Skrivet

Söndag- skärpta krav

Söndag= studshoppning och nu märks det att Kreon har kommit in bra i matchen.

Flåsandet har upphört- troligen för att han inte lägger energi på att fara omkring efter serien samt att han så klart har fått upp kondisen och tekniken.

Idag höjde jag räckena lite och det märktes att det blev liiiite jobbigare men att Kreon också fick tänka till lite; ”aha…jag måste hoppa mer uppåt för att få plats- och se till att komma in i serien utan för hög fart”.

Det såg fint ut och blir ju mer styrketräning på detta vis då han inte bara forsar igenom serien utan att egentligen ta i.

Jag tror att jag ska stanna på denna nivån ett tag nu; det finns ingen anledning att göra det FÖR svårt och därmed ”knäcka” hästens än så länge fina vilja och teknik, han har ju tidigare i hoppningen visat att han kan bli uttråkad efter ett tag och inte vilja anstränga sig och det vore dumt att hamna i det läget nu.

bild(23)

Lite fakta:

Avstånd mellan hinderna: 3 meter, hinderhöjd 50-70 centimeter

Jag har markbom framför räckena men inte framför kryssen. Jag börjar alltid med ett lågt kryss som första hinder och har även det sista hindret något lägre än de andra (lätt in- lätt ut).

Kreon får hoppa 2 omgångar per varv, dvs först 5 gånger à 4 språng i vänster, sedan höger, sedan vänster igen och slutligen höger varv som avslutning- detta gör totalt 80 språng.

Tidsåtgång: mellan 30 och 40 minuter beroende på hur länge man värmer upp och skrittar mellan varven. Numera får Kreon bara pausa den tid det tar för mig att flytta markbommarna och eventuellt höja något hinder.

Utrustning: rejäla senskydd fram, boots fram, lindor bak. Ledträns och longeringslina med delta. Longeringspiska/ körspö

Skrivet

Kunde varit min fråga….

….en gång i tiden…

Och när jag tampades med detta problem förstod jag, precis som svaret säger, att det är oerhört vanligt och tyvärr också svårt att lösa permanent och fullt ut.

Idag skulle jag sälja en sådan häst ganska snabbt- aldrig mer säger jag och ryser!

Läs här!

Skrivet

Dagens (samvets)fråga (hund)

Scenario:

Du rastar ofta din hund i samma park som en äldre dam med en labrador.

Damens hund är en 5 år gammal tik som är OHYGGLIGT fet- hunden släpar sig fram, flåsar och måste ständig stanna för att den inte tycks orka gå mer.

När du pratar med damen förstår du att hon utfodrar hunden fullständigt olämpligt; hunden dricker exempelvis mjölk i stället för vatten och får riktiga ”människo-middagar” serverade dagligen.

Alla försök från din sida att påtala hundens groteska fetma skämtas bort eller så blir damen förnärmad- vad du  än säger går det inte in och hunden har sett ut på detta vis i flera månader.

Vad gör du:

* Ger upp. Tycker visserligen synd om hunden men vill inte bli ovän med damen.

* Talar i vänliga ordalag om för damen att du kommer att vara tvungen att anmäla henne om hon inte försöker få hunden smalare.

* Gör en anonym anmälan.

* Annan lösning- vilken?

Skrivet

Lördag- red ut on my own

Idag var planen att jag skulle rida ut med sällskap som vanligt men då detta blev inställt i sista minuten fick jag faktiskt för mig att prova att rida ut ensam- något jag inte gjort på länge.

Jag tyckte att jag valde en smart, tidigare oprövad strategi; att leda Kreon de 10 första minuterna och förbi de flesta av de saker han nästan alltid stannar till vid och inte vill passera när han är ensam.

Och så långt gick det utmärkt; med mig vid sin sida gick Kreon obehindrat men så fort jag hoppade upp satte han igång med sitt sedvanliga ”jag vill inte gå- antingen står jag stilla eller så backar jag”.

Och så höll det på i säkert 20 minuter, tusen tveksamma steg, massor av stopp, baklängesgående och en ryttare som fick svänga honom runt, prova att rida några steg framåt osv…ja, detta har jag berättat om många gånger tidigare så jag behöver kanske inte slösa mer spaltmeter på att beskriva detta tramsande.

Och som ”alltid” så bara släppte allt efter dessa kanske 20 minuter- Kreon gick nästan hela resten av passet (på totalt 70 minuter) som en klocka.

Jag gjorde fina skolor i lååååångsam trav (det var väldigt fruset ute) och kunde till och med galoppera korta sträckor.

Jag tror att det ÄNNU mer utomhus handlar om exakt samma sak som inne i ridhuset när det blir tjafs- då är Kreon helt enkelt ”inte redo än” som X uttrycker det.

Och med redo menas att Kreon inte är tillräckligt avspänd i ryggen och då ”konstrar” på detta vis.

Hade han velat slänga av mig av ren elakhet/ överskottsenergi hade han LÄTT kunnat tillämpa sina andra strategier med hastiga sidohopp, stegringar och bockande men nu gör han ju ”bara” dessa stopp som är nog så irriterande men inget som känns ”farligt”.

När vi kom hem kissade han en flod redan innan vi kom in i stallet (på den frusna stallplanen) och jag undrar faktiskt om inte detta också har med spändheten att göra då jag sett det även vid andra nervösa tillfällen.

Så; jag kom till som vanligt mycket fin ridning efter en stund men jag kommer ändå att försöka att rida med sällskap när jag kan för att inte stressa Kreon för ofta.

Men har jag ingen som kan följa med så får det ändå bli på detta vis; jag kan inte sitta inlåst i ridhuset i veckor och skulle jag göra det lär uteridningarna bli ännu mer dramatiska när vi väl ger oss ut. Och några enstaka pass tror jag inte är någon fara så länge det går så här bra men däremot instämmer jag i som tex bloggläsaren Ann påpekat att man inte alltid/ ofta kan stressa upp hästen då detta riskerar att ge efterverkningar även i annan (dvs inte bara utomhus)-ridning.

Skrivet

Jag har köpt knark!

Som ni nog har förstått är ett av Birgittas 12 år stora glädje i stallet att förutom att dressyra med sin fina hest också att leka med katterna.

Gullis är ju tveklöst den finaste katten i världen och beter sig som en sådan bör men Katten med Hatten har fortfarande inte blivit tillräckligt socialiserad tycker jag.

Klappar går bra, han kommer självmant och verkar njuta av beröringen men att ens FÖRSÖKA lyfta upp honom i famnen är inte att tänka på- han rusar iväg helt vettskrämd bara man antyder något sådant.

Nu får det vara nog tyckte både jag och en annan kattvurmande familj i stallet så nu har vi bestämt oss för att bokstavligen TA SAKEN (läs Hatt-Katten) I EGNA HÄNDER :).

Vår listiga strategi kommer att vara att vi ska sitta på stallgolvet med katt-burkmat i knät och om inte detta lockar honom att sätta sig där så vet jag inte vad som skulle göra det.

En i situationen insatt person kallar skämtsamt burkmat för ”narkotika” och menar att det är som knark för katterna- börjar man utfodra med denna typ av mat har man snart misarna hängande runt benen- helt hysteriska efter burkarna.

Och jag är benägen att instämma :).

Jag har vid ett enda tillfälle gett katterna burkmat- detta var då jag skulle avmaska Katten med Hatten och ville vara säker på att han skulle få i sig tabletten.

När jag senare tog resterna av maten och satte lite på mitt pekfinger för att mata Gullis rusade han fram helt hysteriskt och HÖGG mig i fingret så att det började blöda?!?!?!

Detta är alltså en katt som aldrig bits, till och med när han leker tar han sååå försiktigt med sina små nålar och liksom ”låtsas-biter” en men att han skulle hugga finns inte på kartan.

Så- nu med det nyinköpta knarket ska vi se vad Katten med Hatten tycker- kommer han att kunna motstå oss eller kommer begäret att segra?

Rapport kommer :)!

Skrivet

Roligt eller farligt? Om stegrande hästar

Sitter och läser en tråd på Bukefalos där rubriken på tråden är ”Varför lär man sin häst stegra”.

Otroligt nog (?) så finns det ju folk som absolut inte ser något fel i detta, ”i alla fall om man själv tänker behålla hästen hela dess liv”.

Ehhhh…hur vet man detta undrar jag?

Och oavsett vilket….finns det verkligen inga andra trick man kan ”roa” sig med att lära hästen?

Tydligen tycker vissa att det är ”coolt”……