Onsdag- den ensamma kon

Idag har Frenchie en planerad vilodag och det passar utmärkt eftersom kiropraktorn sa att jag helst inte skulle rida idag.

Solen strålar och det är en sådan där ultimat höstdag; gud give att det kommer många fler sådana dagar framöver och inte trist regn och snålblåst!

Måste berätta en, som jag tycker i alla fall, rolig grej!

Hyfsat nära Ryhus går en ensam ko i en hage till vissa förbipasserandes undran.

Den korta storyn är att kon vägrade att följa med när flocken skulle flyttas till ett annat bete och den har tydligen en historik av att vara ”egen”.

Jag vet inte mycket mer än så och att den både tittas till av ägaren och snart kommer att få sällskap igen när hens vänner flyttar tillbaka.

Det jag själv har sett är att kon verkar fullkomligt lugn, rör sig över den stora hagen och både ligger ner och står upp, dvs verkar varken lida av någon sjukdom eller av att vara ensam och den är som sagt inte övergiven alls.

Och ja, jag vet att både kor och hästar måste ha sällskap av artfränder men ibland gör djuren inte exakt som vi vill och då kan det bli så här…tillfälligt!

Bilden föreställer Lillis och ”hans” kor och de går än så länge kvar med full styrka så vitt jag vet 🙂 !

Alternativ massage

Jag har läst om mycket som jag själv aldrig skulle lägga pengar på eftersom jag är mycket tvivlande till eventuell vettig effekt men kanske ni är av en annan åsikt?

Vad sägs om detta ( mycket synd att pris inte framgår):

REGNDROPPSMASSAGE FÖR HÄST

Regndroppsmassagebehandlingen balanserar hästens kropp genom dess avslappnande och milda applikationer.

Oljorna droppas ca 15 cm ovanför hästens ryggrad. Därefter stryks de ut med fjäderlätta rörelser över ryggen och masseras mjukt in med de kraftfulla oljorna samt med vita flextekniken, då sätts en avslappnings, och reningsprocess av hästens kropp igång.

Regndroppsmassage kan vara välgörande för:
Immunförsvar, rygg och nackbesvär, avstressande, välbefinnande och avslappning, värk i leder
Cirkulation, allergier samt avgiftande från kemikalier.

Resultat och rekommendation:
Resultatet kan vara i timmar, dagar, veckor eller mer, detta helt beroende på varje enskild individ och dess kropps syrabasbalans.
Ju surare en hästs kropp är desto kortare tid stannar resultatet, därför kan 1 behandling räcka för en häst, medan en annan häst kan behöva flera för att återställa balansen.

Många hästar upplever smärtlindring, värme och ökad mjukhet i ryggrad, kropp och leder i flera dagar, som resultat av denna massage.

Regndroppsmassage är en balanserande, avslappnande och renande behandlingsmetod, känd för sin unika välgörande effekt.
Våra hästar älskar denna välgörande, väldoftande och mjuka behandling

Bästa behandlingen för våra fyrbenta vänner

Tisdag- lite bättre

Min rygg är en aning bättre idag så det går i alla fall så här långt åt rätt håll.

Och hur ont jag än hade de första timmarna efter att det smällde till och hur extremt irriterande det än är att jag fortfarande inte kan sitta ner i traven (igår gick det inte att sitta ner 1 steg, idag klarade jag 3-4 steg…) så har jag av läsning på nätet förstått att det jag råkat ut för är en mild bris mot hur illa det kan drabba andra.

Jag kan i alla fall gå helt obehindrat, ligga och sitta normalt, jag sover som vanligt osv.

Idag red jag 20 minuter på utebanan och sedan skrittade jag ut med Molly som sällskap samt klättrade lite i backen bakom ridhuset.

Hos kiropraktorn blev domen att mitt korsben (SI-leden) är helt stilla så detta åtgärdades.

