Inlägg av

Söndag- vårigt!

Ja, tro det eller ej men idag var det faktiskt lite vår-likt i mina trakter och det var det inte bara jag som tyckte utan flera i stallet.

Eftersom det var runt 4 plusgrader under dagen (och det hade regnat lite i gårkväll) så hade mycket av snön hunnit smälta bort och när också solen tittade fram och det var helt vindstilla kändes det nästan ”varmt” (nåja, allting är relativt).

På min ena promenad med Soya såg jag en hel del som legat gömt under snön spira- det ingav hopp!

Även min dressyrträning i ridhuset med Vicke ingav hopp- som jag skrev för ett tag sedan så är dressyr en tålamodsprövande sport med mikro-framsteg (om ens det ibland) men så länge det går åt rätt håll så är jag nöjd.

Idag fick jag till ännu lite mer samling i galoppen och nu kan jag nog snart börja med lite piruettförberedande arbete- helt meningslöst innan man har någon form av samling i alla fall enligt mig.

Även de enkla bytena kändes mjukare- också detta går ju hand i hand med samlingen. Ingen samling = inga bra enkla byten.

Traven är fortsatt mycket fin men jag rider den i en något längre och lägre form än tävlingsformen och får sätta mitt hopp till att Vicke sin vana trogen kommer att bli så pass spänd inne på tävlingsbanan att huvudet automatiskt åker upp det extra snäppet som behövs där 🙂 .

Jag har medvetet och på inrådan av den fysioterapeut som behandlade Vicke för någon månad sedan ridit i denna form och hittills har det ju varit ett vinnande koncept på träning i alla fall.

Man förlåter det mesta…

love

Ja, jag vet inte hur det är med er men själv blir jag i princip aldrig arg på Soya.

Nu BRUKAR hon inte hitta på diverse ”sattyg” förvisso men nog har det hänt att hon har gjort saker som inte får.

Men när man ser det där näpna lilla ansiktet kan i alla fall jag nästan aldrig bli arg och maken…tja honom skulle hon kunna äta upp med hull och hår utan att han skulle säga något 🙂 !

Med häst eller livet som insats i trafiken

Igår när jag var ute och red blev jag åter igen varse vilka olika sorters bilförare det finns i trafiken, i alla fall när de möter en häst på sin väg.

En del verkar fullständigt förblindade, eller så skiter de i vilket- de swischar förbi en utan att lätta en sekund på gasen och några hinner till och med ge en blicken som säger ungefär ”vad fan vill du” om man med armen markerar ”sakta ner”.

Ibland undrar jag hur dessa förare hade reagerat om man pga deras vansinneskörningar hade ramlat av och till och med OMKOMMIT- de hade troligen tyckt att man fick skylla sig själv om man ska ha på vägarna att göra gissar jag.

Sedan har vi dessa förares ytterlighet- de som saktar in en halv kilometer innan mötet med en häst och som möjligtvis krypkör men helst står på tomgång tills man har passerat (vilket kan ta flera minuter…). Fast hellre denna överdrivna försiktighet.

De flesta förare saktar tack och lov i alla fall in något och jag brukar se till att tacka dom vilket förhoppningsvis gör att de vill fortsätta att visa hänsyn till oss ryttare i trafiken.

Men vad man ska göra med vansinnesförarna har jag ingen aning om- det säkraste är kanske att aldrig rida på trafikerade vägar med en häst som är det minsta lilla känslig och/ eller  ”opålitlig”?

Minns då jag red ut med stensäkre Zack i somras och konstaterade att jag under en och samma ritt vid 2 tillfällen hade legat (död?) i diket om jag hade suttit på Kreon i stället- dom bilarna banne mig nästan nuddade oss?!?!?

En bra revolution eller inte?

Nyligen publicerades denna artikel och en vän på Facebook la ut länken med en egen farhåga om att detta kanske inte BARA är av godo vilket en del kanske tänker spontant (?) utan att det också kan vara ett sätt att spara tid och pengar men på bekostnad av hästen.

För mockar man i en stor lösdrift är det tex inte lika lätt att upptäcka vilken häst som kanske inte är helt ok i magen (bajsar knappt, har diarré osv) , vem som kanske inte äter som den ska osv.

Ja, detta var bara några farhågor som togs upp, jag själv ser många fördelar också men en lösdrift måste nog skötas lika minutiöst som om man har häst på box för att det verkligen ska bli bra eller vad tror ni?

En annan bloggare ser också lite mer nyanserat på lösdrifter och jag instämmer verkligen!

Lördag- verkligen variation!

Jag har i flera dagar planerat att rida ut idag men när jag var ute med Soya vid 13-tiden och kände mycket isande och otäcka vindar kan jag inte påstå att jag direkt LÄNGTADE efter att ge mig ut.

