Hästar med röntgenfynd

Jag följer just nu en diskussion på nätet som handlar om hur man ska värdera en unghäst med flera (4) röntgenfynd.

Som vanligt går åsikterna isär och medan vissa hävdar att hästen är osäljbar/ knappt värd en krona så är andra mer generösa i sina tolkningar.

Själv menar jag att en icke-tävlad 5-åring, som i fallet ovan, är ett otroligt oskrivet blad som definitivt inte har visat sin duglighet och därför kommer att bli mycket svårsåld, ffa till en hobbyryttare och om vi pratar ”dyrt” (säljaren hävdar att hästen är ett ”svårklassämne”).

De som menar att den felfria hästen inte existerar och att det finns massvis med djur som fungerar ypperligt trots olika typer av röntgenfynd har absolut rätt- min förra häst Vicke är ett utmärkt exempel.

Men när han såldes hade han tävlat i nästan 10 år och MYCKET.

Och hans fynd drog ändå ner priset och någon köpare backade ur trots initialt enormt intresse.

Den kategori av köpare som skulle köpa hästen i diskussionen ovan och för säg… +100.000 är MYCKET snäv menar jag men visst….man kan givetvis ha tur/ skicklighet att hitta denna person .

Att ägaren tycker att hästen är ett svårklassämne säger mig väldigt lite; massvis med hästar är extremt lovande som unga men sedan blir det ingenting av dom ändå- av en massa olika anledningar.

Vi lever idag i ekonomiskt mycket tuffa tider så ska en hobbyryttare köpa en häst för x hundratusen ska den dels vara hyfsat ”felfri” dels ha bevisat sin duglighet på olika vis.

Jag fattar att det är extremt ”surt” för säljaren att alla dessa röntgenfynd hittats men det är den bistra verkligheten med att äga ett djur. Värdet kan rasa på en sekund av x anledningar.

Jag är ju själv i denna sits och sååå tacksam att jag verkligen vill behålla min häst med alla till buds stående medel för han gick från dyr, fin och FELFRI tävlingshäst till en häst med en kronisk, allvarlig ledbroskskada på en dag.

Han kan ”rasa ihop” när som helst även om han fn med MYCKET eftertänksam ridning/ matchning kan tävla på MSV-nivå och jag skulle säga att han är i princip osäljbar.

Gräs, gräs, gräs

Bilden är förvisso från förra året och riktigt så här grönt är det inte runt Ryhus än men gräset har absolut börjat komma.

När jag ser hur det gröna påverkar mina hästar, som ändå faktiskt kan beta året runt om det inte är snö så blir jag nästan lite ledsen över hur vi låter många av våra hästar leva till vardags, så även jag själv under många år. I grushagar utan något att äta och där många bara står rakt upp och ner i många timmar.

Om jag alltså ska döma utifrån mina hästar som jag absolut inte tror är unika på något vis så är det gröna gräset så viktigt för dom och något de verkligen vill äta.

Mina började rata utlagt hösilage för någon vecka sedan och jag har vid enstaka tillfällen märkt hur både Bibbi och Frank vid utsläpp betat en kort stund och först därefter gått till respektive krubba med havre?!?! Det är banne mig stort!

När jag kommer ut till stallet på hösten och vintern, även om klockan bara skulle vara runt 15.00 kommer båda direkt och väntar på att bli intagna (även om jag kommer i ett annat ärende). Tar jag inte in dom står de och väntar en lång stund om jag skulle ändra mig 🙂 .

Igår kunde jag gå ut till stallet och pyssla med annat till 17.30 utan att Frenchie skänkte mig en blick från sitt betande och Bibbi kom till grinden men gick snabbt iväg igen när jag ignorerade henne.

Så jag är innerligt tacksam över mina gräshagar och fattar absolut att alla inte har samma möjligheter men det är intressant att studera hästarnas beteende och hur mycket gräset betyder för dom.

Söndag- kors i taket

Så här såg vi ut igår- idag åkte banne mig tävlingskläderna på!

Jag har insett att om jag ska vänta på att det blir mer än en handfull startande i ”min” klass (MSV B:5) så lär jag få vänta i en evighet så det är lika bra att ge sig ut. Idag var vi 5 startande.

Mitt mål var att rida på +65% och det uppnådde jag dessvärre inte (63,4) men min känsla var ändå bra och jag var nöjd.

När jag försökte rida igenom galoppdelen hemma eller för Nina för bara kanske 2 månader sedan var det rätt så uselt så sett till det har vi lyft oss mycket och jag vet hur jag ska träna på för att det ska bli ännu bättre!

Frenchie skötte sig utmärkt med allt- han är mycket lätt att fläta, lasta, står stilla i transporten och glodde inte på något på tävlingsplatsen.

Extra kul var att en vän dök upp och fick se honom riden för första gången- tidigare har hon bara sett honom i hagen.

Lördag- djuren i naturen

Som så ofta vaknade vi till dessa gynnarna utanför sovrumsfönstret, i morse ett 60-tal.

Men medan jag ser dovhjortar ständigt var detta en mycket mer sällsynt besökare:

Räven höll sig på behörigt avstånd tyvärr så det blev ingen bättre bild än denna från badrummet men som jag sa till Henrik får man vara tacksam att ”vi” inte har förstört naturen så pass mycket att man inte ens kan se vilda djur.

Efter en timmes skritt i skogen med Molly och Frenchie och när jag skulle hoppa av upptäckte den sistnämnde den vita dovhjorten i sin hage och tittade till:

Efter stallarbete blev det en powernap för undertecknad och sedan överlade vi om vi skulle laga middag eller åka iväg och äta ute:

Som synes segrade det sistnämnda som inmundigades på samma ställe som där vi hade vår första date; Skryllegården ❤️.

Då, för snart 10 år sedan, hade jag med mig min dåvarande hund Soya som ”förkläde” och tänkte att jag kunde hålla skogspromenaden kort om Henrik inte skulle falla mig i smaken 🙂 men det gick ju utmärkt både då och nu 🙂 !

Nu så!

Efter vad som känts som en evighet eller i alla fall långt över en månad så börjar mina paprikaplantor äntligen att växa på sig!

Sedan är det inte säkert att det blir några faktiska paprikor av det hela ändå- vägen dit är flera månader lång och jag har dessutom inget växthus som de nog hellre vill vara i än utomhus.

Jag konstaterar att plantorna är precis som barn och hästar 🙂 , tillväxten varierar!

Jag har en planta som initialt direkt stack ut och var mycket större/ kraftigare än alla andra i några veckor. Nu har den blivit ”omsprungen” av rätt många som tidigare såg klena ut så den är inte i närheten av att vara störst längre!

Fredag- vardagslyx

Träning för Nina i morse (2 gånger denna veckan vilket jag helst vill få till om det kan lösas logistiskt) och efter denna var jag väldigt hungrig (jag äter nästan aldrig innan 11-12) så då passade det bra att Henrik hämtade upp mig för en lunch ute.

Som jag har nämnt tidigare är detta något jag inte alls unnar mig lika ofta som tidigare och hade jag verkligen saknat det hade jag väl bitit ihop och öppnat plånboken men nu blir det mer ett inte så frekvent men trevligt inslag i vardagen.

Dansk fläskstek på bilden och den smakade utmärkt!

Vi passade på att veckohandla efteråt (Henrik jobbar till 12 på fredagarna) så nu är kylen full och godispåsarna framplockade i soffan 🙂 .

Dahliaknölarna jag planterade nyligen växer som tusan och jag blev så inspirerad att jag beställde 5 till så nu har jag ett paket att se fram emot!

Provsmakning

Men jisses….hur kan man ens få för sig att gå runt och provsmaka på lösgodis?!?!?

Och att påstå att ”alla gör det”?!?!

Det gör ”alla” verkligen inte och tur är väl det!

Jag ser det ärligt talat aldrig och frågan är om jag inte skulle säga till om jag såg någon göra det.

