Fredag- ridsällskap

Idag gjorde jag något som jag aldrig prioriterar; jag körde till Granelundshallen (där jag tränar för Nina och har ridhuskort) för att rida.

Dels var vädret urtråkigt, regnigt och blåsigt, och dels ville jag träna på linjerna ut MSV B:2 programmet vilket inte riktigt blir rätt i mitt pytteridhus.

Jag kunde inte vara mer tacksam över mitt ridhus, tro inget annat men ska ändå se om jag inte kan ta mig tiden att köra till Granelundshallen lite oftare för det ÄR givetvis skillnad på att rida i ett 22*60 ridhus mot 17*36.

Men ”man” (läs; jag) blir lätt bekväm med eget ridhus och ids varken koppla släpet (tar ju hela 3 minuter….) eller köra de 25 minuterna det tar att komma till Flyinge…

Hur som helst; idag blev det ett bra pass och jag fick helt oplanerat sällskap av en ridvän som också tränar för Nina med sin fina häst.

Det var en trevlig känsla att rida samtidigt, chit-chatta lite i skrittpauserna och sedan lätt som en plätt skicka in Frenchie i transporten och köra hem.

Att allt runtomkring själva ridningen fungerar lätt ska verkligen inte underskattas konstaterade både jag och ridvännen; åker man alltid ensam blir det enormt svårt (och farligare) annars.

Offentliga tävlingsresultat

Sitter och läser detta intressanta inlägg på Facebook:

Att tänka lite privat numera när man tävlar, det är visst ett minne blott.
Vem som helst kan gå in på Equipe och se tävlingsresultat. Går ju till och med att se exakta poängen när man tävlar dressyr. Går har jag fått lära mig att lägga in ”följa” häst eller ryttare, då får man till och med ett ”pling” i mobilen när just den hästen/ryttaren gör något på Equipe.

Om man inte vill annonsera ut för alla hur det gick på en tävling då? Om man är en sådan som har prestationsångest och vill ”tala tyst” om de tävlingsresultat man inte är nöjd med, kanske till och med skäms över? Det är ju så herrans petigt med den personliga integriteten annars, varför inte när man tävlar i hästsammanhang?

Jag som alltid har (för) höga krav på min prestation och kan älta ett misslyckande på tävlingsbanan LÄNGE nämner inte dåliga resultat om någon frågar. Men numera behöver de ju inte fråga, bara att titta på Equipe. Jag kommer inte kliva upp i klasserna förrän jag i stort sett bara har blågula rosetter med mig hem på grund av att mina resultat basuneras ut till hela ridsportsverige…

Detta är en komplex fråga tycker jag, ffa nu när antalet tävlande i dressyr ständigt dalar.

Jag antar att en majoritet ändå önskar att det ska finnas tillfällen ATT tävla och att det är roligare och mer sporrande/ intressant om det är mer än 3-9 startande, så som det numera absolut kan se ut.

Jag tror att EN av många anledningar till att tävlandet minskat är att vissa tappar sugen pga överkvalificerade ekipage.

Är det 5 startande och 2 av dom är sådana som ”inte kommer att gå upp i klasserna förrän de har x blågula rosetter” tycker en del inte att det är lönt att starta som klassutfyllnad.

Många vill nog trots allt ha en i alla fall i teorin rimlig chans att placera sig.

Så ovan resonemang kan potentiellt innebära att det snart inte finns så många/ några att tävla mot?

Så länge uppklassningssystemet är nästan obefintligt kan man så klart tävla hur låga klasser som helst, även med massa blågula rosetter i bagaget.

Och där är man helt klart olika.

JAG hade tyckt att det var pinsamt att rida klasser där jag gång på gång vinner; lite som att stjäla godis från småbarn, ffa om det var de lättaste klasserna. Men som sagt resonerar man otroligt olika i dessa fall och det ÄR ju upp till en själv.

Och vad gäller att ”vem som helst” kan se ens resultat tror JAG att det bara är att gilla läget om man väljer att tävla.

Vill man inte att andra ska se hur man (miss)lyckas i olika klasser kan man rida Pay and ride; det är nog den lösningen som blir enklast tänker jag.

För övrigt börjar denna diskussion kännas lite ”typiskt landet lagom”!?!

Vi ryttare vill att det vi sysslar med ska kallas SPORT men ingen ska få se våra resultat !?!

Det påminner lite om att ingen ska få sticka ut, alla ska vara vinnare och dylikt som man ibland tutar i barn.

Numera ska ju så många som möjligt få rosett när de tävlar; helst bara om de lyckas genomföra programmet och annars bara de uppnår en viss procent!

Alltså vi diskuterat TÄVLING så det hör man väl på själva ordet vad det är för något.

Passar inte konceptet så finns det andra alternativ.

Vi ska idag vara tacksamma att det ens finns arrangörer kvar som vill befatta sig med detta ideella arbete som många gånger är tidskrävande och otacksamt och att som vuxna tycka att ditten och datten borde vara vår rättighet…nä…lägg ner!

Och som en annan klok läsare av ovan diskussion skrev är det viktigt att bedömningarna är öppna och transparenta, för alla deltagare, så man kan se hur det har bedömts, hemliga bedömningar skulle nog väcka misstänksamhet och få mycket kritik!

Torsdag- äpplen

Årets äppelskörd är den bästa sedan vi flyttade till Ryhus, både vad gäller mängden äpplen och storleken på dom!

Hästarna har haft detta extragodis sedan slutet av juli och än finns det mycket frukt kvar.

Frenchie har vilodag idag och när jag tittar ut genom fönstret inser jag att det passar utmärkt.

Det blåser massor så hade jag inte ramlat av på utebanan pga djurets snabba sidokast orsakade av saker som vajar i vinden och skrämmer honom så hade jag nog ryckts ur sadeln av själva blåsten.

