Skrivet

Hurra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Igår eftermiddag fick jag det efterlängtade beskedet från Archies veterinär: han är friskförklarad!!!!!

Förvisso har jag allt sedan återkomsten från Gran Canaria för 10 dagar sedan tyckt att han varit superfräsch (och stallchefen som passade honom under min semester tyckte att han var lika fin medan jag var bortrest) men jag har ju ändå varit rädd för att detta bara varit ett önsketänkande.

Men nej, veterinären tyckte som sagt att Archie såg otroligt fin ut och hon verkade lika glad som jag och faktiskt även lite förvånad.
Under vårt samtal kröp det fram att hon inte varit fullt lika positiv som hon gav sken av vid vårt första besök, dels för att hon tyckte att Archie verkat ha så ont och dels för att prognosen, enligt hennes erfarenhet, är sämre för stora hästar än ponnys (mer kroppsvikt i förhållande till hovarnas storlek var bla HENNES teori kring detta).

Fortsatta direktiv är att jag ska utöka skritt-passen (ej uppsuttet) till ca 20 minuter åt gången, 2 gånger om dagen i 10 dagar.
Därefter har Archie varit utan medicin i 3 veckor och kan börja sättas igång försiktigt.

Jag berättade om min plan med igångsättning genom tömkörning, inte för att jag är rädd för att ramla av (Archie var ganska laddad när hon såg honom igår) utan för att det helt enkelt blir mindre belastning för hans framben om ingen sitter på. Veterinären tyckte att detta var en god idé liksom att sko honom av ATG-klinikens hovslagare med någon form av fångbeslag som underlättar igångsättningen.

Vad gäller foder och strö vidhöll hon att jag kan skifta över Archie till halm igen nu när hovarna är smärtfria men jag väntar ett tag med det och funderar några varv till.

Ensilage/hösilage kunde han äta om det inte var för blött men samtidigt så tycker vi båda att det är bättre att han äter hö som han ratar framför ensilage. Ensilaget slukar han fort och står sedan utan mat (=sysselsättning) medan höt varar längre.
Och eftersom han inte får bli tjock igen kan jag inte ösa på med fri tillgång, då skulle det stora ensilagemängden som Archie KAN äta innan han blir mätt kunna slå ut magen igen.

Jag får se om jag tycker att Archie behöver någon form av kraftfoder men annars är planen att hålla sig till lucern, morötter och hö, dvs som nu.

Hagvistelse måste vänta yterligare tid eftersom det är fruset och därför stenhårt i marken just nu så jag hoppas verkligen på töväder omgående även om jag tyvärr misstänker att det lär dröja.

Jag kan bara föreställa mig vilka glädjescener som kommer att utbryta då Archie förenas med den lille. Han kommer säkert att valla honom hur länge som helst (tack och lov gör han detta i skritt), torka munnen på hans bakdel och trycka in huvudet mellan Birks bakben. Vad det stackars djuret får utstå….

Skämt å sido men Lena, Birks ägare, tyckte faktiskt att det verkade som att Birk saknade sin plågoande, i alla fall nu när det har gått så lång tid som de varit åtskilda. I början var han sitt vanliga lugna, tysta jag men nu hade han vid något tillfälle gnäggat ganska hjärtskärande när han släpptes ut i hagen, något vi aldrig hört förut.

Veterinären tyckte att Archie hade bantat ner sig bra och att han fortfarande är mycket snygg och jag kan inte annat än hålla med.

Däremot höll jag inte med om att han är såååå väluppfostrad just nu, jag som är van vid att mina hästar ”marscherar i takt” tycker att han har blivit med mina mått mätt tämligen odräglig men har samtidigt full förståelse för den rastlöshet som Archie aldrig visar under normala omständigheter. Jag är inte van vid skrapande på stallgången, taktande, bitande i longeringslinan osv men tror absolut att detta är mycket övergående.

Ett bättre sätt att börja det nya året kunde jag hur som helst inte önska mig och det är bara hoppas att denna dyrköpta läxa varar för livet och utan upprepning!

Skrivet

Mellandagstips: städa!

Tillhör ni släktena lumpsamlare och/eller ”bra-att-ha:are”?

