Det fanns en tid då jag åkte runt och klippte båda snälla hästar som bloggläsaren Maries dåvarande ponny och sådana som andra vägrade att befatta sig med.
Idag kan jag känna ”åhhhh nej….guuuuud så jobbigt” t.o.m. med mina egna hästar så den tiden är definitivt förbi kan jag säga.
Jag har försökt att skjuta upp Frenchies klippning in i det sista och anledningarna är flera.
Framför allt vill jag helst undvika en andra klippning som man obönhörligen behöver göra om man klipper för tidigt och inte vill ha en mammut stora delar av vintern.
Frenchie har, till skillnad från tidigare hästar sett fantastisk ut i hårremmen efter den första klippningen men som en utsliten heltäckningsmatta på soptippen efter den andra och han har dessutom fått skav av både tyglar, skänklar och bakvalvet.
Sedan är han inte lika snäll att klippa som Vicke var även om jag vet att det är en orättvis jämförelse.
Vicke kunde bokstavligen stå lös utomhus och bli klippt (jag vet för jag var tvungen att göra det en gång) så han var typ en 6:a på en femgradig ”snällhetsskala” medan Frenchie ”bara” skulle få betyg minus 4 av den stränga Birgitta.
Men i förrgår tog jag sats och klippte hela hästen (utom benen och framsidan av huvudet) och Frenchies betyg steg till en 4 utan minus och allt var klappat och klart på en timme.
Jag hade som tur är läst om förra årets klippning på bloggen innan jag satte igång för annars hade jag glömt att Bibbi, som vanligtvis bara gör lite väsen av sig vid utsläpp, hade farit omkring i boxen och varit väldigt störd och störande.
Så även om jag verkligen undviker att begränsa hästarnas hagtid pga annat än vädret så fick klippningen ske på dagtid vilket dessutom gjorde att jag såg vad och var jag klippte bättre. Och Bibbi slapp engagera sig.
Senaste kommentarer