Hästägare som inte vill rida

Man gör och har saker av olika anledningar; det är inget konstigt med det och jag kan bara konstatera att det är precis samma sak med det här med att äga en häst.

Nyligen hade jag en liten diskussion med en annan hästägare IRL som handlade om varför en del köper hästar, ibland fast att de inte vill/ kan rida alls tex.

Detta var något jag tidigare såg flera gånger på ridskolan jag hade häst på; en del som ville känna sig som en del i gemenskapen och prata om ”sin häst” men inte rida.

Att man köper en häst utan avsikt att rida på den har jag själv också gjort; jag har inte en sekunds intresse av att rida på B och kommer högst troligt aldrig att göra det men dels har jag redan en jättefin ridhäst och dels är B en 24 år gammal ponny som är köpt enkom som sällskap vilket jag har varit extremt tydlig med mot hans fd ägare.

Så i sådana fall tycker jag inte det är konstigt alls att en del hästar inte rids men när de ständigt erbjuds till andra att ridas på eller inte rids alls fast de påstås vara ”ridhästar”: det har jag långt svårare att förstå. Och det verkar också så jobbigt och osäkert att hela tiden anlita andra som ska rida.

Att som i exemplet ovan stalla upp en ridhäst på en ridskola med dels jättedyr stallhyra dels mycket, mycket begränsad hagtid är jättemärkligt för mig om man inte har ett grundmurat ridintresse.

Varför betala tusentals kronor varje månad när man dels har mycket lite intresse av att rida och dels inte erbjuder en häst som inte rids dagligen mer utevistelse så att den i vart fall kan motionera sig själv så att säga?

Jag tror som jag nämner högre upp i texten att det för en del som sagt handlar om att man vill vara en del i ett sammanhang; kunna prata med andra hästägare om ett gemensamt intresse och känna sig som ”en i gänget”. Det är liksom roligare att vara hästägare än att de facto rida.

Att man på grund av sjukdom eller ålder inte längre kan/ orkar rida är något annat men detta jag upplevt långt mer än enstaka gånger har handlat om människor i 20-50 års åldern som i åratal ägt hästar som de knappt ridit på.

Att livet kan ändras så att man inte längre har tiden att rida men inte är känslomässigt redo att sälja är säkert en annan förklaring i dessa fall men jag tror att det även handlar om annat fast jag är osäker på vad?

Och för att undvika eventuella missförstånd; nej, jag tror absolut inte att hästars högsta önskan är att bli ridna eller att de ens behöver ridas alls men ska man bara ha ett hagsmycke ställer det också vissa krav på hästhållningen, i alla fall enligt mig.

Att ha häst är oftast väldigt dyrt, tar mycket tid och kräver ett känslomässigt engagemang. Uppenbarligen får en del ut tillräckligt av hästägandet utan att nyttja sin ridhäst för egen del, det är det enda jag kan konstatera men undrar som sagt nyfiket vad?

Vad tror ni och är detta något ni känner igen?

Onsdag- vatten, myyyyyycket vatten!

Så här såg det ju ut i måndags morse….

Idag vid samma tid möttes jag av denna syn!

Att det är guld värt att hagarna ligger i en backe inser jag verkligen nu även om jag pustar de gånger Vicke står högst upp när jag ska hämta honom.

Jämför mängden vatten på bilden ovan med detta:

Så ser det ut runt hela stallet mer eller mindre….

Låt mig säga så här: även gummistövlar är guld just nu 🙂 !

Det har regnat massor idag och jag var i morse till och med tveksam om jag skulle släppa ut hästarna….faktiskt.

Men precis när jag gick ut till stallet var det ett uppehåll på 5 minuter eller nåt och detta parat med dubbla regntäcken på Vicke gjorde att jag bet ihop och släppte ut djuren.

Jag har kollat dom flera gånger; framför allt B som går utan täcke men ärligt talat tror jag mer på hans päls i detta läge än mina regntäcken som inte står emot regnet alls bra.

Jag brukar ju vara ganska präktig när det gäller att följa uppgjorda ridplaner och jag är dessutom noga med att rida ut i vart fall någon gång i veckan men idag kände jag bara ”nej”.

Att skritta ut i ösregn och på halvtinade, isfläckiga vägar…där gick liksom gränsen även för mig!

För att skapa i all fall någon form av variation tömkörde jag i ridhuset och fokuserade en del på piaff och passage.

Högergaloppen som en gång i tiden varit märkbart sämre än vänstergaloppen såg banne mig fantastisk ut (bättre än vänstergaloppen minsann) så det var en liten bonus idag!

Jag

Jag har aldrig sett B ligga ner i hagen och Vicke har jag inte ens sett en handfull gånger på 7 år men om jag såg dom skulle jag absolut smyga omkring så som på bilden 🙂 !

Och de få gånger jag sett som rulla sig har jag 4 gånger av 5 inte hunnit hala upp telefonen innan de varit på benen igen.

Fräcka bostadsuthyrare och olagliga uthyrningar

Bara de senaste veckorna har jag läst flera annonser på Facebook som jag gärna vill orda lite om….som gammal socialsekreterare som tidigare jobbat med försörjningsstöd i massvis av år.

En del bostadsuthyrare, både sådana som hyr ut lägenheter eller bara ett rum i en lägenhet/ hus skriver öppet att ett krav för uthyrningen är att man inte får folkbokföra sig på adressen.

För mig hissas en stor röd varningsflagga när jag läser sådant och det luktar bedrägeri lång väg.

Till att börja med är det inte tillåtet att vara skriven på en adress och stadigvarande bo på en annan och dessutom kommer socialtjänsten inte att godkänna hyreskostnaden om man avser att söka ekonomiskt bistånd till hyran.

Har sett exempel på där någon vill hyra ut rum i lägenheter i Malmö för 7500:- ”till studenter” men jag, som tidigare själv studerat i flera år undrar vilken student som har råd med en så hög hyreskostnad? Väldigt få som lever ensamma vill jag påstå.

Att man vill ”utnyttja” den i stora delar av Sverige svåra bostadssituationen och att ”tillgång och efterfrågan” styr mycket i världen kan man tycka vad man vill om men man måste samtidigt ta i beaktande vad som är lagligt eller ej…det tycker jag i alla fall.

Annars riskerar man att det man gör biter en surt i häcken i framtiden…

Om man tex tar ut en oskälig hyra vid andrahandsuthyrning kan man bli återbetalningsskyldig och det är det inte alla som vet; varken de som hyr eller de som hyr ut.

Man kan således samtycka till en oskälig hyra, flytta in och efter x månader vända sig till hyresnämnden som därefter har att ta ställning till om man har rätt att få tillbaka x kronor eller ej. Vill man som uthyrare verkligen riskera detta?

Man riskerar redan så mycket genom att hyra ut sin bostad vilket för övrigt är något annat som inte alla verkar medvetna om (svårigheten att vräka någon, risken att saker förstörs i bostaden osv).

Att man måste inhämta en hyresvärds godkännande är en annan sak som alla inte tänker på och även detta kan sluta olyckligt om det uppdagas. Man kan utan tvekan förlora sitt hyreskontrakt om man hyr ut olovligen så de där extra pengarna man hoppas på att tjäna kan i slutändan kosta mer än det smakar.

Tisdag- tantvarning?

Idag har det ”regn-snöat” massor men varit plusgrader så allt som var rejält fastfruset på och i min ena skottkärra har äntligen lossnat.

Som ofta vid sådan här väderlek är det mer eller mindre isgata både här och där och jag mindes plötsligt dessa som legat orörda i en låda länge:

När jag var yngre sades det att det var lite tantvarning på ”människo-broddar” men vara hur det vill med den saken; de är jätteeffektiva!

Jag minns att jag använde dom jättemycket en vinter när hela vägen utanför min och min fd mans hus var som en skridskobana och jag skulle gå ut med Soya.

Broddarna är väldigt lätta att trä på ens ordinarie skor och kostade runt en femtiolapp; ett köp jag rekommenderar!

Vicke och jag har varit hos Nina och tränat; idag fokuserade vi på skolorna och piruetterna och att jag verkligen ska rida linjerna noga och inte hamna lite ”här och där” som Nina tycker att jag allt som oftast gör på grund av rent slarv.

Smart till vatten i stallet

Ganska fiffigt eller hur?

Såg annonsen på Facebook och så här står det (annonsör är Simone Sörbö):

Vi tillverkar nu slanghållare/slangklämmor för 1/2” slangar.
(Större hål kan också fixas!)

Tillverkade i plast.
Plasten är godkänd för livsmedel.

För att smidigt kunna fylla vatten i de flesta vattenbaljorna utan att slangen flyger iväg eller hamnar utanför.

Kan skickas med post. Flera olika färger finns.

100 kronor/ styck + frakt

Egen text + 50 kronor

Sälja eller avliva en gammal häst, del 2

Efter att ha funderat ytterligare på diskussionen om huruvida det är ”elakt” att sälja en gammal häst slogs jag av ytterligare en sak som jag måste beteckna som ett slags ödets ironi:

Utifrån min erfarenhet är det främst/ oftast de som ”använder” sina hästar minst/ mest kravlöst som är de största motståndarna till denna form av försäljning.

De som tex tävlar aktivt har oftast inte samma problem med att sälja sin häst och det har ”så klart” sina förklaringar som inte alltid är så smickrande förvisso.

Men; det är här ironin kommer in menar jag: att det är mycket, mycket lättare att få en gammal promenadhäst/ sällskapshäst att finna sig till rätta i en ny miljö och därför borde man inte vara så rädd för det.

Hästar är enligt min mening väldigt godmodiga och tacksamma djur och ju mindre vi kräver av dom desto lättare finner de sig till rätta.

En häst som bara ska vara hagsmycke tex struntar nog ganska mycket i vem som ger den mat, mockar och borstar medan exempelvis en tävlingshäst kan råka ut för väldigt mycket mer som kan påverka den negativt.