Själv har jag alltid hävdat att jag är både ordningsam och har förmågan att INTE samla på en massa skräp men ändå så lyckas jag samla ihop hur mycket som helst att fylla soptunnan med när jag väl sätter igång.

När jag var på Gran Canaria och förföll till total slapphet ägnade jag lite tid åt att fundera över vad jag skulle göra när jag kom hem och var fortsatt ledig. För innerst inne mår jag inte bra av att bara ligga och såsa, det blir liksom ”ju mer jag slöar desto slöare blir jag” och till slut orkar jag ingenting och dagarna bara flyter iväg.

Så; en av idéerna jag fick var att städa upp i en stor köpmansskänk som jag och maken har i köket och vars många lådor hade börjat utgöra ett visst mysterium för mig. Vi hade knölat i så mycket i de olika lådorna genom åren att jag tappat greppet om VAD som egentligen låg där och i vilken MÄNGD.

Och jag kan bara säga att städningen och tömningen av denna skänk var som en ”skänk från ovan” (vitsigt va?).

Jag slängde hur mycket oanvändbara grejer som helst och hittade 5 (FEM) förlängningssladdar efter att nyligen ha ondgjort mig över att vi inte verkade ha en enda.

Dessutom hittade jag mängder av värmeljus i olika påsar. Jag TRODDE att vi hade en del men har nu insett att just värmeljusinköp han anstå i ett par år i alla fall.

När jag hade städat färdigt tänkte jag för mig själv:”Om JAG tycker att jag hittar mycket att slänga som ändå har hyfsad ordning och vana att slänga sådant jag inte behöver- hur ser det ut hos dom som verkligen har svårt för att skiljas från sina saker”. Inte undra på att folks förråd, källare, vindar etc bågnar av grejer….

Så handen på hjärtat: hur ser det ut bland era hästprylar?

Med just hästsaker var jag tidigare en mycket större ”bra-att-ha:are” och samlade på mig mängder av lindor, delar av huvudlag, grimmor etc för ”det kunde ju vara bra att ha….någon gång….”.

För rätt många år sedan insåg jag tack och lov att dessa tillfällen när jag skulle plocka fram en gammal nylongrimma som hängt i ett skåp de senaste 7 åren ALDRIG skulle inträffa och jag rensade faktiskt ut rejält bland sådant som jag aldrig använde.

Sedan finns det ju faktiskt också en gräns för hur många par lindor man kan använda, jag tror liksom inte att man använder alla 20 paren även om man skulle råka ha 20 par lindor (och tro mig….det finns det hästägare som har).

Numera resonerar jag mer i stil med att om jag skulle behöva pryl x som jag idag inte har använt på säg 5 år då får jag helt enkelt gå och köpa mig densamma om jag någonsin skulle behöva den igen. De flesta hästgrejerna är inte dyrare än att man faktiskt kan göra på detta vis!

Så om ni vill ha ett tips på vad ni kan roa er med under mellandagarna i stället för att bara äta en massa fettig julmat så är rådet: gå ut och städa! Det känns jättebra efteråt, ni får mer plats och bättre överblick och kanske hittar ni också saker som ni kan sälja och tjäna pengar på eller ge bort till någon som blir jätteglad över er gåva.

Skrivet

Veckan som har gått- berömda hovar, fördömda bårder osv

Nu var det ett tag sedan som det tidigare stående veckoinslaget ”Veckan-som-har-gått”-inlägget publicerades- helt enkelt för att veckorna efter Archies fång varit så bedrövliga och händelsefattiga att jag inte haft något att rapportera om direkt.

Nu börjar jag dock verkligen skönja ett ljus i tunneln och hoppas att jag inte retar några gudar genom att hävda att Archie verkar till synes helt återställd.

Vi slutade ju att ge honom fenylbutazonet för över en vecka sedan och märkte ingen försämring av hans tillstånd i och med detta, tvärtom.

Sedan jag kom hem från Gran Canaria har jag, känns det som i alla fall, mer eller mindre levt i stallet och jag frågade faktiskt stallchefen om det inte var läge för mig att ta dit en tältsäng snart.

Jag har varit i stallet 3 gånger om dagen och skulle ljuga om jag påstod annat än att det är lite slitigt. Bara på bilkörningen går det 1½ timme om dagen så medan normala människor har firat jul i godan ro och med att slappa så har jag knappt hunnit hem förrän det har varit dags att köra igen.

