Livet på landet

Fördelen med att bo så här ”off” ute på vischan är att man vid tex en störtskur kan rusa ut och ta in hästarna inom loppet av några minuter; dessutom iförd ”precis vad som helst” 🙂 .

Som på bilden ovan (från förra sommaren) då jag sprang ut i en x nummer för stor mysdress/ one piece 🙂 🙂 🙂 !

Ska inte berätta vad jag mer haft på mig vid dylika akututryckningar men å andra sidan finns det inga vittnen!

Fredag- sommaren kom åter

Jag var helt inställd på att behöva rida i ridhuset idag; var inte alls sugen på att bli genomblöt så som väderleksprognosen förutspådde men som tur var så slog den helt slint.

Solen sken när jag red och min bana (liksom hästen) var fin.

Jag vill helst inte rida i ridhuset om jag inte måste, 17*36 meter är trots allt inte 20*60 så att säga och den lilla ytan jag har är onekligen begränsande.

Förstå mig rätt; jag kunde inte vara mer tacksam över mitt ridhus men tycker ändå att man ska vara försiktig med att träna på små ytor, framför allt om man har andra bra alternativ.

Härom dagen gjorde jag säkert 10 ”tvåor” (jag räknade inte) på ett gräsfält medan jag i mitt ridhus knappt hinner med några alls eftersom det tar lite tid innan jag liksom är helt förberedd och sedan kommer nästa kortsida snabbt 🙂 .

Lagerstatus i verkligheten

Jag gillar allt som underlättar min vardag- från stort till smått och utvecklingen går verkligen framåt på många plan.

En sak som jag ibland använder mig av inför planerade inköp är att jag kollar lagerstatus på nätet, nu när vi bor lite ”off” vill jag inte köra i onödan bara för att konstatera att varan jag ville ha är slutsåld.

Och det här med att man kan kolla lagerstatus på nätet är verkligen toppen- om man vågar lita på uppgifterna!

Jag vet inte om jag har haft maximal otur, om det gäller Granngården specifikt eller det handlar om andra grejer men jag har nu på kort tid råkat ut för att påstådd lagerstatus inte överensstämmer med verkligheten!

När jag skulle ha både svart och vit färg till stallet i somras kollade jag lagerstatus på Granngården i Dalby som ligger närmast Ryhus.

Tyvärr fanns varken den svarta eller vita färgen inne sa Internet men när jag åkte dit i ett annat ärende tog jag en chansning och kollade med egna ögon så att säga och se där; det fanns en burk kvar av båda färgerna!

Nu hände exakt samma sak igår; jag behövde en jordborr som enligt nätet var slut i Dalby.

Vis av tidigare erfarenhet körde jag dit ändå och mycket riktigt; det fanns inte bara en borr kvar utan till och med två!

Jag kommer i fortsättningen att ringa direkt till butiken om jag vill köpa något som jag tvekar på finns inne- det är väl det bästa sättet att inte bli besviken?

Torsdag- frukt

Idag är sådan där dag då man tänker att det är lika bra att ta in trädgårdsmöblerna för säsongen; det har regnat mer eller mindre hela dagen.

Vicke har vilodag och själv passade jag på att plocka bort lite fallfrukt från gräsmattan mellan skurarna.

Sådant blir ju gärna ganska äckligt om det får ligga och ruttna och dra till sig insekter så det var lika bra att ta upp det.

Vi har i år fått rejält med plommon men varken jag eller Henrik tycker om denna frukt så det blev desto mer att släpa till arbetsplatsen.

Både de boende och mina arbetskamrater säger att plommonen är jättegoda och jag har fått lära mig att de gula heter Reine Claude tydligen.

Äpplena får Vicke ta hand om så de går inte till spillo.

Jag ryckte också upp lite brännässlor och funderade över hur tragikomiskt det vore om jag har lyckats utrota alla till den dagen vi går i pension och har all tid i världen för sådant ”onödigt” jobb och om vi bor kvar här då 🙂 !

Sent ska syndaren vakna eller mitt nya intresse

Att man får ändrade intressen och prioriteringar i livet är en naturlig utveckling.

Men att jag skulle tycka att det är värt och rent av lite rogivande att underhålla min gödselstack kunde jag väl aldrig ana för några år sedan.

Och en del fd stallägare skakar nog på huvudet åt Birgitta som förr var både en halmslösare av enorma mått och liksom bara skyfflade ut gödseln på stacken. Punkt.

Numera är det en hel ceremoni kring mockningen 🙂 🙂 🙂 och något ”bara tömma kärran” är det verkligen inte tal om.

Självrannsakan säger att detta beror på flera faktorer; inte bara att jag uppenbarligen har för mycket fritid 🙂 !

Men det ser onekligen trevligare ut med en skött stack och jag gillar när det ser prydligt ut och dessutom har jag en begränsad plats för gödseln.

Så dagliga ”stampningar” ger inte bara ett proprare intryck, det packar tveklöst ihop gödseln ganska rejält.

Onsdag- skillnad

Idag var jag och tränade för Nina i Flyinge.

Ridhussargen blev målad nyligen och när vi klev in första gången därefter var det som att komma in i ett nytt ridhus- den vita färgen gjorde det väldigt mycket ljusare. Ett tips till andra med mörka ridhus!

