Igår kunde ni läsa om vad andra potentiella hästköpare råkat ut för när de letat häst och idag tänkte jag berätta om min egen ”sämsta hästvisningen”-historia.

Detta var kort innan jag sedermera köpte Archie.

Jag hade via nätet kommit i kontakt med en uppfödare som hade X antal hästar varav en 3-åring (eller var den 4…jag har förträngt vilket) befann sig hos en ”mycket duktig kille” för inridning och utbildning.

Hästen sades vara mycket snäll och det hade inte varit några problem med att rida in den.

Jag lyckades engagera min dåvarande tränare som var en upptagen kvinna som mot betalning avsatte en helgdag för att följa med och titta på detta djur som befann sig ca 20 mil från min bostad.

När vi kommer fram visas vi till det dammigaste ridhus jag någonsin beträtt, efter besöket såg min tränare ut som en pepparkaksgumma i ansiktet av allt damm….den synen glömmer jag aldrig.

Inte ett ord från visaren sades kring dammandet (hade det varit jag hade jag skyllt på vad som helst och inte bara låtsats som om det regnade…fast om det kunde regna in hade ju problemet varit löst ha ha).

Nåväl…dammigt ridhus eller ej…det blev ingen ridning alls på den tilltänkta hästen!!!

Visaren longerade den först tills den flåsade som en blåsbälg och misslyckades trots det att därefter ens vara i närheten av att sätta foten i stigbygeln på den upprörda hästen.

Visaren påstod till råga på allt elände att hästen nog hade blivit upprörd pga MIG !?!?!?!, dvs att jag stod på marken och tittade på den?!?!?!

Ja, ja…jag kan ju säga att jag aldrig hade VÅGAT sätta mig på detta vilddjur ens om visaren så småningom hade lyckats ta sig upp i sadeln men det behövde jag alltså inte bekymra mig om.

Så…det var bara att köra 20 mil hem igen…det enda som blev rastat den dagen var min plånbok som både fick bekosta 40 mils bensin och arvode till tränaren.

Looking back tror jag att ”duktiga killen” inte hade varit ärlig mot uppfödaren och berättat hur knäpp/känslig/ nervös/ whatever hästen faktiskt VAR men det var ju otroligt snöpligt och extremt irriterande att bli oskyldigt drabbad på detta vis.

Minns ni att jag för ett tag sedan publicerade utdrag ur en tråd på Bukefalos som handlade om konstiga saker ryttare råkat ut för när de sökte foderhäst?

Idag läser jag om exempel på vad man kan råka ut för när man vill KÖPA häst!!!

* Åka från Stockholm till Göteborg och få veta att hästen är såld när man kommer fram.

* Säljare som gör sig omöjlig att nå efter provridning när man lämnar meddelande om att man vill köpa – såld redan när vi provred

* En ’gudasnäll’ 4-åring visade sig vara i stort sett helt ohanterad så vi kunde bara titta på avstånd i hagen. Den var dessutom sjukligt fet, hade allvarlig allergi och ägaren (som var veterinär dessutom!) funderade på att ta bort den. Men ändå skulle de ha 30.000 för henne. Blev ingen affär där nej.

* Den andra var turridningshäst som skulle få ett eget hem på äldre dar, lät perfekt för mig. Men när vi kom dit hade hon precis gått en 4-timmars tur och stod genomblöt av svett sadlad och klar när vi kom. Då undrar man ju vad som är fel om de behöver rasta av den 4 h innan provridning… Vi hade ju bestämt detta flera dagar i förväg och det stod andra hästar inne som inte var med på turen.

