Luckan uppe?

Jag skriver ibland om säkerhetstänk kring hästar men har insett att vi verkligen kan tänka heeelt olika om detta.

Sådant som jag inte bryr mig det minsta om (att mina hästar alltid har gått iväg vid uppsittning tex) ser andra som en säkerhetsrisk. Och jag har många fler exempel på detta, senast ett jag tänkte skriva om idag; det här med att ha övre luckan bak på transporten stängd eller öppen.

Jag var nyligen på en middag med 7-8 hästtjejer och vi kom att prata om detta.

Jag insåg att de flesta i princip ALLTID hade luckan uppe medan jag, på fullt allvar inte har haft den uppe ens 10 gånger de 10 senaste åren.

Enda gångerna jag tar upp den övre luckan är om regnet vräker ner och jag tror att jag gjorde det en gång när jag körde och det snöade också. Men det är hur många år sedan som helst.

Tjejerna på middagen undrade om inte mina hästar blev rädda/ brydda av tex lastbilar som kör nära bakom men det har jag aldrig märkt av. Alla hästar har stått hur stilla som helst och verkat helt obrydda vid urlastning. Och har lastat sig själva i alla år.

Framför allt ”förr” florerade en myt att man var tvungen att ha luckan uppe men det stämmer absolut inte.

Däremot ska hästen vara ”förankrad” på ett sådant vis att den inte riskerar att fara omkring/ ramla ut ur transporten men det har ärligt talat inget med luckan att göra- hästar kan flyga ut genom skötardörren också under exeptionella omständigheter vilket även att komma ut genom bakluckan får räknas till.

Hur gör ni med luckan? Uppe eller nere?

Bilden föreställer för övrigt min mamma och kortet togs för över 30 år sedan (jisses!!!!!) då hon var mer än 10 år yngre än vad jag är idag (jag är 57 år gammal). Transporten är ett hyrsläp och svansen tillhör Menelli, min första häst.

Bild relaterad till Ann Hammarlund Holsts kommentar:

Bild relaterad till Elizabeth Torrisis kommentar:

Tisdag- humörhöjare

För mig finns det nog ingen bättre humörhöjare i vardagen än ett fint ridpass!

Så tack Frenchie för idag och liten klapp på axeln till mig själv som red fokuserat och bra.

Efteråt kändes det som ett litet vädermässigt andrum när jag släppte ut Frenchie i hagen.

Det har varit så många dagar med både stormar, ösregn, blötsnö och jag vet inte allt och mycket samtidigt dessutom. När det tex blåser rejält är det illa nog men om regnet dessutom vräker ner blir det femdubbelt värre tycker jag.

Så idag var jag tacksam över både uppehåll och att det var vindstilla. Och det börjar bli märkbart ljusare på eftermiddagarna- även detta ett stort plus.

Henrik och jag pratade om detta härom dagen; hur många fler timmar man ”får” på sommaren jämfört med vintern. När det är som värst blir det ju mörkt redan innan 16.00 och på sommaren kan det vara ljust 22.00- bara där har man ju 6 fler timmar som man kan göra något vettigt på utomhus.

Och nej; att gå runt med pannlampa vintertid är inte vad jag tycker är vettigt annat än möjligen korta stunder, framför allt inte om man dessutom ska vada i lera, balansera över isgator eller pulsa omkring i snö.

Ute med meeting?

Läser denna artikel i Hippson.

Inget nytt under solen tycker jag, det mesta har jag skrivit om flera gånger.

Själv har jag under mina +30 år som hästägare inte ens åkt på en handfull meeting; mycket beroende på att tävlingsutbudet i Skåne alltid både räckt och blivit över utan att man ska behöva stalla upp hästen på en tävlingsplats.

Jag har heller inte riktigt sett tjusningen med att åka iväg så här vs kostnaden.

Och en sak som jag tycker ibland förbises med meeting är att de faktiskt utgör en förhöjd risk för både skador och smittor när man plötsligt ”föser ihop” x för varandra främmande hästar. Inte för att det (väl?) är vanligt med skador men de gånger olika smittor har brutit ut har det inte varit så trevligt precis.

Jag tror inte att nya ”vanliga hobbyryttare” kommer att åka på meeting i någon större utsträckning alls utan om de över huvud taget tävlar och inte håller sig till Pay and rides så kommer det att vara på tävlingar i närområdet.

För att man i rådande ekonomiska läge i Sverige ska åka på meeting tror jag att minst 1-2 av följande parametrar måste vara uppfyllda:

* man har god ekonomi

* man har redan innan pandemin en vana av att åka på meeeting och ser detta som en trevlig ”mini-semester”

* man har en häst som har goda möjligheter att ta med sig ett par rosetter hem från meetinget

* meetinget är en förutsättning för att man ska kunna göra några specifika kval eller delta i någon rikstäckande cup

Måndag- inget nytt under regnet

Gissa dagens väder? Det börjar på RE och slutar på GN…

Jag kunde i alla fall köra till Nina för träning utan problem och även genomföra densamma likadant.

Vi tränar vidare på att jag ska kunna rida MSV B:5-programmet bra och det hänger bara på mig själv känns det som så jag får bara jobba på.

På bilden ser ni dagens Bibbi på väg hem från hagen. Queen B har sedan dag 1 tagit över min ponnys roll som den som aldrig har grimma på sig- den är helt överflödig ❤️. Frenchie behöver i ärlighetens namn oftast ingen heller….

Lösdrifts-makeover

Så här såg ladan där de föregående hyresgästerna på Ryhus hade en lösdrift ut när vi flyttade hit (portar på båda sidor om hösilagebalarna):

Jag använder ju lösdriften till att förvara halm och hösilage i och så här såg det tex ut sommaren 2022 (samma yta som på bilden ovanför denna text):

Sommaren 2023:

2022 bytte vi den ena av de två portarna på framsidan som knappt höll ihop.

Detta:

Blev detta:

I förra veckan var det dags för den andra porten att bytas ut:

Mot denna (fotad medan det snöade):


Det finns även en port på baksidan av ladan och en öppning utan port (syns på den tredje och femte bilden) som ska fixas till men det blir ett senare projekt:

Söndag- vindvandring

Idag blev det ingen grusvägs och skogspromenad i regn; nej vi hade i stället sällskap av både rejäla vindar och enorma klackar på Frenchie skapade av kvarvarande blötsnö.

Som tur är så finns det mycket lite snö kvar i hagarna, framför allt där jag la ut hästarnas hösilage.

Här utsikt från samma plats men över Ryhus!

Från vänster ridhuset, den fd lösdriften, stallet och längst till höger utebanan.

Bakom hästbyggnaderna ser man vårt hus och ännu längre bak skogen där jag rider ibland.

Till de väderintresserade kan jag rapportera att det är en sådan där dag då det är plus 2 grader men känns som minus 22 pga vinden.

Båda hästarna är täckta för Antarktiska besök.

Bibbi är på pappret oklippt men har nu haft täcke på sig 24/7 i så många månader att pälsen ser mer ”klippt men utväxt” ut och jag tror inte den enbart, dvs utan täcke ger något speciellt skydd längre.

Delar av dagens middag; vi gjorde 2 plåtar med pannbiffar.

Notera den minsta pannbiffen; behöver jag förklara att Henrik gjorde den till Molly *ASG*?

Lördag- Pay and ride minsann

Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.

Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.

Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.

När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.

Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .

Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.

Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.

Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.

Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.

Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.

Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.

Fråga från en läsare om regnvandring

Fick nedanstående fråga av en bloggläsare nyligen gällande att jag var ute och gick med Frenchie i regn i början av veckan och vill gärna förklara hur jag tänker:

Är det verkligen lönt att tvinga ut det arma djuret på promenad ?? Inte ens min hund vill gå ut när det regnar.
Tror inte att det ger honom så mycket motion jämfört med hagen?? Men misstänker att Du är rädd för kolik ?

1.När jag kollade väderleksprognosen på morgonen visade den så mycket regn under dagen att jag inte trodde att jag kunde ha Frenchie i hagen någon längre stund.

2.I dåligt väder står hästarna oftast mest stilla och jag är rädd för kolik.

3.Hästar har oftast mindre motstånd mot ösregn än människor så även om JAG tyckte det var pest att gå i regnet så tror jag inte att Frenchie ”led” och jag vill inte ge honom flera vilodagar i veckan.

4.Jag tycker att det är viktigt att hästar ska KUNNA motioneras i…tja om inte i ”vilket väder som helst” så i alla fall i annat än optimalt väder. En dag åker man och tävlar i ösregn (eller så börjar det regna på tävlingsplatsen) och då måste hästen acceptera att bli riden. Eller så börjar det snöa, blåsa, hagla….ja, ni fattar. Att jag sedan inte passar på att rida utomhus varje gång det är dåligt väder för att ”lära hästen” är en annan sak men acceptansen måste finnas där.

Fredag-en ny port och ett spa-tips

Idag har vi hantverkare på Ryhus- porten på bilden ska bytas ut mot en hållfastare dito. Jag återkommer med bild när det är klart.

Frenchie har ridits i ridhuset och det gick bra.

Såg en artikel om en granne på nätet idag och kan tipsa er som längtar bort denna vidriga vinter men vill hålla er inom Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet om att ni kan åka hit (nummer 2 på Vagabonds lista). The Lodge är en av Ryhus närmaste grannar och ligger typ 1-2 kilometer från oss.