Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 56 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och mina två hästar, Frenchman och Baltazar på en gård vid Björnstorp i Skåne. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 11 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. Baltazar, 26 är mitt vackra hagsmycke och pensionär. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ha ha…denna bilden är sååå Molly och 500% Soya, min förra hund.
Soya var expert på att tugga och svälja samtidigt som hon sprang, i alla fall när hon stoppade sådant i gapet som hon visste att jag ville att hon skulle spotta ut!
Idag ”smällde” det till i mina hagar; flugorna dök upp som ovälkomna gäster, säkert eftersom solen värmde rejält.
Jag plockade fram flugmössorna för att slippa rinnande ögon och irriterade hästar och snart är det väl dags för Ultrashielden också.
Min ponny har fortfarande 5 ton päls att fälla och jag passade på att dra av ett halvt kilo idag i alla fall medan Frenchie skoddes och han väntade på att verkas.
Jag skulle gärna ägna mig åt hans pälsvård utomhus eftersom håren rasar av honom men då måste jag hålla fast honom ordentligt för annars sticker han iväg- mycket bestämt! Inte ens morötter i utekrubban kan få honom att frivilligt acceptera mina frisörtjänster- tro mig; jag har provat 🙂 !
Frenchie reds på utebanan med fokus på samling i galoppen, lite piruettförberedande arbete, förvänd vänster galopp som har förbättrats mycket den sista tiden, några byten och vad som kändes som bättre travslutor än jag visar dom på tävling.
Jag var för 2-3 år sedan lite rädd att allt dressyrtävlande i Skåne skulle dö ut om inte arrangörerna fick mer än en handfull starter per klass men ser nu hur klokt dessa har löst det faktum att tävlandet dalat.
Medan man ”förr” bara hann med 2-3 klasser per dag pga mängden starter så ordnar man idag tävlingar med ”trettioelva” klasser per dag i stället.
Och även om det är urtråkigt att bara möta några få konkurrenter så är jag ändå tacksam att det ens FINNS ett fortsatt stort utbud av tävlingar ”nästgårds”.
Jag och en annan ryttare diskuterade detta häromdagen; vem tusan lägger pengar på ett meeting idag (om man bor i Skåne) med de priser som råder på bensin, uppstallning osv?
Absolut kan det vara KUL (i alla fall om det går bra ha ha ha) men jag lägger hellre de tusenlapparna som ett bidrag till en utlandsresa.
Och det går lätt 4.000-5.000 på ett meeeting om man räknar in alla utgifter inklusive ett eget enklare boende och för i alla fall mig är det för mycket pengar att lägga på att rida några klasser.
På bilden Vicke och jag den enda gången jag varit på meeeting de senaste 20 åren. Det var rätt kul men gick inte speciellt bra kan man väl sammanfatta det äventyret 🙂 .
Idag har Frank vilodag och det har jag också höll jag på att säga. Jag jobbade i natt så jag har sovit bort delar av dagen i stället.
Jag har i alla fall gjort lite sysslor oxh konstaterade medan jag mockade hagarna att Molly är exakt som sin ägare; våren och sommaren är tveklöst hennes årstider medan resten av året gärna kunde strykas från kalendern.
Doggy har en blåsa utan dess like och detta utnyttjas friskt på hösten och vintern när hon kan vägra att gå ut på fler timmar än jag vågar berätta. Vi får ibland nästan tvinga ut henne och hon kan inte komma inomhus fort nog.
Ofta vill hon följa med när jag släpper ut hästarna men detta tar typ 5 minuter och sedan börjar hon oja sig när det är kallt och vill in.
Nu när temperaturen är mer vettig kan hon vara ute mycket längre och ser inte ut som att hon ska förfrysa alla kroppsdelar dessutom.
Här ser ni vad Frenchie gör när jag harvar utebanan; står och tittar på helt lugnt.
För ett tag sedan tipsade en bekant mig om serien ”Drömslottet” som man kan se på SVT Play och jag kan bara hålla med om det är riktig feel-goodunderhållning.
Handlar i korthet om ett engelskt par med 2 barn som köper och helrenoverar ett slott i Frankrike.
Lite som Mandelmanns i slottsmiljö ha ha ha.
Blir man biten finns det över 30 avsnitt att njuta av och man kan även följa familjen på Facebook och Instagram.
Helena; du som bor i England kan säkert se den på någon kanal!
Jag brukar inte ha lust att stryka mig från en tävling men idag kände jag faktiskt så innan jag körde dit.
Det blåste REJÄLT och jag känner mig fortfarande lite osäker på hur Frenchie ska bete sig när allt inte är väldigt ”tillrättalagt” eller som det brukar.