Medan det kändes som att sommaren hade kommit tillbaka för fullt igår med sol, värme och insekter var det som att kliva rakt in i hösten idag; kallt, regnigt, ruggigt. Men förhoppningsvis återstår många fina dagar!

Jag har inte börjat stödfodra ute ännu och hoppas slippa i minst en månad till i alla fall.

Är stavning oviktigt?

Mänisnaks hjnräa kan lsäa oedrn i vlkien odnrig som hlset, det edna vkitgia är att den fsötra och stsia btkosaevn stetir på rtät palts.Rsteen kan vraa hluler om bluler och du kan ädnå lsäa det uatn ngåra porlbem. Hägtfit va?

Jag tillhör dom som hyfsat ofta ”stör” mig på felstavningar och sådant som jag uppfattar som rent slarv; framför allt i annonser.

”Orkar man inte ens korrekturläsa några korta meningar är man inte särskilt seriös” kan jag tänka.

Men egentligen borde jag inte lägga energi på att bry mig, det inser jag själv.

Och när jag själv skriver i tex Messenger kan det bli lite ”hejsan svejsan” så jag är långt ifrån perfekt själv.

Sedan är det nog för de flesta skillnad på tex en jobbansökan och ett sms till en kompis och har man dyslexi så är man oftast också mer ursäktad.

Glassbåtsminne och en gräslig bana

Jag har stora gräsytor på 3 av ridhusets sidor och eftersom en av dom blev väldigt fint ansad idag kunde jag därefter använda den som tillfällig ridbana.

Det gjorde jag förra året också och det fungerar helt ok.

Det är alltså en träda som sköts av godset vi hyr Ryhus av så detta är inget som vi ansvarar för.

Jag har precis ätit ett litet mellanmål (läs: onyttigt småätande) ; en glassbåt!

Denna form av glass har jag inte ätit på en evighet och den fick mig att minnas en klient som jag hade för väldigt många år sedan.

Det var en gammal man som jag besökte en gång i månaden då han hyrde sin bostad via socialtjänsten och det var min uppgift att se till att allting sköttes som det skulle (vilket det gjorde).

Varje gång jag kom på hembesök bjöd mannen på en glassbåt och jag som kan vara lite kinkig med att äta hos personer där det är lite si och så med städningen kunde fika utan tvekan eftersom de ju är styckvis förpackade.

Det sorgliga var att jag kändes som mannens enda sällskap och han verkade se mycket fram emot dessa kontrollbesök.

Och så blir tyvärr livet för vissa när de blir gamla….det har jag sett flera gånger.

Att en socialsekreterare blir nästan det enda sällskapet och att man i övrigt är väldigt ensam.

Finns det ett faktiskt behov av fler stall och ridhus?

Att vi alla har vitt skilda ekonomiska förutsättningar är så klart ingen nyhet; inte heller inom hästvärlden.

Att man har olika stor plånbok att handla själva hästen för har varit självklart i en evighet och för en del år sedan började jag märka att antalet lastbilar på tävlingsplatser ökade markant. Det är numera inte ovanligt att även hobbyryttare med 1-2 hästar fraktar dessa i halvmiljonerslådor och jag kan inte minnas när jag såg ett hästsläp med bara 2 hjul- de kanske inte ens tillverkas längre?

Men nu tycks storsatsningarna ha kommit även till hästbyggnader och jag läser förvånansvärt ofta frågor/ diskussioner på olika forum från de som i alla fall påstår att de står i begrepp att bygga stall med + 10 boxar eller stora ridhus med läktare och fattar ärligt talat inte varken hur det kan finnas ekonomiska förutsättningar för enskilda för detta eller behov/ kundunderlag.

Hur många människor kan Sveriges hästsektor egentligen försörja, får verkligen alla de som driver stall det att gå runt på ett vettigt (och vitt) sätt och finns det sådana behov av stallplatser är några frågor jag ställer mig.

Beror alla dessa investeringar på att räntorna är låga just nu? Och vad händer den dagen räntorna eventuellt skjuter i höjden, man som låntagare blir långvarigt arbetslös/ sjukskriven eller lämnas av den partner vars inkomster är en förutsättning för att det hela ska gå runt?

Själv är jag en försiktighetsminister av stora mått och det skulle nog extremt mycket till för att jag skulle våga ta lån på många miljoner men kanske tänker jag för mycket på ”tänk om” i stället för att chansa, hoppas på det bästa osv?

Snabbväxande hovar

Att hovarna växer snabbare sommartid är ett välkänt faktum men både inför ponnyns senaste verkning och Vickes skoning noterade jag att bådas hovar växt ovanligt snabbt även för att vara denna årstid.

Vicke skos vanligtvis var 6:e vecka och det var välbehövligt kan jag säga och den sista veckan vågade jag inte ens rida ut av rädsla för att han skulle tappa någon sko (min hovslagare var dessutom bortrest).

Intressant nog läste jag ett inlägg Facebook där författaren undrade om även andra noterat ovanligt snabbväxande hovar och hur många som helst bekräftade detta så det är tydligen inte bara min känsla.

Har ni upplevt samma sak i sommar? Har ni någon teori om vad det kan bero på?