Men eftersom jag märkte en klar förbättring av Archies sinnestämning av att jag är hos honom så ofta så offrar jag gärna både tid, bensin och minskad tid i soffan.

Trägnagandet verkar ha upphört och det har ju verkligen stört mig mer och mer ju längre tiden fortskridit och ju mer demolerad boxen blivit.

Vad gäller Archies ”motion” så är vi numera uppe i hela 15 minuters skritt om dagen, uppdelat på 3 pass då alltså (5 x3). Ni anar inte hur fort 5 minuter går! Jag tycker knappt att vi hinner gå in i ridhuset förrän vi måste gå ut igen.

Vid något tillfälle då gossen varit laddad har han sprungit några varv i linan och jag ser inte minsta spår av stelhelt eller till och med hälta. Jätteskönt!

Några dagar har det varit tö-väder och jag har då kunnat släppa Archie i en liten paddock utanför stallet. För mig har det inte varit speciellt kul att stå vakt i ½-1 timme men som jag redan nämnt tidigare så vågar jag inte lämna Archie ens för en minut. Staketet är mycket lågt och han skulle med lätthet hoppa över, framför allt nu när han verkar extra bunden vid mig och hela tiden har koll på var jag är.

Tyvärr fick vi minusgrader för några dagar sedan och då var det adjöss med paddocken. Medan den var superlerig och fylld med iskallt vatten och gegga så tror jag den var helt underbar för Archies hovar att doppa sig i men fruset underlag är än så länge big no-no.

Jag har förstått att det är viktigt att ständigt kolla en fång-hästs hovstatus, som nu när vi går på våra promenader tex för att kolla hur ”ansträngning” påverkar hovarna. Blir de varmare? Kan man känna någon puls?

Jag vill påstå att Archie för närvarande har Sverigs mest kända hovar, ja inte kända i som berömda utan ”kända PÅ”. Jag pillar så mycket på hans hovar att han har börjat dra undan dom när jag kommer farande med mina händer.

Tack och lov har hovarna i alla fall kännts mycket svala/kalla hela tiden och oavsett rörelse.

Som jag redan nämnt väntar jag nu med spänning på veterinärens besök imorgon och på fortsatta direktiv. Vill också gärna få påsatt nya skor på Archie även om de han har sitter som berget. Men det har ändå hunnit gå 8 veckor sedan förra skoningen och kommer att hinna gå 10 innan de nya skorna är på plats och jag brukar sko honom var 7:e vecka.

Om jag ska orda något om något annat än hästen så har ledigheten ägnats åt lite målning hemma.

Och till er som retar sig på mina tvärsäkra och provocerande utspel ger jag följande karamell att suga på:

Tapet-bårder borde förbjudas!!!!

Eller så skulle man, om man vill sätta upp en dylik, tvingas att underteckna ett kontrakt där man förbinder sig att avlägsna detta fastlimmade elände den dagen då en ny hyresgäst/husköpare önskar detta.

Då jag och maken köpte vårt hus för snart 6 år sedan var ALLA rummen täckta med bårder och vi hade ett helvete med att skrapa loss dom. Vi var helt utmattade och då vi kom till det rum som min mans dotter skulle ha (hon var då 7 år gammal) tyckte vi att hennes bårder kunde sitta kvar då de föreställde tämligen söta nallar.

Nu är dottern snart 13 år gammal och har för länge sedan passerat stadiet då hon tycker att ljusblå nallar är fina och vi har ju alltid delat åsikten så nu under julen tog vi tag (bokstavligen) i björnungarna.

Efter timmar av slit och med värkande fingrar dristar jag mig således till att utfärda ett bård-förbud om jag någon gång får någotning att säga till om i saken och jag vet att i alla fall maken håller med!

Borsett från detta har veckan varit lugn:=)!

Skrivet

Fråga från en läsare: vilken transport ska man köpa?

På ovanstående fråga finns det, som med det mesta i livet inte ETT givet svar.

Det handlar, tycker jag, dels om tycke och smak, dels om ekonomi men även om vilken typ av häst/hästar man planerar att använda släpet till.