Men jag tänkte att jag får ta dagens tävling som ännu en insättning på erfarenhetskontot och det visade sig vara klokt.
Frenchie skötte sig oklanderligt och brydde sig inte det minsta om vinden eller att grus blåste och yrde på oss på framridningen.
Inne på banan (inomhus) var han också jätteduktig och tittade inte ens på domarbordet som stod centimetrar från staketet.
Lång story short blev det som ni ser en blå rosett i litet startfält men med, som alltid, jättefina hästar!
Vår första men förhoppningsvis inte sista placering i MSV B:2, tidigare rosetter kommer från den aningen lättare klassen MSV B:1.
I morse konstaterade jag nöjt att min hysteriska, omfattande, krävande och urtråkiga brännässle-bekämpning som pågått 3 vårar och somrar i rad nu gett önskvärt resultat.
Kolla på bilderna ovan!
Denna yta bestod när vi flyttade till Ryhus av meterhöga brännässlor i sådan mängd att man hade behövt en machete för att ta sig fram.
Med åren har höjden på nässlorna minskat drastiskt eftersom jag har varit framme och dragit upp dom så fort de börjat skymta ovan jord och eftersom jag dessutom dragit upp allt jag kunnat med rötterna verkar jag äntligen ha gått segrande ur kampen för nu växer det något annat, mycket vackrare ogräs (?) på samma plats.
Och visst ser det trevligare ut?
Detta ska jag låta vara för något måste ju växa där oavsett, i alla fall om jag inte vill ha bar jord vilket skulle se mycket konstigt och fult ut och förhoppningsvis tränger detta ogräs eller vad det nu är bort allt annat som vill dela ytan.
Och jag lovar att jag framgent inte ska tjata om de jäkla brännässlorna men det blir ju gärna så att man skriver om sådant som upptar mycket av ens liv/ tid och det har tyvärr detta ogräs gjort för min del ha ha ha!
Den som också men dock med glädje upptar stora delar av mitt liv, Frenchie har ridits av mig och Nina idag och nu går han och betar gräs i de iskalla vindarna.
Vårens temperaturer, framför allt på natten och tidiga morgnar har verkligen lämnat mycket att önska så vida man inte tycker om frost men jag som så gärna vill ha ut mina gurk och tomatplantor innan fönsterkarmarna bågnar är inte nöjd.
Edit: frågade på ett trädgårdsforum och flera påstår att ogräset heter jordreva.
Nyligen läste jag ett inlägg på Facebook som i korthet handlade om ”vad skulle ni vara villiga att betala för en häst med xx kvalitéer”.
Och av svaren att döma konstaterade jag åter att en del köpare har väldigt orimliga krav; de vill knappt betala något ens för ”fina” hästar och dessa ska dessutom vara fullständigt felfria för annars vågar man inte köpa (något förenklat men ni fattar säkert).
Som ni vet har jag själv både sålt och köpt hästar förra året och det var verkligen inte det lättaste, något av dom.
Försäljningen av Vicke tog mycket längre tid än jag trott, delvis pga en del olyckliga omständigheter (som att han först fick anaplasmos och inte jättelång tid därefter lymfangit) och att HITTA en ny häst var verkligen inte lättare.
Ärligt talat undrar jag hur mycket längre jag hade behövt leta (fortfarande???) om jag inte pga väldigt lyckliga omständigheter hade ”snubblat” över Frenchie vars ägare en god vän till mig råkade känna. Han var dels egentligen några år för gammal och dels inte ens utannonserad så det var verkligen ”mer tur än skicklighet” att jag kunde köpa honom.
Hur som helst fick inlägget jag läste OCH mina egna erfarenheter från förra året mig att att skriva ett eget inlägg på ett dressyrforum och eftersom så många tyckte det var bra får ni en kopia nedan:
”Lite funderingar och tips efter att ha läst ett liknande inlägg nyligen och själv både köpt och sålt två fina dressyrhästar förra våren.
Min erfarenhet som säljare är att många har väldigt orealistiska förväntningar på vad en välutbildad dressyrhäst kostar.
Med välutbildad menar jag fortsättningsvis en häst som skulle kunna gå på iaf 60% i en MSV A när den säljs, inte vad den gjorde för 5 år sedan.
Man har också många gånger förväntningar på ”den felfria hästen” som vi med lite mer erfarenhet ”vet” oftast bara existerar i sinnevärlden.
Att en +12 år gammal häst har haft enstaka hältor om den ridits regelbundet och ”ordentligt” i 6-7 år är inget konstigt men allting är givetvis relativt.
