Inlägg av

Onsdag- blown away (nästan iaf)

Du milde vad det har blåst idag!

Det hjälpte inte att det var 10 plusgrader, det kändes väldigt mycket kallare tack vare vindarna och jag var helt stelfrusen efter mitt ridpass på utebanan.

Det var nog bra att jag tränade på att rida i blåst på den senaste tävlingen och att det dessutom gick problemfritt för annars vete tusan om jag inte hade fegat ur idag och valt ridhuset.

Det märks att Frenchie och jag är mycket mer samspelta efter lite mer än ett år ihop; förra året kunde han fjanta sig på utebanan lite i stil med ”jag stannar och backar” (som han gjorde i början när jag red ut) om det blåste eller min bil stod utanför banan eller det var något annat som ”störde” (läs: gav en ursäkt för att låtsas vara störd/ rädd). De gånger det hände bröt jag det snabbt men i år har det inte funnits antydan till dylikt trams.

Henrik och jag har varit och ätit lunch och jag har lekt arborist kring stallet (mitt nya nöje är tydligen att kapa trädgrenar…..) men annars har jag inte varit särskilt aktiv och skyller på blåsten.

En stor fördel är det med vindarna i alla fall; flugorna låter bli hästarna!

Ett avtal som inte levererar


Jag har sedan många år tillbaka så kallat Frisktandvårsavtal med Folktandvården.

I teorin ett fördelaktigt sätt att betala x kronor varje månad för att därefter ha gratis tandvård vid behov (något förenklat).

Under pandemin fick man, om ni kanske minns, inte besöka Folktandvården annat än om det var något akut men vi med avtalen skulle betala varje månad ändå….betala för en tjänst vi inte fick utnyttja.

Nåväl…under en pandemi kan man absolut ha förståelse för ovan men nu kommer vi till dagens läge:

Det råder/ har rått brist på personal inom Folktandvården vilket per se ger färre möjligheter för de som önskar tandvård att få densamma.

Jag har av tandläkare bedömts vara berättigad till tandhygienistbehandling var tredje månad men har inte kallats.

När jag själv har ringt så sägs det bara att ”jag får vänta” pga ovan.

Jaha…så jag ska vänta på en behandling som jag behöver men jag ska lik förbannat fortsätta att betala för avtalet varje månad!?!

Ja, det var ju en smart affärsidé; ta betalt för en tjänst som man sedan inte levererar.

Jag kan ”så klart” säga upp mitt avtal och försöka hitta en privatpraktiserande klinik och så kanske det kommer att sluta men jag tycker att detta är ett bedrövligt sätt att hantera en viktig fråga.

Igår ringde jag igen för att höra hur det går med tiden jag väntar på och personen i receptionen kunde inte ge mig något annat besked än det jag redan fått tidigare; ”vänta”.

Jag surnade till efter samtalet och bestämde mig för att maila klinikchefen och det jag skrev var en förkortad version av detta inlägget.

Och därefter hände PRECIS det jag trodde skulle hända:

Jag skickade mailet 8.02 och 13.30 plingade det till i min telefon; en tid hade plötsligt materialiseras och var skickad via sms.

Jättefint och bra ”så klart” eller?

Ja, det var så klart bra för MIG personligen men jag är sååå trött på att de som antingen ”har truten med sig” eller är duktiga på att formulera sig i skrift får en gräddfil.

Vad händer med de som är tysta och väntar på sin tur utan knot? Tja…de får just VÄNTA och som i detta fallet betala för en tjänst som de inte får åtnjuta inom avtalad tid utan gud vet när i stället.

Tisdag- Teams-möte och en samlad galopp

Min morgon började efter utsläpp och mockning med ett Teams-möte med min chef (medarbetarsamtal) och jag säger bara; halleluja för denna form av cyber-sammankomster!

Att kunna ”träffas” via nätet är för mig otroligt tids och kostnadseffektivt, betänk att jag annars hade fått lägga sammanlagt nästan 1,5 timme på bilkörning, ca 50 kronor för parkering och 160 kronor i bensin för ett möte på 1,5 timme i stället för sitta i soffan med Molly vid min sida.

Någon timme efter detta digitala möte var det dags för ett annat dito IRL; läs träning för Nina.

Även Nina red en stund idag och det syns att de 3 komponenterna som behövs för en bra samlad galopp; samlingen, energin och självbärigheten börjar fungera bättre och bättre samtidigt.

Jag betonar ordet samtidigt för utan alltihop är det inte mycket till vettig galopp, inte den man behöver för att tex göra piruetter.

På bilden: en vattenkopp från Björnstorps gods på den tiden man hade arbetshästar.

Nu får den pryda entrén till mitt stall i stället tillsammans med en lavendelplanta jag köpte igår.

Jäviga domare

Läste denna intressanta frågeställningar på Facebook igår:

Dömd av sin tränare- godkänt? 

I helgen har 2 bekanta (oberoende av varandra) tävlat och blivit dömda av sin tillika tränare (olika domare). Vill minnas att det förr fanns en regel enligt TR att man inte fick det pga jäv? Är den borttagen? Båda klasserna var kvalklasser. 

