Dagens träning

Eftersom jag inte märkte några tecken på hälta/stelhet/ orenhet vid gårdagens uteritt på eftermiddagen beslöt jag mig för att träna för Birgitta som vanligt idag.

Träningen gick mycket bra och inte heller idag kände jag av något som skulle indikera en skadad häst.

Idag övade vi på lite allt möjligt, öppna i trav och galopp utmed långsidorna, ökningar i trav och galopp, ryggning, fattningar och avbrott från galopp till trav osv. Archie spänstade på fint och det känns som att han blir både fysiskt starkare (orkar mer) och utvecklar sina gångarter för varje vecka som går.

Hur man får ett bra självförtroende och ett glatt humör!

De hästar jag ägt har varit inbördes olika vad gäller vissa egenskaper/ egenheter och de har haft olika kvalitéer men något som samtliga haft 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och 52 veckor om året har varit bra självförtroende och ett glatt humör.

Aldrig att jag har mötts av bakåtstrukna öron eller att hästarna har verkar vrånga och ovilliga när jag har hanterat dom.

Hur uppnår man sådan tro på sig själv och glädje i livet?

Jag tror att det enkla svaret är att mina hästar alltid har ÖVERÖSTS av positiv feedback, av bekräftelse och fötjusning från min sida.

Det går inte en dag utan att Archie får veta att han är snyggast i hela världen och bäst på alla sätt och vis!

Jag är inte så naiv att jag tror att han förstår de exakta orden men INNEBÖRDEN förstår han säkert utifrån mitt kroppsspråk, tonläge och agerande över huvud taget.

Och en häst (eller en människa för den delen) som jämt och ständigt får höra att den är störst, bäst och vackrast känner sig nog sådan också.

Ohalt?

Även idag har jag studerat Archie med Argus-ögon och jag tycker att han VERKAR ohalt. Skriver ”verkar” för jag litar inte till 100 % på mitt omdöme.
Det har tyvärr hänt förut att jag har tyckt att tex Décima har sett ohalt ut men då en veterinär har kollat henne så har hon INTE varit det.

Jag longerade OCH red 10 minuter i morse utan att varken se eller känna något och tog även ut Archie på en 5 minuters longerings-tur i eftermiddags med samma resultat.

Så nu kan jag inte mer än hålla tummarna!

Halt!

Alltid då någon ringer från stallet upplever jag några skräckfyllda sekunder under vilka jag hinner tänka ”vad är det nu som har hänt” innan uppringaren framför sitt, ofta banala, ärende.

Denna rädsla härstammar från tiden då jag ägde Décima som under de 8 åren jag ägde henne fick kolikanfall fler gånger än jag vill räkna.
Jag kunde bli uppringd på dygnets alla timmar, en gång ringde till och med nattvaken från stallet och meddelade att hästen verkade dålig.
Dessa koliker och telefonsamtalen som föregick mina illfartskörningar till stallet har verkligen satt sina spår.

Igår vid lunchtid fick jag ett samtal från stallchefen Irene som tillika är den som varje vardag tar in Birk och Archie från hagen.

”Archie är halt” sa Irene och jag hann tänka ”hoppas att hon säger att hon skojar” fast jag innerst inne förstod att Irene aldrig skulle utsätta mig för ett så osmakligt skämt.

Enligt Irene tyckte hon att Archie skrittade kontigt på väg hem från hagen och när hon sprang med honom var han halt. Irene kunde inte se något anmärkningsvärt mer än att Archie var ganska smutsig på det ena benet.

När jag kom till stallet på eftermiddagen tog jag genast ut Archie och longerade honom och jag kunde då se en tydlig hälta. Däremot tyckte jag att han skrittade helt ok och jag kunde inte hitta varken värme, svullnader eller sår någonstans på benen.

I morse, vid ny longeringskontroll tyckte jag att Archie rörde sig stelt i ena varvet (vänster) men helt ok i det andra varvet och i eftermiddags såg jag inte längre någon stelhet eller orenhet.

Jag vågar dock inte andas ut på långa vägar för dels så var Archie ganska uppspelt vid mina korta longerings-sessioner och dels så kan han ha vrickat sig och behöva vila i några veckor även om han är till synes ohalt.

