Måhända ser den lille glad och nöjd ut på bilden men i själva verket hade vi precis haft en liten ”kontrovers” där gossen fick leva ut lite tjur-muppighet 🙂 !

Jag ville passa på och dra av några ton fällande päls från djuret när han ändå stod utomhus i lite blåst men se det passade inte herren alls.

Han gjorde som han brukar när han inte känner för något; vände på klacken och gick iväg…lugnt men bestämt.

Och när han har bestämt sig…då har han bestämt sig.

Det gick fan inte att få tag på honom så till slut fick jag gå och hämta lite havre och så…efter mycket övervägande med sig själv kunde jag trä en grimma över hans huvud medan han åt.

Sedan var han ju ”fast” och jag kunde borsta men jag gissar att han inte alls var nöjd över att ha blivit överlistad.

Hade detta varit Vicke hade han för det första 99 gånger av 100 inte ens övervägt att gå iväg och hade han gjort det hade det räckt att man fick tag i ett hårstrå på honom så hade han stannat medan den lille kräver minst en grimma för att hållas fast.

Ja, som ni vet låter jag min lilla hårboll hållas med det mesta- jag tycker mest att han är rolig och eftersom ingen annan hanterar honom behöver ingen heller ha synpunkter på hans egenheter.

Medan det vackra djuret har vilodag idag har hans ägare slitit som vore hon på ett gym.

Och det är så jag väljer att se mycket av mitt arbete på Ryhus i allmänhet och stallet i synnerhet; som gratis träning i stället för att gå på gym som jag aldrig lyckats fastna för trots att jag provade rätt länge.

I stället för att gymma, eller för all del sitta i soffan med I-paden i knät (det gör jag redan massor….) så finns det alltid något att bränna kalorier på och idag, i det fantastiskt underbara vårvädret valde jag att kratta bort lite löv och grenar utanför stallet samt att ”samla stenar”.

Marken på Ryhus innehåller mycket sten och de dyker upp precis överallt där man sätter spaden i vad man tror är jord.

Och även om gräs döljer mycket så är det också förrädiskt när man kommer körande med gräsklipparen och kör på stenar överallt.

När vi fick tillträde förra våren var mycket igenvuxet, det växte meterhöga brännässlor över stora ytor, gamla grenar, löv och jag vet inte allt förfulade utemiljön och det blev enorma högar av trädgårdsavfall som lämnade Ryhus i en stor container.

Då doldes en del av all möjlig växtlighet som nu, när det är mer upprensat har poppat upp.

Att rensa bort alla stenar som ligger överallt ser jag som en långtidsprojekt som man får ta pö om pö och idag hittade jag också större och mindre delar av någon gammal markduk som stack fram lite här och där vid lösdriften och som jag slet loss och fyllde en hel sopsäck med.

Så nu känner jag mig ganska mör i kroppen, främst efter allt stenlyftande.

Tiden går fort när man har roligt och för exakt ett år sedan var vi mitt uppe i boxbyggandet!

Jag längtar inte tillbaka; då ville jag bara bli klar och hade tusen obesvarade frågor i huvudet.

Men det blev jättebra och jag älskar mitt ”dockhus för vuxna”.

Idag har jag ridit på utebanan, harvat densamma, packat x sopsäckar med gödsel, mockat lite i Vickes hage och varit hos tandhygienisten- en produktiv dag med andra ord.

Och det har varit så varmt att jag gått…tja…inte utan byxor som rubriken antyder men väl utan mina termobyxor som jag annars har på mig så fort jag går utanför dörren.

Solen har lyst hela dagen, dovisarna har solat i och utanför Vickes hage och det känns som att de bara blir fler och fler.

Jag tänkte idag när jag såg dom att det är en himla tur att Vicke är helt obrydd för annars hade det inte varit roligt för honom att behöva dela yta med så många fyrbeningar.