Note to self:

Att lägga veteskorpor i hästarnas gummikrubbor kommer inte att glädja HÄSTARNA men däremot FÅGLARNA! 

Varenda smula var borta på några timmar och då hade jag ändå lagt in en hel del…sorry hästar! Ni får några extra äpplen som kompensation idag!

Dagens ridpass ägde rum på utebanan som inte hade farit illa av en regnskur eller två.

Det har onekligen varit torrt i sommar och jag läste att en bekant också hade noterat detta på hästarnas hovar.

Frenchies hovar hade ju växt massor på bara 6 veckor och bekanten upplevde också ömma fötter och flisor/ sprickor som jag tack och lov inte har märkt på mina djur.

Så här några dagar in i september och fast vädret än så länge fortfarande är bokstavligen strålande så känns det ändå som att det börjar bli dags att packa ihop både det ena och det andra.

Jag har plockat in alla tomater så att de får moga inomhus tex och igår fällde jag ihop solsängen för vidare transport till förrådet.

Utemöblerna och grillen kommer att få följa efter inom kort och mitt äppelträd har allt mindre frukt kvar på grenarna sedan jag började ge hästarna detta extra-godis.

Mörkret smyger sig på allt tidigare på kvällarna och vi går nu, enligt mig i alla fall, mot inte lika sköna tider som de som har rått sedan april/ maj.

Jag är som alla vet inget fan alls av varken mörker eller kyla och det lär bli gott om båda vad det lider.

Än så länge kan jag rida på utebanan utan problem och gjorde så idag.

Jag vill gärna undvika mitt lilla ridhus så länge det går eftersom utebanan är större men det blir flera månader varje år som den får stå orörd, precis som ridhuset har varit orört minst lika länge.

Korna som vanligtvis brukar hålla mina hästar sällskap på somrarna i en jättehage ovanför deras dök inte upp förrän för några veckor sedan.

Och som synes är Lillis många gånger nästan som ”leader of the pack” eller så är han i vart fall helt obrydd över dom medan Frenchie håller ett större…ska vi kalla det ”säkerhetsavstånd” 🙂 .

Jag misstänker ju att det var vildsvin som skrämde Frenchie så att han skenade runt i hagen för en månad sedan men jag SÅG dom inte så det är bara en teori.

Vad jag däremot såg härom dagen var vad jag tror var en räv även om den på långt håll hade samma färg som en varg!

Djuret jagade en fågel och försvann sedan ännu längre bort så jag hade ingen chans att artbestämma det men kroppsstorleken var absolut en rävs även om varg har siktats i krokarna med ojämna, sällsynta mellanrum.

Dovisarna har faktiskt lyst med sin frånvaro den största delen av sommaren och det är jag bara glad för.

Jag lär ju se dom i sinom tid och efter Vickes anaplasmos förra sommaren (orsakad av fästingar vars förekomst säkert förstärktes av de dovhjortar som gick i hagarna då) tycker jag inte att det är lika charmigt att ha dom här.

Som ni kan läsa är det gott om wildlife här; jag ser också harar, fasaner och andra fåglar som håller oss sällskap.

Idag har Frenchie haft en vilodag medan Henrik och jag lagt tid på att göra inte en utan till och med TVÅ grytor i bästa husmors-stil.

Tänk vad man kan ändra sig….

Idag när jag tankade bilen blev jag väldigt GLAD att bensinen ”bara” kostade strax över 19 kronor….

Lika glad (minst) var jag under och efter dagens träning och jag vet att jag tjatar om detta men det känns så bra att jag liksom kan fortsätta på samma väg med Frenchie som jag var på med Vicke. Samma nivå helt enkelt men med förhoppningsvis ännu bättre resultat i förlängningen?

Jag ville inte börja om med en unghäst och det här halvåret (!) med Frenchie har verkligen stärkt mig i att detta var helt rätt beslut för MIG.

Mina ”unghästdagar” är förbi, om inte annat av rädsla att ramla av vilket jag så klart fattar kan hända med ALLA hästar. Men så känner jag.

Nu när jag har utrotat alla brännässlor på Ryhus (nåja…till kanske 90 %) har jag tid att ägna mig åt annan växtlighet som inte heller höjer skönhetsintrycket här.

Idag var turen kommen till dessa tistlar som hade vuxit så pass att en del stammar var som de på ett nyplanterat litet träd, dock mjukare och därför lättare att kapa.

Annars tycker jag faktiskt att tistlar kan vara vackra men dessa hade lämnat DET stadiet för ett bra tag sedan.

Någon som fortfarande är vacker och t.o.m. vackrare än han var för ett tag sedan är min fina Frenchie.

Det tar ju ett tag att ”lära sig” en häst i alla aspekter och än har jag inte haft honom under alla årstider.

Jag reagerade tidigare i somras på att han såg tristare ut i pälsen än den lille och även om ärligt talat få hästars hårrem kan jämföra sig med denna ponnyns (ett av livets mysterier…..) så var han inte så korthårig som jag tycker att han ”borde” vara och han var enormt solblekt.

Nu helt plötsligt har han tappat den solblekta pälsen och är jättekorthårig medan ponnyn började sätta päls för flera veckor sedan.

Och Vicke kunde man lätt klippa i september….

Jag vet inte hur mycket det var FLYTTEN som påverkade Frenchies päls för även om han bara flyttade ganska få mil per se så ÄR ju en flytt till en annan ägare/ ryttare en rätt stor grej?

Eller så har han helt enkelt detta ”päls-mönster” precis som Lillis under 2 månader ser ut som en elitponny och blir mörkare i färgen medan de flesta hästar blir ljusare?

Idag red jag bara ett kortare pass på utebanan med fokus på de tre sakerna jag nämnde igår; luftigare galopp, luftigare byten och ”lek” med traven.