Månadsarkiv: oktober 2020

Skrivet

Fredag- hoarder

Härom dagen höll jag en liten utläggning för Henrik om hur man kan träffa ”användbara” människor på de mest oväntade platser och sätt och jag hann knappt stänga min mun förrän jag kom i samspråk med en pensionerad bonde när vi var på Granngården.

Long story short; jag var och köpte halm hos bonden idag och det är bara att inse att jag har blivit en foder och strö-hoarder.

På gott och ont har jag massvis med förvaringsplats för detta, en skulle ovanför stallet och en lösdrift med skulle.

Jag skulle (observera ordvitsen) lätt kunna stapla upp hundratals halmbalar tex och lika många höbalar….

Dagens balar köpte jag mest för att ”kolla upp” nämnda bonde för framtida behov; det är aldrig fel att känna flera foderproducenter och på köpet fick jag se en del av mitt närområde som jag faktiskt inte kände till.

För övrigt gynnar jag gärna bönder som odlar i krokarna och denne bor bara 5-6 kilometer från mig.

Vicke har ridits på utebanan, much to my surprise skulle man kunna säga.

När jag kollade prognosen igår sa jag till Henrik ”imorgon lär det bli ridhuset” för med allt regn som var aviserat tänkte jag att den redan fuktiga utebanan skulle vara dränkt men i stället har dagen varit härligt solig och banan var tip-top!

Men nu lär det inte bli så många fler pass där i år gissar jag, det finns ingen anledning att rida i gyttja och samtidigt frysa häcken av sig 🙂 .

Skrivet

Boxmattor

Lagom till min födelsedag såg jag annonsen ovan och bestämde mig för att köpa en present till mig själv eller snarare sagt till Vicke.

Jag har inte tidigare alls funderat på boxmattor men priset var ju mer än överkomligt och när jag rådfrågade allvetande Internet fick jag enbart positiva svar vad gällde boxmattors vara eller icke vara.

Många vittnade om att det går åt mindre strö, att det gör att golvet inte är halt eller kallt och att det helt enkelt är mjukare för hästen att både stå och ligga på.

Den enda risken jag ser är att det blir blött under mattorna om urin tränger ner mellan dom och börjar lukta men det får man ju hålla koll på.

Det känns inte som att jag kommer att förlora något på köpet och skulle jag ångra mig efter ett tag är det nog lätt att sälja mattorna vidare.

På tal om boxmattorna är de inblandade i något av det äckligaste jag sett i ett stall.

Jag var och tittade efter stallplats på en anläggning och visades runt av stallägaren.

Man fick själv välja vilken typ av strö man ville ha i boxen och ordna detta själv och 2 hästägare hade valt boxmattor. Enbart mattor! Alltså inget strö ovanpå och för mig är det fullständigt obegripligt hur man vill låta sin häst stå så. Lukten, halkrisken…..näe…som stallägare hade jag ingripit och krävt att det skulle strös ovanpå mattorna men denna person verkade inte ens se hur galet det var. Det blev ingen stallplats där kan jag säga och om inte annat hade jag inte velat att Vicke skulle andas in de ammoniakångor som utan tvekan hade svävat över alla boxar, inte bara de drabbade hästarnas.

Har ni erfarenhet av boxmattor?

Skrivet

Torsdag- plättlätt

Det här tyckte jag blev ett fint kort, visst?

Precis hemkommen efter träning för Nina som också red en stund.

Jag konstaterade som många gånger förut hur lätt Vicke har för en del objektivt sett mycket svåra saker medan han har långt svårare för sådant som andra hästar gör ”med vänsterhanden” (hoven).

Nina gjorde 6 jättefina tvåor följt av 9 lika korrekta ettor och detta ”bara sådär”, hon har bara gjort treor och fyror tidigare och typ 2 gånger på sin höjd. Och själv har jag inte tränat på varken ettor eller tvåor på säkert ett halvår om inte mer…

Ja dessa djur….det blir aldrig tråkigt med dressyr i alla fall och jag längtar oftast redan till nästa pass 🙂 !

Skrivet

Seeeeega hästar- ett vanligt ridproblem

Jag skrattar varje gång jag ser bilden ovan, även om den egentligen visar på ett mycket tråkigt ”ridproblem” så är den så jäkla ”spot on”- i alla fall har jag känt mig som Bart ibland 🙂 🙂 🙂 !

Att en del hästar såsar sig fram genom livet kan enligt mig bero både på att detta är deras ”ursprungskynne” så att säga och/ eller att ryttaren har skapat/ befäst detta.

Jag anser att hästar främst använder 2 tekniker för att undandra sig arbete om vi ska prata ytterligheter och generalisera; antingen försöker de springa ifrån arbetet eller så tappar de bjudning och börjar gå långsammare än önskvärt.

I mitt eget fall med Vicke just nu har min ridning orsakat att han inte längre är tillräckligt vaken för ”signalsystemet” skänklarna och detta har blivit pinsamt tydligt på tävling där man så klart inte får rida med spö.

Och jag har, tyvärr ”för sent”, insett att jag borde ha ridit långt mindre med spö än vad jag har gjort i alla år.

Just min häst har svarat otroligt bra för spöhjälp och jag har just därför använt mig att detta som förstärkning i stället för att se till att det är skänklarnas signaler som respekteras.

Som jag har berättat tidigare är det absolut inte så att jag har suttit och ”småpiskat” Vicke konstant, inte heller ”rappat upp” honom rejält någonsin- det har räckt att ha piskan i handen och toucha hästen mycket lätt vid behov.

Nu är det slut med spöhjälpen helt och hållet och när jag la bort den blev det uppenbart att jag måste få mycket bättre effekt av mina skänklar och det är detta vi arbetar med just nu.

Jag har tyvärr också ridit med ”klämmiga” ben i stället för att låta benen ”leva” och det säger nästan sig självt att detta är att bädda för att hästen till slut blir avtrubbad, särskilt när kraven stegras.

Få hästar tänker att det är roligare att jobba ju mer ansträngande det är utan de söker kryphål och att tappa bjudning är en för hästen utmärkt way out.

Hur uppnår man då en större vakenhet för skänklarna?

Ja, detta kan man så klart lyckas med på olika vis och olika lätt beroende på hästens kynne.

Man kan rida mer varierat, rida massa övergångar- det är de vanligaste råden.

I Vickes fall är det så tydligt att det beror på MIN ridning; så fort Nina sitter upp är det en helt annan energi i hästen fast hon synbart inte gör så mycket annorlunda mot mig.

Hon rider utan spö, hon sitter inte och smackar, jagar eller på några vis är dum mot Vicke och hon har en kroppsbyggnad lik min, hon är således inte tex mycket längre, lättare, tyngre eller whatever.

MEN hennes skänklar är mer ettriga och hon är snabbare på att korrigera när hon märker att hästen inte är med henne. Hon kräver också snabbare och större reaktioner ”fram och tillbaka”- det får inte ta hur många steg som helst innan hon får önskvärd reaktion och hästen ska också svara ”ordentligt” och inte bara lite halvhjärtat.

Nina varnar för att bara jaga en häst som inte går fram; det hjälper måhända om man inte bryr sig om samling och att ha hästen ”på bakbenen” men vill man att bakbenen ska skjuta ifrån kan man inte bara jaga, det hamnar ingen häst på bakbenen av, snarare mer eller mindre i framvikt.

Detta problem som jag har beskrivit ovan tycker jag själv är väldigt, väldigt vanligt- inte bara på tävling utan även hemma.

Jag ser ofta hästar som masar sig fram men alla ryttare bryr sig inte, en del bryr sig men lyckas inte åtgärda det och så finns det de som lyckas.

Jag jobbar nu för att komma tillbaka till den sistnämnda kategorin!

Skrivet

Onsdag- egoboost

Idag fyller jag år och sedan Facebooks tillkomst är detta en liten egoboost när man får runt 100 gratulationer både via den kanalen, på Instagram, Messenger, mail och IRL. Kul och tacksamt att folk tänker på en.

Bilden ovan visar dagens frukost och vi kan ju låtsas att den berodde på bemärkelsedagen och inte ett allmänt sötsug ha ha.

Vickster har inte firat ägaren genom något superpass; han har vilodag!

Och maken hade en liten överraskning i beredskap när han kommer hem efter jobbet så det ser jag fram emot.

Själv hittade jag en bra present till mig själv (läs: Vicke) i morse som jag ska hämta ikväll; visar er imorgon om jag inte ångrar mig när jag ser den på plats.