Ska inte tjata mer om gårdagens tävling i nya inlägg sen:), det är kanske inte så roligt att bara läsa om detta.

Men: det är verkligen bra att göra en ”efterhandsanalys”, gärna med andra som bollplank och/ eller att ”sova på saken”.

Nästan det första som slog mig i morse var nämligen ett ”feltänk” jag kanske gjort!

Jag skrev ju någonstans i ett inlägg att jag hade ”ridit ganska länge”, både igår och på förra söndagens tävling.

Nu är ju tid ett relativt begrepp men när jag verkligen ”la ihop minuterna” insåg jag att detta ”ganska länge” handlade om MAX 50 minuter, inklusive framridning med skritt, tiden inne på banan och de 5-10 minuterna jag red efter själva ritten.

Och om man betänker att en häst ska få chansen att vänja sig vid en NY miljö och om den är känslig så var KANSKE de max 35 minuterna INNAN jag red in på banan aldeles för kort tid?

Jag borde kanske ha skrittat fram längre, tagit mer tid på mig, gjort fler pauser?

Att det blev så kort tid berodde delvis på ett feltänk; Kreon BEHÖVER rent ”fysiskt” eller hur jag ska säga i princip ingen framridning alls för att ”klara av” att gå ett LC-program. Han är ju som jag skrivit flera gånger en riktig mormors-häst i avseendet ”ridbarhet när han lyder” men jag borde ju ha tänkt på den andra aspekten: att ge honom tid att verkligen vänja sig vid miljön.

Ja, inte vet jag men absolut något jag ska prova när jag tränar framöver för det har ju hjälpt både när jag rider ut (det dumma beteendet försvinner efter ett tag) och när det har varit rörigt i ridhuset.

Vad tror ni?

Och vad ska man säga om detta?

Tja..tro det eller ej men jag är inte alls så bedrövad som i söndags utan tvärtom ”glad” (missförstå mig rätt…jag hade varit gladare om galopp-programmet hade varit i närheten av trav-ditot).

MEN..och detta är för mig ett jätteviktigt men…nu tror jag mig veta vad allt detta handlar om och förhoppningsvis också hur jag ska bota det.

Dagens beteende är egentligen inget annat än en kopia av hur Kreon bär sig åt vid uteridningar.

Visst- där vägrar han ibland att röra sig över huvud taget medan han på tävling ”bara” inte vill röra sig i galopp men annars är skillnaden inte så stor.

Att han inte ville fatta galopp alls till slut tror jag berodde på att han tröttnade på att småbocka- det beteendet trodde han nog skulle ge honom respit från galopperandet men när det inte hjälpte så hittade han på något annat i stället och bara stängde av.

Sedan kan jag inte med säkerhet säga om Kreon i dessa situationer, både när jag rider ut och som idag är ”istadig/olydig” eller ”ängslig/ rädd/ nervös” eller det är en kombination men ärligt talat så är det också EGENTLIGEN ointressant.

För oavsett vilka känslor som rör sig inom Kreon så skiter jag ärligt talat i det- han får acceptera att det är jag som bestämmer var vi ska rida och HUR detta ska ske, like it or not.

Och även om beteendet är ren istadighet så kommer jag ändå inte att rida annorlunda än om jag trodde att han är ängslig- jag tror på att vara bestämd, lugn och konsekvent och inte själv börja skrika, piska eller bli rabiat.

Nej som sagt, det är inte lätt att veta för precis som när jag rider ut och det blir ”stopp-drama” så bajsade Kreon löst flera gånger idag samtidigt som han däremellan gick som en mormors-häst, också det precis som när jag rider ut. Och precis som att Kreon aldrig någonsin gör några stopp-försök i slutet av uteritterna så lyckades jag faktiskt få honom att gå ”felfritt” till slut idag.

Det sistnämnda kändes förresten också mycket skönt för i söndags så kände jag snarare att Kreon blev mer och mer uppeldad och vägrade att lugna ner sig trots att jag även då red ganska länge och också en stund efter själva tävlingsritten.

Vad jag ska göra nu är att rida precis enligt min tidigare uppgjorda plan; jag ska köra Kreon till andra platser och träna- tämligen kravlöst vad gäller rörelser osv men med kravet att GÅ- när jag säger så.

Jag tror att detta riskerar att bli ett långsiktigt arbete precis som mina uteritter men jag TROR och hoppas innerligt att även dessa problem kommer att försvinna- precis som väggpressandet och sparkarna i sargen.

Jag minns ju hur otroligt jobbigt jag tyckte att dessa sparkar var och nu har jag inte sett röken av dom på ”evigheter” så förhoppningsvis lär sig Kreon också att lyssna på mina galopp-hjälper igen ALLTID :).

Sedan kan man så klart spekulera i varför detta beteende på tävling kommit NU och inte när han tex gick sin första tävling men även det har jag faktiskt upplevt vid uteritt.

Allra första gången jag skrittade ut ensam en viss runda gick det PERFEKT, sedan dess försöker Kreon ALLTID att krångla just på denna väg, än idag faktiskt.

Och visst har Kreon visat små ”dumma-sig-tendenser” i galoppen även innan så helt klockrent har han aldrig gått utan testar väl mer och mer tills han förhoppningsvis slutar.