Jag får kolla honom igen imorgon och fortsätta att ha ångest under tiden!

Så klart funderar jag på vad som kan ha utlöst hältan och som jag ser det tror jag på 1 av 2 alternativ:

1. Archie har vrickat/ sträckt sig/ trampat fel på det mycket knöliga och frusna underlaget.

2. Birk har sparkat honom.

Oavsett vilken så går det inte att ångra sig och tänka ”varför släppte jag ut honom när det var så fruset i marken” eller ”varför släpper jag ut honom med Birk” för det kommer alltid att vara fruset i marken i några/ många veckor varje vinter och han har nu gått med Birk i nästan 1 år och de verkar trivas ypperligt tillsammans.

Nej, hagrelaterade skador är omöjliga att helt skydda sig ifrån men så klart inte desto mindre trista när de händer.

Håll tummarna för Archie och för att han förblir ohalt och oskadad!

Tillbakablickar: hur det gick till när Heron tjänade sina första pengar

Under de första åren av mitt hästägande var jag en fattig student och även sedan jag började arbeta var det många gånger knapert med ekonomin.

Jag har alltid prioriterat att kunna tävla och träna så mycket som jag vill och det har naturligtvis gjort att jag i perioder tvingades att leva ganska snålt.

Under Herons första riktiga tävlingssäsong 1990 (han tävlade bara 3 gånger som 4 åring) åkte vi och tävlade i hoppning hos Sydslättens ryttarförening. På den tiden hade de vissa av sina tävlingar långt ifrån själva ridskolan/ anläggningen i en ort som heter Hörte och första gången jag körde dit hade jag ingen klar uppfattning över hur långt det var dit.

Jag ställde upp i och lyckades placera mig i en 1.10-hoppning (som på den tiden kallades LB). Heron fick då sina första prispengar, 50 kronor.

Med facit i hand var det en enorm tur att jag fick den där femtiolappen för en bra bit innan vi var hemma började bensintanken att se oroväckande tom ut.

Jag minns att jag fick stanna och tanka någon mil hemifrån och hade jag inte haft femtiolappen så hade jag varken kunnat tanka eller komma hem så ont om pengar hade jag på den tiden!

Till mitt försvar får jag väl säga att jag hade missbedömt avståndet till tävlingsplatsen men när jag tänker efter var det ändå vansinnigt att ge sig ut och tävla utan att vara säker på att komma hem igen!

När jag kom hem berättade jag stolt om Herons intjänade pengar för en annan hästägare i stallet, Lars Swärd, galopptränare och ägare till Ormus, den första hinderhästen i Sverige som sprang in över 1 miljon kronor. Lars hade Ormus uppstallad hos oss just då och han var i mina ögon ett föredöme när det gällde att ta hand om tävlande hästar och få dom att prestera maximalt av sin förmåga.

Lars var mycket glad å mina vägnar och jag minns att han sa något i stil med ”ja, du ska se….det här är bara början”.

Och visst fick Lars rätt! Förvisso närmade sig Heron med sina totalt 15000:– intjänade prispengar under hela sin tävlingskarriär aldrig Ormus framgångar men som väl har framgått vid det här laget skänkte hans tävlingsresultat mig enormt mycket glädje ändå!

Hästvärlden är så liten!

Jag har många, många gånger slagits av hur liten hästvärlden är och hur man alltid kan hitta någon som känner någon som känner….ja, ni fattar…

I tisdags morse när jag skulle träna mötte mig tränaren Birgitta med orden ”jasså du blev 5:a i LB:n i söndags” (2 dagar tidigare).

”Hur vet du det” undrade jag.

Det visade sig då att Birgitta hade tränat en elev på måndagen och börjat prata om tävlingen som varit. Och eleven hade berättat att hon hade pratat med mig och därför visste mitt resultat (fördelen med ett ovanligt efternamn antar jag).

Det intressanta i detta är att denna Birgittas elev är en tjej som jag aldrig tidigare varken träffat eller hört talas om.

Jag satt helt enkelt ensam på en bänk i ridhuset medan tävlingen pågick och tittade på de olika ekipagen som jag hoppades inte skulle slå mitt och Archies resultat.
Efter en stund satte sig denna tjej bredvid mig och efter ytterligare en stund fällde jag en kommentar om en häst inne på banan (”Där har du klassens vinnare” sa jag, en kommentar som var fullständigt felaktig skulle det visa sig men det är en annan historia).

Vi började prata mer och mer och var ganska snart inbegripna i flera diskussioner som hade med dressyr och hästar att göra. Inte en enda gång nämndes dock min (dvs VÅR) tränares namn så jag hade ingen aning om vem tjejen tränade för.

Jag minns att jag efteråt tänkte att det var trevligt att man kunde ha givande diskussioner med ”vilt främmande” människor, bara för att man har ett gemensamt intresse. Och så visar det sig att vi båda rider för samma tränare! Ja, hästvärlden är som sagt liten…..

Tillbakablickar: den utdömda hästen som blev ung på nytt (eller inte)

Min älskade Heron hade i mina ögon inte många fel men ett av dom var att han inte kunde gå ensam i hagen.
Från början kunde han inte ens gå ensam i hagen om det gick hästar i hagarna bredvid (han sprang omkring i full sken och vägrade att lugna ner sig) men efter mycket övning så accepterade han att gå ensam om han hade sällskap i hagen bredvid sin.

En sommar då nästan alla hästar på ridskolan var på bete eller uppstallade på annat håll fanns det inget annat sätt att lösa hagfrågan än att be att få låna en häst från våra grannar, polisrytteriet, som kunde gå i hagen bredvid Herons.

På polisrytteriet fanns en äldre häst (i 20-årsåldern) som hette Romulus och denne var, om jag förstod saken rätt mer eller mindre utdömd och användes ytterst sparsamt till lättare promenadridning.
Denna häst fick jag löfte om att få låna som sällskap åt Heron och jag brukade gå ner med båda två tillsammans till hagarna.

En helg då jag som vanligt hade släppt ut hästarna och sedan skulle ta hem dom hände något konstigt. Romulus taktade hela vägen hem, gick nästan i passage och verkade allmänt uppspelt. Jag kunde inte förstå varför den gamle gubben helt plötsligt fått sådan energi och tänkte för mig själv ”Jaha…dom säger att Romulus är så gott som slut….det kan man verkligen inte tro när man ser det här…”.

Samtidigt som jag tänkte detta noterade jag att Romulus man var ovanligt lockig, som efter flätor som nyligen tagits bort.

”Varför i hela fridens namn har dom brytt sig om att fäta den här gamla hästen” minns jag att jag tänkte.

När jag ledde in hästarna i stallet (vi delade på den tiden stall med poliserna medan de nu har ett fristående stall bredvid vårt) mötte jag vår ridskolechef i dörren och det första hon säger (läs: UTROPAR) är ”Men Birgitta!!!! VAD HAR DU GJORT?!?!?!?”

Jag fattade ingenting och såg förmodligen ut som en frågetecken då stallchefen fortsatte ”Du har ju släppt ut Bismarck i hagen”.

Först då verkligen TITTADE jag på fuxen jag höll i ena grimskaftet och visst var det polisrytteriets finaste och bästa tävlingshäst som stod där.

”Thomas kommer att DÖDA dig” fortsatte stallchefen och vid närmare eftertanke insåg jag att så nog mycket väl kunde bli fallet.

Thomas var (är) alltså en ridande polis, tillika dressyrdomare, och Bismarck var hans tävlingshäst. Bismarck fick UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER gå i hagen eftersom det sades att han var så vild där och man ville inte riskera något.

Och denna häst hade jag alltså släppt ut i tron att det var gamle Romulus?!?!?

Ja herregud…hur kunde jag göra ett sådant misstag?

Anledningen var till att börja med att man hade bytt plats på Romulus och satt Bismarck i hans box utan att ändra namnskylt. Sedan ska jag villigt erkänna att jag alltid bara drog ut Romulus ur boxen och lät honom lufsa bakom Heron så jag TITTADE aldrig riktigt noga på honom utan han gick mest för sig själv lite snett bakom mig.

”Jaha det kommer att bli urkul (NOT) att ringa till Thomas” tänkte jag och fasade redan för samtalet.

