Ibland läser jag om stallägare som på olika sätt fått problem med sina inackorderingar, både av ekonomisk art och på andra vis.

Och för ett tag sedan fick jag bekräftat att det jag själv upplevde och reagerade på inte var varken en engångsföreteelse eller att jag och en annan hästägare inte ”klickade”, för så kan det ju absolut vara ibland om man blir ovänner tex.

För x år sedan stod jag i samma stall som en kvinna som det skar sig mellan nästan direkt. Och det var inte bara jag som ”lackade ur” på personens beteende utan det gjorde även andra i stallet, så även den som drev anläggningen.

Utan att gå in på detaljer så blev kvinnan uppsagd tämligen omgående då hon dels inte fullföljde sina åtaganden enligt kontraktet och dels visade sig ha en aggressiv häst som ingen av oss i stallet ville hantera.

Hästen bet mig i armen när jag gick in för att fodra den, fullkomligt oprovocerat och det var bara min tjocka jacka som gjorde att jag inte fick ett rejält köttsår.

Värre gick det för en annan, mycket erfaren hästägare som samma häst högg i ryggen när hon skulle ge den hösilage i hagen och efter det fick vi nog.

Som sagt flyttade kvinnan kort därefter och sedan hörde jag inget mer om henne förrän jag bytte stall och en ny inackordering där började prata om kvinnan.

Det framkom att kvinnan i sitt nya stall inte berättade om hur rent ut sagt farlig hästen var och detta trots att det ibland var barn/ ungdomar som skulle fodra alla hästar (detta var ett kollektivstall).

Hur som helst hann det gå ytterligare x år då jag bara läste en del inlägg från kvinnan på Facebook i en gemensam grupp vi är medlemmar i tills jag såg ett inlägg från en stallägare som ville varna för henne. Denna gången handlar det om rätt mycket pengar som inte betalats för uppstallning.

Jag är i sak inte förvånad att även hästägare luras; så ser hela världen ut och hästsporten är per se inget undantag. Det finns alltid de som blåser sin omgivning och en del lyckas bättre och under längre tid än andra.

Men det gör det ju inte mer ok och jag kan bara beklaga stallägare som råkar ut för sådana här människor.

Jag har i många inlägg kommenterat att jag inte kan förstå hur så många vill hyra ut stallplatser för i princip inga pengar och med många gånger en jäkla massa besvär och inackorderingar som denna kvinna bidrar ju knappast till att jag omvärderar mina åsikter.

Jag skulle vilja råda alla som trots allt vill sponsra hästägare genom stallplatser att utan undantag ta referenser från tidigare stall och kan/ vill man inte presentera sådana så är det tack och adjö.

Man kan absolut ha olika åsikter om tex hästhållning men om någon inte ens betalar för sin stallplats i x månader skulle i alla fall jag aldrig någonsin ta in en sådan persons häst i mitt stall.

Är det bara jag som är så trött på detta hemlighetsmakeri vad gäller pengar inom hästsporten?

Och kan det vara EN anledning till att den ibland betraktas som ”oseriös”?

”Man” sätter inte ut pris på vad hästen kostar i en försäljningsannons, en person som ger ridlektioner skriver att ”pris diskuterar vi vid närmare kontakt” (efter att ha skrivit ett 4 kilometer långt inlägg utan att ordna en stavelse om sin utbildning) och en annan person skriver en lika utförlig harang om allt som erbjuds om man vill ha en stallplats hos hen men priset, det ska tas via PM?!?!?

Vad tusan är det man är rädd för? Konkurrenter? Skattemyndigheten? Att omgivningen ska tissla om en?

Eller vill man ”bara” behöva svara på en massa PM?

Fattar man inte att man tvärtom går miste om en del potentiella kunder för vissa (jag tex) inte svarar på sådana annonser av princip.

Förklara gärna!

Jag har alltid blivit väldigt förtjust i mina djur och väldigt snabbt dessutom men jag måste ändå säga att ingen häst har lockat fram ”Birgitta 6 år” så mycket som Frenchie.

Jag tycker att han är såååå gullig, pratar bebisspråk med honom och mitt ständiga mantra när jag ser honom är ”titta så söt han är” ….som sägs rakt ut i luften eftersom ingen mer än jag själv och han är där.

Ja jisses…är det detta som är ”när fan blir gammal blir han religiös”  *ASG* ?

Bilden tog jag i morse och låt inte den klarblå himlen lura er; det har blåst ganska rejält även idag.

När jag ögnade igenom Facebook slogs jag som många gånger förut av tanken ”varför tänker inte vissa alls…”.

Gårdagens blåst kom absolut inte ”out of nowhere” , hastigt och oväntat och ändå kan jag idag läsa om studsmattor som flugit över bygden tillsammans med soptunnor, växthus och annat som verkligen kan göra enorm skada på annans egendom om det kommer farande.

Här på Ryhus låg det lite grenar här och där och när jag öppnade ridhusporten för att rida såg jag att lite löv hade blåst in, det var allt.

Måste ni också kolla 🙂 ?

Och vad förväntar ni er att se?

Hade jag haft en blogg för 30 år sedan och där, eller på andra sociala medier avslöjat hur många starter Heron gjorde som mest per år hade jag nog blivit lynchad eller kanske till och med anmäld till gud vet vem!

Men eftersom jag redan på den tiden trodde på den individuella bedömning hade jag inga problem med att låta hästen beträda tävlingsbanan 77 (sjuttiosju) gånger ett specifikt år och jag ska förklara varför;

Man ska betänka att jag tävlade i Skåne och oftast tävlade max 5-7 mil från stallet = korta resvägar med en häst som stod som ett ljus i transporten.

Jag red aldrig fram särskilt länge, hoppade inte många språng på framridningen och red aldrig snabbt inne på banan.

Jag alternerade mellan hopp och dressyrtävlingar.

Hästens resultat (placeringsprocent) talar för sig själv och då ska man betänka att vi på den tiden kunde tävla mot +30 ekipage i dressyr, inte som idag en handfull = tuffare konkurrens.

Om man tittar på resultaten så gick Heron också väldigt ”jämnt”- det var inte så att han i slutet av säsongen började dippa av leda eller utmattning.

Så; detta var en häst som tävlade ”bra” och jag kände aldrig att jag pressade honom nästan över hans förmåga; tvärtom.

Jag ville alltid att tävlande skulle kännas lätt och nästan som ”en halv vilodag” medan träningarna kunde vara mer tröttande.

Och det är det jag tycker är lite ”lustigt”…hur vissa inte har den minsta åsikt om hur ofta andra åker iväg för att träna med sin häst men tävlingar…då ska det hållas räkning och ojas ibland.

Hur som helst menar jag så klart inte att jag anser att 77 klasser på ett år är det bästa- det kan fungera för vissa ekipage och inte alls för andra. Det märker man förhoppningsvis själv som ryttare och anpassar sig därefter.

Jag tror att jag valde rätt i Herons fall och han tävlade framgångsrikt i många år efter detta lite speciella år även om det inte blev fullt så många klasser därefter (av olika orsaker).