Månadsarkiv: november 2011

Skrivet

Bra eller dåligt att sälja till ridskola? Därför gjorde jag mitt val.

En läsare frågade häromdagen om jag hade sålt Archie till en ridskola och jag lovade att utveckla svaret i ett separat inlägg- detta.
 
Att jag inte har berättat mer detaljerat om affären förut beror på några olika saker- bland annat att jag vid försäljningen inte var helt säker på vem som egentligen skulle rida Archie även om han ”på pappret” är såld till en ridskola.
 
En av ridskolans ägare ville nämligen initialt rida Archie lite ”som sin egen” men om jag har förstått saken rätt så är han numera introducerad som lektionshäst och jag antar att det är så det kommer att bli framöver.
 
På ridskolans hemsida står det sen helt nyligt att ”en presentation av Archie kommer inom kort” och ni som är riktigt nyfikna får väl googla och leta om ni vill veta var han hamnat- eftersom han inte längre är min vill jag inte skriva mer om just detta.
 
Om jag ska förklara rubriken till inlägget lite närmare och också skälen till att JAG valde att sälja Archie till en ridskola skulle jag vilja säga så här:
 
Hade någon frågat mig om de skulle sälja sin häst till en ridskola för 20-30 år sedan hade jag, utifrån de erfarenheter jag hade DÅ (läs: den ridskola där jag själv haft häst i ca 20 års tid samt de flertalet ridskolor jag besökte då i olika sammanhang) avrått.
 
När jag började rida och en del år framåt stod tex i princip alla hästar på ”min” ridskola i spiltor- något jag än idag inte hade kunnat acceptera för min egen häst del.
 
Hästarna gick också väldigt lite i hagen (läs; en gruspaddock- vi hade inga hagar), en del bara någon dag i veckan och de som fick komma ut dagligen var kanske ute 1 timme per gång.
 
Om jag i stället blickar framåt och ser hur det fungerar på min ridskola nu så är spiltorna borta, alla hästar går i hage i alla fall 2-3 timmar om dagen, fodret håller en god kvalité, hästarna får all veterinärvård och skoning de behöver och sköts noga av både personal och de som rider. Utrustningen är anpassad efter den enskilda hästen liksom foderstaten.
 
Ska jag vara riktigt krass och utifrån även de många privatägda hästar jag mött de senaste åren så skulle jag vilja drista mig till att påstå att tex hästarna på vår ridskola har det bättre än många av dessa enskilt ägda djur som minsann inte alltid får den omvårdnad JAG anser behövs.
 
Jag vet en hel del hästar som får aldeles för lite motion (nej, att rida ut i 30 minuter varav 20 i skritt räcker inte tycker jag), för mycket foder sett till utfört arbete, som ägaren knappt hinner umgås med veckans flesta dagar osv och det är inte det liv jag tror att Archie hade mått bra av- särskilt inte med tanke på att han är en ”fång-häst”.
 
Han är ju en otroligt vacker och snäll häst om än lite ”långsam”- som jag ser det en perfekt häst på en ridskola där många elever uppskattar just ovanstående.
 
Där han är nu vet jag att han står i box, går i hage varje dag, får anpassat foder utifrån fånghistoriken och motioneras dagligen.
 
Jag vet också att han är en ”reklampelare” för ridskolan som de betalat en hyfsad slant för och de har således allt att förlora och inget att vinna på att inte sköta honom ordentligt.
 
Idag har folk så många aktiviteter att välja bland att man inte accepterar att som betalade kund (för det är ju faktiskt det man är på en ridskola) rida på misskötta hästar och jag tror också att medvetenheten bland de som rider idag är större- man skulle reagera på en box med en massa smutsigt strö tex.
 
Så ja, jag tyckte att jag gjorde rätt när jag sålde Archie till en ridskola.
 
Ska man vara riktigt krass var det dessutom inte så att jag hade en kö av hugade spekulanter som ville köpa honom, tvärtom så jag var i ärlighetens namn överlycklig att jag fick till en så här bra försäljning.
 
Jag hade inte tid (eller för den delen LUST) att vänta på den ULTIMATA köparen som i mitt/ Archies fall hade varit en välbeställd och välridande människa som hade accepterat hans brister, tagit hänsyn till hans tidigare fång-anfall och som GARANTERAT hade ridit honom dagligen, ordnat med en härlig gräshage där han hade kunnat gå hela dagarna osv.
 
