Inlägg av

Bara en kaka

Är det bara jag som är lite överkänslig eller är det inte lite väl fjantigt att kalla en vanlig jäkla havreboll för sympatisk!?! Och gullig i smaken? Hur tusan smakar ens gulligt?

Jisses…det är en simpel kaka….inget mer.

Lördag- vilodag

Idag har Frenchie vilodag och om det var det bistra vädret eller bristen på uppsutten motion men jag har sett honom dra några rejäla repor i hagen så någon form av rastning har han ordnat åt sig själv.

Henke och jag gjorde en gemensam insats och producerade två grytor med kött, potatis och morötter- inget vi hade kunnat kvala till Sveriges mästerkock med men vi gillar enkel mat.

Nu ska vi ta något varv på Emporia i Malmö – på Ryhus finns inte så mycket att roa sig med en iskall, mörk seneftermiddag.

Seriöst?

En av de mest onödiga formuleringarna i diverse annonser måste väl ändå vara ”endast SERIÖSA köpare”.

Tror man verkligen att den som är ”oseriös” (vad som nu klassificeras som DET) låter bli att svara? Det tror INTE jag .

Fredag- dyrt

Idag har det varit ett sådant där väder där mesiga Birgitta har fått bita ihop och intala sig att hästarna inte kommer att smälta bort i regnet.

Efter ett ridhuspass med Frenchie fick han på sig både ett tjockt vintertäcke och ett regntäcke utanpå detta och sedan var det tillbaka till hagen och regnet.

Men väderleksprognosen stämde tack och lov så det blev uppehåll efter någon timme och så vitt jag kan se står djuren fortfarande på sina ben där ute 🙂 .

Henke och jag unnade oss en mycket god lunch ute och passade också på att veckohandla.

Som jag sa till en arbetskamrat igår känner jag mig numera mest SUR när jag handlar, sur och snål…för i princip allting har blivit väldigt mycket dyrare.

Jag tycker synd om familjer med små inkomster men storätande tonåringar, där måste det verkligen märkas i plånboken ännu mer än hos oss.

Men det är väl bara att gilla läget och vänja sig för priserna lär knappast gå ner i framtiden?

Köp rätt häst

Ett ämne jag själv tjatat om på bloggen hur många gånger som helst genom åren!

Och mina åsikter har inte ändrats över tid, tvärtom.

Nu kan jag dessutom se tillbaka på rätt många (+30) år med egen häst och konstatera att jag inte är den ryttare jag var då jag köpte den första.

Nu har jag aldrig varit ”tuff” i sadeln; aldrig velat rida i full galopp över fälten eller rida barbacka ens i ridhuset utan jag har valt att köpa vad jag trott har varit snälla, pålitliga hästar.

Jag har några exempel som jag känner till där en och samma hästägare med en dåres envishet fortsätter att köpa samma typ av häst och där denna ”typen” är helfel för just denna ryttaren men personen ger sig liksom inte.

Jag vet inte vad man försöker bevisa här och det blir inget roligt hästägande men det verkar lönlöst att försöka lägga sig i.

Själv är jag otroligt nöjd med att jag denna gången, precis som jag tänkte, köpte en både mindre och äldre häst.

Förstå mig rätt; jag tyckte inte att Vickes storlek (173 cm) var negativ men jag anade ändå att det kanske skulle vara lättare att ”komma om” en mindre häst och så känns det absolut med Frenchie, 166 cm.

Och vad gäller åldern så visst….en sorg är att Frenchie redan är 11 år och inte, vilket hade varit det ideala 7-8,men man kan inte få allt och att köpa en unghäst idag skulle jag inte drömma om.

Jag har gjort den resan flera gånger (Décima och Archie var 3, Heron 4 när jag köpte dom) och jag har haft fler underbara stunder än jag kan räkna med kvalitetsbedömningar, unghästchampionat och jag vet inte allt men den tiden känns absolut förbi nu.