Sedan handlar det också om vilken typ av körkort man har och hur mycket den bil man avser att dra transporten med får dra.

Mycket att ta hänsyn till med andra ord.

Har man ”obegränsat” med pengar och kan köpa en helt ny transport har man givetvis flest valmöjligheter. Då kan man välja både modell, färg, vikt, tillbehöv osv utan att behöva leta sig fördärvad på nätet och/ eller genom att läsa olika annonser.

Om man tänker köpa begagnat är MIN erfarenhet att:

a) kvalitet lönar sig

b)transporter har OFTA ett bra andrahandsvärde (till skillnad från bilar)

Ett sätt att utvärdera olika märken och modeller är att förhöra sig via hästsidor på Internet. Då kan man ofta få många svar på vilka släp som anses som prisvärda, bra, dåliga, whatever.

Känner man folk som har transporter kan man ju också fråga om man kan få provlasta och provköra med deras transport.

Om man är väldigt händig eller känner någon annan som är det (och som är villig att hjälpa till) kan det löna sig att köpa ett billigt släp och själv fixa till det.

Ett annat tips är att man, redan innan man köper sin transport letar upp/ tar reda på någon verkstad eller dylikt som åtar sig transportreparationer. Alla bilverkstäder har inte möjlighet att fixa med transporter och man bör därför säkert veta var man kan få hjälp den dagen det skulle behövas (tyvärr fortare än man anar ibland).

Det har de senaste åren kommit en uppsjö av nya transport-märken och en hel del importeras från utlandet.

Personligen tycker jag att det känns tryggare att köpa en transport av en känt märke som har funnits i många år. Då minimerar man risken för en plötslig konkurs tex och vet att man kan få tag på/ köpa reservdelar utan större besvär.

Själv har jag haft olika märken genom åren och har väl kunnat konstatera att man för det mesta får det man betalar för. Eftersom jag alltid haft mycket lättlastade hästar som har gått in i ”vad som helst” och som har stått som statyer under resan har jag för det mesta inte prioriterat sådant som tex fronturlastning, extra breda transporter, stora fönster eller vad som nu kan tänkas underlätta färden för en häst.

Personligen har jag aldrig hört något märke som hästfolk ”varnar” för eller som de vurmar extra för, som jag nämnde i början av inlägget handlar det mycket om tycke och smak och givetvis vad man anser sig ha råd med.

Skrivet

PANG!

Om några av er tyckte att jag var halv-rabiat när det gäller hästleksaker som väsnas så är det ingenting mot vad jag anser om denna årstids gissel; RAKETERNA och SMÄLLARNA!

Framför allt det sistnämnda anser jag borde FÖRBJUDAS UTAN UNDANTAG!

Det finns inte något tillfälle, någonstans då det kan vara berättigat att skjuta av dessa öron-marodörer!

Och om det bara hade gällt att man får ont i öronen!!!

Men som alla som äger djur vet så är det ibland ett rent HELVETE att lugna djur som blivit skrämda av smällare och många får också rent ut sagt droga ner sina djur under den värsta tiden = nyår.

Min mamma har i många år fått ge sin hund lugnande eftersom man i det område där hon bor envisas med att smälla med smällare från i princip det av jullovet börjar tills det tar slut!

Som ni vet ligger vår ridskola i utkanten av en storstad (Malmö) och vi har flera affärer och ett stor köpcentrum väldigt nära vårt stall. Många människor passerar på gatan utanför stallet på väg till eller från affärerna och tyvärr kan inte alla barn och ungdomar hindra sina kliande fingarar från att även smälla av en eller flera smällare på vägen.

Jag måste säga att vi har haft tur HITTILLS och många av våra hästar har blivit både ”blinda och döva” för både smällare och raketer eftersom de fått lyssna till dom under så lång tid.

Men jag känner ju nu, när Archie varit konvalescent i över 1 månad, att även om det hade gått att släppa ut honom en stund i hagen (dvs utan att han hade börjat springa omkring) så hade jag inte vågat pga just smällare och raketer.

Hade han varit sitt ”vanliga jag” så hade en lite rusch i hagen spelat mindre roll även om jag inte tycker om att han springer där över huvud taget men en häst som är konvalescent ska verkligen inte rusa iväg som skjuten ur en kanon.

