Fredag- Kreon tränar och Soya cyklar

Även denna morgon blev det en kortare träning för NN i ridhuset och om denna finns inte så mycket att säga mer än att vi tränar på enligt ungefär samma koncept som tidigare.

Efter träningen hastade jag ut med Kreon i en gräshage där han, gissar jag, har njutit i det otroligt för årstiden varma vädret.

Min bils temperaturmätare visade 22 grader när jag körde från jobbet och solen har gassat hela dagen.

Nu har jag precis kommit hem efter en cykeltur med snabbspringaren och inspirerad av gårdagens högkvalitativa och för att inte säga überintressanta film om Kreon kände jag att jag ville göra dess motstycke fast denna gången med kinesen i huvudrollen.

Om jag får säga det själv så lyckades jag absolut och förväntar mig en Oscar för bästa regi om inte annat eller vad säger ni om denna film ?

Fråga och svar om ridkläder

Fråga:
Varför är det bra att samla på sig en massa ”bra att ha”-ridkläder (läs: ut-tjänta jobb och fritidskläder) trots att man i princip bara använder en tiondel (favoriterna) medan resten samlar damm i en garderob?  
 
Svar:
För att man ska någonting att sätta på sig när ens tvättmaskin går sönder och reparatören tar en evighet på sig att komma!
 
(”Vanliga” kläder har jag också så att jag kan klara mig i evigheter utan att tvätta men säg inte det till reparatören…..)

Då var det dags igen: reflextjat!

Något som jag aldrig REFLEKTERADE över (guuud vilken ordvits jag fick till där!!!!) när jag bodde i stora staden och även hade hästen där men som är desto mer påtagligt när vi hela familjen är lokaliserade ute på landsbygden är folks sätt att förhålla sig till mörker.

Kanske tror de flesta att de är så goda att de är utrustade med en självlysande GLORIA som ska synliggöra dom för alla andra, framför allt bilisterna, nu när det börjar bli mörkt både när man ska till och från jobbet?

Eller finns det en överrepresentation av människor med DÖDSLÄNGTAN ute på landet, en längtan efter evig frid som någon annan (läs: någon i ett motorfordon) ska ombesörja åt dom?

Ja, jag vet inte vad jag ska tro men klart är att jag ser många…ursäkta uttrycket  IDIOTER som både promenerar, går med hund/ar och joggar utan den minsta reflex men däremot gärna SVART-KLÄDDA på de oupplysta 70-vägarna där jag bor!!!!

Här får jag faktiskt berömma RYTTARNA som föregår med gott exempel och ibland nästan ser ut som vandrande julgranar med så mycket reflexer att de lyser upp halva bygden- men hellre det!

Ni andra, och framför allt du som låter din kolsvarta hund gå närmast vägen medan du själv är i alla fall nååågot skyddad av vägrenen- KÖP EN REFLEXVÄST i alla fall.

Man kan köpa dom för inte ens en femtiolapp (har enstaka gånger sett västar för 19 ynkliga kronor)  en billig livförsäkring!

Torsdag- miljöträning

Några bilder från idag och så en HÖGINTRESSANT film

Idag har jag slagit två flugor i en smäll- jag har både genomfört en superb miljöträning med Kreon och fått chansen att visa upp honom för min goda vän Susanne!

Jag har ett tag funderat på hur den långbente kommer att bete sig i främmande miljöer- uteridningarna har inte varit klockrena och min plan med Kreon är ju att han ska bli en tävlingshäst och då vill det till att det inte blir för stort ”drama” så fort man lämnar välkänd mark.

Tanken att hälsa på Susanne väcktes då hon dels alltid varit en stöttande (och nu efter hästköpet nyfiken) vän och dessutom har hon en egen jättefin utebana bara ca 15 minuters körning från mitt stall.

Lastningen dit och urlastningen hos Susanne gick mycket bra, inte så att Kreon rusade in i transporten men han gick på hur fint som helst efter att en stallkamrat hade tryckt en longeringslina lätt runt baken på honom.

Väl hos Susanne blev det en kort promenad runt banan till fots och longering i några varv och sedan hoppade jag upp och red lite lagom kravlöst i 15-20 minuter.

Kreon skötte sig faktiskt exemplariskt tyckte både jag och Susanne, han tvekade inte utan gick ganska exakt likadant som hemma, var varken piggare eller slöare och visade heller inga konster = betyg 5 om jag får döma (på en 5-gradig skala givetvis :))).

Lastningen hem gick ännu lättare och urlastningen klarade jag helt ensam så allt som allt kan jag verkligen inte klaga på något.

Mycket bajs i transporten var det så helt obekymrad tror jag inte att Kreon var men det är heller inget konstigt tycker jag.

Nu är det bestämt; Soya är Snabbspringaren och Kreon är….

Nu har jag i alla fall fastställt Kerons ”skrift-smeknamn”, dvs vad han ska kallas i skrift om än inte tilltalas som.

Jag gillar ju att vara lite ordvitsig och eftersom jag redan kallar Kreon för Pojken och han till viss del ser ut som en spindel (rund kropp och långa smala ben) så är ju namnet givet:  SPINDELPOJKEN. Huruvida han någonsin blir Spindelmannen återstår att se :)))!

Kan 10 personer ha fel medan en har rätt?

En lustig fråga kanske och så klart kan det vara så men jag tänkte utveckla resonemanget lite så förstår ni kanske vad jag EGENTLIGEN menar.

För många år sedan flyttade en ny inackordering in på ridskolan och nyfiken som jag alltid varit frågade jag personen var dennas häst hade stått uppstallad tidigare.

”Ja…sist stod vi i stall X men där var ju folk inte kloka…..” blev svaret och på min följdfråga i vilka stall personen MER hade stått följde en aldrig sinande tirad om jag vet inte hur många stall som hade haft äran att ha personen som inackordering och hör och häpna: det hade varit olika fel på ALLA stallen.

Det tog inte lång tid för i alla fall mig att konstatera att det största felet nog var denna hästägare som hade många besynnerliga idéer om människor i allmänhet och hästhållning i synnerhet så för mig var de många flyttarna inget konstigt (och personen flyttade sedermera även från vårt stall).

Ett annat exempel jag tänker på är hämtat från ett stall där jag var för att fråga efter stallplats för några år sedan.

Jag hade ryktesvägen hört att i princip ALLA inackorderingarna (typ 10 av 15) hade sagt upp sina boxar och jag ville med egna ögon se stallet och höra vad ägaren var för en filur.

Och det var samma med denna människa som med personen i exemplet ovan: helt omedveten om eventuella brister hos sig själv och bara en massa negativt snack om de som hade stått i hans stall.

Dessa 2 exempel och några till kan jag säga i alla fall DELVIS bidrog till att jag valde att sälja Archie.

I min guldskimrande värld och sett genom mina rosafärgade glasögon var ju Archie super-fin och många gånger då vi tävlade tyckte jag att han hade gått bättre än vad poäng och domarsiffror visade.

Till slut fick jag ju inse fakta: det kan inte vara så att 20 domare har ”fel” och att jag är den som vet bäst utan jag kanske måste inse fakta och inte leva kvar i en drömvärld.

Och det är ett råd jag skulle vilja ge andra också; tro inte alltid att DU har rätt och att alla andra har fel utan försök att se mer objektivt på saken, fråga folk du litar på och som du vet är ärliga om deras åsikt och framför allt; var inte rädd för att möta dina egna brister och tillkortakommanden- ingen är perfekt, inte heller du :)!

Onsdag- var är fåren när man behöver dom?

Enligt mitt nya 4+1+4-schema skulle Kreon ha vilodag idag och då fick det räcka med en halvtimmes promenad med undertecknad.

Trots att Kreon skötte sig exemplariskt på vår vandring blev den ändå en besvikelse; min plan att låta honom stifta närmare bekantskap med de häst-slukande (enligt Kreon i alla fall) FÅREN gick nämligen helt om intet.

De jäkla ullisarna höll sig retligt nog så långt bort i sin stora hage att jag inte ens tror att Kreon anade dom och det var som sagt inte så jag hade tänkt mig det hela.

I min djävulska plan ingick att fåren skulle drälla fram som en enda nyfiken skock, att Kreon därpå skulle bli livrädd och försöka sticka iväg/ kasta sig eller göra något annat dumt men att han därefter skulle lugna sig direkt av att känna trygga matte i andra änden av grimskaftet.

Tja…drömma går ju så vi får göra ett nytt försök någon annan dag i stället!

Lite om min sits

Angående sitskommentarerna i inlägget från igår där jag visar film på Kreon och mig vill jag ge ett litet förtydligande och min syn på saken:

Jag har för länge sedan förstått att min sits inte tillhör de mest eleganta och ska inte skylla på något utan bara hoppas på att jag kan FORTSÄTTA att försöka förbättra den, framför allt nu när jag har en häst som hittills i alla fall är väldigt lättriden och går med egen bjudning.

Då är det lättare att koncentrera sig på hur man sitter- när man inte har fullt sjå med flera andra saker.

Men visst; jag är VÄL medveten om att sitsen påverkar hur hästen går, i alla fall till en viss del och också beroende på hur ”förlåtande” hästen är.

Och om någon tror att jag menar att ALLT med min sits är ”Archies fel” så är det givetvis inte så även om jag är övertygad om att man precis som när det gäller tex personkemi mellan vissa människor har lättare för att ”trigga igång” REDAN dåliga ovanor/ svårigheter/ svagheter osv hos vissa individer.

Så medan jag kanske hade kunnat fortsätta att sitta som jag gör på någon annan häst så hade den INTE tappat bjudningen som Archie gjorde-om det nu var pga min sits (det låter JAG vara osagt) som detta hände.

Men givetvis vill jag inte få en ”segis” till och vill ju även i ÖVRIGT sitta snyggt och effektivt så jag lovar: jag ska kämpa på!

Jag klippte lätt- men var det rätt?

Nyligen har det varit en debatt i Ridsport (tror jag det var) om att man inte slentrianmässigt bör bremsa hästar, tex ”bara” för att rycka manen på dom.

Jag håller givetvis med; många, många gånger är det mesta som handlar om hästhantering och hästskötsel en ren uppfostringsfråga och jag anser att alla hästar ska kunna stå uppbundna på stallgången och bli borstade, få utrustning på sig osv.

Vad gäller just manryckning får jag av egen erfarenhet säga att det finns hästar som finner detta extremt obehagligt; min egen Décima var en sådan häst.

Började man dra i hennes man blev hon jätteirriterad och dansade rejäla rundor på stallgången och jag insåg snabbt en sak:

Om man har en häst som är GUDASNÄLL med ALLT, ALLT, ALLT utom en så banal sak som manryckning då är det inte ett tecken på att hästen är fjantig eller dum utan på att den faktiskt har ett genuint obehag och varför ska man utsätta hästen för detta om man absolut inte måste?

Jag löste detta genom att KLIPPA hennes man och det gick hur bra som helst och såg för den delen inte det minsta konstigt ut.

För att återgå till ”brems-debatten” så började jag fundera på den i samband med klippningen av Kreon eftersom jag ju gjorde den med en rejäl dos Domonsedan i hans kropp.

Tanken slog mig att det säkert finns de som tycker att även detta var fel, dvs att bedöva bort hästen i stället för att antingen ta fighten eller med andra metoder ”lära” hästen att en klippmaskin inte är farlig.

Och låt mig säga så här:

I SAK förstår jag resonemanget, man kan och ska inte ta genvägar till vad som helst vad gäller hästhantering men har man en gång blivit rejält nersparkad vid hästklippning så är man väldigt tacksam över att det finns mycket säkra sätt för att undvika detta där jag anser att Domosedan (om hästen ”svarar” rätt på medlet) är det bästa.

Jag räknar mig själv som oerhört rutinerad vad gäller hästklippning och jag har tagit många fighter i mina dagar, lockat och pockat, bremsat, lyft upp ben, stått med hästar uppträngda i väggar, haft hjälp av andra personer osv men numera känner jag bara: VARFÖR om det inte behövs?

Varför utsätta hästen för ovanstående om man på ett långt enklare, ”bråkfriare” sätt kan få jobbet gjort snabbt och effektivt och utan att stressa hästen men förhoppningsvis LÄRA den till nästa gång?

Själv har jag haft turen att faktiskt ALLA mina hästar har varit gudasnälla att klippa (är det en tillfällighet eller har det med övrig hantering att göra- you tell me?) och förhoppningsvis blir även Kreon en ”staty” i raden men jag är så tacksam att jag slapp tjafsa med honom första gången och det ska bli mycket spännande att se vad som händer gång nummer 2, kommer han att klara sig utan ”god natt-medel” eller inte? Jag vet ju vad jag tror men vi får väl se….