Ha ha…kan känna igen det där!

Och varför blir vi egentligen så provocerade? Man kan ju bara rycka på axlarna på samma sätt som när okunniga påstår att ”hästar sparkar bak, bits fram och är obekväma på mitten” och dylikt trams…..

När man har varit förutseende nog att förbereda nästa dags frukost/ brunch så att man bara kan sätta sig och börja äta direkt efter ca 4 timmars stallfix på morgonen och utan att ha ätit något sedan gårdagen!

I morse skrittade jag och Elisabet ut i en timme och lyckades klara oss helt utan regn.

Någon timme senare sammanstrålade jag med mina vänner Marlene och Anneli för en fika på Wasabi Orangeri där jag aldrig hade varit förut.

Servicen var inte ok; vi fick vänta i 45 minuter på våra scones respektive pannkakor men vi fick i alla fall dela på en mycket god kladdkaka som kompensation.

Nu ska Henrik och jag precis äta middag på Järnvägskrogen; idag orkar vi inte laga mat.

Hittade denna på Facebook och tycker nog att det stämmer liiiite i alla fall, eller 🙂 ?

Hur man känner igen olika hästraser:

Hur vet man att en häst är ett..

Halvblod?
-Har en egen box med namnskylt och allt på hästkliniken.

Quarter?
-Den hinner stanna trots att den kommer i 110km/h i galopp mot dig i hagen.

Ardenner?
-Den hinner inte stanna trots att den kommer i 5km/h mot dig i hagen.

Fullblod?
-Du undrade vad det var som for förbi.

Arab?
-Den vänder o försvinner i horisonten när du lyfter handen o ska vinka hej.

Varmblodstravare
-Hästens nos är i rak vinkel rakt ovanför bogspetsen vid ridning.

Kallblodstravare?
-Du misstänker att något är fel i översättningen då alla dina kommandon verkar betyda ”fortare”…’’

Russ?
-Det hänger en skrikande 10-åring i andra änden av grimskaftet.

Fjording?
-Den ser ut som en rund gul hösilage bal.

Shettis?
-Den befinner sig i grannens blommrabatt på fel sida staketet.

Islandshäst?
-Du upptäcker överraskat att det visst fanns en häst under man- och pälshögen!

En läsare undrade över hur vägen till beslutet att flytta har sett ut så jag tänkte berätta hur det gick till:

Min man Henrik berättade om möjligheten att hyra hus och stall via hans arbetsgivare för ganska många månader sedan, ”problemet” har varit att ett lämpligt objekt skulle bli ledigt.

När så denna möjlighet dök upp tog det mig bara timmar innan jag var tämligen säker på att jag ville flytta; det är så mitt beslutsfattande oftast fungerar.

Jag väger för och nackdelar otroligt snabbt, fattar ett beslut och ångrar mig i princip aldrig i efterhand. Väldigt praktiskt 🙂 !

Min mans beslutsprocess ser betydligt längre ut och han funderade i många veckor innan han gav klartecken.

I just detta fallet förstår jag honom till viss del och av flera olika anledningar; dels har han ju inget hästintresse och såg därmed inte objektets enorma potential på samma vis som jag och dels äger han en bostadsrätt som vi bor i mycket billigt och bra och som det vore dumt att sälja ”bara sådär”.

Nu ska ju lägenheten hyras ut till en av Henriks söner som delvis är uppväxt i bostaden så vi kan, om vi skulle inse att det här med hus på landet inte alls passar oss båda, flytta tillbaka efter 3 månaders uppsägningstid.

Jag har i väldigt många år velat fram och tillbaka kring det här med ”häst hemma” och det gick så långt att jag och min fd man förlorade budgivningen på en hästgård för ca 10 år sedan på målsnöret. En jäkla tur med facit i hand och jag hade då turen att hitta en jättebra stallplats (där jag stod i ca 8 år) som ”tröst”.

Idag har jag en ”ny” man som jag hoppas leva resten av livet med men tyvärr är vi inte längre några ungdomar.

Att köpa en gård utifrån mina krav kontra vår ekonomi har vi sett som näst intill omöjligt; jag vill med ålderns rätt bara göra mitt hästliv enklare, inte svårare och dyrare.

Vi vill kunna ha råd att göra annat än att sitta på gården och vända på varenda krona och så som bankernas krav på amorteringstakt, kontantinsats osv ser ut så hade det blivit svårt då vi inte heller är intresserade att flytta till trakter där hästgårdar med ridhus och tillräckligt med mark är billigare.

Vi känner båda att vi mer eller mindre har våra drömjobb och vi har dessutom våra familjer/ Henriks barn mycket nära nu.

Så att hyra en gård förmånligt känns verkligen som min once in a lifetime-chans att prova hur det är att ha ”eget”- det är om man ska uttrycka sig lite dramatiskt ”now or never” då jag tyvärr inte blir yngre och inte har några garantier att jag ska bli en ny Ulla Håkansson.

Jag känner mig definitivt inte gammal (fyller 54 i år), tvärtom, men jag måste ändå vara realist och inse att mitt aktiva ridliv kanske inte kommer att pågå i en himla massa år till. Och att då ha köpt en jättedyr hästgård som vi kanske inte får såld på jättelänge; nej, den sitsen har jag sett andra sitta i och önskar inte själv hamna i.

Så ja; så har vi resonerat och nu får vi förhoppningsvis snart svar på om vi tänkt rätt eller inte.

Jag är inte så naiv att jag nu tror att allt ska gå på räls och bli roligare, lättare och billigare men jag hoppas att det blir tillräckligt värt flytten och allt vad den kommer att föra med sig!