Speciella annonser del 221, (för) billigt!

http://www.blocket.se/jonkoping/Lektioner_ges_pa_valutbildad_ponny_31324720.htm?ca=23_11&w=3

Sådana här annonser blir jag alltid lite fundersam över.

Är ägaren i så desperat behov av pengar att man lånar ut sin välutbildade häst för 80
kronor/ lektion?

Ingår ägaren som instruktör då (det förutsätter jag nästan eftersom annonsen säger att ”lektioner ges”?)

Har ägaren själv tröttnat på att rida?

Hur som helst verkar det ju vara ett riktigt ”klipp”, i alla fall om annonsen överensstämmer med verkligheten.

Söndag- på alla fyra!

Denna morgon lät jag ordinarie ”helgskötare” i vårt stall sova och åkte tidigt till stallet för att fodra och släppa ut våra hästar.

När detta var avklarat var klockan knappt 8 och jag tänkte gå en liten tur med Soya där vi bor. Skryllegården börjar kännas liiiiite enformigt eftersom de inte plogar mer än nödtoftigt och då bara 5-kilometersspåret dvs man måste gå samma runda om och om igen.

Vår egen väg hålls ju plogad men är bara 400 meter lång så för att komma till andra, förhoppningsvis lika plogade vägar måste man gå över ett kortare grässtycke.

Och det var här jag bedrog mig!

Snön var mer förrädisk än jag anat och det visade sig att den blåst ihop i sådana jättedrivor att det inte gick att gå utan att nästan fastna!

Hade jag inte haft mina termoridstövar som sitter stenhårt runt fötter och ben hade jag förlorat mina skodon i den sjupa snön- den saken är helt klar!

När jag hade försökt att ta typ 10 fullständigt utmattande och svajiga steg insåg jag att det enda sättet att förflytta sig skulle vara att…..krypa!

Tro det eller ej men det var precis vad jag gjorde! Från där träden till vänster på bilden syns högst upp och ända ner till där bilden slutar tultade jag runt i snön som den värsta jättebebis.

Jag bad en stilla bön att ingen av de fåtalet grannar vi har skulle vakna, titta ut genom fönstret och undra vad det var för något som krälade runt i cerise termobyxor!

14-kilos Soya hade inga problem att gå på snön så hon kom snabbt upp på en annan plogad väg där hon tålmodigt satte sig för att vänta på bebis-Birgitta.

Vägen som jag sedan hade tänkt att gå på och som var plogad häromdagen var det inte idag om jag säger så och jag gav snabbt upp detta projekt.

Lyckligtvis hade snön blåst bort från andra delar av vårt närområde- bitar av åkrarna- så där kunde vi gå tämligen obehindrat.
Men dagens timmesrunda var onekligen en av de jobbigare- rena gym-passet om jag ska vara ärlig och jag var genomsvettig när jag kom hem. Ingen mer träning idag med andra ord!

Mera lördag- gnisslande ridning

Efter hagintag vid 14.00 bestämde jag mig för att utnyttja den djupa snön till lite styrketräning- jag vet ju själv hur jobbigt det är att pulsa fram i det vita.

Det blev en 45 minuter lång tur i skritt- längre vågade jag inte rida eftersom det just är mycket mer ansträngande att behöva ta sådana jättekliv för att kunna förflytta sig.

Jag lyckades hitta några ställen där Archie kunde hämta andan lite och gå på plogad mark och det uppskattade han nog.

Det gnisslade väldigt under hans fötter när han gick- inte så konstigt eftersom det var ca minus 8 grader.

Men eftersom det var vindstilla (och han hade dubbla täcken på sig för första gången under en uteritt) så överlevde både han och jag kylan även om mina fötter klagade lite efteråt.

Scooterhuvan var dock en hit så den ska jag använda fler gånger.

Maräng? Nej…snö!

Min marängvandrare!

Skåne är vackert- säg inget annat!

Lördag- med frost i fransen!

Det slår sällan fel- när man har möjlighet att sova ut så vaknar man i stället i ottan- helt av sig själv!

Händer det er också?

Efter några fruktlösa om-somningsförsök steg jag upp och åkte till stallet för att i alla fall göra lite nytta- jag släppte ut alla hästarna från vårt stall i hagen.

När detta och övriga bestyr var avklarade körde jag till Skryllegården med Soya i syfte att ge henne (och mig själv också för all del) dagens motionsrunda.