Och för vidare diskussion. Hur ser ni andra på sådant? 

Vem hålls ansvarig? Eleven som anmält sig dit ens tränare dömer? Eller Domaren som dömt sin elev?

Av svaren att döma tycker en del att det är svårt nog att hitta domare om man ska följa TR:

”6.4. Domare får inte döma i dressyrklass eller fälttävlans dres- syrprov där ryttare eller häst deltar som domaren under närmast föregående tre månader regelbundet instruerat eller ridit (gäller alla discipliner). Som regelbundenhet räknas minst en gång per vecka. Detta gäller även när elev dömer sin tränare.

Domare får inte vara ägare till deltagande häst/hästar eller vara närstående till deltagande ryttare. Se även TR I moment 182.”.

Någon bryr sig inte för hen ”tävlar mot sig själv” och en domare slingrar sig genom att hävda att ingen av hens över 40 elever tränar så ”ofta” (?) som en gång i veckan för personen.

Jag tänker så här:

Regeln finns ju i TR av en anledning och det är bara att följa den tänker jag. I mina ögon är det redan generöst att man kan träna för någon mer sällan än en gång i veckan.

Ridsporten är redan en ”alla känner alla”-värld och jag personligen skulle inte tävla om någon jag ens tränar en gång i månaden för dömer. Varför? För att undvika ”snack” helt enkelt och också själv slippa tvivla på om jag blev upp ELLER nerdömd pga ovan. Domare är bara människor och att tro att de alltid är 100% objektiva är bara löjligt- ingen kan styra sitt undermedvetna även om man skulle vilja det. 

Jag tycker att man ska sträva efter så rättvisa bedömningar som man bara kan få och att domare dömer elever är inte rätt väg att gå. Alla tävlar dessutom verkligen inte ”bara mot sig själv” och så dyrt som tävlandet är idag vill i alla fall jag inte bara åka iväg ”hur som helst” och tävla mot ekipage vars tränare sitter i domarbåset.

Måndag- nerkissad skog

Idag hade Frank och jag med oss Molly i skogen och sin vana trogen skulle hon markera revir precis överallt.

Hon hade behövt en blåsa på 150 liter för att ”vattna” allt hon ville så de sista gångerna kom det inget när hon markerade ha ha.

Vi avslutade rundan med skritt uppför en jättelång klätterbacke som jag har hittat – Molly, aka Fjädern tog sig an den som ingenting medan Frenchie pustade lite; kanske delvis pga vikten på ryggen hi hi?

Jag är så glad för ”min” skog där ridvägarna är oändliga och kan varieras hur mycket som helst.

Medan jag red drog jag mig till minnes en i efterhand rolig händelse i ett stall där jag var inackorderad och där uteridningsmöjligheterna enligt mig var ganska skrala (mest spikraka grusvägar).

En stallkamrat som varit inackorderad mycket längre än jag erbjöd sig att visa mig lite nya vägar när jag påtalade ovan och jag hängde förväntansfullt med.

Döm om min förvåning när vi var tillbaka i stallet efter typ 40 minuter; den lilla plutt-rundan tyckte jag knappt att det var lönt att sadla hästen för och jag hade själv långt bättre och framför allt LÄNGRE alternativ som jag använde mig av. Så kan det gå!

Sälja en häst till fälttävlan eller andra önskemål/ krav

Nyligen fick jag höra om en ryttare som nekades att komma och provrida en hopphäst eftersom hen är fälttävlansryttare (i lätt klass).

Säljaren gav ingen mer förklaring men jag tänker säljaren kanske anser att fälttävlan är en för farlig sport och därför inte vill sälja sin häst om den ska utsättas för denna ”fara”?

Och detta fick mig att fundera; skulle ni också ha dylika preferenser eller rent av vägra att sälja om ni i förväg fick veta att er häst skulle användas till fälttävlan (förutsatt att ni själv inte ridit fälttävlan på den).

Finns det andra grenar som ni inte skulle vilja att er häst skulle ägna sig åt eller tänker ni att ”sålt är sålt” och vad den nya ägaren tänker pyssla med inte är er business?

Jag har tack och lov inte behövt ställas inför några ”drastiska” ställningstaganden när jag har sålt hästar och det är säkert också lätt att i teorin hävda hur man skulle resonera eller ej men om man står med en osåld häst som man inte kan/ vill ha kvar är det kanske inte lika lätt att stå fast vid sitt ord i praktiken?

Jag vet att jag som väldigt ung aldrig hade kunnat tänka mig att sälja en häst till en ridskola men sedan gjorde det ändå och det blev hur bra som helst medan andra aldrig skulle göra det. Skulle ni?

Sedan vet man ibland inte heller hur ärliga köpare egentligen är, medvetet eller omedvetet.

Man kan som köpare ha en massa idéer/ förhoppningar (realistiska eller ej) kring vad man vill göra med sin nya häst men det blir inte alltid som man har tänkt sig av olika anledningar.

Jag minns hur jag själv tänkte när jag köpte tex Heron. Jag hoppades att jag ”en dag” (lååångt in i framtiden) kanske skulle kunna rida LA dressyr och hoppa lite lättare klasser med honom och vips så hoppade han många 120-klasser bara 2 år senare. Att han ytterligare några år senare skulle hoppa 130 på tävling och göra några St Georges-starter hade jag inte kunnat drömma om i min vildaste fantasi.

Jag har också sett och upplevt motsatsen både för egen och andras del; att det inte blev något alls med de förhoppningarna man hade.

Titta själva i sökes-annonserna; ”ska ha potential för de högsta klasserna” har i alla fall jag läst många gånger och även om det absolut är bra att ”dream big” så undrar jag hur många köpare som inte hade gjort mer lyckade affärer om de tex hade köpt en vettig/ stabil MSV-häst än en unghäst med förvisso fantastiska rörelser osv men som man som hobbyryttare sedan inte reder ut?

Söndag- på banan

Idag blev det ett bra pass på utebanan och det känns som att jag har fått bättre snits på bla bytena.

I mitt/ vårt fall handlar det om att jag måste hålla ihop Frenchie bättre för att få de fina bytena vilket så här i skrift är så självklart men jag inser att jag tidigare inte ridit som jag vet att jag måste.

Medan jag red påmindes jag om hur jag numera när jag rider ensam nästan kan höra Ninas instruktioner kring vad jag måste tänka på/ göra bättre och när jag tränar för henne vet jag rätt ofta vad hon ska säga sekunden innan hon säger det. 

För mig är detta ett bra betyg och ett tecken på att man dels är eniga om hur ens häst ska ridas och dels att man kan ”klara sig” utan ständig instruktörshjälp utan att känna att hästen går sämre på hemmaplan.

Jag fastnar numera mycket sällan i känslan ”åhhhh….jag MÅSTE ha hjälp med xx för det känns så dåligt” och så kunde det vara ibland för x år sedan. Det betyder så klart inte att jag alltid har superpass hemma och/ eller vet exakt hur jag ska rida optimalt.

Bilden har jag använt flera gånger bara för att jag tycker den är så sjukt rolig och för att jag verkligen har känt känslan med tidigare hästar ibland. Så ett av många mål med Frenchie är att aldrig känna så med honom 🙂 .

Fem fun facts om Frenchie

1. Frenchie är namnet till trots (Frenchman) född i Tyskland.

2. Frenchie är den enda hästen i Sverige som heter Frenchman som tävlar enligt TDB. De senaste 10 åren har bara han och en annan häst med samma namn haft licens men den andra hästen tävlade senast 2014 och är, om den fortfarande lever 22 år gammal och lustigt nog också född i Tyskland.

3. Både jag och en god vän har köpt våra hästar av en och samma privatperson i Danmark fast med flera års mellanrum. Hon efter att ha sett en annons, jag efter tips från vännen.

4. Frenchie är efter samma hingst (Foundation) som influencern Nina Rademaekers superfina häst Impress Me.

5. Frenchie har aldrig någonsin bajsat på en utebana, i något ridhus eller på en tävlingsbana sedan jag köpte honom. Aldrig. Någonsin. 🙂

Lördag- gräs och ogräs

Nice try 🙂

Idag har jag ärligt talat mest sovit bort dagen eftersom jag jobbade i natt och Frenchie har passande nog haft en vilodag.

Det kan för de som inte har hästar säkert kännas som att vi hästmänniskor aldrig är nöjda och alltid hittar något att klaga på och just nu skulle det kunna vara vädret, i alla fall här i mina trakter.

Nog för att jag är den första att sjunga solens och värmens lov men nu har det inte regnat på lite väl många dagar och då börjar ju i alla fall oron hos mig över både gräset i allmänhet (läs: tillgången på hö efter årets skörd) och mina egna hagar i synnerhet.

Som jag skrev härom dagen vill jag absolut inte att min ponny ska få fång igen men jag vet också hur Frenchie reagerade i slutet av förra sommaren när gräset var torrt; han stod bara och glodde i hagen och skulle inte äta ett strå och han behöver verkligen äta. För övrigt kastade han sig inte över hösilaget heller annars hade det så klart varit den enklaste lösningen.

Brännässlorna växer i alla fall och det är ungefär det enda produktiva jag har gjort idag; ryckt bort dom från diverse platser.

Men det blir lättare för varje år, precis som med träd och busk-gallringen.

Något som också hjälper mig, som egentligen inte är så intresserad av trädgårdsarbete i allmänhet och ogräsrensning i synnerhet är att redan på förhand bestämma att ”idag tar jag ytan x” eller ”idag ska jag fylla 2 skottkärror med grenar/ ogräs”.

Då har jag ett konkret mål som känns görbart för i mitt fall tröttnar jag ganska snabbt och jag har inte viljan att tex rensa ogräs i flera timmar. En halvtimme är mer lagom och numera räcker det faktiskt, i alla fall om man gör det nästan dagligen.