Så oavsett vad veterinären tycker om eventuell utökning av Archies ”motion” den 30:e så får all hagvistelse anstå tills ungdjä…. förlåt BARNEN börjat skolan igen, minst!

Såg förresten att ICA MAXI slutat att sälja fyrverkerier i år just pga att fler och fler människor börjat reagera på detta gissel och det ska de ha en STOR ELOGE för! Hoppas verkligen att fler (ALLA?) andra affärer börjar följa deras exempel.

Och som socialsekreterare som handlagt ”miljoner” ansökningar om socialbidrag genom åren upphör jag aldrig att förvånas över hur många miljoner pengar människor anser att det är helt berättigat att bokstavligen ELDA UPP!!!!

Man köper raketer för hundratals kronor per hushåll och ger dessutom barnen pengar till att gå och smälla med smällare flera veckor i sträck.

Sådant finns det alltså pengar till!!!!

Jag tycker faktiskt att detta problem borde tas på större allvar och att alla vuxna skulle reagera då ungar springer omkring och smäller.

Kanske är detta ett storstads-fenomen….jag vet inte eftersom det är just där jag tillbringar stor del av dygnet. Själva bor vi ute vid en landsväg och här går det av naturliga skäl inte omkring ungar och ”väsnas”.

Skrivet

JULKLAPP

Eftersom det sägs att det är saligare att giva än att taga har jag beslutat mig för att ge mig….förlåt…jag menar givetvis Archie en fin julklapp i år. Jag hoppas att HAN uppskattar den, det hade jag gjort om jag hade fått en så fin gåva!

Nä…skämt å sido så är detta en gåva framför allt till mig, Archie uppskattar mer en säck morötter skulle jag tro medan jag har insett att de bästa presenterna är de man själv är med och väljer…så blir det inga missförstånd :=).

Förra året gav jag mig själv en bil i julklapp och (TA I TRÄ) än så länge är jag mycket nöjd.

Jag, extremt misstänksam mot ”bilhandlare med kontoret på fickan” bor sedan vi köpte vårt hus just granne med en bilhandlare som förvisso inte har kontoret i fickan direkt men som ändå är en liten myra i jämförelse med de stora bilförsäljarna.

Och där har jag, skeptikern, inte köpt mindre än 3 bilar genom åren?!?!? Jag resonerar som så (och det har jag också sagt till bilhandlaren) att lurar man sin granne…då blir det inte så TREVLIGT….he he….

Den första bilen, en Audi, övertalades jag av min far att köpa. Bilen var fin på många vis och Audi som bilmärke kan jag inte klaga på men jag, ESTETEN (suck…..) kunde aldrig förlika mig med bilens…..FÄRG?!?!? Bilen var silvermetallicfärgad och jag ville egentligen ha en svart bil. Jag trodde att jag skulle vänja mig men då mer än 2 år hade gått utan att jag lyckades tona ner min irritation över att ha en ”ful ” bil så bytte jag in den mot en svart V 70.

V 70-bilen körde jag glad och nöjd i kanske 1 år tills jag över en natt fick en fix idé; jag skulle ha en automatare.

Min man har en, min pappa likaså och en av våra tjänstebilar på jobbet var en automatare. Helt plötsligt bara skulle jag också ha en sådan bil och vad tror ni hände när jag insåg att den ende som hade en sådan bil och som passade min plånbok (tro mig…jag genomsökte Internet med LUPP) var ”min” bilhandlare.

Efter segdragna förhandlingar över julen förra året blev bilen äntligen min och nu är jag faktiskt till 100 % nöjd och tror inte att jag kommer att få några nya idéer. Och något annat än automatare tror jag aldrig att jag kommer att köpa.

Hur som helst…Efter detta sidospår ska jag strax :=) avslöja året julklapp men måste först berätta hur det kom sig att jag över huvud taget köpte den.

För några veckor sedan, och mitt i all bedrövelse med Archies fång får jag ett sms från en ryttarväninna om att hon och en annan gemensam vän minsann köpt var sitt släp eftersom de fick en sådan fin ”dubbel-rabatt”.

Jag, som ditills varit extremt nöjd med mitt fina Boj-släp, blev plötsligt som en bortskämd barnunge som OCKSÅ ville ha ett nytt släp…

Eller….en del av mig ville ha det och den andra delen ”sket i vilket” om uttrycket ursäktas och detta insåg jag kunde användas som förhandlingstaktik. Fick jag min vilja igenom så skulle det vara trevligt och annars kvittade det lika eftersom jag faktiskt redan var nöjd med det jag hade. Fast inget är ju så bra att det inte kan bli bättre :=).

Sagt och gjort!

Jag tog kontakt med mina vänners försäljare och förhörde mig om ”dubbelrabatten” kunde utökas till en ”trippelrabatt”.

Det första erbjudandet lockade mig inte till extas och jag insåg ganska kallhamrat att med dagens finanskris så skulle jag nog kunna pressa priset, om inte nu så om några månader då allting står stilla efter att folk tömt sina plånböcker över jul och nyår.

Nu behövde jag inte vänta vilket jag glatt hade gjort då Arch inte lär åka i någon transport på några månader i alla fall utan jag fick igenom mina ”villkor” på bara några dagar och om ungefär en månad ska denna farkost stå utanför stallet:

http://www.boj.nu/catalog/product_info.php?cPath=21_37&products_id=261

Jag byter alltså in min fina Boj av 2003 års modell men UTAN sadelkammare mot en ny dito med sadel och klädkammare. Ann, som brukar skriva här ibland, påstår att dessa förvaringsutrymmen är ”guds gåva till tävlingsryttaren” och även om jag aldrig direkt traktat efter dom så tror jag säkert att hon kan ha rätt (det brukar hon ha).

Enda skillnaden från ”standard-vagnen” och min kommer att bli att jag har ”allround-däck” på mitt släp. Det har jag nu också (även på bilen) och det fungerar bra här nere i Skåne särskilt som jag nästan aldrig använder släpet mellan säg november och mars.
Jag kommer också att ha Archies ”riktiga” namn på transporten, dvs Arcimboldo med svart text (släpet kommer att vara svart-stripat till skillnad från mitt nuvarande som har gröna stripes).

Ja, det var alltså mitt lilla ”impulsköp” till mig själv. Det låter kanske som att jag bara springer iväg och handlar saker hej vilt men man ska veta en sak om de som är födda i vågens tecken- de är INTE veliga som en del tror utan de VÄGER argument för och emot även om detta, som i mitt fall kan gå på en tusendels sekund. Så jag har givetvis vägt in ”hundra” fördelar med att byta släp mot att mitt bankkonto minskar och funnit att detta är något om jag kan unna mig med gott samvete.

Vi får se vad mister Arch säger om sin nya åklåda. Den ska i alla fall sprayas ner totalt med ”fy-spray” så att han inte får för sig att bekanta sig närmare med släpet med hjälp av tänderna!

PS. Bild på nuvarande bil och släp finns under inlägg från 13 april.

Skrivet

God jul från en icke-firare!

Eftersom säkert de flesta av er, till skillnad från undertecknad, firar jul så vill jag och Arch passa på att önska er en god sådan!

Själv slutade jag att fira jul för många år sedan; har inga barn som behöver denna typ av underhållning och själv gillar jag inte julmat och tycker att julklappar bland vuxna är överskattade (vi har inga barn i min släkt öht och släkten bor för övrigt inte i Sverige, här har jag bara föräldrarna).

Icke-firandet till trots brukar jag alltid få någon exklusiv gåva av maken men det får jag flera gånger om året oavsett och så väljer jag även att ge mig själv något jag vill ha och kalla det julklapp för syns skull :=).

För er som inte nöjer er med att kränga julmat och slöa framför tv:n utlovar jag att framöver dels avslöja vad som blev min julklapp till mig själv i år och dels berätta om vad som gör mig långt mer rabiat än de hästleksaker vi diskuterat i veckan.

Vi hörs!

Skrivet

Fråga från en läsare: när kan man börja tävla dressyr?

Om man vill ha ett OBJEKTIVT och kortfattat svar på när man kan börja tävla dressyr på sin häst så är det mycket lätt att ge detta; svaret är ”det år hästen fyller 4 år”.

Ett SUBJEKTIVARE svar är det egentligen inte går att svara på; det (tycker jag i alla fall) är upp till var och en som ryttare och/ eller hästägare att avgöra.

