Skrivet

En provocerad bloggläsare?

Blev faktiskt lite imponerad idag då jag noterade att en bloggläsare hade orkat gå 4,5 år tillbaka i bloggen och kommentera ett inlägg som handlade om hur det gick till när jag sålde Decima.

För er som inte vet gjorde jag detta då jag bedömde att hennes mer eller mindre konstanta tungfel (tungan utanför munnen när man red på både träns och framför allt kandar) omöjliggjorde ett framgångsrikt tävlande över LA-nivå och eftersom jag hade köpt henne med målet att tävla på minst MSV-nivå så tja…..

En läsare reagerade på ovanstående och skrev (anonymt givetvis) så här till mig idag:

”Stackars häst.
Bli behandlad som ett slit och släng verktyg för att få någon skräpig pokal på en dressyrtävling.”

Nu vet jag inte om läsaren skrev detta för att provocera, roa eller bara beklaga mitt, enligt läsaren, usla omdöme men jag vill oavsett vilket ge denna skribent några ord på vägen:

Att behålla ett djur man av vilken orsak det än må vara inte vill behålla kan jag inte se gagnar någon.

Djur ska vara hos människor som har ett genuint intresse av att dagligen ge djuret allt det förtjänar och utan att se det som ett tråkigt måste.

Jag ser tämligen ofta motsatsen och för mig är det för det mesta en gåta hur man kan lägga tusentals kronor per månad för några halvhjärtade stallbesök i veckan och utan att lägga mer än den allra nödvändigaste tiden på sin häst.

Så funkar inte jag- jag vill vara i stallet varje dag och känna glädje när jag är där.

Den dagen då jag inte längre känner så med en häst vill jag inte utsätta varken mig själv eller hästen för en påtvingad samvaro- inte när jag vet att vi båda kan ha det bättre på var sitt håll.

Skrivet

Måndag- tack för den början ….

….på veckan Kreon!

Det lilla djuret bjöd på ett härligt dressyrpass på kandar på gräsbanan medan eftermiddagssolen värme precis lagom- underbart och äntligen har sommarkänslan infunnit sig (det var på tiden….).

Jag red på fjäderlätta tyglar och försökte få Kreon så mycket som möjligt på bakbenen genom massor av övergångar, tempoväxlingar och galoppfattningar ur skritt och det KÄNDES i alla fall jättebra.

Huruvida det även SÅG bra ut kunde tyvärr ingen bekräfta då jag var helt ensam, utan publik och inte ens Gullis hade den goda smaken att hålla mig sällskap.

Skrivet

Som Gullis- fast inte

 

Lite lik Gullis fast han skulle aldrig vara så egoistisk :).

Gullis har tvärtom utvecklats till en mycket social katt som alltid håller mig sällskap i stallet.

När jag mockar hoppar han in i boxen och sätter sig i Kreons fönsterkarm- väldigt söt:).

Skrivet

Veckan som gått

Nu börjar min semester att närma sig, har en vecka kvar att jobba och känner mig tack och lov inte det minsta sliten à la ”får jag inte ledigt snart dööööör jag”.

Mini har ridit 2 gånger i veckan och det har gått aldeles utmärkt.

Sista dagen, i torsdags, filmade jag faktiskt och det är bara att inse; antingen måste jag börja filma oftare (TRÄNA på att filma) eller lägga ner detta projekt helt för just nu är mina alster inte mycket att skryta med.

Några sekvenser blev i alla fall hyfsade så dom tänkte jag faktiskt visa med Minis goda minne inom några dagar.

Vad gäller uteridningarna kämpar jag på med en dåres envishet- många hade nog bara struntat i det och låst in sig i ridhuset men det är verkligen inte min grej även om jag älskar ridhusridning som sådan.

Men att begränsa sig så och inte kunna variera ridningen- nej, det vill jag inte annat än om det absolut inte finns något annat sätt.

Just nu tycker jag att det har skett framsteg på uteridningsfronten- Kreon kan numera gå på vägen utanför ridhuset utan att göra ALLT för att slippa och jag kan galoppera längre sträckor på flera platser ute.

Dressyren fungerar som alltid bättre och glädjande är att Kreon varit lika fin på både gräs och grusbanan i veckan som i ridhuset.

Jag tar dock inget för givet- min hästs humör kan svänga på en tiondels sekund och jag tar därför alla dagar som de kommer.

Såret på benet har fortfarande inte läkt men är mycket litet och stör varken mig eller Kreon så jag hetsar inte upp mig utan konstaterar bara att det är så det är.

Skrivet

Söndag- två fina hästar

Idag ville jag egentligen åka till skogen och rida men eftersom ingen på anläggningen nappade på att följa med som sällskap valde jag att avstå och i stället köra en repris av uteritten för 2 dagar sedan.

Efter några mupperier (dock ej på vägen utanför ridhuset, tack för det) blev det en massa galopp, lite mindre trav och även lite skritt i en timme.

Nu försöker jag att även galoppera där Kreon är spänd och det gav väl varierande resultat, mest galopperade han faktiskt men någon gång gjorde han som han ju gjort på tävling; travade fast jag ville att han skulle galoppera.

Fast det känns ändå som rätt strategi och som något jag ska fortsätta med, jag TROR att det kommer att släppa mer och mer.

På de ställen där Kreon inte är förskräckt galopperar han hur fint som helst och går att jobba bra med både samlad, arbets och mellangalopp.

Det är ju detta som hittills har räddat muppen från att bli såld- mellan sina tramserier är han jättehärlig att rida och man kommer direkt till bra arbete så fort man lyckas bryta rädslan de gånger han är rädd och tramserierna övriga gånger.

Efter vår ritt släppte jag ut alla hästar i hagen (det är jag som har stalljouren idag) och sedan var det dags för nästa djur, Minis lånehäst, att arbeta lite.

Mini åkte ju till sitt nya jobb igår och hästen ska resa efter i veckan som kommer men tills dess ska jag röra lite på den.

Enligt Minis önskemål skulle jag inte tömköra i närheten av några får (wonder why……:)))) så jag valde att longera fina hästen i paddocken.

Om du läser detta Mini så lever hästen och har hälsan:), du kan slappna av!

Skrivet

Mimmis hemlighet

För ungefär 2 veckor sedan upptäcktes det att vi hade 2 kattungar på anläggningen.

De låg under en vattenmatta en bit ifrån stallen och jag började fundera på vem som skulle kunna vara mamman.

Vi har ju förutom Gullis 2 gråspräckliga honor, en som jag kallar Mimmi och en som en väldigt skygg och som man inte ens kan närma sig. Vet inte om jag nämnde det med Gullis mamma, Fulkatten hittades död för några veckor sedan så henne kunde jag räkna bort.

Eftersom Mimmi nästan alltid är med Gullis i vårt stall numera var jag tämligen säker på att det var den andra gråa honan som var mamma men uppenbarligen hade jag fel.

Igår såg jag nämligen att ungarna var flyttade och Mimmi satt så fint bredvid dom.

”Vill du ha fler kattungar” frågade stallägaren skämtsamt för han vet ju mycket väl att jag inte ens kan ta hem Gullis eftersom vi bor så nära en mycket trafikerad väg och jag inte tror att han hade velat bli en innekatt.

Så nej…några kattungar hemma hos B Karlsson lär det inte bli men om de önskar ta del av Lidls torrfoder för katter är de välkomna på daglig morgonutfodring utanför ett stallskåp märkt ”Kreon” :)))).

Mimmi med sina 2 ungar, den svarta ser man bara lite ”fluff” av bredvid den gråa :).

Och här sprang den svarta iväg innan jag hann ta fler kort.

Skrivet

Lördag: efter regn kommer sol

Efter en välbehövlig genomspolning av naturen igår (gräsmattan kvicknade verkligen till och ser nu riktigt ”saftig” ut) har solen åter lyst över folk och fä i Staffanstorp idag.

Det blev riktig sommarvärme efter några timmar och det är minsann inte en dag för tidigt.

Jag kan inte fatta att det är 1 juli imorgon och att sommaren så att säga ska vara i full gång, det känns mer som slutet på maj typ…

Jag valde åter bort ridhuset framför gräsbanan för även om där numera står en hel del hinder så har man stora fina ytor att rida på och det är nog nyttigare för Kreon att träna i en lite mer ”levande miljö” än ett tyst och stilla ridhus.

Idag hade jag sällskap av både en hare, en kråka och 2 duvor- alltid lite publik i alla fall :).

Målet med ridpasset var främst att kunna göra lugna galoppfattningar, att växla tempo i trav och galopp, ha bibehållen bjudning i framför allt slutan för höger skänkel och att Kreon också ställer sig i rörelseriktningen (han vill gärna hålla huvudet spik rakt) och jag tyckte att jag fick till ett väldigt bra jobb.

Jag växlade en hel del mellan slutorna och galoppjobbet så att inget skulle pågå för länge och få Kreon att antingen tjura ihop om det blev för jobbigt eller elda upp sig vilket han tidigare kunnat göra om man håller på med för många fattningar i rad.

Självklart tänkte jag också på formen och varierade denna så att jag inte bara började och slutade i en lägre form i traven utan även la in någon sekvens mitt i passet.

Att Kreon ska bära mer vikt på bakbenen är ju något jag alltid arbetar med och önskar förbättra och detta tränade jag bland annat på genom att försöka minska galoppen så mycket det går utan att antingen få ett avbrott eller en upprörd häst.

Som avslutning skrittade jag ut på en liten runda och nu VERKAR det äntligen (snälla…låt mig ha rätt…) som om Kreon har slutat med sina cirkuskonster på vägen utanför ridhuset- hans tidigare paradnummer med inslag ur den högre skolan.