Månadsarkiv: juli 2011

Veckan som gått

Ännu en semestervecka som bara har rusat förbi och att jag knappt kan komma ihåg vad jag har gjort torde betyda att det inte hände särskilt spännande saker under dessa 7 dagar.
Jag har mest ägnat mig åt min hobby om jag ska rannsaka mig själv- det har blivit mycket HÄST men inte så mycket annat.
Förutom att rida på Archie har jag även tillbringat flera dagar hos NN där jag både ridit och tittat på ridning- jag är överygad om att både delarna gagnar mig.
Stallarbete har det också blivit- faktiskt också nyttig fast ur ett annat perspektiv- man får både motion och tjänar pengar :).
Veckan avslutades med en tävling (LA:4) hos SSRF, en grannklubb och hade det inte just varit en klubb som låg så frestande nära vår anläggning hade jag nog avstått från att åka.
Tävling i ett varmt ridhus har visat sig INTE vara Archies melodi och även jag var så svettig efteråt att jag hade kunnat vrida ur kläderna.
Maken är även under semestern ”förste-promenerare” med vår avgudade hund men även jag har tagit mina rundor med henne, både ensam och i sällskap med exempelvis stallkamrat Madde som har en dobbermann som Soya tycker om.
Vädret har varit ett kapitel för sig- forsatt regnigt och det har nog inte varit många dagar i veckan utan någon nederbörd alls.
Detta tycker i alla fall jag är ganska begränsande; man är inte lika sugen på att göra en mängd olika saker i ihållande regn.
Nu återstår en veckas ledighet för min del och vi får väl se om det blir lite mer variation på dagarna eller om jag fortsätter mina ”Birgitta 12 år leker med sin häst”-sejourer.

Söndag- nu får jag bestämma mig!

Ja, hade det funnits en vädergud och hade denne kunnat prata med mig hade han eller hon säkerligen sagt just detta till mig: ”Nu får du ta och bestämma dig”.

Jag har ju hur länge som helst klagat över det regniga vädret men idag, när solens strålar tilltog mer och mer allt eftersom dagen gick så VILLE jag nästan att det skulle regna eller i varje fall bli kallt och blåsigt.

Anledningen till denna helomvändning kallas dressyrtävling i ridhus och det är något jag numera har förstått; det passar inte min icke-elektriska häst att gå från en framridning utomhus till ett kokande ridhus.

Förvisso var Archie idag inte lika seg och opåverkbar som för 14 dagar sedan men han går verkligen inte på topp under sådana här förutsättningar, det är bara att inse (och förlika sig med???).

Om jag hade varit en ”fru OM”-människa hade jag kunnat underhålla (?) er med en lång utläggning om hur några missar (en bakdelsvändning, en skänkelvikning, ryggningen och något annat smått) kostade oss de poäng som behövdes för att bli placerad, hade jag fått en 7:a på ryggningen i stället för en 6:a…bla bla bla…men nu är det som det är och inget jag kommer att ens fundera vidare över.

Archie och jag fick i alla fall besök av min arbetskamrat med familj på tävlingen och det var roligt även om jag inte kände mig sååå social där jag stod genomdränkt av svett direkt efter ritten :).

Besök hade vi även av en miljon olika insekter som förpestade vår framridning och det är bara att konstatera; RENONS är INTE tillräckligt effektivt i dessa sammanhang.

Jag fick dels ett rejält bett av en hästfluga trots RENONS på armarna och dessutom kliade det precis överallt av alla kryp som flög omkring.

Hörde vid hemkomsten till stallet att en del hästar varit väldigt oroliga i hagarna så nu blir det ”rymdtäcket” på Archie imorgon bitti så han kan koppla av.

