Ni som har Facebook har kanske redan sett mitt inlägg men för er övriga så kan jag berätta att jag och Henrik kommer att flytta runt 1/6.

Vi ska hyra ett hus med tillhörande litet stall och en lösdrift av min mans arbetsgivare och hyra ut Henriks bostadsrätt till hans ena son under tiden.

Jag kommer att skriva massor om flytten framöver vare sig ni vill eller inte 🙂 men tänkte börja med att berätta om ett av de första stegen; att hitta sällskapshäst till Vickster.

Stallet kommer att bestå av 3 boxar när det är klart (det fanns boxar som föregående hyresgäst tog med sig) och jag kommer initialt inte att aktivt leta efter en inackordering utan vilja ha en ”ren sällskapshäst” till Vicke.

Jag har redan ”efterlyst” en harems-herre (eller dam) via Fejjan men skriver även här vad jag söker så att ni kan hålla ögon och öron öppna:

Obs! Annat alternativ ni kan ha i åtanke är om någon söker konvalescens-uppstallning i minst 3 månader eller om någon vill pensionera sin gamla trotjänare och betala för att någon annan (jag) sköter hästen 365 dagar om året. Men ska jag äga/ långtidslåna en häst är det nedan som gäller:

C eller D-ponny, alternativt liten stor häst, valack, sökes för långtidslån eventuellt köp.

Då ponnyn endast ska ”användas” som sällskap åt annan, snäll häst är det av yttersta vikt att den är garanterat stabil och går att lämna ensam i stall och hage när den andra hästen rids/ tävlar.

Triangelmärkning och dylikt utgör inget hinder men ponnyn ska kunna gå oskodd och inte ha några sjukdomar som kräver regelbunden medicinering/ veterinärvård eller ha historik av fång/ kolik.

Garanterat gott hem i eget litet stall med stora gräshagar utlovas och många referenser kan lämnas på förfrågan.

Inte hästrelaterat men en sak som jag diskuterade IRL nyligen och som jag tänkte dela med mig av.

Kanske någon som känner igen sig rent av och har råkat ut för något liknande?

Jag har ytterst sällan verbala kontroverser (bråk rent ut sagt) med varken nära vänner eller ytliga bekanta och även om jag är övertygad om att det finns ”folk” som tycker både det ena och det andra om mig så är det inget de brukar säga to my face och ärligt talat tycker jag inte heller att jag generellt liksom förtjänar att behandlas illa.

Men för x år sedan hände detta faktiskt med två olika personer, i olika sammanhang men med bara några månaders mellanrum och jag tog i framför allt det ena fallet väldigt illa vid mig och blev jätteledsen.

Jag borde väl egentligen inte ens ha brytt mig så mycket då personen inte på något vis var en…tja ens en vän och jag hade bara kunnat strunta i vad hon sa till mig men jag blev både ledsen, chockad och kände mig väldigt sviken.

Jag försökte rannsaka mig själv i båda fallen och tänkte att det kanske i alla fall delvis kunde handla om att våra personligheter liksom inte matchade för så kan det ju absolut vara.

Att man har lättare för en viss typ av människor än andra, att en del kan få igång en väldigt lätt osv.

Sedan tycker jag ändå inte att detta ger en rätten att tex stå och skrika hysteriskt eller komma med helt absurda och ogrundade anklagelser; sådan dagisnivå vill jag verkligen inte utsättas för oavsett.

Det intressanta är att jag i efterhand…i något fall långt, långt efter mina kontroverser med dessa 2 kvinnor har fått veta att andra råkat ut för exakt samma saker, upplevt samtal och händelser som med skrämmande detaljrikedom speglade på pricken det jag själv drabbades av.

Och vet ni…det var så otroligt skönt att få veta detta!

Givetvis himla synd att det tog sin tid för jag mådde som sagt väldigt dåligt på grund av dessa personer och hade jag vetat då vad jag fick veta långt senare så hade jag besparat mig själv mycket ledsnad och funderingar.

Men så är livet ibland…..

Sitter och läser detta och instämmer till 100%!

Att knäppa upp hjälmen medan man sitter till häst är för mig lika korkat och obegripligt som de som plockar upp hundbajs i en påse som de sedan lägger på marken i naturen. Why liksom? Hur tänker man?

Nej, ha hjälmen knäppt så länge du sitter till häst, är du rädd om frisyren så lär den redan vara ”förstörd” !

På tal om inlägget härom dagen om hur bloggläsare kan bete sig så har jag funderat på en annan grej kring bloggar och det är det här med frågor.

De flesta bloggar har ju ett kommentarsfält och där dyker det upp frågor i varierande grad och av varierande sort.

En del bloggare besvarar nästan aldrig läsarnas frågor hur oskyldiga de än är och även om det är en fråga som är mycket lätt att besvara á la ”var har du köpt dina ridbyxor”.

Det jag tycker är konstigt är att andra läsare kan försvara bloggarens brist på respons med kommentarer i stil med ”det förstår du väl att xx inte har tid att svara på alla frågor”.

Det jag kan finna komiskt är att det 1) oftast inte handlar om mer än en handfull frågor per dag vilket torde ta en erfaren bloggare typ en kvart att besvara och 2) bloggen är dessa personers välbetalda försörjning (enligt dom själva).

Om jag hade haft ett så enkelt jobb (sade hon avundsjukt) hade jag verkligen lagt mig vinn om att behålla mina läsare och därmed blogginkomster och alla möjliga samarbeten som följt i bloggens spår.

Men så klart står det läsarna fritt att fortsätta att följa en så nonchalant bloggare eller ej; jag hade tröttnat rätt snabbt.