Och visst är det härligt att man snart 54 år gammal kan känna sig som Birgitta 12 år när man tänker på sin häst, längtar efter nästa ridpass eller bara ”måste” ta några foton och lägga ut på Instagram för att man själv tycker att ens häst är så fin ❤️❤️❤️!

När jag började blogga för över 10 år sedan var ifrågasättandet av travhästens lämplighet som ridhäst något av det värsta man kunde skriva/ diskutera på hästforum.

Ville man ha igång en hätsk debatt var detta ett säkert kort och är i viss mån än idag.

Själv har jag alltid haft samma åsikt i frågan och har än idag och när jag läste en kommentar på nätet nyss som jag tycker är såååå bra formulerad kände jag att jag var tvungen att delge er vad jag tycker.

Först kommentaren:

Travhästen idag är ett resultat av målmedveten framgångsrik och genuin avel som pågått i flera hundra år. USA började sin planerade avel på travare i mitten av 1700-talet. Aveln har alltjämt förbättrats. Jämför bara våra travare på 70-talet som räknades till riktigt bra hästar om de sprang under 1.20, då oftast med betydande balansering på hovarna mm och dagens travare som susar fram barfota i tempon man bara drömde om för 50 år sedan 😮 Man har genom aveln utvecklat en skönhet, näst intill perfektion i exteriören till ändamålet – nämligen att trava fort. Som har ett rörelsemönster medfött (muterad travgen) en fantastisk hållbarhet i de farterna de tävlar i på banorna, uthållighet (hjärta, lungor), explosiv styrka och snabbhet. Därtill ett psyke som är lätthanterlig till vardags men med en lust att få springa fort, att tävla och en vilja att springa snabbast. Även ”dåliga” travare bär dessa gener – lusten, viljan, förmågan! Jag går sönder av sorg när man bevittnar hur denne vackra skapelse hanteras av vissa ”ryttare”. Där allt vi avlat den för blir till dennes ”nackdelar”, där den ska tassa runt i ett grymt behärskat tempo, utföra rörelser och gångarter i en balans och form som en annan ras av häst är avlad lika länge och framtagen för 😮 Vem skulle komma på idén att skola om en dressyrhäst till travare? Det är precis samma sak, för ridhästen kan också trava och bli körd! Travaren är en fantastisk häst och visst kan man ha den till ridning, men då får ryttaren forma sig inte hästen. Man lägger inte ner hundratals år av avel för att någon ska få för sig att ”omskola” den till en helt annan ras, som redan finns för det ändamålet.

Min åsikt är väl inte att man absolut inte ska rida på travare men om man gör det ska man vara väldigt medveten om att man per automatik så att säga tar på sig en långt svårare uppgift än om man hade köpt en häst/ ras mer lämpad för ändamålet.

Och visst; jag förstår att en del människor älskar utmaningar men tro mig; utmaningar får man om man så köper en till 100% utbildad dressyrhäst tex.

Jag tycker att det är sorgligt att i alla fall de travare jag sett under de senaste 40 åren många gånger köpts av personer som inte är så kunniga och som, handen på hjärtat, inte ”reder ut” det här med ridningens svåra konst speciellt väl.

De kämpar i åratal med sådant som en normalbegåvad ”ridhäst” klarar av redan som unghäst (att galoppera mer eller mindre samlat tex) och jag tycker ibland synd om travaren som måste vara med på denna mångåriga resa.

Jag fattar att många ridtravarägare tycker att jag med ovanstående åsikter/ kommentarer är en idiot som inte vet vad jag snackar om men det bjuder jag på för jag talar utifrån min erfarenhet och vad jag har sett många gånger, inte bara ”hittepå” från nätet eller andras fria fantasier och överdrifter.

Jag har själv ridit väldigt många travare i min ungdom; detta var då hästar som hade tävlat i trav eller skulle göra det.

I princip alla hästar var jättefina att rida ut på; de gick fram överallt, var snälla, okomplicerade bla bla bla och till detta tycker jag att ridtravare är lämpade så länge man accepterar att man får hålla ett högre tempo i galoppen än vad man skulle önska eller kräva av en ”ridhäst”.

Att däremot ha som mål att göra en travare till en hopp eller dressyrhäst tycker jag är inte är så lämpligt då det finns betydligt mer adekvat avlade raser för dessa ändamål.

Jag förstår helt enkelt inte varför man vill göra det svårare för varken sig själv eller hästen; som jag redan har nämnt är det svårt nog ändå.

Att travare är långt billigare än tex halvblod torde vara den enda anledningen att man köper de förstnämnda i syfte att ha som ridhästar – jag är övertygad om att 95% av de som kunde få ett halvblod för exakt samma pengar som en travare hade valt halvblodet. Faktiskt.

Men det är också ledsamt att pengar/ inköpspriset styr så otroligt mycket vad gäller just ridtravare och detta medför också att en del, inte alla men en del travare, hamnar hos folk som egentligen inte har råd att ha häst på ett bra sätt.

Och ja…jag vet att detta finns bland alla typer av hästägare absolut men det är mer sannolikt att en fd travare inte får det foder, skoning, utrustning och bla bla bla den behöver än att samma sak ska drabba ett halvblod köpt för 150.000. Tyvärr. Men jag har sett det så många gånger så jag vågar skriva det även om jag både vet att en del ridtravarfolk tycker att jag är helt ute och reser och att en del ridtravare har ett jättebra liv hos sina ägare.

Så ni som äger en travare; känn er inte per automatik påhoppade av dressyrkärringen Birgitta; det jag skrivit om ovan menar jag inte gäller varenda ridtravare i Sverige men tillräckligt många för att jag ska tycka som jag tycker.

Och ja; jag generaliserar i detta inlägg så ni behöver inte ge mig exempel på fd travare som tävlar i både hoppning och dressyr med framgång ; jag är väl medveten om att dessa djur existerar men de är enligt mig undantag och inget man kan mäta den stora massan efter.

Han är sååå söt tycker jag!

Trots att detta är en i grunden hästblogg vill jag ibland lufta även andra tankar; idag dessa om den stora arbetslösheten som man redan kan ana är ett faktum inom vissa branscher.

Jag tycker att det är mycket glädjande att det samtidigt aviseras om ett stort behov av nyanställningar inom andra branscher det ska bli intressant att se om och hur detta tar ut varandra så att säga.

Jag hoppas att de som blivit arbetslösa gör allt vad de kan för att hitta andra sätta att försörja sig på genom förvärvsarbete även om det som erbjuds inte alltid är det man är sådär jättesugen på.

Jag har tyvärr genom åren erfarit mycket som i mina ögon inte alls varit ok; fullkomligt orealistiska önskemål om vad man eventuellt kan tänkas vilja arbeta med, krav på lön och annat som inte är i paritet med ens utbildning, annat som jag anser inte är verklighetsförankrat.

Jag har i alla år hört sägas att ”vill man jobba så finns det jobb” och ja…jag har alltid instämt och gör så tills någon motbevisar mig.

Jag har själv haft väldigt många arbeten som andra rynkat på näsan åt; jag har packat bacon i kylhus (fabrik), varit hotellstäderska och även städat olika kontorslokaler, jag har jobbat i stall med mockning som huvudsyssla, diskat på en mindre restaurang osv och även om det ibland var både tungt och tråkigt så gav det mig en arbetslivserfarenhet som jag har haft stor nytta av även efter universitetsstudier och i nuvarande arbete.

Jag vet av egen erfarenhet vad det innebär att ha ett låglönearbete tex, jag kan koka soppa på en spik om det behövs och vet vilka vägar man kan gå för att hitta jobb vid behov.

Att sedan många inte förstår värdet av att vara medlem i en A-kassa är sorgligt, det är en väldigt billig försäkring som en alternativ utväg till att tex vara tvungen att söka försörjningsstöd (socialbidrag).

Jag undrar om och på vilket sätt gymnasieskolor informerat om ”livet efter studier”; här finns säkert ett utvecklingsområde misstänker jag?