Tävlingshästen har helt andra krav på sig; den ska ridas dagligen, tävla, ha olika sorters utrustning och skor, ryttaren kanske rider på ett helt annat sätt än sin föregångare, den nya tränaren har helt andra krav och sätt att utbilda hästen osv. Det är delvis därför det inte är helt ovanligt med hältor/ skador ganska kort efter en försäljning.

Så egentligen borde det vara tävlingsryttare som oroar sig mest över hur deras djur kommer att få det hos en ny ägare, inte den som säljer en gammal/ äldre promenad/ sällskapshäst. Men visst; absolut finns det folk som kommer att försöka plåga livet även ur en gammal häst som är såld som sällskap enbart men jag vill ändå inte tro att det är särskilt vanligt. Och igen; risker finns det med allt och vi som djurägare bör vara noga med till vem vi överlåter våra djur oavsett hur gammalt detta är och vad det ska användas till.

Måndag- naken igen, korrekta halter och förslag på en ny tävlingsform

Som ni kan se har min lilla lufs ”loosat” sitt söta täcke- nu får han leva som den urhäst han ser ut som så länge det inte blir för många minusgrader.

Och bara för att nu inte vara orättvis (fast vi vet alla ändå vem som är kungen) så kommer här en bild på Vickster från igår:

Den dagen det finns tävlingar i ”flest bäst uppställningar vid longering/ tömkörning” kommer vår succé att vara total- han nailar det 9 gånger av 10 helt av sig själv 🙂 !?!

Idag blev det ett pass med fokus på travskolor efter att jag hade tinat upp låset till ridhuset som hade frusit fast.

Nu väntar vi på hovslagaren som inte har frusit fast men däremot fått punktering stackarn! Jag bara väntar på att detta ska hända mig på vår grusväg med ibland väldigt vassa stenar.

Sälja eller avliva en gammal häst, del 1

Jag tycker många gånger att ”Ponnymamman” har kloka åsikter vad gäller en hel del men den här gången tycker jag faktiskt att hon är ”ute och reser” rejält. Eller snarare så drar hon på tok för många hästar och deras ägare över en kam.

Jag kan absolut instämma i att en del säljer/ skänker bort sina gamla hästar för att de inte klarar av den känslomässiga och/ eller ekonomiska biten vad gäller avlivning men därifrån till att peka finger och uppmana hästägare att ”inte sälja sina gamla hästar” så där generellt…nej, det köper jag inte.

Och vad menas med ”gammal” för den delen? När är hästen gammal? Vid 20? Eller tidigare/ senare?

Även här vill jag påstå att det är otroligt individuellt; det finns hästar som tävlar framgångsrikt och på en hög nivå när de är 20 år.

Det som stör mig väldigt mycket när det blir diskussioner efter inlägg som Ponnymammans är alla dessa beskäftiga hästägare som äntligen får chansen att lufta sina åsikter om hur enormt präktiga de är.

”Åhhhh…jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv att sälja min lilla gulleplutt…för man säljer inte sina djur och han/ hon har faktiskt förtjänat att stanna hos mig i alla sina dagar”.

Men kom igen….vakna upp och inse livets realiteter skulle jag vilja säga till dessa blåögda töntar.

Ja ursäkta men om man inte förstår hur otroligt mycket ens liv kan ändras, ekonomiskt inte minst och dessutom verkar tror att man själv är den enda i hela världen som kan ta hand om en specifik häst…tja…då är man en tönt i min värld.

Och enligt dessa hästägares resonemang så antar jag att de menar att tex Baltis aldrig skulle ha sålts till mig utan att han skulle ha fortsatt att vara hos sin fd ägare fast denna inte längre hade något sällskap åt honom efter att hennes inackordering fick ta bort sin häst?

Eller…hon skulle ”så klart” till varje pris ha skaffat en ny inackordering bara för att B skulle ha sällskap eller kanske hade det varit bättre att avliva honom? För han är ju gammal gudbevars och en gammal häst ska inte säljas….

Ja, jag suckar trött för även om jag är partisk så fortsätter jag att hävda att man alltid måste göra individuella bedömningar och för all del ta sitt ansvar som hästägare men varför skulle detta ansvar endast ge utrymme för alternativen behålla eller avliva? Det finns andra lösningar! Ibland svårare/ krångligare- absolut men är det samma sak som att alltid välja det som är lättast och bekvämast för en själv?

Och argumentet att gamla hästar riskerar att fara illa vid en försäljning köper jag inte heller för det gäller alla djur, oavsett ålder!

Nej, det finns onekligen många djur som det absolut hade varit barmhärtigast att avskilja från jordelivet men det finns också fall där man absolut kan sälja en gammal häst som får många år till hos en bra, ny hästägare.

Nu tänker jag inte i första hand på mig själv för ingen vet hur länge B kommer att leva och jag har inte haft honom i ens 1 år men jag vet många, många andra exempel där ”gamla” hästar har fått det hur bra som helst i sina nya hem.