Där vi bor är det så mycket snö överallt just nu att man i hundrastningssyfte har 2 alternativ:

1. Gå ganska kort sträcka (typ 10 minuter) på plogad väg

2. Gå avsevärt längre sträcka (i princip hur långt som helst) fast i knädjup snö.

Eftersom det idag var väldigt kallt när vi åkte till stallet (minus 14 grader) vill jag inte ha Soya pulsande i den djupa snön och valde just därför Skryllegårdens, om än slarvigt,plogade motionsspår.

Idag invigde jag scooter-huvan jag köpte i Ullared och den värmde gott även om ögonfransar och ögonbryn var helt vita av frost.

När vi började gå var det minus 13 och när vi körde därifrån 1½ timme senare hade temperaturen bara stigit med 2 grader.

Jag trodde att Soya kanske skulle vara lite ”kinkig” i kylan men med sin tjockaste täcke, massor av tass-salva på fossingarna och eftersom hon var lös och kunde springa så fort hon ville och behövde för att hålla sig varm så var det inga som helst problem.


Kom nu mammi…nu får det vara nog med naturfotografering….

….I´m off! Vi synes!

Hur luktar du (egentligen)?

När jag jobbade med försörjningstöd (det som i folkmun fortfarande kallas socialbidrag) hände det ibland att det kom en ansökan med posten där jag direkt kunde säga: ”den här är det en somalier som har skickat”.

Många somalier använder någon form av sötaktig parfym/ rökelse som har en väldigt speciell doft och det som jag alltid fann otroligt var att denna kunde sätta sig på på papper– papper som dessutom hade färdats från en brevlåda och till vårt kontor i kanske någon dag.

Härom dagen besökte jag en rökare (inte i tjänstens vägnar utan privat) och den doft som mötte mig i dennas lägenhet var tyvärr allt annat än den långt behagligare ”somaliska doften” utan ren och skär cigarettröksdoft.

Åter igen fascinerades jag av hur också denna doft (läs: stank) har förmåga att ”sätta sig”- min jacka luktade fruktansvärt i säkert en timme efter att jag hade lämnat denna lägenhet trots att jag hade hängt av mig den i hallen vid ankomsten.

Ännu mer förvånad blev jag då jag öppnade personens julklapp flera dagar senare.

Gåvan, en tröja, stank av cigarettrök!

Tyvärr sägs det ju att många rökare förlorar delar av sitt luktsinne och det är kanske i alla fall delvis anledningen till att de fortsätter med denna gräsliga last; de förstår inte själva hur de förpestar allting i sin omgivning, både sitt hem och allting däri.

Dessutom luktar de ju ofta väldigt illa själv, både i största allmänhet då röken sätter sig i kläderna och framför allt när de precis har avlutat ett rökpass.

Händelsen med den cigarettförpestade tröjan (som ärligt talat förtog det mesta av glädjen över att ha fått den) fick mig att fundera på oss hästmänniskor och de dofter vi omger oss med ibland.

Ni har väl alla någon gång tagit hem ett hästtäcke eller en vojlock och kunnat konstatera hur lukten, tycks ha koncentrerats typ 50 gånger och hur det fullständigt stinker häst?

Och hur många av er går stall/ridklädda i både mataffärer och i andra etablissemang?

Jag ska erkänna att jag gör det ibland även om jag faktiskt oftast känner ett stygn av dåligt samvete och skäms för att andra ska behöva utsättas för mina ”dofter”.

För det tycks mig som om hästdoften, när den sitter på olika tyger och flyttas från sin ”naturliga miljö” (läs: stallet) alltså förstärks hundrafalt och till och med jag som aldrig känner egentlig hästdoft i stallet kan tycka att både min jacka och annat verkligen luktar just häst och inte så gott när jag är någon annanstans.

Vad gäller rökarna är jag väldigt tacksam över att det numera råder rökförbud på så många ställen- inte bara för att rökning är skadligt utan faktiskt också pga stanken.

Kanske borde vi hästmänniskor självmant avstå från att förpesta andras luft med våra odörer, eller vad tycker ni?

Är ni kanske redan nu noga med att byta till vanliga käder så fort ni lämnar stallet eller går ni glatt och handlar allt möjligt i er rid-outfit?

Sitter ni i ridbyxor i soffan hemma hos er själv?

Åker ni buss i hästkläder och/ eller skulle ni kunna tänka er att åka och hämta ert barn på dagis i stallplaggen?

Hur tänker ni eller har ni aldrig ens funderat över detta? Eller bryr ni er inte?