Men längtan eller ej- som ni vet ändrar jag mycket sällan mina planer eftersom dom ingår i ett större sammanhang (dvs hela mitt träningsupplägg med Vicke som jag vill ha på ett visst sätt) så jag byltade på mig så jag knappt kom ner i sadeln och sedan bar det iväg.

Det visade sig att blåsten hade avtagit (skönt!) men däremot var underlagen vi red på minst sagt skiftande.

Jag började med att skritta och därefter trava på asfalt där det var 100 % barmark, sedan travade jag på en något snötäckt grusväg för att därefter komma till en passage som var så övertäckt med snö som hade fykt ihop att Vicke fick kämpa för att ta sig fram (se bild nedan).

Därefter följde mer trav och galopp på barmark och lite snötäckta vägar om-vartannat och sedan var vi hemma igen.

Som ni kanske minns var ju Kreon en dröm att rida ut när han väl GICK och inte stod stilla femtusenåttahundrafemtio gånger per ritt- Vicke är precis lika fin men utan de extremt irriterande stoppen.

Även han kan galoppera så samlat som bara en dressyrhäst kan 🙂  och idag fick han även trava det långsammaste han kunde- jag ska förlägga passageträningen även utomhus framöver tänker jag.

bild(13)

Rejält igen-fykt väg. För er som känner till ”mina” omgivningar så är detta gamla banvallen, Torreberga gods ligger till höger i bild.

En ny presentation + lite allmänt bloggsnack

Det verkar som att ni kära läsare har glömt bort att ni kan presentera er under fliken ”Mina läsare” eller så vill ni kanske vara lite mystiska och hemliga 🙂 ?

Skämt å sido- jag har idag fått SILVERBJÄLKES presentation- mannen vars blogg jag tipsades om för några veckor sedan och som jag i min tur har tipsat er om.

En ”Manlig Birgitta” verkar han vara i mångt (?) och jag hälsar denna friska fläkt mycket välkommen till både min egen sida som läsare och kommentator och till bloggvärlden i allmänhet.

JAG efterlyser just fler VUXNA bloggare- jag älskar ju att läsa men läser i ärlighetens namn mest bloggar av dom som är typ hälften så gamla som jag själv.

Jag som själv har bloggat i flera år har lite (eller mycket) svårt att förstå hur ”fjortisar” kan ha tusentals läsare om dagen bara genom att skriva provocerande smörja eller för att de visar inkopierade bilder på överreklamerade häst och ryttarprodukter- jag hade gärna haft deras mängd läsare men undrar om det ens är möjligt som ”vanlig VUXEN ryttare” eftersom vi vuxna inte attraheras av sådant tonårstrams (läs: väcka ”debatt” genom att hänga ut folk, vara allmänt elaka osv).

Nåja, det är som det är och det finns även jättekloka ungdomar och unga vuxna vars bloggar jag har tipsat om sedan tidigare och har ni tips på bra vuxenbloggar så hojta mer än gärna till!

Ibland ska man inte tänka och planera för mycket!

Härom dagen fick jag inom loppet av en och samma dag helt utan att behöva anstränga mig det minsta lösningen på 2 saker jag gått och grunnat på- kanske inte som jag ÖNSKADE men det är en annan sak….

Dels hade jag gått och funderat i några dagar på om jag skulle delta i en markarbetesträning som Anna Hassö ska ha på vår anläggning idag- å ena sidan tänkte jag att det kunde vara himla roligt och omväxlande när jag nu har en häst som både går dressyr och hoppar på ett bra sätt å andra sidan så kände jag att jag har väldigt ont om pengar just nu- hade jag berättat om alla utgifter jag haft i januari hade ni baxnat…hela min lön och mycket mer därtill har gått åt.

Nåväl…jag behövde inte fundera så mycket mer på om jag skulle prioritera denna troligen roliga träning eller ej för från ingenstans så fick min bil någon form av ”tändnings-fel” som kommer att kosta ca 2000:– att åtgärda. Häpp!

När jag kom hem, tämligen stukad och bedrövad av ÄNNU en utgift så konstaterade jag att det IDAG, efter typ 1½ månads letande fanns biljetter till Simple Minds konsert i Köpenhamn dagen därpå och det hade ju varit toppen om det inte vore för att maken, som jag hade planerat att gå med, hade blivit superförkyld, och då menar jag inte den typ av ”man-cold” som vi kvinnor vanligtvis hånskrattar åt bakom våra mäns ryggar utan en VERKLIG dunderförkylning.

Så jag slapp även fundera på om jag skulle länsa sparkontot ännu mer för att kunna köpa biljetterna- mannens förkylning löste även detta lilla dilemma snabbt och lätt åt mig. Buuuuuhuuuu!!!!

Jag gråter lite…

gråt

Allt går om man bara vill!
Den gamla damen Barbara Fink hade bara en önskan innan sin resa till andra sidan – att få säga farväl till sin älskade Morganhingst.
Barbaras anhöriga kunde inget annat göra än att föra dit hästen. Stunden efter detta möte somnade Barbara in.