Jag fick även tips hur jag ska träna och tänka när jag rider för att inte få tillbaka liknande smärtor (svanka mer, göra vissa övningar på morgonen).

På bilderna mina hemmaodlade tomater som nu börjar mogna.

Jag tog in en hel del gröna och lät dom mogna inomhus vilket har fungerat bra.

Helgerån?

Före:

Efter:

Ja, det var inte ett 100% självklart beslut att såga ner det största trädet i vårt trädgård och när man ser hur vackert det var förstår jag om en del tycker att vi gjorde fel men vi tyckte ändå att fördelarna utan trädet övervägde.

Vi kommer nu att slippa säkert 50% av den dryga lövkrattningen på hösten, gräsmattan kommer att få mer ljus och ytan känns redan luftigare.

Ingen risk för knäckta grenar när det stormar eller att trädrötter kommer närmare och närmare huset.

Men en del av mig tycker att det är sorgligt hur något som kanske tagit hundra år att växa upp kan sågas ner på några minuter…..

Måndag- smärta

Bokstavligen sekunder innan jag skulle in på tävlingsbanan i lördags högg det till i ryggen, ”bara sådär”, dvs utan att något hände!?!

Jag kände bara att ”det är bara att rida ändå” och tyckte inte jag kände någon större smärta under programmet.

Efteråt hade jag däremot enormt ont och kunde knappt röra mig och då har jag en hög smärttröskel.

Efter några timmar hemma blev det lite bättre och igår ytterligare lite bättre och jag skrittade  ju i nästan 2 timmar utan minsta problem.

I morse hade jag mest ont när jag böjde mig ner så jag åkte dumt nog och tränade!

Jag trodde absolut inte att jag skulle känna av ryggen så pass som jag gjorde men det gick överhuvudtaget INTE att trava (sitta ner). Inte en bokstavlig meter!

Att skritta gick bra, att galoppera gick godtagbart bra med lite smärta liksom att rida lätt men nedsittning!!! Hade någon tvingat mig till det tror jag att jag hade svimmat av smärta alternativt ramlat av. Och då är jag verkligen inte en människa som ”piper” i onödan utan har mååååånga gånger ridit när andra hade avstått.

Jag ska till en kiropraktor imorgon bitti och se om det kan hjälpa, just nu är det Radital och Ipren som gäller.

Smärtan sitter typ i vänstra sidan av ryggen, ovanför svanken.

Har ni andra tips på vad jag kan göra så hojta gärna till!

Dyrare strö


Har ni också noterat hur väldigt mycket dyrare spånpellets och spån har blivit, om man ens får tag på det förstnämnda i konkurrens med alla som eldar med pellets?

Jag läser att många letar febrilt men utan resultat och att de också, med all rätt, funderar över hur de kan hitta billigare alternativ att strö med.

Hade jag varit lagd åt det skadeglada hållet kunde jag nu skratta rått åt de som jag erbjöd att hämta gratis spån på ett snickeri utanför Malmö, så som jag själv gjort i 1 års tid.

Jag vet inte hur många jag tipsade men med mycket klent utfall!

Och när jag frågade snickeriet hur det kunde komma sig att intresset var så svalt fick jag veta att en del gärna ville HA spånet men också ville ha det hemkört!

Jo tjenare….

Klart att man som företag lägger tid på att köra hundratals kilo spån som man redan skänker bort…..NOT!

Men vad säger ni läsare; har ni märkt av att det kommer att bli dyrare att strö och vad är er strategi i så fall? 

Att gilla läget och betala vad det kostar, strö mindre, anlägga bädd, byta strö eller vad?

Söndag- ut på tur, genomsur

”Ut på tur- aldrig sur” stämde VERKLIGEN inte på dagens uteritt; jag var genom-SUR när jag hoppade av vid stallet.

Men lite får jag skylla mig själv; jag var så glad över att få ridsällskap av min vän Åsa och hennes partner att jag drog ut dom på en nästan 2 timmar lång tur och tyvärr började det regna rätt så omgående.

Men det var det värt; jag rider ju mycket hellre med än utan sällskap i skogen och Frenchie skötte sig fint med sina nyfunna och stensäkra vänner.

Det var en sak jag uppskattade enormt med Vicke; att man kunde ha med honom överallt utan att skänka en sekunds tanke på om han skulle bli orolig, rädd, istadig eller jag vet inte vad och riktigt där är jag inte med Frenchie på långa vägar.

Han är dels mycket mer ovan vid att ridas ut och dels mycket mer reaktiv och var ju i början direkt istadig så honom tar man inte bara under armen och går med var och hur som helst.

Notera martingalen på bilderna; den köpte jag i ilfart för några dagar sedan efter att Frenchie kastade upp huvudet sist jag red ut (han blev rädd för något som flög upp framför honom).

Det är den enda gången han har kört upp huvudet (hans grej är annars ”sidokast”) och jag hade en sådan jäkla tur att hans huvud träffade skärmen på min hjälm för hade det träffat näsan tror jag den hade brutits i x delar.

Förresten; kolla den gigantiska rhododendronen på bilderna!

Den är 100 år gammal i år och finns mitt i skogen!

Gott om tid

Har man för gott om tid om man går och plockar nypon till sina hästar så att de kan äta det som godis?

Detta gick jag och funderade på igår under min plockning och jag konstaterade att det kunde vara hur det vill med den saken; JAG älskar det.

Älskar att HA den tiden att lägga på egentligen fullständigt ”onödiga” saker; att slippa stressa i vardagen och bara hinna med den allra mest nödvändiga.

Lördag- bäst och sämst

Idag har Frenchie och jag tävlat i Granelundshallen och vi red MSV B:2 för första gången.

Sist vi tävlade (för typ 10 dagar sedan) hade jag en riktig mellanmjölkskänsla och var inte ALLS nöjd trots att vi fick vårt hittills bästa resultat, 66,4%.

Idag hade jag den BÄSTA känsla jag någonsin känt på Frenchie på tävling och vi fick våra SÄMSTA procent, inte ens 62%.

Så kan det gå om man får några dyrbara missar (ett taktsteg i skritten och dåliga byten) men vet ni…..jag är såååååå nöjd ändå!

Exakt den känslan jag hade i framför allt traven är den jag VILL ha och att jag för ovanlighetens skull verkligen kunde rida i vartenda steg inne på banan.

Jag kände mig så totalt MED exakt hela tiden och hann tänka på precis vartenda moment och inte som så ofta ; att jag kommer in på banan och ut från banan och tänker typ ”oj…varför gjorde jag inte si och så och det och detta”.

Nej, så som jag red idag vill jag rida men givetvis utan missar osv.

Men verkligen jättekul att jag fick känna känslan jag har när jag tränar för Nina (inte exakt hela tiden så klart) även på tävling. 

Min vän Ida såg ritten och sa att hon såg stor skillnad mot när jag tävlade första gången så jag tror inte bara att jag inbillade mig allt i ett önsketänkande ha ha!

GLAD!!!

Nostalgi

Jag berättar ibland på bloggen om ”min” ridskola, Malmö Civila Ryttareförening.

Hittade denna bild på nätet och den visar hur det såg ut där 1979.

Då var jag 13 år gammal (jag började rida på MCR 15 år gammal).

Stallet, polisrytteriet och kontor låg i den avlånga gråa byggnaden.

Ridhuset gick man in i under den färgglada kortsidan på Jägersros läktare och vår enda paddock som mest användes som rasthage ser man framför ridhuset.

När vi väl fick hagar byggdes de bakom travbanans bortre långsida så det var några minuters promenad dit.

Hela ridskolan flyttade någon kilometer bort för några år sedan och det mesta ser helt annorlunda ut nu.