Månadsarkiv: september 2016

Fredag- fri helg

Denna helgen ska jag inte jobba- så skönt att få sova hemma några nätter!

Började morgonen med att tömköra Miss May vilket gick utmärkt och lika utmärkt blev eftermiddagens dressyrpass med Vicke i ridhuset.

img_3966

En whippets 2 ansikten- väldigt livlig ute och med en outsinlig ork och snabbhet som få hundar kan mäta sig med….

image

…och sådant slappande hemma att man skulle kunna misstänka sjukdom om man inte kände rasen!

Här en favoritplats; runt min hals 🙂 !

Dagens (godis)fråga

Härom dagen fick jag den sedvanliga 14 dagars-leveransen av Vickes morötter vilket leder mig in på dagens frågor:

Ger ni er häst någon form av ”godis” och vad är detta för något i så fall?

Morötter/ äpplen/ hästgodis i olika smaker eller vad?

När ger ni godiset?

Efter avslutad ritt/ direkt i krubban/ lite hipp som happ?

Själv köper jag alltså stora morotssäckar var 14:e dag, de levereras direkt till stallet och kostar 50:– styck. Säsongen har precis börjat och håller väl på till någon gång i vår.

Ger också äpplen och päron och dessa plockar jag gratis på olika ställen; hos min fd man tex eller i närliggande trädgårdar (med husägarnas goda minne så klart ha ha ha).

Även frukten ger jag i några månader, från juli till december ungefär- sedan brukar träden vara tömda.

Jag ger enbart godis direkt i krubban- har aldrig något i fickorna och vill inte heller uppmuntra ”tiggande”, tycker att hästar lär sig sådant otroligt snabbt och det är inget jag tycker om.

image

Mums säger Vicke…..

image

…och det bjuder jag gärna på!

Torsdag- så duktig

Idag var det dags för ett lite mer kravlöst ridpass tyckte jag och eftersom det stod hinder i ridhuset passade det bra att hoppa.

Det blev ganska många språng och hoppning av 2 små banor men på mikro-hinderhöjd (60-80 cm) och oj så fina alla sprången var!

Gissningsvis tycker Vicke, 173 cm, att hoppning på denna nivå är en lek och det får han mer än gärna tycka så länge han gör det han ska korrekt.

Vi avslutade efter en halvtimme- då var jag mer än nöjd!

image

Bebis-hinder!

Som det kan bli i livet….

Idag bjöd jag mig själv på lunch- det har onekligen sina fördelar att bo ca 30 meter från en restaurang som serverar helt ok mat mitt på dagen.

Det lustiga är att jag var och hämtade mat på detta ställe ganska ofta medan jag var gift (och bodde utanför Staffanstorp) och jag tittade då ibland på husen runtomkring och reflekterade över hur fina de var (estetiskt tilltalande).

Och nu bor jag i ett av dom?!?!?

Ja, så kan det gå här i livet….

Och som om detta inte vore nog så blev jag vän med Leons medryttare vid årsskiftet.

Hon bodde då i Malmö men ville flytta till Staffanstorp.

Och var fick hon lägenhet?

Också ca 30 meter från min nuvarande  bostad!!!!

image

Idag blev det….

image

….porterstek!

Har ni bytt?

En bloggläsare står i begrepp att döpa om sin unghäst och mina frågor till er idag är:

Har ni någon gång döpt OM en häst som ni har köpt?

Varför i så fall?

Och vad hette hästen ursprungligen och till vad döpte ni om den?

Jag är väl skrockfull eller nåt (?) så jag har aldrig döpt om varken hästar eller hundar- däremot har jag ju gett dom ungefär tusen olika smeknamn.

Kan inte påstå att jag tycker att varken Heron, Menelli, Arcimboldo eller Viccamaro är speciellt ”fina” namn och jag skulle definitivt inte ha valt dom själv men…

Kreon tycker jag däremot var ett ganska fint och lite ovanligt namn som dessutom byggde på ett tema, grekisk mytologi (mamman hette Medea och syskon fick också namn från den grekiska mytologin, Nike tex).

Hundar har ju oftast väldigt märkliga ”riktiga” namn och sedan ett namn som de kallas, min schäfer Ketty hette tex Hundskolans Oranja och Soya hette Per Mobile Zingy Beauty. Har lite svårt att förstå dessa tillkrånglade namn som aldrig används IRL men det spelar väl egentligen ingen roll?

Molly-Polly heter för övrigt Blue Crazy Stareyes Surprise vilket säkerligen beror på att hennes uppfödare fick en riktig överraskning när hon föddes (hennes mamma var dräktig utan att någon märkte det och en dag så låg nyfödda Molly som ensam valp bredvid sin mamma).  Häpp!

Onsdag- höst?

Idag påmindes jag om att det faktiskt blåser en del kring vår anläggning- nu har det varit så vindstilla och somrigt så länge att dagens mulna väder och kraftiga blåst nästan kom som en överraskning.

Av det utlovade regnet i flera timmar blev det dock bara en rejäl skur i 2-3 minuter- säkert bara för att jag satte på Vicke hans regntäcke.

Utan det hade vi säkert drunknat i nederbörd…det brukar ju vara så…

Redan när jag hoppade av efter lektionen hos Olof igår längtade jag efter att fortsätta våra övningar på egen hand idag och precis som jag förutspådde gick det bättre när vi båda liksom hade fått smälta hur vi ska göra.

Blev ett fint pass i ridhuset och jag var väldigt nöjd.

image

Hästen som aldrig ryktas!

image

Så synd när kantbanden blir så här slitna medan själva tyget fortfarande är as good as new. Älskar Mias schabrak men det här får jag nog säga adjöss till snart.

Fegisar?

man

Ute på en rökpaus eller på väg att mörda någon oskyldig?!?!? 

Idag funderar jag över ett fenomen som jag undrar om det är ”typiskt svenskt” eller om det är mer allmängiltigt så att säga.

Ibland läser jag diverse varningar på FB- den om ”mystisk vit skåpbil” är väl en klassiker men ibland har ”man” också smygfotograferat någon (till 99% en man) som man uppger ”smyger omkring och uppträder misstänkt”.

I min värld görs dessa reflektioner ofta på väldigt lösa boliner, den mystiska mannen skulle enligt mig lika gärna kunna vara en fågelskådare eller vad tusan oskyldigt annars som helst.

Min undran är varför ”man” väljer att smygfota någon och kanske ställa till ett elände för personen genom att posta varningar på FB i stället för att faktiskt approacha människan och ta reda på vad som försiggår?

Jag fattar att det inte alltid är läge för detta (om man är ensam mitt i natten tex) men jag undrar hur mycket folks längtan efter lite uppmärksamhet och att leka Bror Duktig faktiskt spelar in?

Vad tror ni?

Mera tisdag- åt sidan

ex

I eftermiddag har det som vanligt på tisdagarna varit träning för Olof- en nyttig sådan där jag liksom redan längtar till när jag ska jobba vidare med det vi gjorde idag på egen hand.

Jag har slarvat med att träna på en av våra akilleshälar, skänkelvikning undan höger skänkel in från början av långsidan och mot diagonalen i galopp- det avslöjar ganska mycket.

Undan vänster skänkel går det väldigt lätt, för lätta hjälper och ser korrekt ut- åt motsatt håll är det myyyycket svårare.

Jag måste ställa åt höger och hålla i vänster tygel med all kraft jag kan uppbåda annars kommer ett byte som ett brev på posten- det är mycket lättare tycker Vicke och förekommer mig gärna i denna övning genom att helt enkelt byta så fort jag går in på diagonalen.

Vi fick göra denna övning rätt många gånger innan det blev hyfsat och utan bytet/ bytena (ja…ibland är det rena seriebytena i protest) och detta ska jag träna vidare på själv.

Jag vet att det ”sitter” mycket bättre med lite träning men helt klart är det svårare åt det ena hållet.

Jag måste också ha ännu bättre håll på yttertygeln i vänster varv och hellre tänka ”välta över hästen till vänster med yttertygeln” eller till och med ha Vicke lite högerställd för att verkligen försäkra mig om att det är högertygeln jag har mer håll på än vänster tygeln- även detta har vi tränat på tidigare men det måste bli 100 % bra- inte bara bättre som det är om jag inte aktivt tänker på det.