Att jag vågade ta fighten med Frenchie när han var så…ursäkta….djävla dum att rida ut i början tror jag mycket berodde på att han var så ”gammal”.

Jag visste att han var riden i många år, att han var färdigutvecklad i kroppen osv.

Hade han varit 3-5 år gammal tror jag ”bara” att jag hade blivit jätterädd och kanske inte vågat rida ut till slut?

Nej, alla som köper en ny häst borde ha en klok tränare som de lyssnar på och som de kanske t.o.m. låter ha sista ordet innan eventuellt köp.

Jag pratade för ett tag sedan med en tränare som berättade att hen hade avrått en elev från en köp då tränare tyckte att hästen var för ”seg”.

Ryttaren köpte ändå och sitter nu mest och klagar på just ovan….

Så kan det gå och det kan även gå långt värre om hästen är fel på farligare vis och man tex skadar sig allvarligt.

Torsdag- 1 år

Idag är det exakt ett år sedan jag körde över Öresundsbron för att hämta hem Frenchie! Som så ofta slås jag över hur fort tiden har gått men jag får väl trösta mig med att ”tiden går fort när man har roligt”.

Och det har jag tveklöst haft under majoriteten av min tid med Frenchie ❤️.

Dagen till ära skrittade vi ut i skogen i över en timme och noterade en hel del nerfallna träd efter förra veckans storm. Det blir mycket mer påtagligt i just en skog än inne i storstan där jag jobbar.

Intressant om barfota vs skor

Det är väl lustig det där….hur man ibland inte tänker på en person på evigheter och sedan dyker den upp på ett eller annat vis hos en.

I förra veckan visade jag er bilder på mina tävlingsresultat från 1990-talet och ett resultat jag själv hajade till kring och drog mig till minnes var av en kille som heter Peter Glimberg som jag ofta red samma klasser som.

Att jag kommer ihåg just Peter beror nog delvis på att vi möttes så ofta, att han hade bra resultat och att hans häst, Sir William, var en isabell.

Hur som helst så vet jag, bla via min egen hovslagare att Peter arbetar som mycket duktig hovslagare numera och idag läste jag ett väldigt bra inlägg skrivet av honom på Facebook som jag vill dela eftersom han så väl beskriver det jag själv tjatat om många gånger; det är inte alltid det bästa för hästen att gå barfota, det passar inte alla hästar och det är inte bara att dra av skorna och galoppera iväg över nejden:

”Jag tänkte egentligen vänta med detta inlägg tills att Agrias Barfotastudie publicerats i sin helhet, men eftersom studien redan tar mycket plats i media och även i andra sammanhang, trots att bara en förstudie publicerats, kände jag ett behov att försöka balansera upp debatten lite med mina personliga tankar!

Ett behov som har sitt ursprung i att jag var ansvarig hovslagare för en av de svenska barfotahästarna i OS i Tokyo 2021.

Jag vill vara tydlig med att jag inte längre är hovslagare där.
Jag slutade av helt personliga skäl, från en dag till en annan, några veckor efter OS, sensommaren 2021.
Alltså har jag ingen aning om hur arbetet utförs idag. Det här är helt och hållet min historia baserad på hur det fungerade när jag var där!

När ryttaren för några år sedan ville testa barfota tyckte jag att det var väldigt intressant.
Jag har länge tyckt att sättet att sko tävlingshästar inom ridsporten skulle må bra av att utvecklas.

När vi hovslagare skor en ridhäst så är det lite av en kompromiss, skoningen skall fungera i 6-8 veckor, i hagen, på grusvägen, på alla tänkbara underlag, i skrittmaskinen, på träning och inte minst på tävling!
Kort sagt utför vi en fungerande ”allround skoning” något vi hovslagare är väldigt duktiga på!
Denna typ av skoning är en väl fungerande, gyllene medelväg för ganska många hästar och inte minst ekonomiskt försvarbart för hästägaren!