Jag förstod nu också varför Romulus dvs Bismarck varit flätad, han hade varit och tävlat samma morgon (jag släppte ut hästarna vid lunchtid) och det var väl också därför han var så lugn (eller chockad!!!) när han gick ner till hagen: han var väl trött efter tävlingen helt enkelt! Men när han hade stått där i några timmar hann han piggna till; därav passage-uppvisningen på hemvägen!

Otroligt nog blev Thomas inte arg då jag ringde och förklarade min fadäs! Dels så var historien på sätt och vis lite komisk (fast det var nog inte sååå kul att jag hade förväxlat en FIN tävlingshäst med en skruttig promenadhäst) och dels så hade det ju faktiskt inte hänt Bismarck något. Och slutligen erkände Thomas att han själv vid ett tillfälle hade råkat transportera hem fel häst (dvs en ”icke-polishäst”) från ett bete där polishästarna gick med massor av andra hästar så han visste ju att även den bäste kan göra fel :=)!

Kortet ovan föreställer min skötare Petra (som jag redan har berättat om) och Bismarck och är taget julen 1998.

Dagens träning

Förra veckans träning blev inställd eftersom Birgitta (tränaren) var sjuk men idag körde vi på som vanligt.

Det blev ett ganska tufft pass där Archie verkligen fick jobba på rejält men som jag märkt fler gånger tidigare så verkar han bara må bra av detta och han gick bättre än på länge. Och konstigt nog (eller inte?) så verkar han inte speciellt taget efteråt utan skrittade på mycket energiskt när passet var över.

Eftersom det var halterna och ökningarna som inte fungerade på tävlingen i söndags tränade vi en del på detta och det gick mycket bra. Travökningarna förbättras hela tiden. Från början var det verkligen bara ”spring, spring” när man tryckte på men nu börjar man känna ett svävmoment som förhoppningsvis bara kommer att bli större/ längre ju mer vi tränar.

Tillbakablickar: Birgittas tipshörna

Under de första åren på 2000-talet hade jag en stående spalt i vår klubbtidning som hette ”Birgittas tipshörna”. Där gav jag mina klubbkamrater råd och dåd om allt från att de kunde tvätta sina ridhjälmar i diskmaskinen till att de kunde använda en dambinda i sårvårdande syfte (på hästens ben tex).

Ovan ett exempel på mina tankar och idéer (detta nummer är från 2005).

Årets första, men förhoppningsvis inte sista, rosett!

Idag var det årsdebut för Archie och mig! Vi åkte till grannklubben Malmö Ridklubb och deltog tillsammans med 39 andra ekipage (full klass) i LB:1.

I ärlighetens namn var jag inte speciellt nöjd efter ritten vilket berodde på 2 saker:

1.både travökningen och galoppökningarna var OBEFINTLIGA

2. Archie hade plötsligt drabbats av total minnesförlust och glömt att han numera gör 9 av 10 halter PERFEKT. I stället stod han i båda halterna som en ål med magknip, sned och med benen åt alla håll. Betyget blev därefter, 4 och 5.

Nu vet jag verkligen vad jag ska träna mer på! Just halterna har jag förbisett de senaste veckorna eftersom de varit så himla korrekta de senaste gångerna jag övat på detta moment.

Annars är vårt paradnummer serpentinerna och dom gjorde Archie jättefint.

Summa summarum; av 10 placerade blev vi 5:a och med själva placeringen kan jag inte vara annat än jättenöjd. Vi var 4 poäng ifrån de som var 2:a-placerade (3 stycken) och med tanke på att många av de startande även skulle rida den därpå följande LA:n så tycker jag att Archie hävdar sig utmärkt.

Likaså är jag mycket nöjd med att Archie än en gång visade hur oberörd han är av en främmande miljö, framför allt så fort han kommer in på en tävlingsbana. Ibland kan han vara lite uppspelt precis när man lastar ur eller börjar rida men han har hittills (TVI TVI) aldrig gjort annat än gått som den tävlingsmaskin jag vill att han ska vara inne på banan.

Om allt går som jag önskar blir nästa start den 1 mars hos Torns utanför Lund.

