Jag har sedan länge, både på bloggen och IRL försökt att varna för att man är för restriktiv med grovfoder i syfte att banta hästar.
Jag anser att det fortfarande är en ganska utbredd och mind you FELAKTIG åsikt att hästar MÅSTE äta kraftfoder för att orka bli ridna på och om man tror detta följer ofta också idén att om hästen måste gå ner i vikt så är det stråfodret man drar ner på.
De okunniga tycks tro att havre och stråfoder är 2 foder som kommer från vitt skilda planeter och fattar inte att energi är energi oavsett var den kommer ifrån.
Ja, om detta skulle man kunna skriva mycket- exempelvis vad som händer när man stryper åt hästens föda väldigt hårt, dvs det blir som när människor försöker banta; kroppen ställer in sig på svältläge och när man sedan börjar äta det minsta lilla normalt igen så sväller man upp som en fotboll- ämnesomsättningen har rubbats totalt.
Hur som helst, det var inte just detta jag ville ta upp idag, det har jag gjort så många gånger förut utan även en annan aspekt av att man håller sin häst på en strikt diet som gör att den aldrig är riktig mätt.
Härom dagen berättade jag om en häst som åt på sin saltsten som om den vore godis och som jag skrev då är jag övertygad om att detta oönskade beteende hade sitt ursprung i att hästen inte fick så mycket annat att äta.
Jag vill alltså påstå att hungriga hästar, just drivna av hunger, kan äta sådant som de inte skulle ätit i mätt tillstånd och som kan vara rent skadligt för dom.
Och det är egentligen inget konstigt; det skulle ju vi människor också göra om vi var tvungna till det.
Hade man gått vilse i skogen, blivit strandsatt på en öde ö eller vad vet jag hade man till slut ätit sådant man tidigare aldrig skulle drömt om att stoppa i munnen; det handlar om ren överlevnad.
Jag kan ta 2 exempel för att belysa hur detta kan vara farligt för hästar, båda självupplevda.
När Heron levde fick han vid ett tillfälle ett lättare kolikanfall mer eller mindre direkt efter att han tagits in från hagen.
För att göra en lång historia kort är jag tämligen övertygad om att han den dagen hade ätit av några växter som var i princip det enda som växte i denna grushage- växterna visade sig dessutom vara översållade av några småkryp på undersidan.
Hade det funnits gräs i hagen hade dessa växter aldrig stoppats i munnen men nu fanns det inget annat så…..
Många år senare, när Archie stod på ridskolan visade det sig vid något tillfälle att vi hade fått rått-skit i vår havre.
Jag noterade inte detta utan fodrade Archie och hans ständigt hårdbantade och därför också otroligt glupska boxgranne.
Archie tog några tuggor i krubban för att sedan gå därifrån medan boxgrannen slök all sin mat utan minsta reflektion!
Att många hästar får gruskolik från dito hagar är inte heller så konstigt tycker jag; är de tillräckligt glupska/ hungriga så äter de inte bara det utlagda stråfodret utan får även med sig grus och/ eller jord.
Archie och Décima, som alltid hade/ har mer eller mindre fri tillgång på stråfoder skulle aldrig äta ”nersmutsad” mat- varken stråfoder som är nertrampat i gyttja eller sådant som ligger i kiss/ bajs- något som jag sett hungriga hästar äta utan minsta tvekan.
Samma hästar kommer givetvis också mer troligt att äta av möglig halm, dammigt hö, foder som blandats med damm och ”sop-rester” som hamnar i boxen osv.
Sedan förstår jag visst att det finns hästar som man måste försöka hålla igen fodret på men jag tycker ändå att man först ska börja med att:
Ta bort allt kraftfoder
Motionera hästen mer
Ge ett mindre energirikt stråfoder
innan man börjar skära ner på stråfodret för kraftigt och därmed riskerar en konstant hungrig häst som stoppar vad som helst i munnen.
Senaste kommentarer