För ett tag sedan såg jag en 5 årig, dvs i tävlingssammanhang relativt ung, häst tävla LB dressyr. Hästen gick inte på tygeln en meter och utförde i ärlighetens namn inte ett enda moment i programmet rätt. För MIG, som tar tävlandet på hyfsat stort allvar, var det verkligen en gåta varför man låter en så outbildad häst delta i stället för att vänta tills hästen i vart fall kan gå i form men ryttaren ansåg uppenbarligen att detta inte spelade någon roll. Och som jag redan har sagt; det finns inte något rätt eller fel här; bara subjektiva synpunkter.

Olika tränare kan ha olika kriterier för när det är LÄMPLIGT att börja tävla men de facto så står det var och en fritt att anmäla sig och börja tävla när man ”känner för det”.

Om man tränar för någon, och det gör väl majoriteten som avser att någon gång tävla dressyr tycker jag att det är all idé att fråga tränaren vad han/ hon anser om ens egen och hästens ”färdighetsnivå”.

Skrivet

Favorit i repris? Argt inlägg från en läsare om hästleksaker!

Läs först nedanstående inlägg som jag skrev för några månader sedan och som jag fortfarande står för till 100 %:

Behöver hästar leksaker:

Ja, ni som känner mig och/ eller har läst bloggen en längre tid vet nog vad JAG skulle svara på ovanstående fråga: ett rungande NEJ så klart!!!!!

Om man anser att ens häst BEHÖVER någon form av leksak i boxen är det för mig främst ett sätt att försöka kringgå/ blunda för hästens behov av fysisk och psykisk stimulans på ett väldigt konstlat och fel sätt.

Om hästen är så rastlös i boxen att den behöver ”leka” anser jag att det är ägarens skyldighet att se till att hästen kommer ut i hagen mer och / eller rids mer; då kommer med största sannolikhet även det oroliga beteendet av försvinna. Undantag är väl då hästen pga någon fysisk skada måste ha boxvila.

Jag läser ibland tips till hästägare hur de kan tillverka olika leksaker till sina hästar, tex av petflaskor som ska dingla inne i boxen och jag blir lika glad varje gång att ingen i ”mitt” stall har fått några sådana idéer (ännu?!?!?).

För många, många år sedan hade vi TVÅ (huuu) privathästar vars ägare tyckte att de (hästarna) behövde roas med hjälp av var sin boll i hårdplast som de hade hängt in i boxarna. Framförallt den ena hästen kunde ibland stå och slå med denna djävla boll i EVIGHETER och ljudet av bollen mot järngallret höll på att driva mig till vansinne. Dunk, dunk….dunk, dunk…Inte nog med att JAG stördes den korta stund jag var tvungen att lyssna medan jag gjorde i ordning min häst; jag tänkte med fasa på att alla andra hästar kanske stod och lyssnade på detta oljud nätterna igenom. Stackars djur!

Vid ett tillfälle blev jag så tokig av ljudet att jag gick in i boxen och helt sonika slet ner bollen som var upphängd med hjälp av ett balsnöre.

Ägarna trodde sedermera att det var HÄSTEN som i sin ”lek” hade åstadkommit detta och ärligt talat sa jag ingenting (är det sådant som kallas ”egemäktigt förfarande”?).

Idag hade jag gjort allt för att övertyga en eventuellt leksugen hästägare att bespara oss de oljud som kan uppkomma när hästar dribblar med bollar, biter i petflaskor, gnager på vedklabbar osv.

Idag har jag fått ett argt inlägg från en läsare (Sandra från Göteborg kallar hon sig); läs nedan!

