Ni kan tro att jag är glad att vara tillbaka i gamla inkörda hjulspår (sade den förändringsobenägna vanemänniskan).

Kreon reds i utepaddocken utan mupperier och fick sedan skritta ut en kortare runda MED mupperier som jag dock övervann ganska lätt.

Jag har börjat se i alla fall ETT mönster för när Kreon stannar och helst inte vill gå och det är om det finns något i närheten som kan dölja något annat- tex en häck, höga buskar, ett staket. Han vill helst ha fri sikt och tyvärr finns det mycket i omgivningarna bakom vilket monster kan lura så det är inte så lätt för honom.

Jag har också märkt att han till skillnad från tex Archie inte går med huvudet helt nerborrat i gräset och äter konstant utan han kan mycket väl ta pauser då han ser sig omkring, vilar eller vad han nu använder tiden till.

När jag hade gjort de sedvanliga bestyren i stallet samt mockat och fixat med foder till ytterligare en häst förutom Kreon åkte jag till Dalby för en långpromenad och efter den var det skönt att ta en powernap- det tyckte både Soya och jag.

Dagens middag ordnades snabbt på grillen och jag hoppas att det är lika soligt imorgon så att vi kan köra en repris.

Under eftermiddagen blev det ännu ett stallbesök för att ta in Kreon från hagen och titta till hans bandage och faktiskt ska jag dit en tredje gång i kväll för att kvällsfodra.

Jag tycker att det är jätteskönt att bo så nära stallet och kunna kvista över på 3 minuter och skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Snabblagat och gott- korv och fläskfilé.

Dressyrpass på grusbanan i morse utan ett enda mupperi!
 
Fortfarande rider jag ca 35 minuter och utan jättekrav, framför allt eftersom Kreon gick med 10 veckor gamla skor under passet och jag misstänker att det var de långa hovarna (han skos annars med 7 veckors intervall) som gjorde att han snubblade till ett par gånger.
 
Glädjande nog kunde min hovslagare dock komma under dagen och sko i stället för på tisdag så från och med nu kan jag rida på bättre och mer.   
 
På tal om hovslagaren; kan ni fatta att jag har haft samma i över 20 år! Snudd på rekord, eller? Men varför ändra på något som fungerat ypperligt under alla dessa år? 
 
Annars känns Kreon fin; framåt och bärig och flyttade sig lätt för skänklarna. Någon galoppfattning kom först efter några skänkelpåminnelser men inget dramatiskt.
 
De närmast kommande dressyrträningarna tänker jag lägga fokus på framför allt 2 saker:
 
1. Självbärighet genom övergångar och förvänd galopp.

2. Kvickhet för hjälperna och att Kreon TAR skänklarna även när han inte har lust (vilket ju märkts i galoppen tidigare) genom övergångar från höger till vänster galopp och vice versa med skritt emellan och genom ökningar i galopp.

Ni kan tro att jag var fundersam över hur morgonens planerade uteritt skulle gå.

Till att börja med måste man planera dessa ritter noggrannare än att desarmera en bomb- det går inte att rida på vilka tider som helst om man inte vill riskera att möta jättejordbruksmaskiner, vrålande motorcyklar och annat på vägarna och sedan kan man inte heller rida var som helst om man inte vill behöva rida förbi vrålskällande hundar, skenade får, folk som kör med diverse bullrande maskiner i sina trädgårdar osv osv osv osv…..Jag hade kunnat skriva en bok om detta….

Sedan undrade jag också hur den långa vilan hade påverkat Kreon, skulle han vara ännu mer motsträvig vad gäller att gå förbi allt möjligt utan att behöva snurras eller vad?

Efter 1 timme och ridning av vår sedvanliga runda i mestadels skritt men också lite trav kunde jag konstatera att allt är ungefär som vanligt- en del saker vill Kreon helt enkelt inte gå förbi utan att man måste snurra honom lite men är/ blir det inte värre än så här så känns det helt ok. Jag vet ju som sagt vad han är kapabel till om man pressar honom för hårt så några snurrningar här och där kan jag lätt stå ut med och försöka träna bort IGEN.

Ett tag gick det ju väldigt bra men eftersom det var svårt med kontinuiteten i vintras med för många dagar då det stormade, snöade, regnade mm för mycket så fick vi lite bakslag men jag hyser gott hopp om att vi ska komma tillbaka till den tiden då man kunde rida en hel runda ensam utan en enda snurr.

BTW kände jag verkligen av mina sittben när jag satte mig i sadeln i morse- tur att det bara är i just sadeln och inte när jag sitter på stolar, i soffan osv.

Tänk att den lilla ridningen kunde göra så mycket…ska jag skylla på ålder benig rumpa eller vad? Sadeln är skönaste tänkbara så DEN är i alla fall oskyldig!