Blandad kompott

Minns ni hur det varnades lite överallt för att stråfoderpriserna skulle skjuta i höjden i år pga både dyrare gödning, plast och diesel?

Jag tillhörde dom som av rädsla för ovanstående köpte fjolårssilage, dels pga priset (2:-/ kg) men också för att värdena var utmärkta och TS-halten nästan som hö.

Igår gjorde jag av ren nyfikenhet en liten förfrågan på nätet huruvida priserna BLEV högre och det är som rubriken säger verkligen blandad kompott.

Medan ungefär hälften av de som svarade (totalt ca 60 personer) uppgav att de inte fått någon eller en ytterst försumbar prisökning (en hade t.o.m. fått fodret billigare i år pga god skörd) hade andra fått allt från märkbara till stora prisökningar.

Själv gissar jag att det beror på många olika parametrar om man fått en höjning eller ej.

Var i landet man bor, hur skörden varit just i den delen av Sverige, vilka kontakter man har med olika bönder, krav på fodret (analys, lager plast), storlek på balarna osv.

Så det går inte att säga något tvärsäkert mer än att vissa har varit lyckligt lottade och andra inte alls. Typ.

Onsdag- tvära kast

Idag blev det ett pass på utebanan i för Frenchie sämsta väder; det blåste.

Och eftersom han är en aning markskygg och tror att allt möjligt som vajar i vinden (gräs tex…) kommer att attackera (bäst att ibland slänga sig handlöst för att vara på den säkra sidan ) så blev det inte det bästa passet.

Jag vågar inte slappna av en sekund och rider också lite mesigt för att inte få för många ”sido-kast” men efter ett tag så blev det ändå ok.

Jag har idag även fortsatt att förbereda Ryhus inför hösten; idag åkte tex grillen in i förrådet och jag slängde slutligen penséerna som stått på hustrappan i många månader.

Blommorna på bilden ser ju som synes fortfarande väldigt fina ut så den krukan får fortsätta att åka in och ut ur stallet (jag tar in den varje kväll pga dovhjortarna).

Ur led är tiden?

Nyligen la klockan jag har haft i stallet av; den hade då hängt med i många år, först i Henkes dåvarande kök och därefter i mitt dockhus.

Jag har inte prioriterat att åka och köpa en ny även om det har varit ganska irriterande att vara utan klocka men när jag var på ett köpcentrum i ett annat ärende igår kom jag på att jag kunde gå in på Dollarstore och titta efter en klocka.

Sagt och gjort; jag gick in i affären, började leta men kunde inte hitta några klockor.

Såg en anställd; en kille runt 25 gissar jag.

Jag: ursäkta ….var har ni väggur någonstans?

Anställd: det vet jag inte vad det är för något!

Jag: ja, alltså en vägg-klocka. En sådan som hänger på väggen!

Min fråga till er läsare:

Är det bara jag som tycker att det är väldigt konstigt att en vuxen människa inte vet vad ett väggur är !?!?

Tisdag- mini-golf och nya sulor

Idag har vi haft trivseldag på jobbet och på schemat stod bla ”greengolf” (ett slags minigolf skulle jag kalla det).

Gissa vem som hade bäst resultat i min grupp om 4!?!

Måste vara Henkes golf-skills som har smittat av sig för mitt bollsinne är sämre än sämst i vanliga fall.

Innan golfandet hann jag skritta ut en timme med Molly och Frenchie i skogen och efteråt kunde jag hämta upp mina ridstövlar som jag lämnade in för om-sulning igår.

Det händer allt för ofta att jag tappar stigbyglarna när jag rider och förklaringen är nog inte bara tudelad utan till och med tredelad; jag är inte den mest balanserade ryttaren, Frenchie travar lite större än genomsnittshästen och sulorna på mina stövlar var väldigt släta/ ”o-greppiga”.

Dessa kombinationer gjorde sitt till så det ska bli intressant att se om jag kan hålla fötterna i stigbyglarna lättare/ bättre nu eller om jag är ett hopplöst fall.

Det var Nina som tipsade mig om att prova att ha sulor med bättre grepp och hjälper det var det absolut värt de 350:- det kostade.

Måndag- optimalt

Om jag hade ombetts att beskriva den optimala hösten i Skåne hade jag absolut tagit idag som exempel.

Lagom varmt, soligt, klarblå himmel yada yada….

Dagens pass för Nina var måhända inte optimalt men det går fortsatt åt rätt håll!

Idag ägnade vi hela lektionen åt att rida igenom MSV B:2-programmet och jag fick mycket nyttig input.

Eftersom jag är ledig passade jag också på att åka och klippa mig; jag avskyr när håret känns slitet och efter bland annat den bokstavligen stekheta veckan på Cypern och alla havsbad behövdes ett frisörbesök.

Billigare kraftfoder

Som jag har nämnt tidigare tillhör jag de som a) förfasas över kraftfoderpriserna och b) inte tar så hårt på det där med bäst-före-datum.

Denna kombination gör att nästan allt kraftfoder jag köper (utom havre) endast inhandlas på ”extrapris” vilket i mitt fall innebär att jag köper sådant med mycket kort hållbarhet som Granngården säljer för halva priset.

Säckarna på bilden skulle således kosta nästan 1100:- och jag betalade hälften.

Mina hästar (i synnerhet ponnyn så klart) får så lite kraftfoder att det lilla krubb-skramlet inte behöver vara av någon specifik sort utan för mig är det viktigast att det är i müsli-form om det ska ges i stallet. Pelleterat foder blöter jag och ger utomhus för att slippa ”slabb”.

Att färdigfoder håller i x månader efter ”bäst-före-datum” är jag fullständigt övertygad om så för mig blir detta en bra lösning.