Lördag- blommor

Det blev ett pass på utebanan även idag och jag kan inte nog poängtera hur nöjd jag är med detta hästköp så här långt.  Tydligen fanns det någon mening med att det tog en evighet att hitta just Frenchie?

När vi hade varit och ätit lunch på Linnea och Basilika passade vi på att köpa blommor på Plantagen- det blev några lavendelplantor, en av mina favoritväxter.

När vi gick in på Willys för att köpa morötter till hästarna såg jag att de sålde tagetes och eftersom jag tyckte att förra plantering blev så lyckad (se bild) bestämde jag mig för en repris.

Ett kruk-projekt

Hittade denna fula men rejäla kruka efter tidigare hyresgäster och provade att spraymåla den med färg från Biltema.

Tyvärr gick det åt 2 burkar så den totala kostnaden blev 210:-, lite mer än jag förväntade mig men resultatet blev helt ok, eller vad tycker ni:

Den svarta kanten målade jag med ladugårdslacken som blev över när jag målade nederdelen av de putsade väggarna i stallet.

Fredag- årets bästa väder

Ahhh….vilket väder vi har i Skåne…och har haft i veckor!

Jag gissar att bönderna gråter efter regn och det borde väl jag också göra om inte ensilagepriserna ska skena något hemskt och mina gräshagar vissna ner men just nu kan jag inte annat än njuta.

Precis lagom varmt så att man slipper långkalsonger och jacka och inga insekter som stör hästarna.

Jag höll på att skriva ”Vicke levererade….” men jag menar så klart Frenchie och också han levererade ett toppenpass på utebanan.

Även idag blev det lunch ute och eftersom jag är en periodare blev det som igår sallad, något jag gärna äter vår och sommar men aldrig på hösten och vintern.

Eftersom jag nu vågar tro att vintern är över (trots frostiga nätter) har jag påbörjat tvätt av termotäckena (Vickes och Frenchies, den lille använder ju inte täcke) så att dessa kan stuvas in i sadelkammaren och slipper ta plats i stallet.

Våren är här…fråga hästarna

Det är nog inte bara jag som tycker att denna tiden på året är den bästa.

Mina hästar har verkligen omfamnat årstiden och då ska det ändå sägas att jag absolut inte har några mängder gräs i hagarna.

För 14 dagar sedan klockan 16.00:

Båda hästarna står i givakt vid grinden.

Båda utstrålar ”hallå, hallå….har du glömt oss? Du får GÄRNA ta in oss…typ NU. Så så..skynda, skynda.”

Nu klockan 18.00:

Båda hästarna går högst upp i sina hagar, ser mig på håll och gör inte en ansats till att flytta sig.

Båda utstrålar ” hejdå….du behöver inte stå där och gasta för vi tänker inte komma ändå. Gå du in i ditt hus så kommer vi sen…nån gång….kanske”.

Torsdag- som med Vicke

Ni kan inte ana lyckan efter dagens ridpass!

Jag bestämde mig för att skritta ut med Frenchie och ta med Molly som sällskap och det gick sååååå bra! Ärligt talat kändes det som när jag brukade skritta ut med Vicke vilket är helt otroligt om man vet bakgrunden.

Molly har aldrig varit med när jag ridit Frenchie men hon har följt med honom på skogspromenad vid 2 tillfällen och eftersom dessa avlöpt utan minsta problem vågade jag ta med henne idag.

På den tiden jag red ut min vid ensamritter extremt istadiga häst Kreon märkte jag att han ofta blev lugnad om han kunde ta rygg på en vilt främmande människa som promenerade framför honom eller till och med en cykel eller bil!?!

Kanske fick detta honom att inse att han inte var ensam i hela världen eller vad vet jag men det hjälpte lite och om det var samma sak med Frank idag låter jag vara osagt men han gick som ett jäkla urverk precis hela tiden.

Inte ett stopp, inte en ansats till att glo på allt han tidigare nästan vägrat att passera (brevlådor, soptunnor, en stor skylt….) !