Du verkar inte förstå att verkligheten för de flesta hästägare ser ut så att hästen tvingas stå inne i boxen i 12-14 timmar. Har man eget stall och/eller kan ha hästen i lösdrift, tillgång till hage dygnet om, jamen det är ju underbart! Så skulle jag också välja att ha min häst, om man kunde. Men sanningen är fortfarande den att de flesta inackorderade hästar står i sin box från middagstid och så hela natten fram till frukosten ca 7:00, exklusive den timman/timmarna ryttaren rider eller på annat sätt motionerar/aktiverar hästen. Kanske om man har tur att den får gå ute dygnet om – om inte i beteshage så i en paddock i alla fall – under den varmare delen på året. Men faktum kvarstår. En häst som i det vilda sover, vad, kanske tre-fem timmar per natt? Tvingas stå i en box (eller kanske spilta) minst halva dygnet, större delen av dess liv. Att då sätta in en leksak, du menar alltså att det är FEL? Befängt, onödigt, fel? Ursäkta, men det är faktiskt du som är lite ”befängd”. Jag håller visserligen med om att man kan undvika att sätta in saker i stil med bollar vars upprepade dunk i väggen retar en till vansinne (tro mig, jag kan absolut sympatisera med det där), men att exempelvis lägga in en anordning (boll, petflaska eller whatever) som droppar ut havre eller pellets när hästen knuffar på den, eller hänga in kvistar, rotfrukter, slickstenar… hur kan man tycka att det är något fel med det? Jag fattar inte. Gammalt inlägg, jadå jag såg det, men jag har alldeles för mycket fritid och blev lite irriterad över din arroganta ton där.

Svar till Sandra:

Jaaa du Sandra….JAG om någon har verkligen fattat hur verkligheten ser ut för många hästägare med hästar i box många av dygnets timmar…så har mitt hästägarskap ALLTID sett ut!

Jag vidhåller dock att en ”normal” häst som står inne i boxen 12 timmar om dygnet INTE behöver några ”leksaker” à la bollar att dunka med.

En slicksten ser jag inte som en leksak, inte heller rotfrukter (dina exempel).

Det här med leksaker har i mitt fall VERKLIGEN aktualiserats nu när min egen häst har haft boxvila sedan flera veckor tillbaka. Som du kanske har läst i min blogg så har detta resulterat i att Archie har gnagt ganska mycket på sin boxinredning vilket jag inte finner speciellt konstigt då han ”i sig själv” har ett gnag-beteende om ”han får chansen”, även när han är frisk.

Står man framför honom med en kvast eller en borste så vill ha absolut stå och bita på kvasten/ borsten och det gör han ända tills man tar bort föremålet = han tycks aldrig tröttna.

Eftersom gnag-beteendet alltså redan finns vill jag inte UPPMUNTRA detta ännu mer genom att hänga in grenar eller dylikt i boxen.

JAG ser trä-gnagande som en POTENTIELL inkörsport till krubbitning- värsta fasan för min del!

Nu är situationen som sagt lite speciell för min häst pga boxvilan, i vanliga fall, dvs då Archie rids och går i hagen 5-6 timmar/ dag står han INTE och biter i boxen.

Skrivet

Borta bra men hemma häst….jag menar BÄST!

Då var man tillbaka i den skånska blåsten, regnet och kylan men jag kan inte påstå att jag är speciellt ledsen över det.

Var överlycklig då jag fick klappa på lille Archie igen och han verkade lika glad över att se mig trots att han skötts på bästa vis under min semester.

Archie fick sista butta-dosen igår och vi får se hur han klarar sig utan smärtstillande nu. Än så länge verkar det inte vara några problem.

Jag premiärsläppte honom i vår jättegeggiga padock utanför stallet i en halvtimme idag = jag stod utanför padocken och hade Archie i en longeringslina ifall han skulle få för sig att ta en liten sken- eller hopptur. Och ärligt talat såg han rätt så sugen ut men linan och min barska stämma hindrade honom. Han fick nöja sig med att stå stilla i geggan och äta hö.

I dessa lägen är det verkligen synd att han inte är som Décima även om hon egentligen inte var riktigt ”normal”. Jag kommer inte att våga lämna honom ensam i paddocken ens en minut, tyvärr!

Det enda tecknet på fortskriden uttråkning sedan jag reste iväg är att boxen nu är ännu mer fylld av träsniderier och om det fortsätter i denna takten misstänker jag att Archie snart har ätit sig in till sin boxgranne Shadow. Undrar vad HAN kommer att tycka om det (Shadow alltså, Archie kommer säkert att tycka att det är hur kul som helst)?

Nästa veterinärbesök är inte förrän 30 december…..VARFÖR segar sig dagarna fram???

Skoning är inplanerad till 8 januari, dock under förutsättning att allt fortskrider enligt planerna, dvs att Archie inte blir sämre.