Fredag- rekord?

Dressyrpass på grusbanan i morse utan ett enda mupperi!
 
Fortfarande rider jag ca 35 minuter och utan jättekrav, framför allt eftersom Kreon gick med 10 veckor gamla skor under passet och jag misstänker att det var de långa hovarna (han skos annars med 7 veckors intervall) som gjorde att han snubblade till ett par gånger.
 
Glädjande nog kunde min hovslagare dock komma under dagen och sko i stället för på tisdag så från och med nu kan jag rida på bättre och mer.   
 
På tal om hovslagaren; kan ni fatta att jag har haft samma i över 20 år! Snudd på rekord, eller? Men varför ändra på något som fungerat ypperligt under alla dessa år? 
 
Annars känns Kreon fin; framåt och bärig och flyttade sig lätt för skänklarna. Någon galoppfattning kom först efter några skänkelpåminnelser men inget dramatiskt.
 
De närmast kommande dressyrträningarna tänker jag lägga fokus på framför allt 2 saker:
 
1. Självbärighet genom övergångar och förvänd galopp.

2. Kvickhet för hjälperna och att Kreon TAR skänklarna även när han inte har lust (vilket ju märkts i galoppen tidigare) genom övergångar från höger till vänster galopp och vice versa med skritt emellan och genom ökningar i galopp.

När Birgitta (78?) slutar rida

Jag tror att jag har kommit på vad jag ska göra när jag är för gammal för att rida.

Då ska jag bli en kattsamlare!

Jag skulle kunna samla på mig en massa katter, döpa dom till fantasifulla namn som bara jag själv skulle se det roliga i och sedan kunde jag använda bloggen till att skriva långa historier om vilka fantastiska öden och äventyr de upplever.

Vad tror ni om det?





Torsdag- ajjjjjj sa rumpan

Ni kan tro att jag var fundersam över hur morgonens planerade uteritt skulle gå.

Till att börja med måste man planera dessa ritter noggrannare än att desarmera en bomb- det går inte att rida på vilka tider som helst om man inte vill riskera att möta jättejordbruksmaskiner, vrålande motorcyklar och annat på vägarna och sedan kan man inte heller rida var som helst om man inte vill behöva rida förbi vrålskällande hundar, skenade får, folk som kör med diverse bullrande maskiner i sina trädgårdar osv osv osv osv…..Jag hade kunnat skriva en bok om detta….

Sedan undrade jag också hur den långa vilan hade påverkat Kreon, skulle han vara ännu mer motsträvig vad gäller att gå förbi allt möjligt utan att behöva snurras eller vad?

Efter 1 timme och ridning av vår sedvanliga runda i mestadels skritt men också lite trav kunde jag konstatera att allt är ungefär som vanligt- en del saker vill Kreon helt enkelt inte gå förbi utan att man måste snurra honom lite men är/ blir det inte värre än så här så känns det helt ok. Jag vet ju som sagt vad han är kapabel till om man pressar honom för hårt så några snurrningar här och där kan jag lätt stå ut med och försöka träna bort IGEN.

Ett tag gick det ju väldigt bra men eftersom det var svårt med kontinuiteten i vintras med för många dagar då det stormade, snöade, regnade mm för mycket så fick vi lite bakslag men jag hyser gott hopp om att vi ska komma tillbaka till den tiden då man kunde rida en hel runda ensam utan en enda snurr.

BTW kände jag verkligen av mina sittben när jag satte mig i sadeln i morse- tur att det bara är i just sadeln och inte när jag sitter på stolar, i soffan osv.

Tänk att den lilla ridningen kunde göra så mycket…ska jag skylla på ålder benig rumpa eller vad? Sadeln är skönaste tänkbara så DEN är i alla fall oskyldig!

Om att ”låna ut” sin häst

Satt och läste en drös kommentarer på en annan blogg som handlade om huruvida man låter kompisar rida på ens häst och insåg att jag nog är lite ”ovanlig” i det avseendet; jag har ALDRIG lånat ut mina hästar på detta vis medan de flesta som kommenterade inte alls hade några problem med detta.

Minns att vi diskuterade ”hästutlåning” för några år sedan på ett hästforum och att någon kommenterade något i stil med ”jag vill inte låta någon annan måla på min tavla” och lite så känner jag också.

