Månadsarkiv: augusti 2011

Skrivet

Måndag- som vanligt igen

Jaha, då var första arbetsdagen efter semestern avklarad och det var som om jag aldrig varit ledig.

Allt var precis som vanligt och det var roligt att återse de kära kollegorna.

”Givetvis” har det regnat även idag och då var det otroligt skönt att ha vårt fina ridhus att ”krypa in” i.

Archie fick ett längre men mycket bra dressyrpass- verkligen kul!

Just idag blev det eftermiddagsridning och eftersom det regnade var vi nog som mest 10 ekipage i ridhuset.

Jag gillar ju inte trängsel men Archie är tack och lov inte lika kinkig som ägaren :).

Skrivet

Veckan som gått

Med risk för att verka tjatig så måste jag skriva att ännu en vecka har förflutit i raketfart och utan att jag knappt kan komma ihåg vad jag har gjort.

Mycket tid har så klart spenderats med hund och hästaktiviteter, jag har tillbringat ganska många timmar både i det egna stallet och hos NN.

Det har varit varit väldigt skönt att kunna ta sig tid att bara gå runt och snacka med folk utan någon tid att passa- i vanliga fall far jag ibland fram som ett jehu och träffar vanligtvis inte heller någon när jag rider på morgonen.

Under den gångna veckan har jag också passat på att ”göra vid” min bil- den har både blivit tvättad, rengjord invändigt och fått utbytt lite saker som ”sjöng på sista versen”.

Det har varit skönt att slippa fixa med detta när jag jobbar- då finns inte riktigt tiden till att vara utan bil eller att sitta och vänta på att den ska bli färdig.

Om jag ska sammanfatta inte bara veckan utan hela semestern som nu tar de sista flämtande andetagen så har det verkligen varit skönt att vara ledig även om tex vädret inte riktigt motsvarat mina förväntningar.

Jag har inte solat en enda dag och det kan jag inte minnas när det senast hände på en sommarsemester.

Alla mygg och hästflugebett hade jag också gärna sluppit- jag är översållad av kliande bulor av varierande storlek och det ser varken roligt ut eller känns behagligt.

Nåja…ni läsare har i alla fall varit flitiga med att läsa och kommentera och det är så klart roligt och gör att man vill fortsätta sitt dravel.

Förhoppningsvis kommer det många nya roliga (?) inlägg även framöver- kom gärna med tips på vad ni vill läsa om!

Skrivet

Söndag- mygg en masse!

Jag måste tyvärr ge de väder-siare som i slutet av juni påstod att juli skulle bli regnig alltför rätt även om jag inte trodde det från början.

Visst har vi haft soliga dagar men det har banne mig också varit flera veckor då det kommit mer eller mindre regn varenda dag.

Igår beklagade jag ju mig över att det var så varmt att rida i sol och hetta men jag hann knappt komma hem från tävlingen förrän regnet ”körde igång” och sedan fortsatte det nästan oavbrutet ända tills lunchtid idag.

Om det beror på den myckna nederbörden, skördetider eller en kombination av båda men idag möttes jag av samma fruktansvärda fenomen som vid något tillfälle förra året vid denna tid: MYGGINVASIONEN!

Tack och lov är stallet relativt förskonat men redan innan Archie hade nått sin hage hade han utan att överdriva minst 40 mygg på halsen och under magen.

Givetvis fick jag mig också en släng av mygg-sleven och blev biten i ansiktet- jätteroligt!

Jag fick springa tillbaka till stallet efter Renons-flaskan och sedan fullständigt dränkte jag in Archie med detta medel så att han kunde få vara ifred för de hemska djuren.

Och här har ni en utmärkt idé till något som hade kunnat göra er till mångmiljonär: uppfinn ett 100 % effektivt medel mot myggor för både människor och djur!

Själv är jag tydligen älskad av myggen för medan Archie inte ett enda synligt bett på kroppen så är jag översållad av dom.

Myggen gjorde också att min planerade uteritt på eftermiddagen hölls väldigt kort och sedan red jag bara lite lösgörande arbete på vår gräsbana innan jag ansåg att dagens motion fick vara avklarad.

Lite jobb hos NN har jag också hunnit med liksom att tömköra en häst där vilket jag även gjorde igår.

Nu återstår bara timmar av den 4 veckor långa semestern- imorgon är det business as usual!

Skrivet

Lite mer om gårdagens drama

Som synes var det framför allt ”mellanväggen”, eller delar av den som blev demolerad och så här trasig var det en skrämmande syn tycker jag.

Man kan se att ”väggen” består av flera olika material varav PLÅTEN var knivskarp när jag drog fingrarna utmed den.

Otroligt att hästen inte skar sönder sig fullständigt menar jag.

Kanske är det säkraste att ha den där formen av ”skynke” som vissa mellanväggar utgörs av?

Eller att köra utan mellanvägg, alternativt med mellanväggen skjuten åt sidan (så har jag alltid gjort).

Jag förstår inte riktigt vitsen med att klämma ihop hästen på en plats om den åker ensam och det är väl så de flesta hästarna åker, alltså ensamma.

En del hästar kanske åker bättre ”ihopklämda”, det är svaret jag hört från deras ägare i alla fall men själv har jag som sagt alltid mellanväggen åt sidan.

Nu använder jag ju aldrig heller mina bommar bak men vill man ha dessa går det att köpa ”trekvartsbom” och ersätta de smalare standardbommarna så kan man låta hästen stå lite bredare.

Skrivet

Dagens (dokumentations)fråga

På tv går nu någon amerikansk serie som handlar om sjukliga samlare- människor som bokstavligen håller på att drunkna i skräp hemma och som pga detta så klart lever ett för oss andra väldigt märkliga liv.

Jag tycker personligen att jag är ganska långt ifrån att vara en samlare av NÅGOT, jag försöker slänga allt som slits ut, blir inaktuellt eller vad det nu kan handla om.

Härom dagen gjorde jag en rensning av diverse papper, kvitton, räkningar och dylikt och det slog mig hur mycket man aldrig kastar ett öga på mer trots att man sparat det i åratal i tron att det ”kan vara bra att ha” eller att det är ”viktiga papper”.

Vid närmare eftertanke finns ju så mycket på nätet så frågan är hur mycket man egentligen sparar/ lagrar helt i onödan.

Funderande på detta slog det mig att jag exempelvis även har säkert 10 videoband föreställande olika träningar och en del tävlingar med Decima.

Jag var vid tidpunkten då hon inköptes nyförälskad i en man som, eftersom HAN också var nyförälskad, gärna (?) följde med på lite hästevenemang och dessutom hade jag en hästskötare som också följde med och filmade mycket.

Hur som helst…vad som också slog mig, förutom att jag HAR alla dessa band, är att jag nog aldrig någonsin tittat på något av dom efter själva inspelningen.

Det handlar alltså om träningar av en 4- årig häst, dvs den mest ”basic” träning man kan tänka sig, inga seriebyten i galopp eller piruetträning med andra ord 🙂 och varför skulle jag vilja titta på det idag, mer än 10 år senare?

Men ändå näns jag inte slänga banden trots att jag innerst inne tror att de kommer att förbli otittade på.

Ja, ibland är man kanske en ologisk samlare ändå?

Och så till dagens fråga:

Brukar ni filma era träningar, tävlingar eller annat i hästsammanhang?

Ni som filmar: tittar ni ofta/ enstaka gånger/ aldrig på resultatet? Varför/ varför inte?

Skrivet

Lördag- dramatik!

Idag åkte jag till Dagstorportens Ryttarförening för att rida en MSV C:1 i tron att det skulle bli regnigt och mulet (det hade väderleksprognosen ”lovat”).

I stället blev hela dagen solig, varm och kvav och det har jag nu fått bekräftat för sista gången: det funkar inte för Archie.

Han kändes seeeeg inne på banan och jag har nu bestämt mig för att inte tävla mer så länge det är så varmt ute.

Om ni undrar över rubriken så syftar den inte på Archie utan på något som hände typ 2 minuter efter att jag kom fram till tävlingsplatsen.

Nästan precis bredvid mitt släp hördes ett jättebrak och det visade sig att en häst hade ”fått” frambenen över bommen på ett Ifor-släp.

Medan ägare och tillskyndande människor försökte skruva loss några skruvar som skulle lossa bommen utifrån kastade sig hästen så att den i stället fick bommen i ljumskarna och ett tu tre så vräkte den sig framåt med sådan kraft att den ramlade ur släpet GENOM SKÖTARDÖRREN?!?!

Turligt nog var hästen tämligen liten (kanske 160-164 cm) och smäcker; annars vet jag inte hur det hela hade slutat.

Nu blev den ”bara” rejält sönderskrapad både här och där men verkade faktiskt oskadd för övrigt.

Usch ja, det var verkligen synd om både ägare och häst.

Och i sådana lägen inser man att det nog är bättre om saker går sönder/ ger vika relativt lätt än att de inte ger med sig och att skadorna då faktiskt kan bli mycket större.

Det var väl inte länge sedan Dressyrtant (tror jag det var) berättade om en otäck olycka där bommen just inte gav vika och detta påminde faktiskt lite om den berättelsen.

Tog några kort så ni får se vad jag menar imorgon.

Skrivet

Är det vanligt med snälla hästar?

För några år sedan kände jag en familj som, då dottern skulle ”gå över” från ponny köpte en, i alla fall enligt MIG, fullständigt gräslig häst.

Medan ponnyn var en lättriden rosettplockare i dressyr (flickan var tävlingsintresserad) var den stora hästen av en sådan modell (otroligt framstupa) att inte Gud fader hade kunnat rida den på tygeln och än mindre den ändå tämligen orutinerade flickan.

”Givetvis” flög ridintresset snabbt sin kos med en så omöjlig häst som sedermera såldes men jag minns att jag dessförinnan frågade förundrat VARFÖR man valt just denna häst.

Bortsett från dess ”omöjliga” kroppskonstruktion hade hästen varit i avel i flera år så även det bidrog ju till ridsvårigheter.

Svaret på min fråga blev: ”för att den är SNÄLL” och redan då började jag fundera på det här med ”snälla hästar”.

Vad jag redan då ansåg och vidhåller än idag är att hästars NORMALTILLSTÅND är att vara just snälla, det är liksom nästan något jag förutsätter och inget jag specifikt skulle söka efter om jag letade ny häst.

Jag tycker faktiskt att det är ytterst sällan som jag stöter på elaka hästar, möjligtvis ouppfostrade men det är ju ett ”handhavandefel” och egentligen inte hästens utan ägarens fel.

Jag tycker ändå att jag har träffat väldigt många olika hästar, både på ridskolan där jag stod uppstallad i över 20 år och på nuvarande anläggning och jag kan knappt minnas att jag om någon häst tänkt ”det var mig en ELAK jäkel”.

Eller beror det på MIG att jag uppfattar hästar som snälla, dvs att jag är säker i min hantering av dom?

Fast å andra sidan så har många av de hästar jag mött även hanterats av andra utan problem så jag tror inte att svaret bara ligger där i så fall?

Vad säger ni läsare: har ni samma erfarenhet? ÄR de flesta hästar snälla eller är detta en egenskap som är så eftertraktad att man är villig att ge avkall på annat viktigt (ridbarhet tex) ”bara” för att få en snäll häst vid exempelvis köp?

Skrivet

Fredag- bil med stil

I morse valde jag att rida dressyr i ridhuset- dels är det väldigt svalt där tidigt på dagen och dels vill jag ha det fina underlaget till hjälp när jag kräver lite mer arbete av Archie.

Klockan 9 hade jag avtalat tid med ”min” bilfirma- både bromsarna fram, däcken fram och torkarbladen var helt slut och i akut behov av byte.

Medan detta ordnades gick jag en promenad med Soya på Spillepengens rekreationsområde som ligger hundratalet meter från bilfirman och vi passade också på att besöka moderns hunds grav, se bild nedan.

När nu bilen hade blivit så fint fixad tyckte jag att den även hade gjort sig förtjänt av en rejäl dammsugning och tvätt- ni kan inte ana hur mycket grus och ”annat” man drar in av att köra till stallet 2-3 gånger om dagen.

Ibland undrar jag verkligen över ”slumpen” eller vad man ska kalla det för vad sägs om detta:

PRECIS när jag ska köra till biltvätten hemifrån så tänds varningslampan i bilen som indikerar att någon glödlampa gått sönder- jag som nästan PRECIS hade kommit hem från bilfirman.

Åhhhh….ilska….det var bara att köra tillbaka till de supergulliga killarna på firman och få åtgärdat även detta.

Så nu är bilen så fin….i alla fall tills typ imorgon då jag ska köra till både det egna stallet och NN.

Grusvägen till NN är rena döden för en bils estetik- kanske tar jag cykeln vid närmare eftertanke :)?

På Spillepengen finns en liten djurkyrkogård.

Många gravar är fint smyckade- som denna tex.

Här ligger moderns hund begravd.

Idag har det jobbats mer med halmen.

Packad och klar!