Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du ”fyller jämnt” och nästan alla i ditt stall har samlat ihop till en present till dig- ett schabrak.

Då detta överlämnas inser du direkt att detta schabrak inte alls faller dig i smaken- du tycker tvärtom att det är jättefult.

Vad gör du?

* Använder schabraket några gånger för att ”visa god vilja” trots att du avskyr det.
* Trycker in schabraket längst in i skåpet och använder det aldrig någonsin.
* Frågor om du kan få byta det mot något annat.

Onsdag- pälsgnäll

Kreon har ju satt en kort men tjock och tät björnpäls sedan ett tag tillbaka och jag kämpar nu på med att försöka hålla honom ren och prydlig trots alla hår.

Min Magic-Brush får jobba både morgon och eftermiddag men jag kan ärligt talat säga att jag längtar efter att få sätta klippmaskinen i eländet.

Efter varje skrittpass ser tyglarna ut som om jag har doppat dom i mjöl och schabraket ser inte mycket bättre ut.

Nej…det där med oklippta hästar är inget för mig- jag har ju alltid till och med klippt mina unghästar och kommer att klippa Kreon så fort han ska börja trava.

Hur mycket jag än gnäller över ”övertäckning” måste jag erkänna att jag alltså tusen gånger hellre klipper och sätter på ett täcke än låter DEN RIDNA hästen gå täckeslös och långhårig- den naturliga looken passar mig inte alls. Fult och extremt opraktiskt; det får bli mitt betyg.

Veckans köptips

Dessa snitsiga regn-stövletter säljs denna veckan på LIDL för 79 kronor.

Kanske praktiska att ha stående i stallet när man ska traska ut på gödselstacken, gå ut i en lerig hage eller dylikt?

+22 kilo….

….hade Muppis gått upp under sin 3 veckor långa vila och vägde igår 568 kilo.
 
Så nu får jag börja tänka på maten tror jag.
 
Alla morötter och äpplen får han ha kvar men stråfodret får jag nog ransonera lite.

När alla känner alla

Ni vet ju hur jag brukar tjata om hur litet häst-Sverige är och hur alla, på ett eller annat sätt känner varandra?
 
Det är nästan helt otroligt hur jag dagligen får bevis på ovanstående och jag brukar därför också råda yngre hästvänner och bekanta att tänka sig för hur de bemöter folk de lär känna inom hästeriet (ja, överallt egentligen) för man vet aldrig när något man sagt eller gjort kan komma tillbaka och bita en i rumpan, när man plötsligt står i beroendeställning till någon man inte varit så juste mot eller när man vill ha något av någon man aldrig i livet trodde man skulle behöva fråga.
 
En vän berättade om just detta häromdagen- hur en närstående enbart genom KONTAKTER fick någon mycket eftertraktat, något som personen kanske hade behövt att vänta på i månader eller rent av ÅR annars.
 
Jag minns vilket märkligt sammanträffande det var när jag ringde på min nuvarande stallplats.
 
Det visade sig att min hovslagare sedan mer än 20 år tillbaka befann sig i det stall där jag ringde om stallplats PRECIS när jag ringde och en av stallägarna råkade nämna detta för honom.
 
Eftersom min hovslagare även känner mina stallägare mycket väl (vilket jag inte hade en aning om då jag ringde på annonsen) är jag tämligen övertygad om att jag INTE hade fått någon stallplats om han hade ”varnat” för mig som person och då hade jag alltså gått miste om en jättefin möjlighet enbart på hans ord.
 
När jag stod på ridskolan var det ibland så att folk, när de väl hade sagt upp sin stallplats, började snacka jättemycket skit om stallet, hur dåligt allting var osv.
 
Ni kan ju gissa vad som hände när samma personer, kanske flera år senare, trots allt hörde av sig och ville ha boxplats igen?
 
Så…kan man ska man försöka hålla sig vän med alla eller i vart fall bete sig anständigt. Sedan kan man inte älska alla och alla kan inte älska en tillbaka med det är, tycker jag, väldigt onödigt och kan bli kostsamt på många olika sätt om man får rykte om sig att vara en person som folk helst av allt inte vill ha att göra med.

Tisdag: dagens veterinärbesök

Efter att ha räknat…tja…om inte TIMMARNA så dagarna till dagens veterinärbesök (från det att jag var där senast för 3 veckor sedan) var det äntligen dags för en ny hältkontroll.

Jag måste börja med att ge Kreon högsta betyg; trots att han inte travat en meter på flera veckor gick kan som ett urverk när jag skulle longera honom. Inga hopp och skutt trots att en grävskopa arbetade strax intill- det tyckte jag var bra gjort att honom.

Kan som en parentes nämna att Kreon har lekt ”världens mest uppfostrad häst” under båda besöken så jag kan mycket väl förstå om veterinären (som många andra som bara sett denna sidan av herr Mupp) undrar hur mycket jag egentligen överdriver hans ”humör”.

Efter böjprov sa veterinären att han tyckte att Kreon svarat mycket bra på behandlingen och att det nu endast återstod en svag markering så han ville behandla om knät, inte ge mer Metacam och inte ser honom på ett återbesök.

Förresten så menade veterinären att hans erfarenhet är att 90-95 % av alla knäledsinflammationer behöver behandlas mer än en gång så det var absolut inget konstigt.

Nu ska Kreon bara gå i hagen i en vecka, skrittas en vecka och sedan sättas igång mycket försiktigt.

En influensa och botulism-spruta blev det också;  lika bra att passa på under vilan tyckte jag.

Som vanligt skildes vi åt med de sedvanliga orden att jag helst inte vill ses på lääääänge- förhoppningsvis blir det så.