Månadsarkiv: maj 2011

Skrivet

Veckan som gått

Veckan avslutades med en härlig skogstur med både hund, häst och människosällskap :)!


Vilken härlig vår och försommar vi har haft hittills!

Jag kan inte annat än var nöjd med de många soliga dagarna och med gräset som växer så att det knakar.

Annat var det förra året vid denna tiden- då hade hela våren bara försvunnit och lämnat kvar trist väder mest hela tiden.

Under den gångna veckan har jag tränat på som vanligt, 2 pass för NN och ett dressyrpass på egen hand och sedan har det blivit lite hoppning och uteridningar och en vilodag.

Annars upptar gräsätande mycket av Archies tid numera- ensilagemängden är i vart fall halverad för att förhindra spärrballongmage och annat trist.

Soya motionerar också flitigt och har ett ibland späckat schema :), hon ska både följa med maken på hans dagliga långpromenader (ibland flera gånger om dagen), träna sin häst, jogga med undertecknad och följa med på cykelturer och annat. Inte undra på att hon sover så mycket det lilla livet….

Helgen har varit lika skön som de flesta helgerna brukar vara- i lördags var jag stallskötare åt en på meeting ivägfaren NN och i söndags träffade jag en god vän som jag red en lång tur i skogen med.

Förhoppningsvis väntar en lika bra vecka framöver- jag håller tummarna!

Skrivet

Söndag- blixar och dunder- magiska under!

Idag har jag för ovanlighetens skull inte haft några direkta måsten på helg-agendan.

Visst har jag städat lite, bytt sängkläder, tvättat och ryckt lite ogräs men dagen har ändå mest gått i slapphetens tecken.

Jag hann läsa ut Viveca Steens senaste bok ”I natt är du död” (bra), pyssla lite i stallet och bara relaxa.

På eftermiddagen stod uteritt med min goda vän Susanne på schemat och till henne körde jag med både häst och hund.

Eftersom vi skulle rida i skogen förutsatte jag att jag skulle kunna släppa lös Soya och det gick mycket riktigt också hur bra som helst bortsett från att stackaren blev lite myggbiten på ryggen.

Susannes häst är också hundvan och dessutom är det som vi pratade om under ridturen extremt ovanligt med hästar som medvetet och oprovocerat sparkar efter hundar.

Händer det är det oftast om hästen blir jagad/ attackerad av en hund och ett fåtal hästar kan också ”vakta hagen” och i revirsyfte jaga bort en hund som går in där.

Hur som helst fick vi en lika mysig ridtur som vi brukar ha, vi var ute i lite över en och en halv timme och skrittade mestadels på mjuka skogsvägar.

Tyvärr började det mullra oroväckande när vi var ca 10 minuter hemifrån och de sista minuterna fick vi en del regn på oss och såg också några blixtar på håll.

Jag hann inte mer än vräka in Soya i bilen och Archie i släpet förrän det brakade loss ordentligt, regnet vräkte ner i strida strömmar och det åsk-knallade rejält.

Vi körde hem i detta oväder men när vi var hemma en kvart senare hade regnet bedarrat och åskan gett sig av.

Nu är i alla fall utebanan ordentligt bevattnad och själv ligger jag ihopkurad under en filt och torkar upp.

Skrivet

Använda bloggen som ”frågelåda”

På tal om förra veckans fråga från en bloggläsare angående hagar vill jag bara säga att det går jättebra att använda bloggen till just detta, dvs att ställa frågor om både hundar och hästar.Jag lägger gärna ut frågan och det är ju trots allt en hel del som läser här dagligen och som kan ha några vettiga synpunkter att komma med.

Vill man att ännu fler ska läsa och svara rekommenderar jag i första hand www.ryttarfiket.se

där många vettiga och kunniga människor håller till.Bukefalos i all ära- man kan få otroligt många svar men de är tyvärr av väldigt skiftande ”värde” och får ibland också tas med en stor näve salt.

Skrivet

Intressant forskning kring betestid

I senaste numret av Ridsport läste jag något som gjorde mig väldigt glad- ja, inte innehållet i texten som sådant utan att det som beskrevs EXAKT bekräftade en teori jag själv länge haft och gjort mig på helt egen hand genom egna observationer: Kortare betestid minskar inte gräsintaget!

”En ponny som bara får beta tre timmar om dagen i stället för hela dygnet ökar sin intensitet i betandet radikalt.

Ett försök kring detta har gjorts i Wales på åtta ponnyston.

Den ena gruppen hade fri tillgång till gräs medan den andra var uppstallad i 21 timmar med fri tillgång på hö och vatten samt betade övriga tre timmar per dygn.
Det visade sig då att gruppen med reducerad betestid snabbt lärde sig att beta fortare och mer koncentrerat under den begränsade tid de var ute.