Sur betfor- sur Birgitta

För ett tag sedan diskuterade vi i stallet varför ”folk” fortsätter att upprepa ett visst ”icke önskvärt beteende” (i detta fallet: lämna skit i spolspiltan så att det blir stopp i avloppet) trots upprepade skriftliga uppmaningar/ böner/ hot på anslagastavlan och vi hade faktiskt ingen förklaring på detta.
Min enda och enkla teori är att ”man” mycket väl vet vad som är tillåtet eller ej men att man helt enkelt, för att ordvitsa till det, SKITER i det.
Nu har vi ingen spolspilta i ”mitt” lilla 7-hästars stall som är det mindre av två stall på anläggningen men det betyder inte att jag är förskonad från fenomenet ”jag läser på tavlan men skiter i vad där står”.
På vår tavla har jag vänligt bett att den som tar sista betforen ska se till att inget lämnas kvar- den spann som görs i ordning på morgonen för att alla ska portionera ut betfor i sina kvällsspannar under dagen hinner surna till nästa morgon.
Den sura betforen drar till sig insekter, den luktar illa och jag tycker att jag har annat att göra än att lägga tid på att slänga det som ingen annan orkat.
Vi har alltså 7 hästar i stallet = 7 kvällsspannar. Enkel matematik.
Om jag gör i ordning min spann och ser att det redan står 6 spannar färdiga borde jag således förstå att jag är den sista att behöva betfor och det jag inte vill använda ska jag således slänga.
Fortfarande jätteenkelt menar JAG men ändå finner jag (som fodrar 6-7 av veckans morgnfodringar) ofta några deciliter SUR betfor när jag kommer på morgonen.
Att någon lämnat kvar denna lilla mängd av VÄLVILJA (i tron att någon annan vill ha 2 deciliter betfor till sin häst) finner jag inte det minsta sannolikt- man kan som sagt räkna spannarna och på så vis konstatera om alla gjort i ordning sitt foder eller ej.
Nej, jag vågar påstå att detta är EXAKT samma beteende som det när ”folk” lämnar kvar 2 matskedar mjölk i mjölkpaketet i kylen= REN SLÖHET och att man inte ids slänga betforen/ mjölkpaketet.
Har jag fel tror ni?

Lördag- ögonvittne

Inte heller idag har det blivit så mycket annat gjort än sådant som varit/ är helt hästrelaterat.

Jag har hjälpt några stallkamrater med mockning och fodersättning och givetvis även fixat med min egen fåle.

Otroligt nog fick vi idag ett ögonvittne till den ”nya traven” och även om Archie då var trött eftersom det var i slutet av passet och jag inte fick till det lika bra som de senaste gångerna fick jag bekräftat att det SER mycket bättre ut med denna trav så det är inte bara en känsla.

Tyvärr går det än så länge inte att plocka fram nya traven på beställning och det brukar ta minst 30 minuter om inte mer innan den inträder så det lär dröja innan den är befäst.

Jag brukar inte rida fram så länge på tävling (max 30 minuter) så där hyser jag inga förhoppningar om att denna trav ska uppträda på ett tag men om/ när den gör det ska det bli extremt intressant att se hur det påverkar bedömningen.

Det är inte ofta det händer men idag har jag lagat mat (det gäller att bunkra upp med lite matlådor inför stundande arbete) och i kväll ska maken och jag betygsätta ”The Adjustment Bureau” med Matt Damon.

Jag tycker att det finns allt färre filmer värda namnet men kanske blir jag överraskad?

Bra köp: ridtrosor

Liksom jag tipsade om LIDL:s flexikoppel redan förra året gav jag er även rådet att köpa deras ”maxi-trosor”- se länk nedan.När jag köpte mina trosor förra sommaren ångrade jag mig nästan omedelbart att jag inte hade köpt fler med då fanns det inga kvar.

Jag har sedan dess väntat på att benkläderna skulle återvända, LIDL:s varor gör ofta det med ojämna mellanrum men just denna produkt tog alltså ungefär ett år på sig.

Men nu finns de åter i affären och denna gången har jag bunkrat upp:)!

http://www.lidl.se/cps/rde/xchg/lidl_se/hs.xsl/index_17313.htm

 

Bra köp: hundkoppel

Om jag har förstått saken rätt är det så med flexikoppel att man antingen tycker de är jättebra eller värdelösa.Eftersom maken tillhör den förstnämnda kategorin och är en flitig användare passade jag på att handla 2 stycken när detta erbjudande dök upp på LIDL i veckan.

Vi har köpt koppel där tidigare och med tanke på hur ofta de används, ibland 3-4 gånger om dagen så är de helt OK sett till priset.

Inte ens Ullared säljer dom billigare- vad sägs om det :)!

http://www.lidl.se/cps/rde/xchg/lidl_se/hs.xsl/index_17288.htm

 

Fredag- snabbläsning

Lööööv (Archie och hans Dellis-Fjellis)

Idag tyckte jag att Archie kunde få en vilodag- det var länge sedan sist och även om JAG gärna hade dressyrtränat 8 dagar i veckan i ridhuset tror jag inte at HAN hade delat min åsikt :).

