Litet strö-sparar tips, del 2

Det här är verkligen ett litet spartips med betoning på litet!

Men om ni har en häst som bajsar 90% av sitt bajs på en viss plats och denna plats dessutom är utmed en vägg eller i ett hörn av boxen så behöver ni inte strö just där.

Bibbi har jag börjat lämna denna lilla yta bar åt för hon kvalificerar sig tycker jag och dessutom har hon en mer än 12 kvadratmeter stor box.

Sedan torde ”besparingen” vara försumbar utan det blir mest lättare att skyffla upp allt bajs utan strö i vägen och att som vissa gör, strö upp en fyrkant mitt i boxen men lämna en halv meter bar yta runt hela fyrkanten ”för hästen kommer ändå att dra ut allt strö” blir i alla fall jag har sett för snålt med liggunderlag. Då måste man strö rejält och det gör inte den typen av mockare (enligt min erfarenhet).

Torsdag- packning

Idag är det Frenchies vilodag och jag har gjort som jag brukar; passat på att lägga lite mer tid på vissa stallsysslor, läs: packat en jäkla massa höpåsar.

När jag deltog i en diskussion nyligen som handlade om vilken som var den tråkigaste stallsysslan svarade jag själv ”hagmockning” men ärligt talat så skulle ”packa höpåsar” kunna dela den förstaplatsen.

Fast i stället för att klaga över denna tråkiga syssla borde jag fortsätta att jubla varje gång jag öppnar en av mina hösilagebalar eftersom allt hittills har varit till sådan belåtenhet.

Jag hade förvisso varit ute och inspekterat på fältet där balarna sedermera packades men visste så klart ändå inte exakt vad jag kunde förvänta mig efter den, ur skördesynpunkt katastrofala sommaren.

Men hittills är jag mer än nöjd och hästarnas hull är det största beviset.

Att hösilaget är i princip lika torrt som hö har varit en enorm bonus eftersom balarna väger runt 300 kilo vilket ändå tar 10-12 dagar för mina hästar att konsumera. Jag var beredd på att behöva slänga en del efter x dagar men har hittills inte slängt ett gram.

Litet strö-sparar tips, del 1

Båda mina hästar är väldigt förutsägbara med vissa saker och det försöker jag dra nytta av om jag är lite alert.

Frenchie ställer sig och kissar säkert 7 gånger av 10 både när han ser mig vid lunchfodringen och vid intag (dvs ute i hagen) och när jag kommer in i stallet på morgonen skulle jag säga att han gör det minst 9 gånger av 10.

Att han kissar utomhus är så klart jättebra men tyvärr är jag oftast inte tillräckligt vaken och snabb själv på morgonen för att hinna ställa en hink eller bajsupplockaren under honom. De gånger jag hinner bryr han sig inte och kisset slipper hamna i boxen.

Bibbi har inte Frenchies utomhus-kissvanor men däremot kissar hon alltid i boxen direkt vid intag och numera är jag ”med” för det mesta och sätter bajsupplockaren så att den fångar upp allt kiss.

Jag slipper gärna så mycket urin som möjligt inomhus (även 2 liter om dagen blir över 700 liter om året) och ”många bäckar små” ha ha ha!

Onsdag- poletten ramlade ner

Idag erfor jag en riktig ”revelation” medan jag red: jag fattade/ kände äntligen vad Nina har tjatat om en miljard gånger ungefär; hur mycket jag måste hålla ihop Frenchie i bytena.

Jag har inte själv tyckt att ”han är för lång” (Ninas ord) och han har ju gjort själva bytet oaktat vad men när jag verkligen ”höll ihop” honom….wow…då blev kvalitén så mycket högre!

Roligt när man får sådana här uppenbarelser men sorgligt att det behövde ta en sådan tid innan jag verkligen kände och förstod.

Vicke var (är) för övrigt mästare på att byta så honom kunde man sitta baklänges på och knappt ge några hjälper så bytte han ändå…nästan…och det var väl både bra och dåligt. Säkert därför jag lyckades göra 42 byten i varje vid ett tillfälle…det finns inte på världskartan att jag hade klarat av ens en tiondel med Frenchie just nu kan jag säga.

Bilden tog jag bakom vårt hus idag- beviset på att det trots allt finns hopp om våren!

Läktardomare

Jisses så mycket hästplågeri som sköljer över oss just nu! Både Hippson och Ridsport har i flera artiklar visat väldigt bedrövliga exempel på hästfolk som beter sig rent ut sagt för djävligt åt.

Och jag tycker att det är så bra att det numera höjs arga och förkastande röster när det visas saker som jag VET att vi är många som har sett massvis av gånger tidigare genom åren men antingen inte vågat säga ifrån om eller ens fattat hur fel det är.

Men med detta sagt börjar jag känna att det på sociala medier ibland faktiskt börjar gå till överdrift när det gäller att visa korta sekvenser på diverse ritter som man hittar allt möjligt att anmärka på. Jag tycker synd om vissa ryttare som nu granskas med lupp för att ”man” ska hitta minsta lilla att klaga på/ förkasta eller rent av fördöma. Tonen är MYCKET hård ibland.

Man kan absolut argumentera att ”har man inget att dölja så….” men dels vet jag att alla filmklipp inte har lagts upp av den som kritiseras och dels tycker JAG att sekund-korta sekvenser kan ge en missvisande bild av whatever.

Alla hästar kan tex bli mkt spända i vissa miljöer och då är det inte alltid lätt att tex inte ta tag i hästen lite för mycket i korta stunder. Ingen ursäkt men en förklaring. Och att främlingar på nätet ska sitta och tycka en massa om detta känns inte så smakligt för mig, nej.

Kan i sammanhanget nämna att jag på ett forum för ett tag sedan såg en diskussion där vuxna hobbyryttare hade lagt upp filmer på när de själva red.

Alltså…jag har aldrig utgett mig för att vara en stilryttare själv, det VET ni som har läst bloggen länge, men en majoritet av filmerna tyckte jag visade urkass ridning som jag aldrig i livet hade visat upp på sociala medier.

Och i samma forum kan man sedan sitta och hacka på ryttare som deltar i OS, VM osv !?!?

Och nej, jag menar inte att man inte ska få klaga på andra bara för att man är kass själv men liiiite mer nyanserade diskussioner hade i alla fall jag önskat så att inte snart sagt varenda ryttare som filmas ska sågas jäms fotknölarna.

Tisdag- gissa vädret

Ahhhh…vilken lycka att vakna till denna prognos….NOT! Not och not en gång till!

Jag har som regel att aldrig motionera Frenchie mer än MAX 3 dagar i rad i ridhus och eftersom det har varit ridning där lördag, tömkörning söndag och ridning måndag så ville och vågade jag inte rida där idag. Eller…ville….klart att jag ville om jag hade fått bestämma fritt men jag är för rädd att överanstränga Frenchie på den lilla ytan och även att han ska ledsna mentalt.

Så det blev till att gå ut och gå i 40 gräsliga minuter medan regnet letade sig in överallt. Enda fördelen var att jag fick tvättat täcket han gick i efteråt.

Sötnosen ser inte allt för bedrövad ut på bilden och han gick villigt ut i hagen efteråt men jag tog båda redan vid 13.00 efter att ha haft dom under uppsikt flera gånger fram tills dess.

Så länge Frenchie betar är det helt ok att de är ute tycker jag, oaktat väder, men när han ställer sig ihopkurad en längre stund är det dags för stallet. Som en vän påtalade så är det inte precis främjande att stå med uppdragen buk (kolikrisk).

Själv förbannade jag mina tankar igår ”åhhh…det har ju TORKAT UPP riktigt bra överallt”…jag borde ha varit tyst för just nu ser det allt annat än upptorkat ut här. Snarare nästan värre än någonsin 🙁 .

Lätt eller svårjobbat med hästar

Känner ni igen er?

Jag tycker bilden är rolig och ofta när man tycker att något är kul är det för att det finns ett större eller mindre mått av igenkänning i situationen.

Fast faktiskt känner jag inte alls igen mig för egen del; kanske för att jag innan jag hade eget stall alltid bara har haft en häst i taget att ta hand om och både nu och då har stått på ”enkla”, lättjobbade anläggningar.

Den gången jag akut flyttade till ett stall som visade sig vara så svårjobbat att jag tillbringade oproportionerligt lång tid med att bara mocka till och rida en häst flyttade jag därifrån efter bara 2 månader. Jag minns fortfarande hur jag stod och grät i duschen efter ett stallbesök (av pur leda) och så ska det absolut inte vara!

Men jag förstår också att vi alla har väldigt olika gränser för hur mycket vi både orkar med och tycker är ok kring allt med att ha häst.

Jag vet tex en hästägare som lägger så många timmar per vecka på att bara preparera sin utebana så att den blir ridbar att jag för egen del inte hade orkat ens hälften utan att tröttna.

Andra lastar och kör sin häst till ridhus flera gånger i veckan med flera timmars total åtgång per vecka och några varken kan eller vill rida långa perioder pga vädret och har eller har inte ständigt dåligt samvete pga detta.

För mig var mitt miniridhus avgörande för flytten till Ryhus eftersom jag är en utpräglad inomhusryttare som dessutom vill rida 5-6 dagar i veckan året runt. Och det hade jag aldrig kunnat göra här i vissa perioder utan ridhuset.

Jag tycker också att jag har ett väldigt lättarbetat stall med gödselstacken bokstavligen utanför stalldörren och med strö och stråfoder som jag har organiserat så att det är lätt att hantera.

Och det är sådant jag tror ”sliter ut” en del hästägare och då menar jag inte bara rent fysiskt utan även psykiskt; om mycket är svårjobbat och tar tid. Få av oss har obegränsat av det sistnämnda och när man hela tiden måste stressa eller avstå pga tidsbrist tror jag att det är lätt att man ledsnar.

Måndag- förbättring

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina.

Jag fick rida igenom galoppdelen i MSVB:5-programmet 2 gånger och det var väldigt nyttigt.

Det jag tar med mig är att jag måste hålla ihop galoppen genom hela programmet och inte låta Frenchie bli längre och längre och därmed mer och mer osamlad. Det var samma sak med Vicke så inget nytt utan något jag brister i men som jag tack och lov börjar komma till rätta med. Och i ett program som detta blir det väldigt avslöjande för allting kommer väldigt tätt inpå vartannat med byten kors och tvärs och annat däremellan.

När jag red samma linjer för några månader sedan var i princip allt uruselt, nu börjar det ändå likna ”något” även om det finns mycket kvar att förbättra.

Pinsamt ”sparande”

Sitter och läser denna, enligt mig, riktigt pinsamma artikel i Expressen.

Visst; allting är relativt och alla kan behöva spartips, även tex en miljonär gissar jag (?) men att skriva om hur denna kvinna ”sparar” är ett hån mot de som verkligen kämpar och då pratar jag inte om människor i u-länderna som en ytterlighet utan om folk i allas vår närhet.

För jag kan inte vara ensam om att märka att folk i gemen har fått det tuffare ekonomiskt?

Inte bara ser och hör jag om hästägare som säljer sitt djur med planen att ”sluta med hästar” (pga ekonomin) utan det gäller även de som inte har djur- även de har mindre i plånboken!

Matpriserna tycker jag själv har skenat rejält och då är varken jag eller Henrik några gourméer och vi köper aldrig ”dyrt” kött tex. Men ändå har våra matkostnader nästan fördubblats på 1 år!!!

Så nej Expressen….slopa sådana här artiklar och tipsa om vettigare saker som många fler kan relatera till. Tycker jag.

Söndag- mer vind

Frenchie tränar vidare mot världsmästerskapet i tömkörning 🙂 och jag lydde Ninas råd och tränade på samlingen i galopp framför allt idag.

Och som jag har nämnt tidigare är det en enorm skillnad på hur jag kan hjälpa till med pisken uppsuttet vs på töm. På töm kan man peta på honom som vilken häst som helst medan han har lärt sig att ryttaren (säkert inte bara jag utan gissningsvis även föregående) blir rädd/ tycker det är obehagligt om han sparkar bakut bara man petar det minsta lilla ”för hårt” (läs: knappt märkbart) på hans lilla rumpa. Suck. Men det har ändå blivit bättre.

De väderintresserade kan jag informera om att det är nya rejäla vindar här på Ryhus; Frenchies täcke stod en halv meter runt honom som en ballong vid intaget.

Och på temat ”better safe than sorry” (förra inlägget) så tog jag faktiskt in djuren en timme tidigare för de såg inte ut att njuta i kastvindarna.

Jag kollade väderleksprognosen för kommande 2 veckor och precis som jag befarade verkar det som att vi går mot de nollgradiga temperaturerna igen.

Jag har inte vågat lägga undan varken fläkt, snöskyffel eller annat förknippat med minusgrader/ snö och det verkar tyvärr som att jag har tänkt helt rätt. Och ibland vill man hellre ha fel…

Nu ska vi äta fläskfilégryta som vi har hjälpts åt att laga och sedan får vi se om vi ska våga oss ut på vägarna i blåsten för att storhandla.