Elitidrott är något helt annat!
Fysisk elitidrott är sällan eller aldrig någon friskvård oavsett om man tävlar med eller utan häst.
Den träningsdos och prestation som krävs för att vinna tävlingar på elitnivå är allt annat än jämförbart med Friskis och Svettis!

Jag kände därför att denna typ av traditionell allround skoning nog inte var optimal för högpresterande topphästar och välkomnade en möjlighet att få prova lite alternativa saker.
Dessutom hade jag i flera år tänkt att många av de traditionella metoder och beslag vi hovslagare har blivit lärda att använda vid diverse problem, kanske inte alltid fungerar så bra i dagens underlag.

Moderna, fasta syntetiska tävlingsunderlag interagerar annorlunda med hoven, underlaget mer möter hoven, man får en helt annan typ av ground force reaction.
När hoven stannar kvar uppe i ett fast underlag får hoven sämre understöd underifrån, i svängar belastas hoven ensidigt medio/lateralt vilket stressar brytningen i ffa hovleden.
Det är en väldigt stor skillnad gentemot de gamla mer eftersläppliga underlagen där hoven tilläts sjunka.
Tveklöst har de nya underlagen många fördelar, vi hovslagare måste bara anpassa och utveckla vårt arbete till att passa dem!

Jag var alltså väldigt positiv till barfota då jag tänkte att det måste vara optimalt med barfota på den typen av underlag.
Dock insåg jag problematiken, det är inte svårt att få hästen att fungera barfota på fiber, det är i hästens övriga miljö det kunde bli problem, om slitaget på hoven överstiger tillväxten så blir hästen öm, det är ofrånkomligt och blir hästen öm kan den inte tränas fullt ut!

Den problematiken löste jag utifrån mitt perspektiv, eller snarare mitt perspektiv som hovslagare!
Jag plastade en slityta, en bärrand av superfast som slitmån vid behov, för att hästarna skulle kunna fortsätta tränas obehindrat utan ömhet!

Vidare testade vi även betydligt tunnare skor än vad som normalt är vanligt inom ridsporten.
Ett enkelt sätt att undvika den negativa effekten av att lyfta hoven onödigt mycket från underlaget, syftet var att hålla kvar hoven nära marken och därmed tillåta underlagets naturliga understöd av hoven.
Som en ren bonus var dessa skor lättare och kunde sömmas säkert med enbart två söm på vardera sida, vilket innebar mindre åverkan på hovväggen.

Man måste också vara medveten om att i ett sådant här stall måste det man provar fungera. Ofta redan på nästa tävling. Det finns inte utrymme för chansningar. Något man måste förhålla sig till som hovslagare, man måste veta att det man testar fungerar!

Men som sagt, jag tyckte det var väldigt roligt, intressant, utmanande och spännande att få prova i skarpt läge!

Vad jag däremot inte riktigt var förberedd på, var att det skulle marknadsföras så hårt och absolut inte av genomslaget det fick i samband med framgångarna i bland annat OS i Tokyo!

Framgångarna resulterade även i en studie finansierad av försäkringsbolaget Agria, en studie som jag hade stora förhoppningar på! Förhoppningar att den skulle hjälpa oss utveckla hovslageriet mot ett mer anpassat sätt att sko tävlingshästar.

Denna studie är en ganska smal studie, ett fåtal hopphästar ridna och hoppade på fibersand.
Man har med väldigt avancerad teknik mätt hovens rörelse, hovmekanismen.
Hästarna har först testats barfota och därefter skodda med öppna, 22×8 mm kapplösa järnskor, påspikade med 6 söm i första, andra och tredje sömhål.

Vidare har jag förstått att den avancerade tekniken som använts ger så otroligt mycket data och information att man har tvingats ställa riktade frågor för att kunna sortera och förstå all information och data.
Man tvingas alltså styra informationen för att kunna tolka den.
I studien har det även ingått så kallade djupintervjuer med yrkesverksamma veterinärer, hovslagare och ryttare.
Jag blev själv intervjuad i denna delen av studien, vilket i stort sett innebar att svara på frågor.
Ett oundvikligt resultat av detta blir:
Som man frågar får man svar!

