Skrivet

Dagens LC- träning

I kväll har Soya och jag varit på LC-träning i Sjöbo och som vi hade hoppats på var Soyas kille Ville den förste vi stötte på.

Som vi redan hade bestämt i förväg sprang kärleksparet det första loppet ihop och det gick väl hyfsat. Soya tog en väl stor omväg efter luren i starten men sedan rättade hon sig och som den gentleman Ville är lät han henne komma först i mål.

Det andra loppet sprang Soya med sin väninna Lilli som därmed fick sin licens.

Att just Soya hjälpte Lilli till licensen kändes extra roligt eftersom Jonathan var den första whippetägaren jag lärde känna efter att vi skaffat Soya.

Vi lärde känna varandra genom ett vinthundsforum där jag efterlyste kompisar till Soya. Jonathan skulle då precis köpa en valp, Lilli och nu är hon alltså så stor att hon har tagit licens.

Känns lite som att cirkeln har slutits….

Lite roligt var det att domaren tyckte att båda hundarna sprang mycket bra och hans kommentar om Soya ”hon är ju så SNABB” fick mig att le och tänka på snigelfarten hon har på hundkappträningarna.

Men LC är ju lite annorlunda och kräver inte sådana överljudshastigheter som just hundkapp.

Skrivet

Onsdag- mer dressyr

Dressyrpass på morgonen- gick bra men jag rider ännu inte ”för fullt”. Första träningen blir på tisdag så tills dess ska jag väl rida lite mer varje pass.

På kvällen åkte jag och Soya till hennes LC-träning (mer om detta i separat inlägg) så Brötas ägare fick ta hand om intaget medan jag skötte hagutsläppet.

Skrivet

Det finns rättvisa ibland :=)!


Ett ridläger kan säkert ge både härliga minnen och vänner för livet….

Då och då beklagar sig mina klienter och säger argt och/ eller ledsamt att livet är orättvist.
Eftersom jag hatar både försköningar och lögner kan jag inte annat än instämma; livet är många gånger orättvist och ju förr man fattar detta desto mer huvudbry kommer man att bespara sig under livets resa, det är i alla fall en av mina levnadsregler.
Nu finns det ju förvisso massor av saker man kan göra själv för att påverka/ förändra sin livssituation men ibland går det bara inte och that´s it- sedan kan man tycka vad man vill om det….
Drabbas man av lungcancer utan att ha rökt en cigarett i hela sitt liv kan man säkert tycka att livet är hur orättvist som helst, liksom man ibland ser människor som har misskött både sig själv och allt annat hela livet och ändå så tycks lyckan och turen le mot dom ständigt.

Häromdagen fick jag i alla fall bevis på att det ibland är just den som förtjänar något bäst som får det och det gjorde mig väldigt glad.

En vän berättade redan förra året om att hennes dotter, som är i de nedre tonåren och mycket hästintresserad, ville åka på ridläger.

Ridlägret lät i mina öron otroligt dyrt- nästan 6000 kronor för en vecka men det verkade också mycket seriöst utifrån det jag hörde berättas om det.

Flickan skulle själv få vara med och betala lägret och ni kan tro att hon jobbade och stod i. Dels sålde hon jultidningar för ca 8000:– (vet inte hur stor provisionen var på det men det brukar inte vara några större summor) och dels rastade hon någons hund 2 gånger i veckan för vilket hon fick 40:–/ gång.

Just det där med att själv tjäna ihop lite fickpengar känner jag så väl igen från min egen barndom och om ni vill veta min åsikt (den får ni förvisso oavsett) så borde fler föräldrar inpränta pengars värde i sina barn på detta vis.

När sommaren var över och jag träffade min vän igen berättade hon om det otroligt lyckade ridlägret och allt jag hörde bekräftade det jag tidigare hade trott, dvs att det verkligen var ett bra läger på alla vis.

Flickan ville absolut återvända nästa år, dvs denna sommaren och jag hoppades av hela mitt hjärta att familjen skulle kunna avvara pengar för ytterligare ett läger även om som sagt kostnaden är skyhög.

För några dagar sedan mötte jag vännen som glädjestrålande visade mig ett papper som bekräftade att just hennes dotter, och 4 andra barn vunnit var sin vecka på detta ridläger genom att delta i en tävling.