Om jag tror att någon kan TILLFÖRA min häst något så har jag absolut inga problem med att den personen rider- se på Mini tex eller alla de gånger Ebba red Archie men att bara låna ut hästen för att någon vill rida ”för att det är roligt”….näää….det känner jag mig inte alls bekväm med och har aldrig gjort.

Nu tror jag inte precis att gemenen man skulle bli sugna på att rida på just Kreon men de andra djuren som varit så snälla att man hade kunnat sätta upp spädbarn på dom hade nog folk velat testa lite om de bara hade fått men jag har som sagt alltid varit väldigt tydlig med att ”min häst är ingen leksak” så få har ens vågat fråga och de som har gjort det har inte fått.

Hur resonerar ni? Är ni ogina hästutlånare eller är ni bara glada om någon vill rida?

Mera onsdag- så skönt

Så härlig att få en ”gratis” fri-dag så här mitt i veckan!

Efter alla stallgöromål på morgonen har jag mest tagit det lugnt, läst Helene Turstens senast bok (I skydd av skuggorna), ätit en god middag samt träffat Bodil och Salli-saluki i Käglinge.

Vädret börjar åter bli somrigt och det banne mig på tiden- det ÄR ju sommar enligt kalendern i alla fall!

Lax i folie till mig, hamburgare till maken.

Får vi plats på fotot bägge två undrar Gullis och Mimmi.

Onsdag- ett kärt återseende

Oj så förvirrande det känns idag!?!!?

Jag är inte alls med på att det är onsdag utan för mig känns det snarare som lördag eller i värsta fall fredag.

Men jag klagar inte…all ledighet är välkommen såvida det inte handlar om en sjukskrivning.

På tal om förvirring så var det ju dags för mig att rida för första gången på snart 2 månader och det kändes faktiskt smått förvirrande :).

Jag fick liksom nästan tänka efter ”vad är det nu man ska ta fram mer än sadel och träns…ja just det…hjälm…stövlar…spö…handskar” :)))).

Det var verkligen ett kärt återseende när stövlarna kom på- måtte jag aldrig mer få ett så långt riduppehåll!

Även i sadeln kändes det lite ovant till en början men sedan var det som att cykla :).

Jag valde att rida i paddocken eftersom solen strålade- tids nog blir det ridhusridning så att det räcker och blir över misstänker jag.

Kreon skötte sig mycket bra bortsett från att han var tvungen att få ett av de jag kallar hans psyk-bryt- han stannar och ska inte gå. Igår gjorde han detta 2 gånger, idag en gång (precis i början av passet) och även om det är lite tröttsamt med så oprovocerat trams så är det relativt odramatiskt och i jämförelse med de konster han visat tidigare inget som jag bryr mig särskilt mycket om.

Jag hoppas att denna idé ska försvinna som flera andra gjort med tiden- bara man inte själv gör någon sak av det.

Efter detta tillfälliga stopp kunde jag göra allt jag ville vilket innebar rätt mycket galopp, även förvänd dito och lite sidvärtsträning i trav.

Fortfarande rids Kreon inte mer än kanske 30 minuter men det räcker så här långt.

Nu hoppas jag bara att skorna sitter kvar tills på tisdag då hovslagaren ska komma- han är mycket duktig på att fästa dom ordentligt så förhoppningsvis klarar det sig.

Jag känner mig som en mycket slarvig hästägare just när jag tittar på skorna-Kreon har nog haft dom på i kanske 10 veckor, något jag aldrig skulle tillåtit i vanliga fall.

Men nu har det ju inte gått att sko djuret tidigare pga av såret och bandaget och nu kunde hovis inte komma förrän på tisdag så jag får försöka blunda när jag sköter benen och hovarna.

Jag har alltid skott mina hästar med som absolut längst 8 veckors intervall, ibland 6 och oftast 7 och har svårt att förstå de som väntar in i de längsta av ren snålhet- det kan aldrig vara bra tänker jag.

”Damerna” som jag kallar dom (Sammy och Esset) med sina fölisar.

Visst är föl något av det gulligaste man kan se?

Hej hej…vill du klappa mig…okej!

Hoppas du var nöjd med mig idag matte!

Nu har jag inte tid att stå och snacka längre- gräset äter inte sig själv you know!

Idag invigde jag de ridbyxor jag köpte i Ullared för 189:– i förra veckan. Än så länge (innan tvätt och för mycket användning) ger jag dom högsta betyg :).