Det resultatet som man enligt förstudien kommit fram till är att järnskor och framför allt sömmen låser hovmekanismen!

Det känns ärligt talat inte så förvånande att man i en barfotastudie kommer fram till att barfota är positivt!
Det är ju såklart det svaret man vill ha!

Dock förstår jag inte slutsatsen att det är framför allt sömmen som låser, hur har man kommit fram till det med hjälp av jämförelsen man gjort?
Man har ju bara jämfört barfota kontra påspikade järnskor, inga andra material, inga andra fäst alternativ, inga varianter på att minimera eventuella negativa effekter av att skon lyfter hoven från underlaget osv!

Det känns ganska givet att hoven tillåts flexa mer medio/lateralt barfota, hoven får ett mer naturligt understöd av underlaget och därigenom stimuleras hovmekanismen och hoven har dessutom inte tillförts någon vikt. Relationen grepp/glidfas kan nog också antas positivt när hoven interagerar barfota i moderna syntetiska underlag.
Dessa underlag kan vara ganska greppande.

Hovleden och strålbensområdet i hoven är vanliga problemområden för tävlingshästar och givetvis måste det vara betydligt skonsammare barfota än med tunga tjocka skor, men att peka ut en enskild anledning till att en skada uppstår känns tyvärr lite väl förenklat!

Man måste komma ihåg att dessa topphästar transporteras över hela världen, de hoppar 15-20 väldigt höga hinder på en bana, ofta i hög fart!
De tränas och tävlas i en grad och frekvens som är på gränsen för vad kroppen tål, något som är gemensamt för de flesta fysiska elitidrotter.

När vi började prova barfota var det viktigt att hästarna skulle kännas helt obesvärade, de skulle ta för sig som vanligt och absolut inte röra sig försiktigare,
kort sagt de skulle vara bekväma!

Min oro handlar mycket om människans förmåga att anpassa och vänja sig vid saker.
Saker blir ganska snabbt normaliserade och här tycker jag mig märka att när barfotahästarna är obekväma och ömma förklaras det gärna med att ”de känner av underlaget, de känner sig för var de sätter fötterna”.
Denna försiktighet förklaras mer och mer som något positivt men risken finns att man helt enkelt har vant sig och accepterar att hästarna rör sig sämre och i själva verket är ganska obekväma.
Då har man inte vunnit någonting, eventuella hälsoproblem riskerar bara flytta från ett område till ett annat!

Vi är alla olika som personer, jag trivs med att hålla en låg profil i mitt yrkesutövande, jag tackade nej till massor av erbjudanden i samband med OS framgångarna.
I min värld har ingen hovslagare någonsin gjort en häst känd det är alltid hästen som gör hovslagaren känd!

Bilden från hästskotillverkaren Kerckhaert får symbolisera mina ”15 minutes of fame” tillsammans med en plastad hov…. bilder som är från en tid strax innan en medvetenhet om vilka svårigheter och prövningar livet kan utsätta en för på riktigt!

Jag har alltså varit väldigt sparsam med att medverka i media, något jag idag har lite dåligt samvete för gentemot mina kollegor hovslagarna.

Det har tyvärr lämnat dörren på glänt för väldigt fria tolkningar och jag är rädd att denna smala studie, såsom den presenteras, kommer att lämna dörren vidöppen för diverse galna tolkningar där hästarna riskerar bli lidande!
Den grovt förenklade slutsatsen riskerar bli att barfota alltid är bäst och att järnskor alltid är direkt skadligt…

Inte precis den förhoppningen jag hade på Agrias studie!

Gratis är godast men är det sant?

Ibland går det kanske lite för fort på nätet och man lägger inte tillräcklig tid på att tänka efter innan man agerar.