Tävlingen hade gått ut på att barnen skulle föreslå olika aktiviteter som man kunde anordna vid årets läger (förutom den självklara ridningen så klart) och min väns dotter hade suttit och klurat på detta en hel kväll tills hennes bidrag var författat.

Och nu har hon alltså en hel vecka på ridlägret att se fram emot och min vän behöver inte fundera på kostnaden.

Visst är livet härligt ibland!

Skrivet

Tisdag- kalla vindar

Imorse var jag ute och red och tyvärr var det mer höst än försommar ute. 9 grader kallt och hårda otäcka vindar.

När Soya hoppade ut ur bilen för att följa med på ridturen såg hon ut som den mest misshandlade hund ni kan tänka er, hon kröp ihop, darrade och såg helt förskrämd ut.

Vi fick dock upp värmen allihop efter en stund, det blev både en hel del trav och 4 mysiga galopper- så härligt att se hund och häst springa bredvid varandra i total harmoni.

Även på eftermiddagen blåste det men jag släppte ut hästarna ändå och körde hem för att vila:-).

Skrivet

En av livets gåtor: varför blir djur alltid sjuka….

….i första hand någon gång under helgen, i andra hand fredag kväll och i tredje hand vilken annan kväll/ natt som helst?

Något ”i fjärde hand” finns inte för har ni någonsin hört talas om en häst som visar hälta måndag förmiddag, får kolik onsdag morgon eller en hovböld på torsdagen kring lunchtid?

Nääää….tänkte väl det!

Av alla kolikfall jag varit med om- och det är (allför) många– det ska gudarna veta med dels en egen extremt kolikbenägen häst (Décima) och dels som uppstallad på en ridskola med ca 70 hästar i över 20 år- så dristar jag mig till att påstå att 9 av 10 fall skett på kvälls/ helg-tid.

VARFÖR????

Är det för att många kliniker/ veterinärer inte jobbar då eller är det för att helgtaxan hos de som jobbar är förödande?

Ja, inte vet jag men ni kanske har någon teori?

En förklaring kring i alla fall kolik skulle kunna vara att folk väljer att göra annat på helgen än att rida och att hästen då, pga minskad motion men lika mycket mat får ont i sin mage?’

Själv är jag oftast mer aktiv med mina djur på helgen när jag har mer tid men inte vet jag?

För just ”mer aktiv” skulle annars kunna motsäga ovanstående och i stället förklara varför djuren skadas oftare på helgen; vi är helt enkelt mer aktiva med dom då och ”utsätter” dom därmed för större risker när vi tränar eller tävlar?

Kom gärna med teorier eller förklaringar! Men påstå inte att jag har fel för det har jag INTE :=). Det kan både jag och alla helgöppna djursjukhus vittna om!

Skrivet

Vilken GRÄS-lig historia- det VILL jag lova! (hundinlägg)

Ni som följer bloggen kan inte ha undgått att jag är glad för vitsiga rubriker och ordlekar och idag har jag verkligen fått till det :=).

Jag berättade ju igår om en av Soyas pojkvänner (hon har 3 stycken, bordercolliekorsningen Enzo, och wippetarna Kenzo och Ville) som fick lämna walk-over på träningen i Landskrona i söndags efter att ha drabbats av nysattacker utan dess like.

Ville ville alltså inte sluta nysa och redan då var min teori att han hade fått in något i näsan/ luftvägarna medan andra spekulerade i exempelvis getingstick eller dylikt.

Jag får väl klappa mig själv på axeln för igår kväll kom ett mail från Ville (även han, liksom Soya kan tydligen skriva….) och det löd som följer:

”Villes nos kurerad!

Ett långt grässtrå som irriterade Ville är nu äntligen avlägsnat.
Det krävdes två sederingsdoser men Ville blev trots detta endast lite dåsig och lyckades stå ronden ut. Men han blev till slut efter 45 minuter tillräckligt groggy för att efter komplettering med lokalbedövning tillåta rensning av nosen.

//Ville”

Ja, där ser man! Detta är ju sådant man knappt tror kan hända…eller kan och kan…det är inget som brukar hända ska jag väl säga.

Både jag och Soya hoppas se Ville imorgon på LC:n; Soya vill så gärna springa och helst vinna mot honom om det går :=).

Kärleksparet under LC-tävling i oktober förra året. Notera de koncentrerade ägarna- man skulle kunna tro att hundarna springer om världsmästerskapet minst!