* Hade pratat med en tjej ett par gånger angående hennes häst hon skulle sälja alt låna ut på foder. Jag säger att jag först och främst vill ha denne på foder för senare köp om det går bra. Ja säger hon. Jag åker upp och provrider henne (ca 15 mil från mitt) Hon hade ljugit om tre saker gällande hästen. Hästen skulle vara 160 hög ca , hon var enbart 154 när vi mätte henne i stallgången hos ägaren. Hon var orädd och vem som helst kunde sitta upp. Det första hästen gör när jag sätter mig är att ta bettet och försöker dra iväg. Efter halva rundan får hon fnatt och bockar en del. Hästen var välriden stod det i annonsen. Nja hon hon kunde inte fatta galopp i något av varven och gick och tittade upp i himlen i skritt och trav ändå är jag väldigt mjuk med mina hjälper och även gav efter en del på tyglar men detta förbättrades inte speciellt. Efter att jag ridit säger tjejen att hon absolut inte vill låna ut henne utan hon är ”unghäst” och måste säljas!

* Hittade ett halvblodssto på nätet , riktigt fin dressyrstam och såg riktigt läcker ut på video(treårstest) och bilder. När jag kommer dit står det en lurvig sak i hagen som ingen brytt sig om på ett par månader minst ser det ut som. Hon var igång stod det i annons. Men det kommer fram senare att hon inte ridits sen i början av sommaren. Jag rider ett par varv och hästen börjar flämta. Jag säger då till ägaren att hästen är för trött och att hon inte är igång och tänker hoppa av. Tackar nej och åker där ifrån.

* Vackert svart sto till salu. Väl grundriden , färdig att komma ut och tävlas i lättare klasser. Det enda som stämde i ovanstående var att hästen var svart kan jag säga. När jag kom dit frågade jag om någon kunde visa henne lite för mig först, men det kunde ingen göra. Jag hoppar i alla fall upp och jag börja trava och begära av hästen och hon förstår ingenting stackaren. Efter ett tag börjar hästen markera på höger fram. Säger till ägaren och fodervärden att hästen är halt, även min tränare  ser det tydligt men dom står bara som frågetecken.

* Jag åkte över 40 mil för att komma fram och får höra att den friska hästen utan tidigare skador stod pga Erlichia och fick inte ridas på minst 6 månader….

* Åkte sen månaden senare 40 mil åt andra hållet och när vi kom fram gick inte heller den hästen att rida för den hade FÖLAT några timmar tidigare, vilket dom själva inte visste om… Sa dom i alla fall.

Känner ni igen er :)?

Tjenixen IGEN dressyrlovers :)!

Nu blev ni allt förvånade va´?

Det var ju inte länge sedan jag skrev till er men det var så himla kul att jag blev sugen på att göra det igen.

Berättade förresten för en hag-granne vad jag hade skrivit i förra inlägget och han bara skakade på huvudet och sa något i stil med ”wow…gosse…du är verkligen full of yourself” (ehhh…hur hade han lärt sig engelska….).

JAG tror att han bara var avundsjuk…dels för att jag kan skriva och dels för att jag är…tja…BÄST!

Hur som helst tänkte jag idag berätta om en jätterolig lek som jag har kommit på och som jag har lekt med Birgitta ett par gånger nu.

Fast hon inte fattar det så börjar leken med när hon måste oja sig över hur ”besvärlig” jag kan vara- hon berättar om min galna fullblodsmorfar och att jag kanske brås på honom och sedan följer en massa babbel om hur jag minsann har stegrat mig och hur jag kan ”bära mig åt” bla bla bla…tröttsamt tjafs if you ask me.

Och det är nu jag kommer in i leken för efter allt detta bjäbbande om att man får vara lite försiktig med mig så tar jag på mig min ”världens lydigaste dressyrhäst”-kappa och sedan så kör jag.

Vad som än begärs av mig så bara levererar jag utan att höja ett ögonbryn och jag njuter såååå av att ge Birgitta ”lång näsa”.

Så gjorde jag idag hos veterinären tex- jag bara lekte snälla-hästen heeela tiden så att Birgitta skulle få känna sig riktigt dum som berättat om mina små hyss.

JAG har i alla fall jätteroligt och hade inte Birgitta innerst inne inte varit så otroligt stolt över mig så hade hon nog bannat mig lite tror jag :).