Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Var och tränade hos Nina i morse och blev nästan lite snurrig kring vilken dag det egentligen är; jag brukar ju träna på tisdagarna och med alla dessa helgdagar är det lätt att man blir förvirrad 🙂 .
Efter träningen åkte jag och köpte stallpellets på Byggmax som ligger nära både stallet och bostaden.
Jag får lätt plats med en månadsranson (15 säckar) i bilen så det går snabbt och smidigt att handla tycker jag.
Nu har jag precis kommit hem från en långpromenad med Molly; typiskt nog var det någon idiot som var tvungen att smälla med någon form av smällare när vi var typ 2 meter hemifrån 🙁 !
Som många andra tänkte jag summera det gångna året med en del bilder:
Som vanligt har den här skönheten en central roll inte bara på bloggen utan i mitt liv; vi har nu kamperat ihop i över 6 år.
Jag är oändligt tacksam över ett skadefritt år och att vi fortfarande utvecklas tillsammans och med jättebra hjälp av min tränare Nina som jag oftast besöker 2 gånger i veckan.
Vi tävlar nu enbart på Msv B-nivå (med en start i MSV A i höstas) och utan att outa kommande mål så är det kanske inte så svårt att gissa vart jag strävar.
Tacksam är jag även över stallet dit jag flyttade Vicke 1 mars; inte bara över stallet som sådant utan över en stallägare som jag ridit många kilometer med under året och övriga, trevliga stallkamrater- det är värt jättemycket.
Det här spöket fortsätter också att förgylla mitt och Henriks liv! 5 år gammal och otroligt älskad.
Hur mycket jag än älskar djuren, och det är mycket, så är detta ändå min största kärlek; min fina man Henrik.
Vi hade faktiskt lyxen att kunna unna oss hela 3 resor under året; först till Kroatien i somras….
…..därefter till Rom i oktober och sist men verkligen inte minst (tvärtom) till Florida i november/ december:
Att resa är ett stort gemensamt intresse och något vi prioriterar ekonomiskt- förhoppningsvis kan vi fortsätta att utforska världen tillsammans även framöver!
I min ålder fattar man mer och mer hur viktig hälsan är; utan den är det mesta inte så mycket värt och vi har hittills varit förskonade från sjukdomar och hoppas så klart att det fortsätter så!
Nedan en blandning av andra bilder från tillfällen som förgyllt året; det är bara att scrolla förbi om det blir för mycket 🙂 !
Varje år vid denna tiden läser man massor av exempel på exakt samma saker:
Först kommer alla inlägg där djurägare vädjar till andra att inte smälla raketer. Dessa inlägg åtföljs ofta av bilder/ filmer på mer eller mindre traumatiserade djur som skakar/ blöder/ ser helt förstörda ut.
Därefter kommer raket-ivrarna och försvarar sitt ofog med hull och hår. Djurägare ska uppfostra sina djur, det är roligt att smälla och andra infantila argument används.
Precis efter nyårsslaget kommer en mängd efterlysningar på bortsprungna hundar och i enstaka fall någon som hittat andras djur irrandes.
Och som avslutning kommer arga inlägg från folk som, helt berättigat ondgör sig över enorm nedskräpning orsakad av nyårsfylle i allmänhet och raketer i synnerhet.
I dessa raktesmällartider kan man få läsa allt möjligt från ”välmenande” (?) internetanvändare, oftast djurlösa sådana.
Att skamma de hundägare med skotträdda djur och förnumstigt mena att ”det är ju bara till att träna hunden” är som att påstå att ”det är ju bara till att träna sig på att få elchocker….man vänjer sig”.
Om det vore så lätt så hade vi nog varit fler som hade sluppit det helvete vi genomlider kring nyår med våra hundar.
Jag påstår inte att vissa hundar inte kan tränas att gå från skotträdda till obrydda men det är långt, långt ifrån så enkelt som okunniga tycks tro. Och det har inget med huruvida man är en ”bra” hundägare eller ej att göra och inte heller skitsnacket att man ”överför sin egen rädsla på hunden”. Faktiskt.
Jag har haft hundar som jag har kunnat promenera bredvid en pågående skjutövning med utan minsta reaktion och jag har nu en hund som skakar i hela kroppen bara hon hör en raket på långt avstånd och fast hon ligger intill mig i soffan.
Den sistnämnda hunden har inte blivit ett dugg bättre över tid eller vant sig och de som tålde hur mycket smällande som helst var inte ”tränade” på detta en sekund.
Så innan ni yttrar er; var hellre tysta faktiskt för era kommentarer tillför absolut ingenting och ni har ingen aning om vad ni snackar om.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer