Idag funderar jag över hur jag sett i övrigt till synes fullt välfungerande människor som låtit sin djurhållning gå totalt över styr, mycket av den ”enkla” (läs: uppenbarligen otroligt svåra) anledningen att man har för många djur.

Man kan så klart missköta även ett enstaka djur men det jag ”fascineras av” är hur man inte själv ser det orimliga i att ha 30 katter , lika många hundar, uppemot hundratalet hästar, får eller vad det nu kan vara utan att knappt lägga någon tid och engagemang på sin djurhållning.

För några år sedan träffade jag en otroligt välutbildad person som under hela sitt yrkesliv haft mycket uppsatta poster, fungerade socialt och även i övrigt verkade helt ”vanlig”.

Vad ingen anade som inte kände personen närmare var att det i personens bostad (egna fastighet) bodde uppemot 40 katter, sönder-inavlade och ibland inte fullt friska som personen gjorde sitt bästa för att ta hand om.

Pengarna räckte ibland knappt till mat åt alla dessa djur- de fodrades med allehanda ihop-kok och bröd och människan själv hade periodvis själv knappt mat för dagen.

Katterna hade från början inte varit så många, på sin höjd en handfull men ni vet ju hur vissa djur kan föröka sig om ”man” inte sätter stopp och det var vad som hade hänt i detta fallet.

Sist jag hörde något om den kattälskande (?) personen (som bor mycket långt ifrån mig) hade antalet djur minskat NÅGOT under påverkan av släkt som, fullt förståeligt, inte tycker att denna djurhållning är ok.

När jag diskuterat människor som den ovan med andra har jag förstått att personen inte är unik- det finns anda djurägare som på grund av okunskap eller att det helt enkelt ”blivit för mycket” exempelvis inte rastar den för stora mängd hundar de har, inte sköter dom ordentligt osv.

Omgivningen drar sig för att anmäla dessa personer- ibland har man ”hotat” personen med att den måste skärpa sig och ibland har man inte haft tillräckligt mycket upplysningar för att känna att man KAN göra en anmälan.

Att en del av dessa djurplågare drabbats av senilitet och/ eller psykisk sjukdom och helt enkelt inte FÖRSTÅR vad de utsätter sina djur för kan jag köpa- det är så klart ingen ursäkt men en förklaring men hur till synes ”välfungerade” människor med jobb och ett socialt liv kan göra detsamma finner jag extremt märkligt på alla vis. Har ni någon förklaring?

Jag tillhör ju dom som INTE tycker att ”det var bättre förr” när det gäller tävlingsanmälningarna och härom dagen fick jag ännu ett bevis på detta.

Jag var anmäld till en tävling med Kreon men kunde av förklarliga skäl inte delta.

Åkte till klubben samma dag som tävlingen ägde rum och lämnade in ett veterinärintyg.

SAMMA DAG ser jag på mitt TDB-konto att pengarna har återbetalats!

Jag minns ju hur det var före TDB:s tid…

Det kunde ta många VECKOR innan man fick tillbaka sina pengar och ibland dessutom efter diverse ”påtryckningar” (läs: tjat per telefon).