Bra start på veckan och dagen; ett dressyrpass med Vicke i ridhuset strax efter 06.00.

Om träningen som sådan finns väl inte så mycket att säga utan att tjata om sådant jag skrivit om många gånger förut- vi gör de sedvanliga ”sakerna” och det går framåt med små, små steg.

Eller små och små steg….målet är snarare att få ut steget ännu mer och med ökad bakbensaktivitet och schwung och det känns bättre och bättre.

Efter jobbet var jag tillbaka i stallet men ägnade faktiskt inte så mycket tid åt Vicke utan la några extra minuter på Messy i stället.

Det blev borstning och lite gos innan jag styrde kosan hemåt till en väntande semla 🙂 .

Jag vet att jag har ställt frågan förut men blåser det inte mer (dvs oftare) idag än för bara säg….5 år sedan?

Eller så står jag på en anläggning där det märkts mer än på storstads-ridskolan som kanske ändå skyddas en del av kringliggande byggnader och annat?

Ja, inte vet jag men tröttsamt är det.

Idag var min tanke egentligen att skritta ut men ärligt talat kändes det för riskabelt så jag valde att GÅ samma sträcka till fots i stället.

Och jag tyckte absolut att Vicke blev mycket tryggare med mig bredvid sig- inte för att han precis brukar gå omkring och spänna sig och/ eller visa oro men han kan absolut titta till om det blåser mycket medan han idag var ”Mr Cool” himself och gick och försökte beta, nappa tag efter grenar och annat ätbart- ett beteende han aldrig uppvisar med sadel på ryggen (och tur är det- avskyr sådant).

Efter ca 45 minuter var vi rejält luftade kan jag säga och det var med glädje jag åkte hem till mitt varma, sköna hem där jag dessutom visste att gårdagens matlagning (risotton) renderade en färdig middag vid hemkomsten.

Ja, idag är jag nöjd med vad jag har hunnit med utan att alls behöva stressa!

Och efter att ha känt mig rejält ”vissen” och förkylningspåverkad igår efter jobbet har jag idag kunnat göra allt utan att känna av någon sjukdom.

Började morgonen på bästa sätt, fodrade hästar och katter och begav mig sedan till ridhuset med Vicks.

Jag fortsatte med samma arbete som jag ägnade mig åt hos X senast och jag undrar om inte Vickes nackstycke är det mest betittade numera.

Men, dels måste jag ha detta riktmärke för korrekt form och dels gagnar det mitt annars fula ”neråt-gloende”.

Minns att en av mina första tränare, skämtsamt (????) tyckte att jag kunde måla på ett par SEENDE ögon på ögonlocken när jag tävlade så att domaren i alla fall trodde att jag tittade upp och inte ner i manen 🙂 .

Hos X börjar jag alltid passet i galopp vilket jag själv också har sett det kloka i- där har han lättare att samla sig och bibehålla formen.

Red både vanlig och förvänd galopp, gjorde några byten (en del absolut tävlingsmässiga om jag får säga min åsikt) och provade också att ÖKA galoppen, en svaghet på tävling där domarna tycker att jag borde satsa mer.

Jag har tidigare bara mer ”släppt iväg” Vicke vilket nog mest sett springigt ut och liksom i traven så ska ju djuret inte ta fler små steg utan färre stoooora.

Idag tyckte jag att det kändes väl dubbel (eller trippel?)-spårigt ju mer jag ökade så detta är något jag måste be X titta på och gärna sitta upp och korrigera själv.

I traven gjorde jag inte mycket mer än ”red omkring” men konstaterade nöjt att det är lättare och lättare att ha/ få korrekt form utan att hela tiden behöva ”påminna”.

Avslutade passet med lite tramp-embryon och i alla fall i spegeln (med risk att min närsynthet lurar mig 🙂 ) såg det riktigt bakbens-ihopsamlat ut.

Den icke-hästiga dagen har ägnats åt att städa, handla och laga med mina mått mätt MASSOR av mat (flera portioner av kyckling i ugn,  spaghetti och köttfärssås och risotto åt maken och mig och kyckling och ris åt Soya).

De gånger man kan köpa kött för under 20 kronor kilot (idag 15 med rabattkupong) unnar jag snabbspringaren annat än det enformiga torrfodret- hon är ju inte så stor i maten att det blir några större hål i plånboken 🙂 .