Släpkörning med A-traktor

Man lär sig något nytt varenda dag om man är lite vaken!

Härom dagen lärde jag mig att även underåriga får dra hästsläp om de framför en A-traktor/ EPA-traktor!?!?

Ärligt talat blev jag mest chockad medan flera i tråden jag läste det i tyckte det var såååå bra och att detta ”uppmuntrar” ungdomar som är duktiga bla bla bla.

Jisses säger jag bara!

Själv har jag mött dessa traktorer (som numera kan se ut som vilken bil som helst fast med strypt hastighet) på 100-vägar häromkring och de kan skapa långa köer bakom sig där de puttrar fram.

Risk för vansinnesomkörningar så klart och även om dessa givetvis inte är ungdomens fel per se så fick i alla fall jag lära mig på körskolan att man skulle försöka följa trafikrytmen. Hur fan rimmar det med att köra 30 på en 100-väg?

Att en ”riktig” traktor måste göra det ibland för att det sitter en bonde i den som arbetar med sin försörjning är för mig helt ok men att en ungdom gör det för att nöjesåka….nej tack!

Detta traktoråkande har dessutom blivit mycket, mycket vanligare bara de senaste åren samtidigt som trafikrytm, vägars konstruktion, sättet vi idag kör på osv inte går att jämföra med när ungdomar skumpade runt på grusvägar kring den egna gården och in till närmsta byhåla för +20 år sedan.

Men så fort man diskuterar dessa traktorer vaknar landsortsbor och bönder och ska försvara detta körande med näbbar och klor.

Ja, en bondpojke som suttit i traktorn med sin far sedan han var 2 år gammal (sett det hur många gånger som helst) kan köra densamma så fort han når ner till pedalerna och är säkert en bättre förare än många vuxna men gäller detta ungdomar GENERELLT….hell no! Läs på om vid vilken ålder hjärnan är färdigutvecklad!

Och på 100-vägar har de definitivt inget att göra! Att tycka att släp-körning är en bra uppmuntran skrämmer mig…stackars häst om något händer!

Senast härom dagen stod det i Expressen om detta:

https://www.expressen.se/nyheter/tonaring-i-svar-trafikolycka-med-a-traktor-/

Torsdag- favorit i repris


Åhhhh….dagar som dessa är det inte svårt att vara hästägare och det gäller att njuta…det kan vända snabbt som alla som varit med ett tag vet…

Dagens uteritt blev en härlig repris av den föregående och den började perfekt genom att Frenchie tog de första skrittstegen efter att jag hade suttit upp liksom väldigt bestämt och framåt.

I början när jag provade att skritta ut gick han med såååå små och tveksamma steg även när han inte stannade och hans vanligtvis vägvinnande skritt var fullkomligt ersatt av en mycket långsammare variant.

Molly tycker att det är jätteroligt att följa med och det finns inte kiss nog att markera alla platser hon tycker bör bära spår efter henne. Hon är väldigt duktig och flyttar sig om det kommer bilar och Frenchie verkar inte heller bry sig om dessa fordon.

Än har vi inte mött varken lastbilar, traktorer eller ännu större jordbruksmaskiner vilket är lätt hänt när vi är omgivna av åkrar och jag kommer att vara väldigt försiktig om jag ser något sådant fordon på håll.

Försiktiga jag

Känner ni igen er?

Jag har faktiskt aldrig varit något daredevil som uppskattat bockande, brallande, skenande hästar eller glatt hoppat upp på främmande hästar utan tvekan.

De hästar jag köpt, även som 3-4 åringar har alla varit mycket tama och aldrig gjort något som skrämt mig.

När jag letade häst senast insåg jag att en ny unghäst absolut inte var det jag skulle ha; en 5-åring jag provred vågade jag för tusen knappt galoppera på fast den inte gjorde en ansats till något dumt!

Och ärligt talat var det många som ringde på min annons om Vicke som både vittnade om tidigare otäcka incidenter som skrämt dom och uttryckte en önskan om en mycket snäll häst (som Vicke med andra ord).

När jag köpte Frenchie hade jag hans fd ägares ord ringande i öronen ”he will never throw you off” och än om jag inte alls är lika säker som hon på detta så hoppas jag verkligen att det stämmer.

Onsdag- blingat schabrak, en hårboll och massa bajs

Invigde mitt nya schabrak på utebanan idag och fortsatte med mitt sedvanliga arbete; att samla galoppen, rida lite förvänd galopp, några byten, skolor i trav och galoppfattningar från framför allt skritt. Ungefär så.