För övrigt går man väl inte omkring och provsmakar något?

Ett verkligen småaktigt beteende tycker jag men det är väl som folk som vräker i sig bär på självplockningar?

Jag läste i somras ett inlägg på Facebook från ett bärplockarställe nära oss att de hade stora problem med folk som åt nävavis med bär medan de betalade för en mindre del och sådant tycker jag verkligen är både pinsamt och elakt rent ut sagt. Det handlar ju om någons försörjning och ju fler som gratisäter desto dyrare blir det för de ärliga.

Som en parentes berättade bärplockarstället även om hur folk betalade för tex 2 portioner av bärbuffén med tillbehör (glass mm) och lät hela familjen smaska på detta?!!?

Ja, jag personligen tycker bärbuffén är dyr men att skämma ut mig på detta viset skulle jag om inte annat aldrig våga och definitivt inte vilja!

Sto vs valack eller slump?

Vågar ni hänga ett täcke över er boxvägg/ boxdörr eller är ni rätt säkra på att detta hade blivit nerrivet och eventuellt också söndertrampat rätt snabbt?

Jag tror att chanserna för det sistnämnda är kanske 50/50 vad gäller Frenchie medan Bibbi aldrig rör sina täcken om jag hänger något av dom över boxväggen. Samma täcke kan hänga där i veckor utan att rubbas en centimeter och jag undrar om det är lite könsbundet eller en ren slump?

Jag tycker generellt att valacker är mer ”pilliga” medan ston håller sig för vuxna för att hålla på med sådant fjant.

Vad är er erfarenhet?

Vuxenmobbning

Världscupfinalen i dressyr avgjordes nyligen och jag fortsätter att reagera på det jag faktiskt anser vara vuxenmobbning mot Patrik Kittel.

Så fort han omnämns för någon tävlingsprestation på sociala medier går drevet.

En hel del måste kräka av sig och hävda att han är en djurplågare, att han är en skam för dressyren, hans placeringar/ segrar är helt oförtjänta osv.

Vissa skribenter menar att de inte ens behöver se hans aktuella ritter för de ”vet” hur han rider= med andra ord påstår de indirekt att man/ han är oförmögen till förändring.

Jag vill poängtera att jag inte är något fan av Patrik så som jag tex är av Carl Hedin men den här förföljelsen av en enskild person med direkta personangrepp börjar kännas väl tjatig.

Om nu domarkåren på x tävlingar på den högsta nivån är så inkompetenta att de inte förmår att se/ döma hur illa Patrik rider borde det finnas andra sätt att få till en förändring än att på ridsporttidningars sidor på tex Facebook ständigt rabbla ”herr Blåtunga” som ett mantra.

Ska man anklaga för saker som äger rum i nutid bör man ha sett det man förfäras över och inte vad man vet/hört/ läst har hänt för x tid sedan.

Jag är glad att jag inte är någon kändis inom ridsporten för hur tjockhudad jag än tror att jag är så hade jag definitivt påverkats av en sådan ström av hat som Patrik fortfarande får.

Kanske ”bad” han om kritiken (?) för x tid sedan genom att rida som han gjorde men ska man vara dömd för evigt? Och alltid bli påhoppad?

Tisdag- tiden skenar

Förhoppningsvis blir detta vår nya melodi; ett kort pass på utebanan där Frenchie direkt gör det jag vill 🙂 och att vi sedan skrittar ut en sväng med Molly.

Jag måste ju balansera det jag vill ha Frenchie till (dressyr) och att försöka slita så lite på honom som möjligt i förhoppningen att hans ledbroskskada håller sig obemärkt.

Just när jag faktiskt önskar att man kunde stanna tiden känns det som att den går fortare än någonsin!

Jag såg i min kalender att min hovslagare skulle komma idag och var tvungen att dubbelkolla så att jag inte hade skrivit in fel datum eftersom det kändes som att han var här för typ 3-4 veckor sedan och inte 6.

Men datumet stämde, skorna är utbytta och solen skiner och jag njuter!