Försöket pågick i sex veckor och i slutet av försöksperioden hade de ökat sitt gräsintag med 40 procent!
Eftersom begränsad tid på bete är ett vanligt råd för att banta övergödda hästar/ ponnyer och de som är i riskzonen för fång ger studien viktig vägledning.

Försök hellre hitta näringsfattigt bete där hästarna får ströva omkring lång tid för att få i sig något än minska betestiden.
(källa: Reducing turnout may not limit grass intake, Horse & Hound, mars 2011).”

Jag har diskuterat hästars ätande och dylikt med flera hästägare över tid och just från ponnyägare hört att deras uppfattning är att deras älskling kan trycka i sig hur mycket gräs som helst på hur kort tid som helst.

Att man som just ponnyägare vill vara försiktig med gräsintaget pga fångrisk och dylikt har jag all förståelse för men jag har ändå alltid förespråkat att man försöker se mer till VAD hästen äter snarare än MÄNGDEN och TIDEN det tar att äta.

Det finns magra beten, man kan byta ut delar av stråfodret mot halm, man behöver inte ge kraftfoder till feta hästar osv men man ska alltså vara medveten om att naturen är klok och försöker se till att både hästar och säkert alla andra levande varelser får i sig föda på alla till buds stående medel oavsett hur vi människor försöker att förhindra detta.

Skrivet

Lördag- Staffan var en stalledräng……..

Vems rumpa är detta tro :)? Inte Archies i alla fall….

….och det har jag också varit idag.

Men om vi ska ta det från början så började dagen som den ofta gör på lördagarna- tidig uppstigning och ett dressyrpass för Soya i ridhuset.
Dagens träning var det första besöket i ridhuset denna veckan men det är bara bra- tids nog och med sämre väder lär det bli ridning inom 4 väggar så att det räcker och blir över.
Idag övade jag på lite linjer ur MSV C:1 programmet och jag tyckte att Archie kändes fin och med på noterna.
Efter hagutsläpp strax innan 7 åkte vi vidare till Skrylle för att plåga (Birgitta) och roa (Soya) oss och när milen var färdigsprungen blev det dusch och frukost hemma.
Så fort även dessa bestyr var avklarade hoppade jag åter in i bilen för att köra den knappa kilometern till NN.
Fågelvägen är det nog inte mer än 400 meter mellan hennes bostad och anläggning och vårt hus men då jag dels inte har ett terrängfordon och bonden dels troligen inte skulle uppskatta att jag körde tvärs över åkern som skiljer oss åt fick jag alltså köra på den riktiga vägen.
NN är på meeting denna helg och jag hade lovat att bistå med diverse stallsysslor idag så det var bara till att kavla upp ärmarna och börja mocka, strö, sopa, släppa ut hästar i hagen och leda 2 konvelescenter.
När detta var avklarat tyckte min kropp att den hade gjort sig förtjänt av en powernap och jag instämde så Soya och jag kringlade ihop oss och sov en timme.
Efter lite trädgårdarbete (kirskål borde VERKLIGEN utrotas!!!) åkte jag tillbaka till NN:s hästar, denna gången för att ta in dom som gick i hagen, fodra och leda de 2 sjuklingarna en gång till.
På en av rundorna fick även Soya följa med, NN har själv hund så hennes hästar är vana vid att det springs runt benen :).
En av hästarna jag gick med är NN:s svårklass-häst så jag höll verkligen lite extra hårt i grimskaftet- när man själv har världens godmodigaste Archie som man hade kunnat ställa på motorvägen för en fikapaus så är det lätt att glömma att alla hästar kanske inte har en lika lång stubin och går att hantera lite ”hejsan-svejsan”.
NN:s guldklimp skötte sig dock med den äran, även hon har bra ordning på sina djur.
Eftersom världen är full av sammaträffanden (min erfarenhet i alla fall) har denna gosse 2 saker gemensamt med min förra häst Décima och det är alltså varken färgen eller könet :).
Mer än så avslöjas inte men om någon gissar rätt ska jag inte dementera det :).
När allt hos NN var avklarat åkte jag till ”mitt” eget stall, tog in en gräs-däst Archie, lät honom pusta ut en stund medan jag gjorde annat och ”tvingade” sedan ut honom i hagen igen.
Nu återstår hagintag och fodring om några timmar, veckohandlingen är precis avhandlad (gud vad jag ordvitsar denna veckan!!!) och jag kan njuta av en bra bok i soffan. Härligt!

Skrivet

Tantvarning?

Härom dagen var jag ute och cyklade en riktig långtur med Soya och samtidigt som jag halade fram kameran och tog de 3 nedersta korten började jag undra om det inte är lite ”tantvarning” på att ta foton på rapsfält ”bara” för att de är så vackra?

Inte gick jag omkring och suckade hänfört över ”naturens under” i ungdomen och definitivt tog jag inga kort på dom?