Om ni undrar vad detta är så är den en tusendel av den lilles ”fluff” ; jag passar på att försöka riva av så mycket jag hinner medan han äter några morötter vid utsläppet. Sedan är det ”adios” och hårbollen ger sig av.

Dagens tråkigaste syssla var att skura bort enorma mängder fågelbajs från vår fasad; i kampen mellan Birgitta och alla Skånes fåglar som bestämt sig för att ha diarré-party på Ryhus står det just nu 0-25….typ…

Dårå och vad mer?

Efter att nyligen ha pratat med en stockholmare påmindes jag om deras utfyllnadsord ”dårå” 🙂 .

Jag började också fundera på vad vi i andra delar av Sverige säger ”i onödan” och som är LIKSOM ”landskaps-specifikt”.

För det där jäkla ”liksom” säger vi i hela Sverige men vad säger tex skåningar eller göteborgare som man inte säger i andra delar av Sverige?

Kan som en parentes nämna att jag hade en klient, ej från ett engelsktalande land, som sa ”like” i var och varannan mening när hon pratade engelska. ”I think like……”.

Tisdag- fynd


Ha ha ha….det började med att jag funderade på att köpa ett Mias schabrak på annons för 150 pix och slutade med att jag köpte inte bara det utan stalltäcket på bild, sadelgjorden, ytterligare ett schabrak och ett ofodrat regntäcke med hals för sammanlagt 500 kronor!

Ibland får man vara tacksam att andra tycker om att shoppa ”för mycket” till sina hästar så att de därefter tröttnar, inser att grejerna aldrig används och därför slumpas bort.

Nu ska jag inte påstå att Frenchie hade lidit någon nöd om jag hade avstått från hela köpet…han har allt han behöver men detta erbjudandet var för bra för att avstås ifrån.

Jag har absolut inget emot att köpa begagnat och har aldrig prioriterat ny dyr utrustning annat än vad gäller sadlar.

Mina hästar har alltid varit så vackra i sig själva att de hade klätt i en svart sopsäck om det skulle vara så och jag har aldrig ansett att de behövt utrustning för tusentals kronor. I min värld går det faktiskt lika bra med…om inte selleri….så täcken från Gekås eller som tex täcket ovan för 100 spänn (använt en gång vid transportering).

När jag ändå var ute och körde stannade jag till hos Möllegårdens morötter och köpte 2 fulla IKEA-kassar godis åt djuren.

Detta ställe ligger för långt (2,5 mil) bort för att jag ska köra dit bara för att köpa morötter men har jag vägarna förbi så…

Packar man egna säckar/ kassar kostar dessa 35:-, att jämföra med Granngårdens som kostar 80-90 kronor.

Vet inte hur ni resonerar nu när bensinpriset höjts så mycket men jag har faktiskt börjat tänka mig för innan jag kör någonstans.

Kan jag så försöker jag ännu mer än tidigare samordna flera ärenden eller mötas upp på halva vägen om det är möjligt.

På ridfronten har vi varit hos Nina och avverkat en fin träning och även Nina konstaterade att ”det går bättre och bättre”. Och lika mycket som jag inte prioriterar dyr utrustning prioriterar jag träningar- DET tror jag mycket mer på än ett schabrak för tusen spänn….

Medan jag red kommenterade jag att jag anser att Frenchie är väldigt rätt utbildad och att jag haft massor av nytta av den träning jag lade ner på Vicke- den betalar sig bra!

Däremot insåg jag mycket glädjande att Frenchie inte alls bryr sig om en grej som var i princip det enda Vicke var rädd för och det bortom alla förnuftiga gränser; vattenspridare!

Vickes skräck för spridare var något jag kände jag  särskilt behövde betona och informera tilltänkta köpare om för just detta är en rejäl potentiell fara om man inte är medveten om problemet.

Om spridarna var på när jag kom till Ninas träningar var de tvungna att stängas av omedelbart, redan innan urlastning för annars rev Vicke nästan transporten…mycket obehagligt. Och att rida i närheten av en spridare var det inte ens tal om; han blev så rädd att han var okontaktbar…

Men idag när Frenchie skulle gå förbi 2 spridare på utebanan skänkte han dom inte ens en blick (och han är annars ganska reaktiv….)- tänk så olika det kan vara….

En sista grej i detta ovanligt långa inlägg:

Jag har sagt att jag inte ska orda om Vickes nya hem osv men kan i alla fall meddela att jag fått veta att köparen är mycket nöjd så här långt och det gör mig så klart otroligt glad.

Frank i hagen

Står och studerar Frank i hagen och konstaterar att hans och min logik ibland inte alltid går hand i hand. Eller hans och Vickes för den delen….

Frank❤️

Frank:

Ahhh….jag har ju min 1,5 hektar stora hage som till 99,5 % är täckt med gräs. Så det gäller verkligen att hitta den där 3*3 meter stora ytan som Vicke har haft som toalett och där marken är lite grusig så att jag kan rulla mig JUST DÄR och ingen annanstans. Och tänk så perfekt att den lilla plätten dessutom är preciiiis invid staketet så att jag kanske kan fastna med någon hov i eltrådarna! Perfa!

Vicke❤️

Vicke var mer:

Det gäller verkligen att undersöka marken noga innan man eventuellt lägger sig. Hellre avstå om man är tveksam. Tänk om det är så lerigt att man blir smutsig! Hjääälp! Eller för hårt i marken? Nej fy!

Lillis ❤️

Och den lille….han tycker nog något i stil med det här:

Det gäller att visa att gammal är äldst! Och att “I still got it” 💪! Rulla runt som en fotboll är bra. Då är man helt säker på att härlig lera tränger in överallt! Vem bryr sig om att vara ren? Kommer Birgitta med borsten är det bara att gå, gå, gå tills hon ger upp….jag kan gå i timmar…Fast trist om hon ska borsta i boxen! Hon låser boxdörren!?!? Innan brukade jag bara promenera ut på stallbacken så fort hon lämnade dörren öppen. Fast jag vågade inte gå någonstans. Men det var ändå roligt att visa vem som bestämmer. Hah!

Måndag- rullar igång veckan

En skön början på veckan; några lediga dagar efter helgens jobb!

För Frenchie gällde motsatsen kan man säga; han var ledig igår och fick jobba på utebanan idag!

Jag belönade mig med en lunch ute med Henrik efter ridningen; Frenchie belönade sig själv som ni ser på bilden 🙂 !

Hur snabbt man kan förstöra en välutbildad häst

Jag vill påstå att det inte är jätteovanligt att en hobbyryttare köper en ”fin” (dyr och/ eller välutbildad) häst som väldigt kort därefter ”tappar” både gång och börjar se tråkig ut, kanske börjar ”konstra” på olika vis och hästen helt enkelt inte går att känna igen medan ryttaren är missnöjd med sitt köp.

Ibland vill köparen reklamera hästen genom att hävda att hästen är istadig eller så blir hästen sjuk/ skadad på olika vis och man börjar leta fel på den. Och ibland är det så att “den som söker han finner” (saker som egentligen inte hade påverkat hästen hos en annan ryttare).

Nu när jag har ägt Frank i några månader kan jag lätt se vad som är fullt möjligt att hända; jag har vetat detta tidigare också men just detta köpet har gjort det ännu tydligare.

Jag hade ju en både väl utbildad och välutbildad häst innan Frank och ansåg att jag hade köpt detsamma.

När jag provred fick jag absolut en enbart bra känsla och kände ingen tveksamhet kring något.

Och även om jag sedan dag 1 med Frank hemma på Ryhus varit såååå nöjd med mitt köp, det vill jag verkligen poängtera om nu någon läser in något annat i detta inlägg, så är skillnaden mellan hur han var att rida de första veckorna och hur han är att rida nu ENORM.

Och detta som sagt trots att han är både väl (dvs korrekt) utbildad och välutbildad och trots att jag har ridit i ”tusen år” och tog hjälp av instruktör omedelbart.

Och jag tror faktiskt inte att allt kan härröras till att jag skulle vara en kass ryttare utan det handlar sååå mycket om att man ska lära känna varandra, veta gränserna, att hästen ska känna igen ens hjälper och försöka förstå vad man vill trots att den tidigare ridits på ett annat sätt/ med andra hjälper.

Hästen ska också landa i den nya miljön, vänja sig vid ett nytt underlag, en ny sadel, kanske en annan ryttarvikt och balans och tja…ni fattar säkert.

Inte bara jag är övertygad om att det är därför många hästar skadas i början av ett ryttarbyte utan det är liksom allmänt bevisat och samma sak tror jag gäller hur hästen är att rida.