Skrivet

Måndag- lite mer dressyr

Idag höjde jag dressyrkraven lite 🙂 och red inte bara runt på fyrkantsspåret utan gjorde lite annat också; lite skolor, några volter osv.

Högergaloppen kändes riktigt, riktigt fin medan vänstergaloppen, den som gärna blir lite ”rullig” blev just detta. Denna galopp måste ”hållas efter”, framför allt som förvänd- det går inte bara att åka omkring för då kan den ibland kännas som en blandning mellan trav och galopp- ingen bra mix och inte speciellt bekvämt. ”Ryggknäckare” benämner Ebba den om om jag inte missminner mig :-).

Tempoväxlingar och öppna och sluta i galopp brukar förbättra kvalitén och det får jag nog ägna några kommande pass åt.

Annars kändes Archie riktigt fin och efter avslutat dressyrande skrittade vi ut så att Soya fick röra lite på sig.

Efter jobbet var jag bara i stallet som hastigast och då för att släppa ut Archie för andra gången- Brötas ägare fixade intaget och jag kunde åka hem och mysa med Soya.

Skrivet

Helgen i bilder

I fredags fick hästarna inte gå i hagarna som storstädades så Archie fick nöja sig med att putsa delar av stallägarnas gårdsplan (boningshuset i bakgrunden). Det gjorde han både gärna och effektivt.

På lördagen var det fritt fram för hagutsläpp igen och Archie lät sig väl smaka!

När Soya och jag cyklade till stallet i lördags eftermiddag var jag bara tvungen att föreviga denna vackra vy.

Tänk- när i alla fall jag var barn och tonåring reflekterade jag aldrig över sådant som ”naturens skönhet”. Är det ett ålderstecken att man hänförs mer och mer över sådant?

Hänförd blir jag också över vilka bra kort min simpla lilla I-phone tar!

Nu blommar äntligen vårt gamla (och enda) äppelträd!

Hallonplantorna frodas också och en hel del skott har gett sig av utanför det territorium som jag hade avsatt till dom :=).

Lavendel- en av mina favoritväxter och som jag försöker få att sprida sig över en hel rabatt som vi har. Det går långsamt- jag köpte de första plantorna när jag sålde Décima, dvs nästan på dagen för 4 år sedan (hjälp…..kan det verkligen stämma?!?!!?).

Även våra små päronträd blommar. Förhoppningsvis blir det lite frukt även i år- för varje år har det kommit något päron mer och det blir Archies uppgift att äta dessa.

Syrenerna är också ”på gång” men har inte riktigt slagit ut än.

Utsikt från vår lilla väg. Tänk att jag och Soya vadade i meterdjur snö över detta rapsfält för inte så många månader sedan! Har man argusögon kan man se vårt gula ridhus rakt över vägen.

Det senaste nytillskottet i stallet! Denna sötnos föddes i lördags kväll vid 20.30, lite för tidigt men utan problem. Mamma Sammy verkar vara en lugn och trygg förstföderska som tar uppståndelsen med upphöjt lugn.

Namntävling är utlyst i stallet; jag ville generöst dela med mig av Soyas smeknamn Pippi eller Mimmi vilket ingen verkar tycka passar till ett föl. Konstigt…

Även på söndagen fick Archie smaka gräs!

Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och så här ser det ut när man anmäler sig till den sträcka man vill att hunden ska springa. Man kan välja på 320, 480 eller 550 meter och jag brukar välja den längsta sträckan. Man vill ju ha valuta för pengarna (20 kronor) :=)!

Igår tog det lite över 42 sekunder för Soya att springa sitt lopp. Hon fick springa ensam eftersom hennes ”partner” Ville fick lämna ”walk-over” pga någon mystisk nysningsattack som han drabbades av och som höll i sig hela dagen- otroligt märkligt och jag hoppas att han nu är återställd så att doggisarna kan springa mot varandra på LC:n på onsdagkväll i Sjöbo i stället.

Efter hundkappen gick Soya och jag en lång promenad på Järavallen där man kan gå flera kilometer- perfekt för de som annars inte har någonstans att släppa sina hundar (gäller ju förvisso inte just oss).

Ja, det var min helg i bilder. Glömde att ta några kort på Sallys nya hopphäst som verkligen såg läcker ut. Om hon inte passar sig kanske det blir en dressyrhäst av den i stället- eller fälttävlanshäst som Sally sa glatt och som modern långt mindre glatt motvilligt instämde i :=).