Var i stallet som vanligt på morgonen och allt var som det brukade.

Ett mycket lätt snöfall då förvandlades snabbt till ett ganska häftigt dito på väg till jobbet men tack och lov slutade det lika plötsligt efter bara kanske 1 timme.

Måtte veckans snökvot vara fylld tänkte jag utan större hopp om att min önskan skulle besannas och mycket riktigt började det snöa igen när jag skulle köra hem.

Eftersom måndagar är Archies vilodagar vill jag gärna ha honom ute mer i hagen och Rockys ägare hade lovat att släppa ut honom och Bröta en vända till på eftermiddagen.

Hästarna går vanligtvis in vid 14-14.30 och idag släppte de ut honom vid 15.00 igen efter en kort lunchrast.

Det är verkligen skönt när man kan hjälpas åt lite med just in och utsläpp, något som jag ska bli bättre på att utnyttja framöver.

På ridskolan hade vi, tycker jag i alla fall, mer inställningen att var och en skötte sitt eget in och utsläpp eller så var det i alla fall väldigt få som hjälpte varandra.

Men lika gärna som att man släpper ut 1 eller 2 hästar så skulle man ju kunna släppa ut ganska många fler, i alla fall om man fick motsvarande gentjänst tillbaka på en lite mer regelbunden basis.

När jag kom till stallet efter jobbet gjorde jag i ordning höpåsarna och tog ut några bajshögar ur boxen innan jag tog in hästarna 17.30.
Då snöade det ganska mycket så jag fick hänga upp Archies yttertäcke på tork i pannrummet innan jag körde hem.

Igår: sol, plusgrader och snöslask- idag: hårda vindar, minusgrader och fruset slask: Skåne visar sitt sanna (läs: omväxlande) jag med andra ord!

Red ut med djuren på morgonen och vi fick ytterligare en runda med snöträning eftersom det vita fortfarande ligger kvar djupt på många ställen.

Som tur är rider jag en runda där det flera gånger skiftar mellan plogad väg och djup snö annars tror jag att det hade blivit för ansträngande för både hund och häst.

Enda skillnaden från de andra söndagarna är att snön idag var så ”hård” att 14-kilos Soya kunde gå OVANPÅ den utan att behöva ”kängruhoppa” fram.

600-kilos Archie hade det tyngre och fick emellanåt jobba rejält med sina ben och rygg.

Jag red som vanligt med mitt ponnyhack och tänkte med tacksamhet på att Archie, precis som Décima, säkerligen hade kunnat tävla dressyr lika lätt med denna betsling som med vilket träns som helst.

Nu lär detta aldrig bli aktuellt av naturliga orsaker (det är inte tillåtet) men det är ju väldigt bra att KUNNA använda hack om hästen, gud förbjude, skulle få någon mun/tandskada som omöjliggör användning av bett en längre tid.

På tal om snö tänker jag att man i delar av Sverige med mycket snö som ligger länge och där man kanske också rider ut ofta antingen kan få en URSTARK häst av allt snötrampande eller en ”trasig” dito.

Pratade med en hästskötare till ett ryttarproffs nyligen och hon berättade just att en av de bästa hästarna i stallet hade överansträngt sig av att springa omkring för mycket i djup snö i hagen. Så det gäller att vara försiktig med snön känner jag!

Nu är Archie färdigjobbad för denna veckan och imorgon står vilodag på schemat.

Nu återstår det bara för mig att åka tillbaka till stallet i eftermiddag för att ta av utetäcket, ta bort lite bajs ur boxen samt att ge betfor och morötter.

Innan dess är det dags för restaurangbesök med buffé- härligt tycker matälskaren undertecknad!

Darlingen maken fyller år idag och Soya och jag uppvaktade honom med 2 dvd-filmer med vardera 8 avsnitt av ”I vår herres hage”. Så nu är det snart åter dags att få signaturmelodin till denna serie ”på hjärnan”; det tog ett tag innan jag fick bort den sist :=)!

Var som vanligt i stallet på morgonen, mockade till Archie och boxgrannen Bröta som jag ”passar” då och då (stoet som är så renligt).

Gjorde i ordning deras mat och släppte sedan ut alla 7 hästarna i olika hagar.

Konstaterade tacksamt att det inte verkade vara någon snö på väg hit i alla fall utan att det tvärtom hade töat jättemycket sedan gårdagen.
Nu är det riktig slasksörja överallt och skulle DEN frysa på lär det inte bli kul!

Det är ju så här det brukar vara i Skåne, jättemycket snö ena dagen och smält gegga den nästkommande så årets vinter hör inte till de traditionella på det sättet.

Körde till ridskolan för ett dressyrpass med Sally efter utsläppet och Mulle gladde oss genom att vara ovanligt lugn och medgörlig. Sally ska nu åka på en liten skidresa så det var skönt att avsluta så bra.

På eftermiddagen åkte jag till stallet igen, denna gången för att ta in Archie efter 6 timmar i hagen och för att rida.

För ovanlighetens skull var vi nog 5-6 ekipage i ridhuset samtidigt och jag som är så van att alltid rida själv överlevde mirakulöst även detta :-).

Skämt å sido men jag har alltid ogillat när även andra rider samtidigt som jag (vadå ego….) men sedan flytten till nya stallet har jag blivit riktigt anpassningbar! Man KAN tydligen lära gamla hundar att sitta!

Archie kändes lite seg idag eller så var det bara någon form av ”överföring” som det heter på psykologispråk, dvs jag TÄNKTE att han BORDE vara trött efter gårdagens genomkörare.

Väl hemma bjöd maken på en god middag varefter jag och Soya tog en långpromenad ute på åkrarna (som vi är omgivna av där vi bor och som är jättebra att gå på så länge det är snö och fruset).

Det märktes absolut att det är 1-2 plusgrader idag för Soya sprang självmant ut utan täcke (!!!!) och körde inte sina sedvanliga ”snälla kan vi inte gå hem nu”-krumbukter (kan framför allt visa sig i att hon stannar och sätter sig var 20 meter och ser mycket lidande ut).

Nu pustar vi ut i soffan och hoppas på att få stanna här resten av kvällen!

Var i stallet på morgonen som vanligt, fodrade och mockade.

Eftersom vädret är som det är med ständiga ”snöhot” var jag nästan in i det sista osäker på om jag skulle kunna köra till Ebba och Maj och Sally tog det säkra före det osäkra och ställde in kvällens träning.

Sally ska jag plåga imorgon bitti i stället men själv chansade jag och körde iväg (med facit i hand utan problem, det kom bara lite regn!?!?! på hemvägen) för att Ebba skulle rida.

Som vanligt såg det mycket bra ut och jag tycker faktiskt att allting går bättre och lättare för varje vecka.

Detta gör att jag kan konstatera att:

1. Archie är inte helt obildbar 🙂
2. Träningen har gjort honom starkare och starkare så han ORKAR göra det som begärs och
3. Ebba är en duktig ryttare som passar väl ihop med min häst

För dagen återstår inte så mycket mer hästrelaterat än att läsa Hippson som låg i brevlådan idag samt svara på ett blogginlägg eller två.