Resultat:

Klass 2 – Dressyr Lätt B:1 Ridhäst
40 anmälda, 40 startande, 10 placerade
Domare C: Hedvig v Knorring-Albertson

Plats Ryttare Häst Premie C Totalt Procent
Uppfödare Härstamning
1 Annika Viklund Anette 199 68,621
Sydslättens RF Amiral – Indus
2 Emelie Widerström Red Chilli 186 64,138
Vellinge HSF Chapman – Bellini
3 Sanna Bratz Night Fever 186 64,138
Malmö Ridklubb El Rosso – Zeoliet
4 Ingela Svahn Alexia 186 64,138
Södra Sallerup Rambo – Lombard
5 Birgitta Manojlovic Karlsson Arcimboldo 182 62,759
Malmö Civila Akribori – Bellini
6 Madeleine Biderman Elliot 175 60,345
Ljunits-Herrestads R Little Q – Eminent
7 Helena Neihoff Nerialiet. 174 60,000
Malmö Ridklubb Goodtime – Zeoliet
8 Helen Johansson Gipsy Lu 173 59,655
Malmö Ridklubb New Moon – Tarim
9 Pauline Persson Salerno H 172 59,310
Malmö Ridklubb Zadock
9 Viktor Johansson Make My Day 172 59,310
Halmstads FK Pablo – Weltbürger
11 Linda Hardbrant Di Baggio 170 58,621
Dagstorpsorten Di Caprio – Umido
12 Karin Svensson Concert Firfod 169 58,276
Kågeröds Lantl. Casket Firfod – Solist
13 Helena Hagert La Chamba 168 57,931
Malmö Ridklubb Fanaan – Northfields
14 Kristina Skoog Ellington 167 57,586
Malmö Ridklubb Elfenspuk – Racot
14 Lottie Holmström Werze 167 57,586
Fredshögs RS Weltmeyer – Lungau
16 Anita Jonsson Parlaments 164 56,552
Halmstads FK Persejs – Imports xx
17 Sara Johannesson Sameo 162 55,862
Södra Sallerup Ulft – Mont Blanc
18 Viktor Johansson La Fleur 161 55,517
Halmstads FK Steinbeck – Amadeus
18 Amelie Malmgren Kleerose 161 55,517
Malmö Ridklubb Turban Rose SF – Utrillo
18 Elida Meitmann Noe 161 55,517
Sydslättens RF Winckenburgh – Zuidhorn
21 Cajsa Andersson Mighty Good 160 55,172
RF Stall Humlamaden Majim G – Pontus 21
22 Efva Lindström Cornett 158 54,483
Malmö Ridklubb Master – Napoleon
23 Sophie Roos Cinzano 155 53,448
Malmö Ridklubb
24 Anna Lindkvist Norchis 153 52,759
Malmö Ridklubb National Zenit xx – Jovial
24 Annabelle Strömberg Ginger 153 52,759
Rydebäcks RF Ginsberg – Sunlight xx
26 Elin Olsson Veronique H 152 52,414
Flyinge RF Darco – Uniform
27 Louise Högberg Minka 151 52,069
Dalby RF Kimmi af Nörhalne ohl 663 – May Sherif
27 Mikaela Larsson Odessa W 151 52,069
Malmö Ridklubb Livingstone – Heemraad
29 Madeleine Fosse Bentley 150 51,724
Malmö Ridklubb Golden Profit xx – Lester
29 Nina Schultz Backgammon 150 51,724
Malmö Ridklubb Racot – Atlantic
31 Carin Hellberg Zegall 149 51,379
Skabersjö RF Warsteiner – Maraton
32 Cecilia Olsson Walter 147 50,690
Malmö Ridklubb
33 Hanna Danewid Joyze 138 47,586
Malmö Ridklubb Zeppelin – Legaun Prince
34 Ida Persson Bucanero 136 46,897
Röinge Ridklubb Furtivo
35 Frida Edin Alpha 134 46,207
Malmö Ridklubb
36 Hanna Nilsson Kario 133 45,862
Malmö Ridklubb
37 Therese Svensson Neamie 127 43,793
Skurupbygden
38 Sarah Thelin Recaro 126 43,448
Malmö Ridklubb Recaro – Drusselklang II
39 Karin Bossner Mendez 0 0
Skurupbygden De la Gardie – Maraton
40 Sanna Bratz Ladyhawke
Malmö Ridklubb