Jag har fått en del frågor både privat och på Instagram och bloggen kring mitt val att bygga boxar och tänkte förklara hur jag har resonerat.

Att jag har valt ganska höga fronter och en lika hög mellanvägg mellan de 2 boxarna mittemot Vickes beror på att jag vill vara ”better safe than sorry”.

De hästar som står i stallet ska inte ens tänka tanken att det är värt att prova att ta sig ut och även om jag planerar för en sällskapsponny så vill jag att alla boxar ska kunna användas av stora hästar.

Det för de flesta naturliga valet hade nog varit att ha galler högst upp för ett bättre ljusinsläpp men detta blev för mig framför allt en kostnadsfråga (för dyrt) men också en osäkerhet då en säljare av färdiga inredningar uttryckte tveksamhet om deras standardgaller skulle gå att få in genom mina låga och smala ytterdörrar.

Nu brydde jag mig aldrig om att forska mer i detta eftersom galler hade blivit så mycket dyrare och med facit i hand är jag nöjd med beslutet eftersom jag nu i efterhand minns tillbaka på vilket gissel det är att rengöra gallerna ordentligt.

Att köpa något begagnat och rostigt junk ville jag inte heller, flera som målat sina galler vittnar om att färgen inte håller utan flagnar av.

Så även om stallet säkert hade upplevts som luftigare och ljusare med lägre träfronter och galler ovanpå så tycker jag att min lösning är good enough och med 7 rejäla fönster och 3 lysrörsarmaturer så är det ljust och bra ändå.

Ponnyn kommer pga sin höjd ”bara” att kunna titta ut via sin dörr men Vicke kommer att se över både fronten och dörren.

Dörrarna kommer att bli ca 150 cm höga utom till ponnyn som kommer att få en 135 cm hög dörr, min enda eftergift för att undvika allt för mycket sammelsurium av olika höjder på allt möjligt.

I nuvarande stall är boxdörrarna 140 cm men jag har medvetet lagt på några centimeter eftersom jag dels har en stor häst (173 cm) dels som sagt vill förhindra allt som inbjuder till tanken ”kan man hoppa här tro”.

Jag vet att en del tycker att jag är lite väl hysterisk med den där bruna guldgossen men att jag för några år sedan kände mig tvingad att byta stall när han for runt som en opåverkbar dåre i boxen när han stod ensam i stallet och trots att han tydligt såg de 2 andra hästarna i hagen utanför påverkade mig väldigt mycket kan jag säga. Better safe than sorry även om hästar ”så klart” kan försöka ta sig ut från till och med hästtransporter om man nu ska tänka värsta scenariot….

Men jag tror att detta blir bra! Och det ser faktiskt inte lika konstigt (?) ut IRL som på tex bilden ovan 🙂 .

Hi hi….i morse vaknade jag förväntansfull redan 04.30 och skojade med Henrik om att jag skulle ut på ”äventyr”.

I stallet blev det uteritt, ensam för ovanlighetens skull och lika ovanligt var det att jag både travade och galopperade på vägar som jag inte har vågat rida på i flera månader på grund av för mycket lera.

Nu har allt torkat upp fantastiskt bra vilket möjliggör både andra gångarter än skritt och som sagt andra vägar.

Efter stallet var det dags för ”äventyret” som inte var något mer avancerat än att jag åkte ut till mitt blivande stall för en rejäl målningssession.

Jag hann faktiskt måla allt, och nu ska det bara strykas en gång till förutom Vickes boxfront som redan är struken 2 gånger (den målade jag ju i förrgår).

Jag är galet nöjd med färgen; så varm och fin! Och tänk vilket tur att jag varken valde heltäckande svart eller brun som jag hade tänkt från början eller en mörkare nyans av denna lasyrfärg.

Så här ser det ut just nu, Vickes box:

Stallet:

Finns en kortare film på min Instagram också (bm6610).

På husrenoveringsfronten jobbas det också och jag gissar att man gjort åt några ton spackel 🙂 !

Så här såg sovrummet ut tidigare:

Just nu ser det ut så här:

För övrigt ser hela ”innanmätet” av huset ut så just nu så det finns inget mer av intresse att visa men det kommer förhoppningsvis nästa vecka!

Jag har många gånger berättat om min vurm för att ha ordentligt med strö i boxen och att ha det RENT!

Bilden ovan visar min överman, som är en kvinna och tillika stallkamrat som har det renaste ströet i hela stallet och i riklig mängd därtill.

Hennes box ser alltid så här ”vit” ut och det gör ärligt talat inte min.

Inte för att jag låter spånet blir helt mörkbrunt och ”äckligt” men skulle jag ha så vitt strö hade jag fått lägga in 4-5 säckar i veckan och där går till och med min gräns 🙂 (jag lägger in kanske 3 säckar).

Idag är jag nyfiken på vilka ryttare ni följer på Instagram?

Själv följer jag Carl Hester, Charlotte Dujardin, Frida Hallgren, Nina Rademaekers och Carl Hedin.

Carl Hedin är outstanding bäst/ roligast att följa; dels för att han uppdaterar ofta och med roliga och intressanta bilder och dels för att han verkar ha ett sunt hästtänk.

Jag tycker att han är en jättebra inspirationskälla som verkligen gör allt för sudda ut bilden av dressyrryttaren som någon som bara rider just dressyr och inom 4 väggar.

Han verkar ha genuint kul med sina hästar, rider väldigt omväxlande, arbetar med positiv förstärkning- helt enkelt toppen enligt mig!

Och på tal om sociala medier; följer ni några bloggar (förutom denna så klart ha ha) och/ eller lyssnar ni på poddar?

Jag försökte mig på Nina Rademaekers podd men det var inte min kopp te; jag har sedan tidigare märkt att jag har svårt för att lyssna aktivt så långa stunder och om det inte är något superintressant och några fler försök har jag inte gjort. Klarade inte av talböcker heller förresten så jag är nog en skrivna ordets person.