Utifrån min senaste försäljning, där den som jag verkligen trodde var världens bästa köpare för Décima ville sälja henne efter 5 månader (utan att ens meddela mig) har jag blivit så pass luttrad och krass att jag knappt ville sälja till en privatperson- ytterligare ett skäl till att jag är mycket nöjd att ”det blev som det blev” med Archie.

Skrivet

Onsdag- dansk darling och besiktigade bromsar

I morse var jag riktigt imponerad av mig själv- när jag stämplade in på jobbet 07.30 hade jag redan hunnit rida, åka och tvätta bilen samt besiktiga densamma.Biltvätten hade jag planerat att klara av redan igår kväll men när jag kom till Statoilmacken i Staffanstorp visade det sig att deras biltvätt var ur funktion.

Besiktningstiden klockan 7 var betald sedan månader i förväg och ridningen ville jag klara av innan jobbet eftersom jag inte hade möjlighet att sluta tidigare så det var bara till att kavla upp ärmarna och ställa klockan på 04.15.

Ridningen gick bra- jag använde mig idag av lite bommar för att träna Kreon på att lyfta mer på benen och besiktningen får jag väl också vara nöjd med trots att bilen inte gick igenom med ”flying colours”.

Handbromen tog för dåligt, en bromsslang hade ett jack och bromsarna bak tog ojämnt men med tanke på att min bil är snart 12 år gammal och TA I TRÄ inte har orsakat mig några större reparationskostnader sedan jag köpte den för fyra år sedan så kan jag inte klaga.

Ringde min favvo-firma (som verkligen vet vad SERVICE vill säga i dubbel bemärkelse) och fick ett ungefärligt pris på jobbet- ca 2.000 och även detta känns helt ok efter omständigheterna.

Annars är besiktningen något av det mest ångestframkallande för min del; just för att man aldrig i förväg vet vad slutnotan kan landa på och jag har haft mycket ledsamma erfarenheter från ”förr i världen”- vådan av att köra med gamla bilar.

 
Jag är noga med att Kreon inte glömmer sitt danska ursprung :)!
 
Till och med bommarna är ”danska” :)!

Skrivet

2011- ett mellanår för många tävlingsryttare?

Satt och kollade i tävlingskalendern om det inte finns någon lite tävling kvar som Kreon och jag skulle kunna bevista men nix- dessa är i alla fall i Skåne slut för i år.
 
Och funderandes kring årets tävlande för min egen del då det ju blev en hel del starter innan Archie såldes kan jag konstatera att det verkligen inte blev som jag hoppats på.
 
Visst vann vi en LA:4 men det var också årets enda rosett, vi var första ekipage utanför placering flera gånger men minst lika många gånger om inte fler var resultaten tämligen usla.
 
Och faktum är att när jag började gå igenom 10-talet dressyrtävlande vänner/ bekanta som först ”came to mind” så undrar jag om NÅGON av dom tycker att dom har haft ett bra/framgångsrikt tävlingsår?
 
Det har varit halta och på annat sätt sjuka hästar, omotiverade och olydiga hästar, sega och trötta, för vilda och busiga. En del ryttare har av olika anledningar inte velat eller kunnat träna som de ville, någon har uppenbarligen satt ribban för högt och ”misslyckats” på grund av detta.  
 
Så det känns som att 2011 för många varit ett mellanår eller är det bara som jag inbillar mig utifrån mina egna inte speciellt lyckade prestationer?
 
Vad säger ni som tävlar? Är ni hyfsat nöjda, supernöjda eller rent av ganska besvikna?

Skrivet

Tisdag- dags att bli lite självständig kanske?

Buuuuhhuuuu…..idag var det sista träningen för NN innan hennes flytt imorgon (snacka om att jag har försökt att suga musten ur henne in i det sista ha ha…).
 
Nästa träning blir inte förrän den 12 december och hittills är 5 datum inbokade då NN kommer, 2 i december och 3 i januari och det känns SUPERBRA om det går att hålla (läs: om tillräckligt många ekipage anmäler sig för att det ska bli lönsamt).
 
Vi får väl se hur jag ska uthärda att inte längre träna 2 gånger i veckan- det har jag ju gjort nu i 2 års tid, först med Archie för att jag ansåg att han behövde det och jag trodde att det skulle göra tillräcklig skillnad (vilket det i slutändan inte gjorde) och därefter med Kreon, dels för att jag kunde unna mig det och det varit så roligt men också för att verkligen försöka göra så rätt som möjligt med en gång och med en så ”rå” häst som tillika inte är helt okomplicerad.
 