I stället red jag en häst hos NN medan Archie fick flumma runt i sin hage.

Just nu står han med fästmön i regnet ”stackaren”- givetvis kunde det inte gå en hel dag utan nederbörd!

I morse kom jag att tänka på min fd sambo som efter ett tag slutade att ge mig böcker i present.

Han tyckte helt enkelt att jag läste ut dom för fort (!), det blev inte så mycket ”valuta” av gåvan.

Att jag kom att tänka på honom berodde på att jag igår kväll började läsa Mari Jungstedts ”Det fjärde offret” och att den över 300 sidor tjocka boken redan var utläst i morse. En bra och lättläst bok med andra ord.

Har ni också träffat herr…. eller är det fru OM?

Ni vet väl att man ibland säger ”om inte om fanns….” och idag tänkte jag berätta OM en person som verkligen har dille på detta om.Det handlar om en tävlingskonkurrent får jag väl kalla henne- vi träffas relativt ofta på olika tävlingar och eftersom vi rider samma klasser och eftersom vi har gjort detta i några år så blir det ofta så att vi kommer i samspråk.

Fast ska jag vara ärlig så har jag börjat undvika denna person och om vi väl träffas försöker jag med alla till buds stående medel att inte börja diskutera dagens eller föregående resultat.

För det slår aldrig fel! Som AMEN i kyrkan börjar denna person sin litania!

Hela programmet gås noga igenom och hela tiden kommer detta jäkla OM in i sammanhanget.

”Och så fick jag en 5:a på mellantraven fast OM inte XX (hästen) hade tagit ett galoppsteg mitt i alltihopa så hade det säkert blivit en 7:a” och ”På bakdelsvändningen fick jag en 4:a men OM inte XX hade börjat stirra på en man med paraply så hade det nog blivit en 6:a” osv….

Summan av kardemumman blir alltid att personen glatt konstaterar att hon hade haft MINST 20 poäng mer OM bara inte OM hade inträffat och jag måste säga att det är sååå tröttsamt att lyssna på.

Mitt lite skämtsamma råd till de som inte är så nöjda med sina ritter är att ”bryta ihop och komma igen”- visst ska man rannsaka sig själv, försöka hitta vad det var som gick snett osv men att börja med detta jäkla ”om jag bara hade” och om bara hästen hade gjort si eller så eller inte hoppat till för ditten eller datten- det leder liksom ingen vart och känns bara som urtrista bortförklaringar att behöva lyssna till som åhörare.

Torsdag- ett kärt återseende

Vårt ridhus, som varit stängt i nästan en månad för målning, tvätt och diverse underhåll öppnade igår och idag blev det ett kärt återseende mellan oss.

Huruvida även Archie återsåg ridhuset med glädje låter jag vara osagt men med tanke på det ostadiga väder som fortfarande råder är det skönt att ha fyra väggar och ett tak som back-up tycker jag.

Även idag lyckads jag få till den swingiga traven efter ungefär halva ridpasset men jag vet fortfarande inte riktigt HUR jag ska få fram den- den liksom bara kommer efter ett tag.

Swing-traven är mycket behaglig och går tack och lov att reglera BÅDE framåt och bakåt så nu ska jag ”bara” se till att alltid kunna plocka fram den.

Det lustiga är att när Archie väl börjar trava på detta nya vis så är det inga som helst problem att fortsätta- det är som en ny gångart för honom känns det som så DET är ju positivt i alla fall.

Även idag blev det ridning av en stycken häst hos NN- lika nyttigt och kul som alltid.

En snabbtur till Malmö har också avverkats- jag behövde dels hämta en beställd biblioteksbok och dels köpa lite saker- mer om detta i kommande blogginlägg.

Vissa av familjemedlemmarna unnade ”sig” (läs: JAG BETALADE) nya skor för 1000 kronor idag- Archie…du har det bra du grabben….

Della vilar sig inför stundande dressyrpass. Archies bakdel är en skön avlastningshylla ser det ut som.

Idag tvingade jag två yngre inackorderingar i stallet att tävla om vems häst som har snyggaste svansen.

Har man en häst som har SLINGOR och VÅGOR i den megatjocka och mycket mjuka svansen vet man på förhand vem som går segrande ur en sådan tävling och det var bara för flickorna att krypa till korset och erkänna: Archie rules :)!