I morse både såg och hörde jag (brak, brak) att skogsmaskinerna var i full gång i ”min” skog så jag ändrade min ursprungsplan och skrittade ut en liten runda med Frenchie i den avsevärt mindre skogen vid hästarnas hagar.

Tittar man noga på bilden ser man även Bibbi travare ❤️, till vänster om Frenchies vänstra öra.

Jag höll i alla fall planen om en ”halv vilodag”, dvs ett extremt kravlöst och lätt pass på alla vis och det tror jag är viktigt både ur ett fysiologiskt perspektiv (återhämtning mellan lite tuffare pass) och ett pedagogiskt. Att hästen inte alltid sätter likhetstecken mellan ridning och att man blir ansträngd utan att det också bara kan vara mysigt och lätt.

Idag passerade vi nästan fälten varifrån hästarnas ensilage är taget; så närproducerat handlar jag om det går 🙂 . Även Bibbis halm kommer från åkrar kanske 5 kilometer härifrån medan havren har färdats ca 2 mil.

Igår blev jag sugen på pastasallad så det blev dagens köks-projekt med detta en aning modifierade recept (jag tog bort gurkan och löken, tillsatte vanlig paprika och använde lättmajonäs och lättcremefraiche):

Det var tur att Frenchie stod högst upp i sin hage i morse när jag skulle ta in honom för att åka till en Nina-träning för annars hade jag aldrig upptäckt att säkert 20 meter mellan hans och Bibbis hage och hela översta kortsidan på hans egen hage hade ”tappat” den nedre strömtråden.

Gissningsvis har dovhjortar eller vildsvin sprungit igenom så att tråden gick av på ett ställe.

Någon av mina hästar hade extremt enkelt (bara genom att böja ner huvudet en aning) kunnat gå in till den andra (strömmen är dessutom aldrig på) men kanske är de så fast i den ”inlärda hjälplösheten” (detta numera så populära uttryck som absolut kan ha sitt berättigande) att de inte ”vågade” eller så är de helt enkel bara ganska nöjda med sin hagsituation?

Det är inte första gången de har haft olika chanser att smita…framför allt UT…när vimsiga ägaren tex glömde att helt stänga grinden till Bibbis hage i flera timmar…

Nåväl…hagen lagades enkelt efter träningen, jag har medvetet en mycket tunn tråd som brister vid ca 70 kilos belastning.

Jag varken vill eller får ha rejäla rep/ band pga dovhjortarna som hos vissa andra hästägare i trakten fastnat och hängt sig i dessa utan att komma loss. Fruktansvärt.

Fick denna bild skickad till mig på jobbet i morse av Henrik och den skulle illustrera en ovälkommen gäst; snön!

Som synes var den bara av puderkaraktär och som den självutnämnda skåneväderexperten bedömde jag att den inte skulle påverka dagens planer eftersom utebanan redan hade blivit för blöt av gårdagens regn för att kunna användas fast den står så välharvad. Så det fick bli ridning i ridhuset fast jag hade hoppats att hästmotionen just där skulle vara avslutad för säsongen.

Och eftersom jag är just självutnämnd väderexpert vet jag att det kan komma bakslag som detta hela april så även om jag hade packat ner Bibbis vintertäcke och 2 av Frenchies så lät jag ett av hans vara kvar och det kom väl till pass idag eftersom han har varit helklippt och det var en minusgrad. Så lätt låter jag mig inte luras av vädret….

På tal om ”självutnämnd expert” anser jag mig vara detta främst vad gäller lastning och idag väntar jag besök av en buse som har varit här flera gånger för att låna ridhuset.

Det är en ponny som ibland bestämmer sig för att inte låta sig lastas så några gånger har det inte blivit något med ryttarens planerade besök på Ryhus kan man säga.

Lösningen just nu är att en stallkamrat till ponnyn får följa med (också en ponny)- det är ju ETT sätt att ”lösa” problemet.

Jag har hittills bara i skrift och i förbifarten nämnt att jag är ”lastningsexpert” för jag vill inte pådyvla någon min hjälp (som inte är gratis), sedan får folk göra som de vill och vad som funkar för dom.

Detta var ett av dagens mer eller mindre trovärdiga aprilskämt men tro mig; just detta tror jag kommer att bli verklighet ”någon gång” (kanske redan under min levnad) om dressyren finns kvar as we know it. Vad tror ni? Och hade det inte varit underbart att förlita sig på en maskin och inte kunna skylla på att domaren ”inte gillar fuxar”, ”föredrar fullblodslika hästar”, ”inte kan se att en häst bara sprattlar med benen” och annat man hört (och tyckt???) genom åren!

Själv tycker jag att dagens domare i princip alltid har klart för sig och det är mycket sällan jag inte håller med om det som skrivs in min kritik.

Den jag litar mest på av alla är dock min tränare och där har vi varit idag och avverkat ännu ett dressyrpass. En del har förbättrats, annat irriterar mig att jag inte får så bra kläm på men jag fick, som ofta, bra ögonöppnare att ta med mig hem och fila på; denna gången vad gäller seriebytena.

Jag måste ha Frenchie mer loss och inte låta honom dra upp huvudet det minsta samtidigt som jag sitter tungt på min egen häck och inte lyfter ur sadeln; så kan man sammanfatta ”problemet” när bytena inte blir bra.

Jag anser att Molly aldrig visar intresse för tv:n men här en bild som Henke tog i morse hävdandes att ”Molly tittar på naturprogram” och det är absolut svårt att förneka 🙂 .