Det har säkert hänt mig fler gånger än jag insett i efterhand men en del scams tycker jag ändå är så lätta att genomskåda att jag har svårt att förstå hur man kan låta sig luras.

De olika formerna av ”Nigeria-brev” är väl de mest uppenbara försöken till bedrägeri och en gång fick jag ett mail om att jag ”hade upptäckts porrsurfa så om jag ville slippa att bli avslöjad skulle jag betala…” , tja något i den stilen.

Nu visste jag till att börja med att jag aldrig någonsin porrsurfat men även om jag HADE gjort det…so what?

Ett lurendrejeri som jag sett flera gånger på Facebook är hur ett ”företag” (yeah right….) påstår att de har x exemplar av på något sätt ”defekta” produkter som de inte kan sälja och därför lottar ur.

På bilderna ovan kan ni se att det kan handla om en kaffekokare och även om också detta är långsökt så har jag sett exempel på att ”man” velat skänka bort några husbilar eller t.o.m. attefallshus för att de har någon liten repa/ skada !?!?

Så om man bara fyller i sina kontaktuppgifter så deltar man i ett lotteri bla bla bla….

Här måste jag fråga var det kritiska tänkandet tar vägen? Hoppar det in i husbilen och kör iväg?

Varför i hela fridens namn skulle någon ge dig en husbil värd x hundra tusen bara för att den har några repor i lacken?

I den verkliga världen säljs denna till reducerat pris SÅ KLART eller så lackerar man om den eller whatever men man skänker inte bort den… suck! Tänk lite!

Onsdag- projekt

Idag har jag varit lite flitig.

Red ett pass i ridhuset och det jag tog med mig från gårdagens träning var ”tryck ner häcken i avbrotten”. Inte min häck då utan Frenchies 😀, när jag bryter av från galopp till skritt.

Fliten bestod i att jag gjorde klart ett projekt jag haft längst ner på min to do-lista men som det ändå känns skönt att kunna bocka av.

Jag tömde loftet ovanpå den fd lösdriften på den lilla halm som legat där, sopade och satte därmed troligen punkt för fortsatt användning av denna yta.

Som man kan se om man tittar noga på den sista av bilderna ovan har några brädor gett sig och jag vågar ärligt talat inte gå där uppe mer av rädsla att trampa igenom ännu fler och kanske ramla ner och skada mig.

Och att lägga tid och pengar på att laga innertaket/ golvet ser jag ingen anledning till eftersom jag har ett bättre loft ovanför stallet och där jag får plats med väldigt mycket mer än den halm som redan ligger där.

Genom att sopa ur loftet kanske jag också minskar risken för främmande katter ännu mer för sist jag ville sopa där låg det en katt i halmen som jag inte ville jaga bort. Men halm drar onekligen till sig djur .

När jag ändå var i farten med att fixa och dona passade jag på att lägga 5 minuter på att tvätta bort damm från Frenchies box som såg ut så här före:

…..och så här efteråt:

Ingen större skillnad med andra ord men nu är det gjort 🙂 .

Fråga från en läsare om mina åsikter om sponsrande stallägare

En bloggläsare ställde nedan fråga igår på tal om inlägget som jag publicerade samma morgon:

En fundering, sen du fick eget stall så är du väldigt noga med att påtala att alla stallägare ”sponsrar” andra människors hobby. Detta är inget jag kan dra mig till minnes att du påpekade när du själv blev ”sponsrad”. Är detta något du har tänkt på innan eller är det en ny insikt i och med att du har eget nu? Sen är hästvärlden så tråkig med exemplet du beskriver, hyresgäster som inte alls håller vad som avtalas. Bra tips med att ta referenser!

Först en liten korrigering; jag menar inte att alla stallägare är sponsorer men väldigt, väldigt många.

Jag vill nog påstå att detta är, om inte en ny insikt sedan jag flyttade till ett eget stall för snart 3 år sedan, så en förstärkt dito.

