Även idag var bilens rutor istäckta på morgonen och jag var glad att jag hade låtit Archie stå med sitt regntäcke i stallet över natten- känns liiite kallt att låta honom stå utan.

När det var dags för uteritt efter jobbet hade solen tittat fram och det var 12 grader om än blåsigt.

Idag red vi ganska omväxlande; lite skolor på en nerlagd banvall, travökningar på samma ställe på hemvägen, en del klättring, skritt på asfalt och några lååååånga galopper varav någon i lite högre fart.

Det var roligt att se Soya och Arch galoppera sida vid sida- de är sååå söta ihop.

Efter ridningen fick Archie varva ner i en gräshage medan jag gjorde färdigt mina sysslor i stallet- det uppskattade han säkert.

Så här ser sadeln som jag har beställt ut (denna tillhör NN).
.

Notera frosten på gräset!

När Archie och jag skrittade iväg till NN idag var det MINUS 1 grad?!?!?! och jag var väldigt tacksam över att jag hade låtit vinterjackan ligga kvar i bilen trots att det varit så varmt länge. Nu kom den väl till pass.

När jag började rida fram var händerna helt stelfrusna trots handskar och NN sa samma sak när hon hade ridit en stund.

Eftersom Archie kändes ovanligt ”mjukbent” idag gjorde vi lite mer krumelurer och behövde inte koncentrera oss på regelrätt lösgörande arbete.

Det piruettförberedande arbetet såg fint ut när NN satt på och kändes lätt och villigt (med våra mått mätt) när jag själv red.

Idag ville NN att vi skulle försöka få till lite mer gest i bytena och inte bara ”göra dom med lite ivägsläppt häst” och som vanligt gick det bättre åt det ena hållet än åt det andra men med inte lika stor skillnad som det kan vara ibland- skönt!

När det var dags för piaff-träningen kallade NN ut sin hästskötare som satt upp för att jag skulle kunna se från marken hur det ser ut numera och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad, glad och positivt överraskad.

Från ryggen känns det inte som att det händer såååå mycket och jag vet ju hur det har sett ut när jag har försökt att trampa Archie på töm så de riktigt fina piaff-embryona som jag såg i flera sekvenser var väldigt roliga att se.

Passage-försöken däremot är fortfarande inte mycket att hänga i julgranen, kadensen saknas och det blir mer ”springigt” än något annat men har poletten kunnat ramla ner så bra vad gäller piaff-träningen så finns det hopp om passagen också.

Décima hade ju superlätt för passage när hon väl förstod vad som önskades, det gick i princip från den ena dagen till den andra så det vore kul om Archie kunde drabbas av samma snilleblixt.

Hur som helst är ju varken piaff eller passage något som jag behöver fundera en sekund över vad gäller tävlingsbiten men däremot är det en väldigt bra gymnastisk träning för herr Rakbent.

Möttes av ovanstående syn när jag kom till stallet efter jobbet idag och jag HOPPAS verkligen att Archie låg ner bara för att markera att det är hans vilodag idag och för att han var gräs-däst.

Typiskt mig att bli orolig direkt, kanske för att jag inte sett Archie ligga ner på flera år känns det som. Inte ens när jag ibland dyker upp som ett spöke i ottan ligger han ner utan ser alltid lika vaken ut.

Som unghäst tillbringades dock nästan varje eftermiddag i horisontell position så då reagerade jag inte utan tyckte bara att det var mysigt eftersom Archie dessutom tillät att man satte sig hos honom långa stunder utan att han ville stiga upp.

Nu går herrn dock i hagen och luftar sig- Rockys ägare har lovat att ta hand om intaget och jag kan ta fram lite äppelkaka och njuta :).