Mums och snyft sa Soya!

Idag pågår det bet-transport vid vårt stall- det är stallägarens betor som ska lämna den jättehög de legat i ute på en åker för vidare avfärd för att bli…tja…betfor kanske?

Ska jag vara ärlig undrade jag i somras om det ens skulle BLI några betor- länge var det mycket torrt och betornas blast låg helt utslagen mot marken, uttorkad och bortom räddning misstänkte jag.

Men med regn ”kom de tillbaka” och kunde alltså både skördas och nu köras iväg.

Soya är nog ledsen över att inte längre kunna stanna till vid bethögen och ta en fika-paus- hon är, konstigt nog tycker jag, väldigt förtjust i betor och rusar fram till dom hon hittar för att gnaga.

Att hästar kan tycka om betor är väl inte så konstigt men hundar ?!?!?!?

Täckesnarkomaner – ännu en gåta för mig

Att en del övertäcker sina hästar är något som jag förstått sedan länge så DET är inte längre ett mysterium för mig.

Men nyligen såg jag något som jag verkligen inte förstår:

Mötte en ryttare som red utomhus- hästen hade DUBBLA ländtäcken (det var minus 2 grader, sol och vindstilla) men ryttaren hade bara ridbyxor på sig?!?!!?

Nu KAN ju människan ha haft något under ridbyxorna förvisso men jag måste ändå fråga mig vem som rimligtvis borde frysa mest: en ryttare som skrittar (dvs sitter stilla) eller en häst i rörelse?!?!?

Och varför är man mer rädd om hästen än sig själv?

Fredag- me like!

Idag var det dags att åka till X för lite dressage men det var nära att vi inte ens kom från stallplanen som var hal och gjorde att bilen spann som en katt men inte rörde sig ur fläcken.

Tack vare några snälla stallkamrater som gav bilen en bokstavlig hjälpande hand kom vi dock iväg och det är skönt att man i alla fall har en så pass lättlastad häst som man bara kan ”slänga” in i transporten utan några större krusiduller.

Väl hos X fick Kreon jobba ordentligt och en liiiten del av mig småflinade när han försvarade sig på samma sätt som när jag rider- även X fick således smaka på Kreons halvhjärtade protester.

Men precis som jag gör X ingen affär av att det blir något stopp/ avbrott utan han rider bara vidare utan att  pressa trots att han har typ dubbelt så långa ben som undertecknad :).

Nej, den lilla pojken kommer säkert att sluta med dessa vilopauser 🙂 , säkert när han blir starkare och om vi inte gör någon affär av det hela.

X jobbade med att samla galoppen (jobbigt), att rakrikta, gjorde några klockrena byten (både frivilliga och ofrivilliga- de sistnämnda som ett försvar) och det bästa av allt- han fick fram en trav som jag nog aldrig skådat förut.

Jag hoppas verkligen att Kreon hur ofta som helst (gärna permanent) låter mig ångra mitt omdöme om hans trav då jag såg honom första gången och trodde att jag tittade på en lektionshäst med en trav som jag på en god dag och om jag var på riktigt gott humör skulle ge betyget 5.

Idag var det luft i steget, rejält ”avstamp” med bakbenen och en fin schwung- förvisso DELVIS pga att Kreon blev lite upphetsad av att en annan lite ”stimmig” häst kom in i ridhuset men so what- får han bara gå i denna trav längre och längre stunder kommer det att göra honom starkare och visa vägen till vad vi önskar- en överlag bättre grundtrav.

Både X och jag var nöjda efter passet- förhoppningsvis var även Muppis nöjd med sig själv 🙂 !

Dagens (julklapps)fråga

Som en följdfråga till  samvetsfrågan från i förrgår undrar jag idag hur ni förhåller er till julklappar åt andra än den närmaste familjen?

Brukar ni ge er stallägare en julklapp? Hovslagaren? Någon stallkamrat? Er tränare? Er chef på jobbet? Brevbäraren? Någon annan som inte faller under kategorin släkt/ vänner?

För egen del är jag verkligen ingen julfirare och har inte varit sedan jag blev vuxen.

Jag handlar sällan julklappar (har inga släktingbarn i Sverige)- det kan bli någon enstaka grej men det är inte så att jag har långa listor att bocka av.

Ibland har det blivit någon grej till någon som hjälpt mig på något sätt (tex mina fd hästskötare) men generellt så handlar jag inte ”bara för att det är jul”.

Spontan-gåvor kan jag däremot ge till folk jag tycker om/ har förtjänat det- det är roligt tycker jag och brukar uppskattas.

Mera torsdag- super-service igen!

Inget ont som inte har något gott med sig- snöandet har gjort att jag och Soya nu kan gå ”hur långt som helst” över de åkrar som omger vårt hus.

Idag höll det på att bli lite för bra- rätt som det var medan vi gick över en åker upptäckte Soya på håll att både kaninernas och hararnas riksförbund tydligen hade någon form av årsmöte- det fanns grupper om x antal kaniner på massor av ställen och min kines visste knappt åt vilket håll hon skulle springa först.

Visst är lite snöracing bra men eftersom jag precis hade berättat för Marielle medan vi var ute och red om att jag hört om whippets som sprungit ihjäl sig under jakt så såg jag till att fånga in the fastrunner efter ett tag- då flåsade JAG rejält medan hon såg ut som om hon precis hade stigit upp ur sängen….typ…

Och ni behöver inte vara oroliga…hon var inte i närheten av att fånga in några skadedjur- därtill var de för långt borta, snön för djup och termotäcket lite bromsande.

När jag kom för att hämta min bil som tillbringat dagen på verkstad för att få åtgärdat de smågrejer som hittades på besiktningen förra veckan fick jag en mycket trevlig överraskning.

Mina kära bilmekare hade redan varit och ombesiktigat bilen trots att de på morgonen aviserade att de inte skulle hinna detta så på detta vis sparade jag planerad men onödig tid på drive-in-besiktningen.

Jag har berömt min bilverkstad (RK-bilskrot….låt er inte luras av namnet ha ha) förut och måste göra det igen- otroligt bra service och dessutom får jag numera alltid låna någon av killarna bilar så att jag inte är strandsatt medan min egen fixas till.

1000 kronor kostade reservdelar, lagning och ombesiktning- som hittat!

Torsdag- i halvlek

Härligt- klockan är inte ens lunch men jag har redan hunnit med att lämna min bil på verkstad och fixa allt i stallet.

Den gode Kreon var faktiskt väldigt god idag- vi skrittade ut med Marielle och Landmann och det blev bara en liten glädjebockning på väg ut, resten av turen skrittade han väldigt avslappnat i snön. Förhoppningsvis begriper även denna mupp att man SKA skritta städat och fint när det är halt ute- det begrep i alla fall alla mina tidigare hästar hur lätt som helst.

Min hovslagare är bortrest men så fort han kommer hem ska Kreon skos med permanent-broddar, lite lägre än traditionella broddar men fungerar utmärkt enligt min fleråriga erfarenhet.

Att skruva i och ur broddar finns inte på min karta- då rider jag hellre där det går att ta sig fram på oplogade vägar/ åkerkanter.

Jag har även tömkört en stallkamrats häst eller rättare sagt ponny idag.

Det var länge sedan jag gjorde detta nu men jag säger som jag alltid har gjort- hade detta odjur (Rocky) varit en stor häst hade jag velat köpa honom.

Snygg modell, trevlig gång och med minst lika mycket bjudning som Kreon utan att det kan slå över på samma otäcka vis som hos min knäppis 🙂 !