Måste ändå avsluta med att skriva att jag är så uppfylld av kärlek till min fina, skänkeldöda häst- han är precis en sådan häst jag tidigare inte kunde fatta att ”folk” orkade hålla på med men där jag nu inte tvekar en sekund att lägga hur mycket jobb som helst för egen del- bara det hjälper.

Jaha…var ska jag börja?

Tja…allt fram till att jag kom fram till framridningen gick hur perfekt som helst- i det avseendet är Kreon den ”felfria” tävlingshästen som står stilla när man flätar, går lätt in i transporten, står blickstilla när man kör och är sedan lugn och tyst när man når destinationen.

Denna gången provade jag att köra honom sadlad eftersom det var ganska nära till tävlingsplatsen och jag åkte ensam och även detta gick helt problemfritt.

Jag lastade ur, ledde bort Kreon till framridningsridhuset och bad en kvinna att hålla honom medan jag satt upp- fortfarande inga problem.

Skrittade, travade några minuter, fattade galopp i båda varven- inga bekymmer.

Sedan hände exakt samma sak som förra helgen- från ingenstans började Kreon att piska argt med svansen och småbocka i galoppen.

Idag var jag bättre förberedd, framför allt MENTALT och jag tänkte på orden från min goda vän Ann som i veckan i ett mail skrev något i stil med ”GRÄV DIG NER I SADELN….” och det var precis vad jag gjorde, jag som ju är livrädd för att ramla av.

Jag är under mitt mer än 20-åriga hästägande EXTREMT ovan vid hästar som ens tar det minsta lilla skutt åt något håll, för att inte tala om bockningar/ brallar- tror att de andra 4 hästarna TILLSAMMANS inte gjort detta ens 10 gånger (helt sant).

Och sådant som man är ovan vid och dessutom kan göra att man ramlar av- tja…det gillar jag inte det minsta och ska jag vara ärlig så hade jag hoppat av hästen om detta hade hänt för några månader sedan.

Nu blev jag bara ”taggad” och tänkte ”jamen bocka dig trött då…du får galoppera ÄNDÅ” och det var precis vad Kreon fick göra.

Hur många skutt och småbockningar han än gjorde (och det var måååånga….) så fattade jag bara ny galopp och fortsatte som om ingenting hade hänt.

Jag berömde med rösten, försökte att sitta djupt i sadeln och inte bli upphetsad själv men efter ett tag kom Kreon på YTTERLIGARE ett trick- han vägrade att fatta galopp över huvud taget?!?!?!?

Vi diskuterade ju i veckan huruvida han ”inte tog” skänkeln och låt mig säga så här; detta var det värsta exemplet på ovanstående som jag någonsin har varit med om.

Jag satt som en nybörjare och gav galopphjälper, kraftigare och kraftigare utan att någonting annat hände än att Kreon travade vidare- fullständigt iskall.

Jag var för ovanlighetens skull helt flåsig efter ett tag med dessa försök- visst fick jag galopp några gånger men lika många gånger nonchalerades mina skänklar TOTALT.

Nu var det dags att gå in i tävlingsridhuset där 1 ryttare fick rida fram samtidigt som en var inne på banan och nu blev det ÄNNU värre!!!

Medan jag tidigare hade kunnat få både höger och vänster galopp i alla fall kanske 50 % av försöken så VÄGRADE Kreon nu att över huvud taget fatta höger galopp!

Jo, 2-3 fattningar blev det där han genast bröt av till trav efter att ha kosparkat lite men det var ungefär det.

Traven däremellan ska jag tillägga var hur fin som helst, Kreon travade lätt och ledigt och verkade inte det minsta bekymrad.

Inne på banan blev det exakt samma pannkaka borsett från att han där vägrade att fatta BÅDE höger och vänster galopp ÖVERHUVUD TAGET!!!

Det ”komiska” (eller inte….) var att Kreon däremellan travade som en riktig ”mormors-häst” (mitt ny-myntade uttryck som betyder att hästen är så lättriden att min mormor hade kunnat rida den) och tex fick en 8:a på en travvolt och en 8:a på den fria skritten.

Mycket skönt i allt elände var också att Kreon inte tittade på något- han bara marscherade på…utom när ryttaren gav galopphjälper vill säga….

Vi fullföljde i alla fall programmet och jag tänkte att jag ändå måste försöka att få hästskrället att galoppera på plats om det så skulle ta 2 timmar så jag gick in i framridningsridhuset där…SURPRISE…eller not…GODE Kreon väntade. Gode Kreon fattade mer eller mindre genast vänster galopp 2 gånger och höger galopp 3 gånger och efter mycket klappar och beröm kunde vi sålunda avsluta vår tävling.

Del 2 av denna utläggning kommer om några timmar…nu måste jag pusta ut lite :).

Du milde skapare :)))!

Dagens tävling var verkligen en upplevelse!

Kreon bar sig ännu värre åt än i söndags men jag är trots det både nöjd och hoppfull- trots 6 nollor i protokollet!!!!

Inte en centimeter galopp inne på banan blev det och det gissar jag att ni vill läsa mer om :)?

Sitter i bilen nu så ni får en låååång rapport sen!