Vi mötte en man med barnvagn som vi stannade och pratade med, en bil körde bakom honom och en annan framför honom – ingen reaktion.

Inte ens när vi såg en man smyga runt inne i skogen reagerade han och då ska det sägas att Molly skällde lite på mannen, något hon aldrig gjort i hela sitt liv men gissningsvis för att han verkligen såg skum ut.

Hela rundan tog 40 minuter, exakt samma tid det brukade ta med Vicke så det var inte som med Kreon där en ritt som tog en timme med en annan häst tog 1,5 med honom…

Just denna runda har vi skrittat med Ida och Vicke som sällskap 2 gånger och jag har lett honom den en gång så han visste liksom vad som ”komma skulle” vilket jag tror är viktigt så här i början.

Efter en så här lyckad ridtur bjöd jag mig själv på lunch (med Henrik som sällskap) och ägnade därefter en timme åt att rensa mer nässlor och gamla grenar runt stallet. Älskar våren!!!

Vem vill bli veterinär?

Sitter och läser en fråga på Facebook; en person vill veta folks erfarenheter av veterinär X.

Detta är ingen ovanligt i ”hästfolks-sammanhang”, en hel del efterfrågar även andras åsikter om tränare och hovslagare tex.

Men plötsligt slår det mig; hur många andra yrkesgruppen hängs så här frekvent ut på nätet?

Inte många vill jag påstå….

Min egen yrkeskår står tex för massvis av verkligen livsavgörande beslut för andra människor; det kan handla om omhändertagande av barn, tvångsvård mot missbruk och mycket annat.

Men jag har aldrig någonsin läst på något forum på nätet eller i allmänna inlägg i mitt flöde att någon frågar ”vad är er åsikt om Birgitta Jacobson som socionom”! Och tur är väl det…

Inte heller undrar folk hur en namngiven bilmekaniker utför sitt arbete eller hur kassörskan X bemöter sina kunder. 

Jag tar absolut inte oskickliga yrkesverksamma i försvar men att bli uthängd offentligt på ibland extremt lösa boliner och där man inte ens får en chans att ge sin version? Inte ok!

Tro f..n att självmordsfrekvensen är hög hos tex veterinärer tänker jag…

Och i alla fall min mångåriga erfarenhet är att det finns lika många både positiva som negativa åsikter om både veterinärer, tränare, hovslagare och gud vet vem i hästbranschen.

Det finns alltid någon som upplever att xx inte gjort sitt jobb, gjort en felbedömning, varit otrevlig och allt möjligt annat.

Är detta alltid en 100 %-ig sanning? Är tex allt som har med hästars sjukdomar och skador att göra svart eller vitt? 

Nej usch….denna form av offentlig ”verbal avrättning” är verkligen baksidan av sociala medier.

Onsdag- på vift

Nytt besök hos Nina med Frank idag och nu skickar jag in honom i transporten själv både på dit och hemvägen.

Han står nu också stilla när man fäller ner bakluckan och öppnar dörren bakom honom, tidigare hade han ganska bråttom ut.

Efter dagens träning red nästa ekipage fram till mig och ”ville bara säga hur fin Frank är”.

Det tycker så klart jag också (och Nina) men sådant kan man aldrig höra för ofta, eller hur?

Faktiskt hände detta relativt ofta med Vicke också så det är roligt att Frenchie fortsätter denna trevliga tradition.

Om ni undrar över bilden så föreställer den ett djur som bor på en hästgård väldigt nära mig.

En person som träffat emun in person berättade att den är väldigt kelig och jag brukar alltid titta efter den när jag kör förbi (den går med hästar, åsnor, en gris och lite andra djur i en stor hage…).

Dagens fråga: villhöver man ett dylikt djur 🙂 . Jag skulle svara ja….Henke…hmmm….jag tvivlar….😂!

Sälja häst- vad ska ingå?