Nåja…helt ensam kommer jag inte att vara- planen är, som jag skrev häromdagen, att jag ska ta hjälp av en av NN:s fd anställda, Mini, som ska få både kasta ett vakande öga på mig vissa vardagsmorgnar och även själv sitta upp och ”trixa” med sådant jag själv har svårt för och/ eller som jag tror att hon reder ut bättre.    
 
Mini har redan ridit Kreon 2 gånger och idag, gång 3 fortsatte hon att jobba med det som vi introducerat så smått sedan tidigare- galoppombyten.
 
Jag har i mitt stilla sinne undrat hur Kreon skulle reagera på just detta moment som ju många hästar har diverse ”issues” kring och misstänkt att han skulle kunna tänkas bli MYCKET upprörd- han som knappt kunde fatta rätt galopp för 2 månader sedan.
 
Men otroligt nog blir mitt lätt-upprörda djur inte särskilt upprörd av de bytesförsök Mini gjort hittills- kanske är detta lugnet före stormen?  
 
Mini gör bytena på ”vänd snett igenom” och idag tex så ”bytte” han 2-3 gånger åt vardera hållet. ”Bytena” går till som så att han byter bak först och därefter fram efter kanske 3 galoppsprång men 2 gånger så bytte han först bak, bytte sedan tillbaka och bytte sedan RENT (!!!) efter 2-3 språng. Vi var alla mycket positivt överraskade och som sagt- det är bara att hoppas att lilla pojken inte börjar elda upp sig och bli arg efter ett tag.
 
NN har en klok filosofi kring bytena anser jag. Hon menar att man MÅSTE lära hästen att byta för hjälperna och inget annat. Enligt henne försöker många att lära hästen att byta genom att sätta den ur balans (det rådet har jag själv fått av andra) och/ eller öka mer och mer tills ett byte kommer men hon vill i stället att galoppen ska vara lugn och att bytet som sagt ska komma FÖR HJÄLPERNA. Byter inte hästen för hjälpen ska man INTE göra kraftigare och kraftigare hjälper utan vänta tills ”vanlig” hjälp förstås och accepteras.
 
NN:s teori är också att det är därför som Kreon inte blir upprörd- han rids lugnt hela tiden och ”jagas” inte- dessutom har han en fantastisk balans (= hade varit svårt att sätta honom ur balans ens om man ville det) och blir därför inte upprörd efter bytena.
 
(NN:s teori om varför Archie bytte dåligt är att han förvisso var i mkt god balans men för ”o-vaken” på hjälperna vilket jag också köper rakt av).
 
Nu ska Mini och jag alltså träna vidare på egen hand- hur mycket just bytesträning det blir får vara lite upp till Kreon känner jag. Fungerar det bra kan man träna mer- börjar han låsa sig får man ta ett eller flera steg tillbaka. Jag har verkligen ingen brådska med att han måste byta nu, nu nu- han ska ju knappast tävla medelsvår B till våren ha ha.

Skrivet

Dagens (häst och hundgodis)fråga

För att anknyta lite till frågan om pussar och kramar i ett inlägg i förra veckan undrar jag idag hur ni ställer er till att ge era djur godis.
 
Ger ni er häst/ hund godis? I vilka sammanhang? Ofta/ sällan/ aldrig? Bra/ dåligt?
 
Själv har jag inget direkt ”mönster” för godisutdelning- jo…när det gäller mig själv ha ha då jag äter sötsaker så GOTT (obs ordvits!!!!) som varje dag.
 
Djuren däremot får godis lite ”hipp som happ” och det beror på lite olika saker.
 
Om vi ska börja med hästen så räknar jag i hans fall morötter och äpplen som godis och detta får han om jag hittar dessa billigt i någon affär jag ändå besöker för att handla annat.
 
Jag åker således inte till affären enkom för dessa inköp och skulle inte få för mig att handla äpplen för 15 kronor kilot eller dylikt men hittar jag morötter eller äpplen för…säg max 5 kronor kilot så kan jag köpa på mig en del.
 
Några månader om året har jag ju också egna äpplen i massor och dessa får hästen äta allt vad han orkar.
 
Oftast lägger jag godiset i krubban eller i foderspannarna men jag kan också dela ut enstaka morötter efter ett ridpass men som sagt- det finns inget mönster för detta utan har jag morötter så får hästen en eller två, har jag inga….tja..då får hästen vara utan.
 
Jag vill inte ha ett tiggande djur som liksom FÖRUTSÄTTER att ”nu vankas det snart godis” och hästar som står och skrapar på stallgången efter något gott finner jag enbart irriterande.
 
Vad gäller doggy är hon listig som en räv och vet väl av vem (läs: maken) man alltid kan påräkna något att stoppa i gapet och vem som är mer restriktiv (läs: själviska matte som inte lika gärna delar med sig).
 
Ännu mer irriterande än tiggande hästar tycker jag att dito hundar är och hur mycket jag än avgudar Soya vill jag inte ha henne hängande över mina läppar vad JAG än stoppar i min mun.
 
Så har maken det och han får givetvis skylla sig själv- jag får i alla fall äta ostört men ger också Soya godis när det passar MIG.
 
Till godis för Soyas del räknar jag mest hennes grisöron som hon är väldigt förtjust i men hon kan också få slicka på lite glass eller annat hon gillar, rent ”hund-smågodis” typ leversnittar ger jag sällan även om vi har kilovis av det hemma.
 
Medan maken brukar ta med sig en näve vid deras gemensamma promenader och ge henne då och då (av ingen särskild orsak mer än att han gillar att ge henne godis helt enkelt):))  så gör jag det aldrig.
 
Dels ser jag ingen anledning att gå omkring och mata en hund medan man promenerar och dels skulle jag ärligt talat troligen GLÖMMA att ta med godiset även om jag tyckte att de behövdes.
 
Och där märker jag att skiljer mig mycket från många hundägare då i princip alla jag vet som har hund ALLTID verkar ha godis i fickorna.
 
En del ger detta flera gånger per promenad, oftast då hunden kommer på inkallning men för mig är detta så självklart (att hunden ska komma) att det inte skulle falla mig in att ”extra-belöna” just en sådan simpel sak.
 
Det skulle för MIG vara ungefär som att jag skulle stanna och ge Kreon en morot varje gång han fattade galopp på begäran eller nåt.   
 
Hade jag tränat något med Soya hade jag absolut gett henne godis som belöning men nu gör jag aldrig det eftersom jag varken tycker att det behövs eller det roar mig det minsta.
 
Så summan av kardemumman är att mina, ändå tämligen bortskämda djur vill jag påstå, aldrig vet när/ om det kan vankas en godis eller ej men däremot tror jag att båda känner sig otroligt älskade och det är för MIG långt viktigare än slentrianmässig utfodring med ”gotter”- det kan vem som helst ge dom utan att det behöver betyda ett dugg.

Skrivet

Måndag- efter stormen

Gissa om det var en lättnad att vakna till ett icke-blåsigt Staffanstorp!

Igår kväll bad jag en stilla bön att tak och fönster skulle klara de hårda vindarna och Soya höll på att dö av förskräckelse när jag försökte få ut henne ur huset för en kisserunde. Hon kastade sig som en katapult mot dörren och något kisseri var det inte tal om! Tur att hon har en tålig blåsa för jag kunde bara inte tvinga ut henne igen.

Annars kom vi lindrigt undan- inget strömavbrott och inget annat än en jäkla massa löv som krupit fram från Gud vet var och förstört min så välkrattade gräsmatta och entré.

Kreon har haft vilodag och av den anledningen var det också extra skönt att solen har tittat fram och temperaturen har klättrat upp till 10 grader.

Att stå i ösregn en dag till hade inte varit roligt och jag tyckte synd om min lille gosse redan igår.

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en ”varm” vecka utan en snöflinga i sikte och det tackar jag för.

Idag var det faktiskt hela 11 grader innan klockan ens var 6 på morgonen- helt otroligt egentligen!

En del blåst blev det under veckans 3 sista dagar och den hade jag gärna varit utan.

Med Kreon har jag avverkat 2 träningar för NN, tömkört 2 gånger, ridit ut en dag och ”dresserat” i ridhuset på egen hand en dag medan det i onsdags blev en vilodag.

Semesterdagen i fredags var lika skön som de föregående och jag var bland annat och vandrade med Soya i Dalby, precis som idag då även Åsa med sina whippets gjorde oss sällskap.

2 avsked närmar sig med stormsteg, NN flyttar på onsdag och min närmaste kollega har fått nytt jobb från 1 januari.

Jag, den förändringsobenägna som för det mesta vill att allt ska vara som det alltid har varit lider och våndas men ofta BRUKAR ju förändringar vara bra- om man väl genomför dom! Får hoppas på detta även i dessa fall även om jag just nu har svårt att se något positivt alls med dessa avsked.