlig men som redan under telefonsamtalet poängterar att hon är ”tjock”- på direkt fråga säger hon att hon väger 95 kilo.

Hur resonerar du:

* Du tycker inte att vikten spelar någon roll och avtalar en tid för provridning.

* Du tycker att vikten spelar roll men vill inte avfärda köparen utan att ha träffats så du avtalar en tid för provridning.

* Du tycker att vikten spelar roll och säger att du inte vill att köparen kommer och provrider pga detta.

Skrivet

Onsdag- hältkontroll

Efter 2 fina dressyrpass på rad tyckte jag att Muppis kunde vara förtjänt av en vilodag och så fick det bli.

Jag valde att longera i 10 minuter i vår frusna paddock och hade förvisso fördragit om den hade varit tinad men samtidigt får man både en gratis hältkontroll och lite ”hårt-underlag-träning” vilket jag tror är bra i måttliga doser.

Att bara snurra runt på mjuk ridhusunderlag tror jag INTE på- benen behöver mer omväxling än så och givetvis hjärnan också :).

Ute är det annars isgata på många av de grusvägar där vi vanligtvis rider och går med Soya- jag kände mig som en kamikazepilot när jag försökte cykla med doggy både igår och idag och fick också leda cykeln vissa sträckor så någon uteritt med Kreon känns inte som prio 1 just nu kan jag säga.

Skrivet

Stallplatsförfrågan

Fick nyligen en förfrågan från en läsare (som jag aldrig träffat IRL) om jag inte kan rekommendera någon bra uppstallning med ridhus kring mina egna trakter (Malmö-Lund-Staffanstorp-Dalby) och tänkte slänga ut frågan till er läsare.

Jag är inte ute efter att använda bloggen som någon slags ”utpekare av dåliga stall” utan snarare motsatsen men alla synpunkter mottas givetvis även om jag kanske redigerar eventuella kommentarer.

Att världen är liten bekräftades förresten åter då den frågande läsaren berättade om flera stall som även jag känner till- både bra och dåliga.

Vi konstaterade att det är bra med referenser från folk som står/ stått i olika stall och själv skulle jag också tillägga att i alla fall jag skulle vara väldigt försiktig med att flytta till stall som ständigt annonserar att de har lediga boxplatser.

Sedan tycker man givetvis olika och värderar framför allt olika saker olika högt, för exempelvis mig är ridhus något jag aldrig hade kunnat ge avkall på, varken med denna häst eller hans föregångare.

Så har ni några tips så skicka en kommentar eller maila om ni hellre vill det så lovar jag att vidarebefordra era åsikter.

Skrivet

Varför och om vad bloggar man?

Ja, flera olika faktorer har bidragit till detta inlägg, dels en diskussion på en ung tjejs blogg och dels en kommentar/ fråga jag själv fick på min blogg.

Om vi ska börja med den andra tjejens blogg så har hon fått både ris och ros för att hon skriver om annat än sin häst/ ridning, exempelvis festande och rent ut sagt fylla.

Jag själv har reagerat negativt på detta då jag (Birgitta, 78 år har talat) kanske inte tycker att det är av allmänintresse att på en hästblogg skriva att man ”har gått in i dimman” samt visa bilder på fulla kompisar, spritflaskor mm.

Men en del läsare attraheras även av sådana inlägg och tycker att de därmed ”lär känna” bloggaren bättre, dvs när denna berättar om även andra sidor av livet än det som utspelar sig i stallet.

Och det står ju en givetvis fritt att skriva om vad man vill- denna bloggare har uppenbarligen valt att dela med sig av sådant som inte alls har med hästeriet att göra och det finns det som sagt många läsare som efterfrågar och tycker om .

Jag skriver för egen del inte så ofta om exempelvis mitt arbete och det finns det flera anledningar till.

Dels måste jag tänka på att det råder sekretess kring mycket och att ingen ska kunna känna igen sig och dels så tycker jag själv att mitt arbete kanske inte är det man vill läsa om när man går in på Birgittas HÄSTSIDA.

Att jag bloggnamnet till trots valt att skriva en del om hundar i allmänhet och Soya i synnerhet är för att jag uppfattar att många ”hästmänniskor” även är intresserade av eller rent av äger hundar och eftersom dessa inlägg är kategoriserade så kan man ju hoppa över dom om man BARA vill läsa om hästar liksom om man inte vill läsa kattinläggen eller humorinläggen.

Nyligen fick jag frågan om jag egentligen är så intresserad av främmande människors åsikter eller om jag mer använder bloggen för att skriva av mig.

Ja, man kan uppenbarligen använda sin blogg till allt möjligt- minns ni att jag för några veckor sedan ställde frågan om en del till och med gör det för att ”skryta”- för att få andra människors (främst barns och ungdomars) beundran över saker man köpt, en fin häst man har eller whatever.

För att svara på rubrikens fråga för egen del så använder jag bloggen mycket för att ventilera åsikter jag har och för att höra om jag är den enda som tycker på ett visst sätt eller det finns andra som delar mina synpunkter. Ibland kan man ju bli lite insnöad och då är det inte fel att kanske väckas ur sin dvala?

Något annat jag använder bloggen till är att få tips och råd kring olika saker och det tycker jag absolut att jag har fått MASSOR genom åren.

En del råd har jag av olika anledningar inte skänkt ytterligare en tanke och andra tillämpar jag hur ofta som helst och sedan finns allt däremellan.

Sedan har jag alltid tyckt att det är roligt att skriva och har väldigt lätt för att krafsa ihop inlägg på 5 minuter så det är väl också en bidragande orsak till att jag bloggar.