Jag minns att jag redan när jag var inackorderad reagerade på hur (för) billiga en del stallhyror var och jag skrattade nästan när jag skulle betala en sådan i ett stall där man för inga pengar hade fri tillgång på superfint hösilage och dito halm. Bara ett exempel.

Och låt mig dessutom säga att detta utnyttjades friskt.

Inte av alla i stallet men det fanns hästar som även med mina slösaktiga mått mätt VADADE i halm och åt hösilage så det sprutade ur öronen. Typ.

Varför mina åsikter förstärkts de senaste åren handlar faktiskt inte bara om att jag nu har så att säga svart på vitt vad ALLT kostar i ett stall, inte bara i reda pengar även om det kan vara tillräckligt utan även i tid och slitage tex.

Och detta kan vara utgifter som är svåra att prissätta men nog tusan sliter 3 hästar på ett stall mer än 2. För att ta ett exempel.

Det går åt mer vatten, stacken fylls snabbare, mer foder behöver lagerhållas, hagar blir mer upptrampade bla bla bla.

Vad jag också har noterat de sista åren är, vad JAG har en känsla av: en markant ökning av antalet stallplatser som erbjuds i Skåne.

Jag gick med i en sida på Facebook som heter ”Stallplatser i Skåne” redan för kanske 5-6 år sedan och jag tycker numera att det inte är en hejd på hur mycket stallplatser som erbjuds, ibland för inga pengar alls.

Och det är det sistnämnda som har fått mig att reagera.

Kanske är det de ”dåliga tiderna” som råder nu som gör att en del är så desperata efter pengar att även enstaka hundralappar gör det värt att ta på sig arbete, ansvar, ökat slitage på ens stall osv?

Om vi gör ett litet räkneexempel utifrån att jag rätt många gånger sett kallhyror på 1000-1500 kronor per månad och där halm ingår, ibland t.o.m. något utsläpp/ intag:

Vi räknar på en kallhyra på 1200:

Om personen som hyr ut stallet så producerar sin egen halm och den uppstallade hästen är renlig som få lär det ändå gå åt strö motsvarade 200:- månad.

Återstår 1000:-.

Om vi struntar i att hästen dricker vatten, hästägaren slösar lite el, hästen sliter på boxen som kommer att behöva målas om/ lagas efter x tid, att gödselstacken fylls snabbare (stallägaren kanske använder denna till sina tomatplantor…) så ska vi dela denna tusenlapp på 30 dagar.

Det blir 33 oskattade kronor i ”förtjänst” varje dag så länge hästen/ hästägaren inte råkar ta sönder något, stort som smått.

Ser ni vartåt detta går?

Det man måste besluta sig för är om det är värt 33 spänn per dag att i bästa fall få ridsällskap, hjälp med dagliga sysslor, hjälp när man eventuellt reser bort.

Det är denna matematik som gör att jag pratar om att stallägare många gånger sponsrar hästägare.

Har man 15 boxplatser à 5000 kronor i månaden börjar vi snacka lite förtjänst i alla fall men hur många stall ser ut så idag? En majoritet? Nej.

Sedan värderar man tveklöst andra människors sällskap otroligt olika.

En del VILL ha folk omkring sig på nästan dygnets alla timmar eller så störs de inte i alla fall.

Söker man denna typ av socialisering kanske man skiter i de 33 kronorna och är bara glad att slippa vara ensam. Och då är det något annat.

Själv har jag inte alls detta behov av att träffa folk på hemmaplan och Henrik ännu mindre.

Vi bor bokstavligen 20 meter från stallet och FÖR OSS skulle det inkräkta på tok för mycket på vårt privatliv om någon/ några ”sprang” i stallet lite när som helst på dagen/ kvällen så för oss skulle 33 kronor vara ett skämt.

Men hade någon velat betala….säg 6000 i kallhyra….då hade jag utan tvekan struntat i omaket.