Om jag ska ta Frank som exempel på den enorma skillnaden i ridningen kan jag säga att det absolut första Nina såg/ kommenterade var att han skrittade nästan passartat. Han var för osamlad, gick i ett för högt tempo. Inget jag själv tänkte på då, jag var fullt upptagen med att sitta och vara nervös för den första träningen. Den passartade skritten är helt borta sedan dess.

Jag hade de första passen svårt med något så banalt som att Frank skulle fatta galopp ur skritt och trav på hjälpen; ibland skrittade han bara vidare och ibland blev han konfunderad/ nervös/ försökte fatta vad jag ville så han började flytta sig för skänklarna som i skänkelvikning eller som om han skulle göra en bakdelsvändning i stället. Numera är fattningarna jättefina!

Bakdelsvändningarna ja; de första veckorna gjorde han den åt vänster perfekt och den åt höger (för vänster skänkel) uruselt. Han nästan välte åt sidan och det var jättesvårt att parera så att det inte skulle hända. Nu vänder han lika fint åt båda hållen.

Andra grejer jag hade problem med var att Frank tryckte sig mot väggarna  (mina short-chaps var helt vita på utsidan)…., gärna balanstravade om man tex ville rida slutor- väggtryckandet är helt borta och balanstraven uppträder numera mycket sällan.

Galoppen kändes de första veckorna inte alls som att den utfördes av en välutbildad häst; Frank ville dra sig enormt lång och framtung, ville inte samla sig utan bröt av till skritt, den förvända galoppen var ännu mer osamlad och bytena blev antingen ett efter hjälpen eller så bytte han inte alls. Typ.

När man läser allt detta kanske man får uppfattningen att hästen var helt gräslig men det var han verkligen inte för merparten av tiden hade jag faktiskt ändå en bra ”grundkänsla” medan flera av de enskilda sakerna/ rörelserna utfördes mer eller mindre….tja…inte så bra helt enkelt.

Efter ”bara” 2 månader har jag en helt annat, myyyycket bättre känsla, nästan allt det negativa jag beskrivit är helt borta eller borta till 90% och som ni vet är även istadigheten vid ensamritter ute extremt förändrad.

Men vad vill jag ha sagt med allt detta?

Jo…att fel hanterat kunde allt som jag beskrivit som ”problem” i ridningen befästs eller till och med förvärrats så att Frank till slut bara hade blivit en istadig, missförstådd häst som hamnat hos någon som inte förstod och klarade av honom.

Jag är HELT övertygad om att han, om jag tex hade blivit rejält förbannad och drämt till honom med ett spö när han vägrade att rubba sig ur fläcken på grusvägen hemma lätt hade kunnat kasta av mig och jag ”vet” också att det hade räckt med 1-2 avkastningar innan jag hade blivit så rädd för honom att jag inte hade vågat rida mer alls.

Jag har både haft hjälp av en jättebra tränare från i princip första dagen och hade min egen välutbildade Vicke och vad jag lärde mig på honom att falla tillbaka på men alla har inte det och då kan det gå som jag beskriver i inläggets första stycken.

Själv är jag som nämnts så lycklig över min fina häst att jag nästan är rädd för att jinxa något men jag inser som jag också nämner ovan hur lätt det är att ett hästköp blir fel för både ryttare och häst.

Sedan reagerar så klart inte alla hästar som Frank (han är tex ganska känslig vilket jag bara ser som positivt) och alla ryttare rider inte som jag utan har både bättre känsla/ balans/ kroppskontroll och whatever men det finns också hästar som är ÄNNU känsligare och ryttare som rider ännu sämre än jag så om man tror att det bara är att ”tuta och köra” för att man har köpt en dyr/ utbildad häst så kan man verkligen lura sig själv!

Söndag- tonvis med bajs

Idag har Frank vilodag i det fortsatt fina vädret och själv har jag lagt lite arbete på mitt ”skötebarn” gödselstacken.

Är det något jag blivit medveten om sedan vi flyttade till Ryhus så är det hur väldigt många TON gödsel 2 hästar producerar ha ha ha.

Jag har bestämt mig för att inte odla något i mina pallkragar i år eftersom jag ärligt talat inte tyckte det var värt jobbet men köpte idag i alla fall en liten tomatplanta för att ha ”något” trots allt.

Komiken är att jag inte äter tomater men det gör Henke så det får bli min lilla love-gift till honom.

Bjuder på en bild från en ”spa-kväll” vi hade på jobbet; jag är verkligen inte en person som lägger tid på varken skönhetsvård elle makeup men ibland får man ställa upp för den goda sakens skull ha ha ha!