Frågade en långt yngre kollega om min teori och hon kunde nog instämma även om hon för egen del, bond-dotter som hon är, OCKSÅ kunde känna igen sig till viss del.

Men annars tror jag inte yngre människor i gemen är lika intresserade av det vackra i naturen eller har jag fel?

Annars är det väl också tantvarning på att prata om vädret…det gjorde jag aldrig som tonåring tex…det var ju sådant gamlingar som inte hade något annat att prata ägnade sig åt…

Nu håller jag ganska bra koll på väderlek, temperaturer och eventuell nederbörd men får nog skylla på djuren i detta fallet; ska man ha regntäcke eller inte, kommer jag att få ut Soya utanför huset osv osv.

Vad säger ni andra? Pratar ni om vädret? Håller ni ”koll” på det? Och brukar ni ”oooaahh” och ”aaahhaa” er när ni ser något fint i naturen?

Skrivet

Fredag- snabbhoppning

Först blev det hopp, hopp, hopp….

….och sedan blev det hopp, hopp!

Idag stod turen mig inte BI- när jag körde förBI (ännu en ordvits mind you….) utebanan på väg till stallet såg jag att den var rensad på hinder och jag fick stanna till med bilen och plocka fram lite bommar och stöd.

Jag valde en enkel lösning, hoppade först en studsserie som jag sedan snabbt och lätt omvandlade till en ”fem-femtio”, se bilder ovan.

Archie hoppade lika bra som vanligt och det blev ett ganska kort pass för att inte slita på honom i onödan.

När vi kom tillbaka till stallet ägnade jag en stund åt stretching av fram och bakben, massage av bogarna och linimentning av bakknän och framben och det tog sin lilla tid.

Jag är lång ifrån övertygad om detta pysslandets…ska vi kalla det….FYSISKA EFFEKT men däremot tror jag absolut att Archie mår bra i alla fall PSYKISKT av omvårdnaden.

Han ser väldigt nöjd ut och roar sig med att bita på sina kastanjer när jag stretchar frambenen (har ni hört något så knäppt????) och att pilla i mitt hår och blåsa mig i nacken när jag stretchar bakbenen. Lättroad gosse absolut!

Skrivet

Om bloggkommentarer, varför man slutar att blogga och andra funderingar

Jag, som alltid varit oerhört förtjust i att läsa och avverkat hyllkilometer med litteratur tycker att det är lika roande att läsa bra bloggar på nätet och blir lite besviken när den ena efter den andra av bloggar jag brukat följa avvecklas.

Varför man slutar att blogga kan det så klart finnas tusen och ett skäl till; man tröttnar, har inget mer intressant att skriva om, får viktigare prioriteringar i livet, tror/ känner att ingen ändå vill läsa det man skriver osv osv i all oändlighet.

En del kanske känner sig mer eller mindre ”tvingade” att sluta efter diverse påhopp från idioter som gömmer sig bakom anonymitetens mask på nätet och andra känner efter ett tag att de inte längre vill dela sitt liv in public med kreti och pleti av andra anledningar.

Oavsett skäl är det inte mycket att göra åt ovanstående som läsare än att gilla läget, var och en väljer ju själv om de vill skriva, om vad i så fall osv.

Jag vet att vissa tröttnat på bloggandet för att de kände att de aldrig fick någon ordentlig respons på vad de skrev och detta tycker jag är lite intressant, alltså ”fenomenet” bloggkommentarer.

Om man tittar på tex en av de (gissar jag) populäraste hästbloggarna- Havrepappans- så har han ibland flera TUSEN läsningar på ett inlägg han gör men i princip inte en enda kommentar.

När en annan populär bloggare, Mikaela Zimdahl, nyligen skrev att hon hade satt ut annons på 2 av sina hästar dök det omgående upp över 100 kommentarer som dessutom hade i princip exakt samma ordalydelse, dvs ”Varför ska du sälja hästarna”.

Man kan ju annars tycka att det hade räckt att några ställde samma fråga och att övriga inväntade svaret men här såg sig alltså över 100 läsare nödgade att upprepa de föregåendes spörsmål. Intressant och MIN enda tolkning till just detta är att bloggen läses av många ungdomar. Jag har svårt att tro att vuxna hade orkat uppbåda samma engagemang faktiskt?

Själv är jag mycket glad över de kommentarer jag får då de oftast är intressanta, ”lärande” och i många fall också lagda lite eftertanke på.

Sedan behöver man inte författa en roman eller så, ibland är det lika kul med ett ”grattis”, ”jag instämmer” eller liknande och helt utan kommentarer så hade nog jag också lagt ner MIN blogg.

Man, eller i alla fall JAG, vill ändå känna att folk tycker NÅGOT om det man skriver, bra eller dåligt, galet eller klokt och jag tycker också att jag själv har haft mycket nytta av era kommentarer genom åren.