Ska man sälja är mina råd:
1.Var beredd på att du kommer att bli uppringd av x personer som inte har ovanstående klart för sig, som inte har en realistisk uppfattning om SIN EGEN ridförmåga (eller ens sin kondition upptäckte jag vid provridningar….), som inte har budget att köpa hästen för utsatt pris, som vill låna och ej köpa hästen och som på många andra olika vis inte kommer att komma i närheten av att provrida av x olika skäl. Det är tyvärr så det går till vid många hästförsäljningar idag så det är inget konstigt och drabbar inte bara dig utan många som säljer.
2.Var beredd på att en försäljning TAR TID. Det kan ta tid innan ni får ihop provridningar, folk vill åka hem och fundera (med all rätt), en del vill komma fler gånger. Det kan ta tid att få tid för besiktning och när denna väl är utförd så kanske tilltänkt köpare backar ur av x anledningar och du måste börja om processen igen.
3.Gör en BRA försäljningsvideo där du visar det som är relevant. Visa hästen riden på ett bra underlag och inte i någon gyttjig/ snötäckt paddock eller där du rider rakt fram på en skogsstig.
4.Försök att vara så tydlig du kan i annonsen för du kommer ÄNDÅ att få x samtal från folk som inte orkat läsa. Skriv ut priset för redan där sållar du bort de som inte har ekonomin, en del i alla fall.
5.Var ärlig! Att försöka mörka olika saker kring hästen är BARA dumt och lögner kommer alltid fram på ett eller annat sätt. Att få hem spekulanter för att du slirat på sanningen och som sedan avstår när de upptäcker xx har bara slösat din tid och gett hästen en onödig provridning.
Det finns mycket mer att säga men jag håller här och önskar lycka till! Det ÄR urjobbigt att sälja för de flesta och det kan absolut vara lika jobbigt att vara köpare.”
Idag var Frenchie och jag ute i skogen och övade på den samlade galoppen!
Jag tycker att skogen lämpar sig väldigt väl för detta jobb, man har bjudning och lite extra vakenhet lite mer gratis och det är.nog så viktigt i samlingen; att hästen inte bara galopperar långsammare så att säga utan med bibehållen energi och ”stuns” i sprången.
En grej som jag måste tänka på förutom ett av mina mantran; ”häcken ner och fronten upp” är att inte ”rida iväg” i de första sprången efter fattningen utan att hålla kvar Frenchie i ramen vilket gick fint idag.
När vi ändå var ”out and about” fick jag en ingivelse att hälsa på en god vän som precis har flyttat så att hon nu är min närmaste granne (bor ca 2 kilometer från oss och bakom mina hagar).
Så Frenchie och jag knackade på (mentalt i alla fall) och vi hann växla några ord innan min lille plutt blev otålig och tyckte att det var dags att gå hem till morötterna.
Senare på dagen var det dags för det mer officiella besöket hos vännen och då tog jag med mig Molly i stället som genast kände sig som hemma och tillbringade delar av visiten i vännens dubbelsäng; ett gott betyg ha ha!
Sitter och läser denna krönika på Hippsons sida på Facebook och av kommentarerna att döma är en majoritet med all rätt fördömande men en hel del också förvånade. Jag…not so much:
Alla som varit i ”hästvärlden” i Sverige i många år vet hur otroligt liten den är och att ”alla känner alla”.
Med andra ord är det nästan omöjligt att mörka saker och hemlighålla sådant man inte vill ska komma ut.
Ändå händer det inte så mycket när tex män begår handlingar som är moraliskt förkastliga eller rent av förbjudna. Varför?
Tja…en förklaring är att det ibland t.o.m. är mannens egen partner som håller honom om ryggen och att många, förutom partnern har för mycket att förlora på att lägga sig i.
Partnern driver ibland en rörelse med stora ekonomiska intressen med mannen, något som partnern är rädd för att förlora om hon inte står bakom honom. Det finns sponsorer, samarbetspartners, vänner och branschkollegor man inte vill förlora. Sorgligt men sant.
Och om inte ens en så sviken partner slår näven i bordet; vem är då omgivningen att outa förövaren, ffa om man inte har bevis?
Att bara gå på hörsägen, att ”alla andra vet” kommer man inte så långt med och få budbärare vill bli skjutna så man håller tyst.
Och så får allt fortsätta som det alltid har gjort och dessa kändisryttare, ryttarprofiler, ja kalla dom vad ni vill fortsätter att inneha maktpositioner, används som gurus och experter som yttrar sig offentligt osv.
Den enda som drabbas negativt är offret men det är ju bara EN person (ironi).
Jag är rätt så säker på att jag vet vem mannen i krönikan är och har själv genom åren fått vetskap om flera andra karlars mycket olämpliga beteende vad gäller yngre tjejer. I samtliga fall har mannen varit i en relation och dessutom haft barn med sin partner. Verkligen inget unikt för hästsporten men inte desto mindre bedrövligt.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer