Följande scener utspelade sig nyligen på Ryhus:
Tisdag kväll någon minut efter intag:
Birgitta hör ett misstänkt ljud i Frenchies box och kontroll bekräftar att djuret rullar runt njutningsfullt i den nyspånade boxen.
Birgitta tänker att man inte ska missunnna någon detta välbehag och tar glatt (nåja….) fram borsten för att återställa hästens tidigare glänsande hårrem som nu är strösslad med spån ända in i öronen liksom den tjocka bruna svansen är vit av detsamma.
Onsdag morgon:
Utsläpp av en stycken fortfarande ren häst och Birgitta funderar i en halv sekund om hon ska skydda djurets hårrem från eventuell lera med täcke innan ridning men konstaterar att a) Frenchie aldrig brukar rulla sig direkt på morgonen b) Frenchie betar så stillsamt långt ifrån sin ”rullhörna” (läs: Vickes bajshörna som Frenchie övertagit och omvandlat för detta lömska syfte).
En timme senare ska detta glänsande djur hämtas in från hagen och Birgitta ser till sin förfäran att hårremmen är….tja…låt oss säga ”förändrad” :
Och det är nu ”enough is enough” inträffar!
Birgitta går med raska (läs: arga) steg till lösdriften och hämtar x plaststolpar som legat där och väntat på att få komma till användning i något syfte fast Birgitta aldrig trodde att detta skulle vara det.
Efter hjälplig avborstning, ridning, rejäl varmvattendusch och nytt utsläpp i hagen kunde den smutsbenägna hästen konstatera att hans elaka ägare ”gjort något” och han såg först lite konfunderad ut men fick därefter se slaget tillfälligt förlorat.
Fortsättning lär säkert följa; kanske skapar ler-älskaren en ny plats att förlusta sig på- annars finns ju alltid nästan 3 hektar GRÄS att tillgå hälsar Birgitta!
Senaste kommentarer