Ni som följt bloggen i vart fall sedan jag köpte Kreon har säkert läst alla möjliga åsikter om honom från andra läsare.

Blandat med uppmuntrande ord har jag även fått höra/ läsa att hästen inte är normal, borde kollas veterinärt osv.

Jag har valt att lyssna till KUNNIGA människor som jag känner och som tvärsäkert menat att Kreon kommer att lugna ner sig och för för de som har långvarig hästerfarenhet är hans olika egenheter egentligen inte sååå himla ”spektakulära” eller vad jag ska kalla det- de har varit med om ”tusen” gånger ”värre” hästar som det ändå har blivit folk av.

Är man en feg dressyrkärring (vinkar till mig själv) kan man ju tillåta sig att tvivla, liksom om man är OKUNNIG och egentligen borde hålla tyst men som sagt; många ger mig hopp.

Sitter och läser följande rader på en tjejs blogg och då ska man betänka att hennes häst tävlar MSV A dressyr. Inte för att hennes häst och Kreon kan jämföras rakt av på några vis men det känns ändå hoppfullt att HON har kommit så långt:

Har man honom inte helt inom ramen när man rider så bubblar det över, och då framförallt i möten med andra hästar. Det har aldrig hänt honom något, jag känner både hans uppfödare och tjejen som hade honom innan mig och det är bara vi tre som har haft honom. Han är egentligen inte rädd för själva hästen, i hagen tex. är han hög i rang vilket många inte tror.
När han blir mötesskygg tar han första bästa väg därifrån. Är det att stanna och backa i hundra knyck eller att göra ett luftsprång och landa tio meter längre fram vet man först när det händer. När det är som värst får han även panik av hästar som kommer bakifrån. Jag vet inte hur många tävlingar som jag har värmt upp på en grusväg för att han har varit galen inne på framridningen…
Har man ”tappat” honom blir han även väldigt ljudkänslig och bara genom att snudda honom med skänkeln vid ett sådant tillfälle kan få honom att vända sig ut och in.

Har man honom däremot på plats skulle en bomb kunna slå ned medans vi rider och han skulle inte ens blinka. Vid sådana tillfällen är han till 100% mellan hand och skänkel och då bryr han sig heller inte om andra hästar. Då använder han sin extra nerv på rätt sätt och då går det att plocka fram det där extra som en riktigt bra häst enligt mig behöver. Han blir full av kontrollerad power och arbetsviljan tar aldrig slut.
Vägen till att kontrollera den nerven har inte varit lätt och jag har gett upp många gånger.