Liksom det inte finns några regler kring vem som ska betala en besikning som vi diskuterade nyligen finns det inget lagstadgat kring vad som ska medfölja en häst man köper.

Jag tänkte berätta hur det varit de senaste gångerna jag köpt/ sålt häst eftersom dessa ”affärer” gjorts upp så bra- enligt mig.

När jag köpte Lillis var det verkligen en ultimat försäljning på alla vis!

Säljaren skrev ihop ett för mig mycket förmånligt kontrakt (jag fick bla möjlighet att lämna tillbaka den lille inom en månad utan att ange skäl!!!) och han kördes hem till mig (2 mil) på säljarens bekostnad.

Jag fick hur mycket saker som helst gratis, en del gissningsvis för att säljaren hade bestämt sig för att aldrig mer köpa häst.

Så jag fick tex fodertunnor innehållande havre och betfor, 3 täcken, träns med bett och tyglar, ryktsaker, ny grimma och grimskaft och en del annat ”smått” samt erbjöds också att köpa hundratals kilo halm och hösilage förmånligt.

Jag fick även en del skriftlig ”bra att veta”-information och vi har till dags datum en utmärkt kontakt som jag kunnat nyttja när någon fråga kring Lillis uppstått. Han var trots allt hos fd ägaren i ca 10 år.

Med Frenchie blev det ett likartat upplägg, jag hämtade honom själv i Danmark men fd ägaren körde efter med sin bil till Ryhus.

Jag fick även här med en hel del saker så som foder, benskydd fram och bak, boots, hans bett, ett fint täcke osv. Även här medföljde skriftlig information och en skriftlig önskan om fortsatt kontakt vilket jag gärna vill ha.

När Vickster lämnade Ryhus var det med boots, täcke och lädergrimma på sig samt en uppsättning framskor, lädersulor, hans bett och en stor säck hösilage i transporten. En låååång skriftlig information var utskriven och hade redan mailats över innan han åkte.

Jag försökte genom att tex skicka med skor och bett säkerställa att man gör så lite förändringar som möjligt initialt (=förhöjd skaderisk) – sedan gör ju köparen som den vill.

I den skriftliga informationen betonade jag att jag avrådde från att ändra på varken skoning eller skointervall och jag har över huvud taget framhållit att jag anser att man ska ändra så lite som möjligt i en så pass gammal hästs liv.

Tisdag- nykär

En mångårig bloggläsare frågade mig igår om jag var ”nykär” och tja…det får jag nog medge att jag är ❤️.

Jag förstår absolut att Franks förra ägare hade otroligt svårt att skiljas från honom; han är verkligen en både fin (rent ”kvalitetsmässigt”) och liksom god och snäll häst, lätt att tycka om.

Vi red på utebanan idag också och fick ett bra pass med fokus på galoppen.

Efter ridningen påbörjades detta årets fortsatta kamp mot brännässlorna som jag så idogt försökte utrota förra året.

Och DEN kampen har absolut gett resultat; mängden har minskat och jag tror att mina möjligheter att gå segrande ur detta är att börja rycka upp de små plantor som överlevt fjolårets hackande redan innan de tillåts bli större.

Jag städade också bort lite grenar som vinterns stormar ryckt loss och det är samma där; den mängd som jag hittade går inte att jämföra med den enorma utrensningen jag gjorde förra våren.

Medan jag drog i nässlorna funderade jag på hur bra det hade varit om jag hade lyckats hitta någon som älskade att rensa detta ogräs och som liksom njuter av att mängden ibland känns outsinlig – själv gör jag det för att jag ”måste” eller i alla fall för att jag vill ha det snyggt på Ryhus så jag hade så gärna sluppit denna trista syssla.

Så tänk; en person som hade gnuggat på Lillis never-ending fluffpäls och en som rensade bort brännässslor- så hade jag kunnat ägna mig åt allt annat 🙂 !

Annars är våren definitivt här, gräsmattorna börjar återhämta sig efter vintern och denna kejsarkrona som såg ut så här 31 mars ser idag ut så här: