Inlägg av

Tisdag- köldrekord!

När jag vaknade i morse blev jag lite halv-chockad över hur mycket snö det hade kommit under natten.

Bilen var helt övertäckt av det vita och jag var ganska nervös då jag körde till stallet- kändes inte såååå lockande att fastna mitt på de oplogade vägarna klockan 04.30.
 
Väl framme vågade jag faktiskt inte köra in på gårdsplanen eftersom höga vallar omgav denna utan parkerade hos en granne och gick 100-talet meter till fots i stället- hellre det än att som sagt inte kunna köra vidare efter stallbesöket.
 
Idag blev det tömkörning i nästan en timme och denna inleddes med skänkelvikning i skritt och trav utmed långsidorna.
 
Därefter tog galopparbetet vid och jag lät Archie galoppera på i friskt tempo på stora volter för att sedan både minska tempo och voltens yta tills han nästan galopperade så att jag kunde röra vid honom med handen.
 
Galoppen ser väldigt fin ut nu, framför allt i höger varv men även vänstergaloppen, den svaga, har förbättrat sig. Tempot är också mycket bra- jag behöver inte jaga på utan Archie spänstar på för egen maskin.
 
Jag avslutade med lite samlad trav- vill inte kalla det passage men det är ditåt vi strävar fast det än så länge ser ganska lamt ut.

När jag körde tillbaka till stallet efter jobb och lite klädes-shopping var det dags för nästa vinter-chock: bilens temperaturmätare visade som kallast minus 23 (TJUGOTRE!!!!!) grader.

Jag kan inte minnas när det var så kallt här senast….jo, när jag gick på Socialhögskolan i Lund för snart 25 år sedan.

Då minns jag att jag hade hästtäcken (!) under huven på min gamla Peugeot medan den stod parkerad utanför skolan, allt för att den skulle starta när det var dags att köra hem igen!       

Dagens (hund)fråga

Vad kännetecknar en hundägare?
 
Ja, det finns så klart många olika saker som kan känneteckna någon som har hund och det kan delvis bero på vilken RAS man äger, om man tränar något speciellt med hunden (lydnad, spår, lure coursing, hundkapp osv) och vad man själv är för en pesonlighetstyp men en sak vågar jag nog påstå kännetecknar de flesta med hund:
 
HUNDBAJSPÅSARNA :)!
 
Jag och en arbetskamrat konstaterade igenkännande att man som hundägare har dessa jäkla påsar ÖVERALLT- i vartenda klädesplagg (byxor, jackor- allt med fickor)  och i väskor, bilen och alla andra ställen där de kan vara ”bra att ha”.
 
Som boende ute på vischan ska jag erkänna att jag inte använder mig av påsar speciellt ofta just DÄR men i övrigt vet man aldrig när och var hunden behagar att ”sätta sig” och då gäller det att vara redo :).   

Om de bara kunde tala….eller?

Ibland skulle man (kaaaanske……) önska att djur hade talförmåga….. eller?

Archie:

” Stöööön…..du kommer väl inte med den där jäkla dressyrsadeln igen”

”Gå framåt OCH åt sidan- vem tror du att jag är? Det vet du väl att vi karlar inte kan göra 2 saker samtidigt”

”Är det OK att jag ger den där fula valacken i hagen bredvid en fet smäll om jag kommer åt? Nu har han försökt att bita mig över staketet femtioelva gånger!!!”

”Kommer du med de där äckliga mineralerna en gång till så spyr jag upp alltihop”

”Om du slutade studsa så förbannat i sadeln kanske det skulle vara lättare för mig att göra det du vill din klumpeduns”

Misstänker dessutom att gossen hade haft låååångt mer än detta att förtälja….om han bara kunde………..

Milda Soya hade (nog???) inte varit lika burdus:

”Men Mammi….måste vi springa 2 varv i skogen när det är så kallt- räcker det inte med ett?”

”Neeeeej!!!!! Jag vill INTE åka till stallet klockan 04.30. Låt mig SOOOOOOVA!!!! Djurplågare!!!!!”

”Torrfoder nu IGEN?!?!!? Och hur många gånger om dagen 365 dagar om året äter du torra mackor om jag får fråga????”

”Bada?!?!?! Jag har ju precis parfymerat mig med den godaste kobajs som det någonsin gått att rulla sig i”

Dessa djur har i alla fall lärt sig att prata, engelska med dialekt till och med 🙂 :

http://www.youtube.com/watch?v=7798h1siNO8&feature=related

Måndag- av och påklädning i rekordfart

I morse valde jag att ha/ ta ”sovmorgon” till 05.20 så det blev ingen ridning förrän efter jobbet vilket jag lämnade lite tidigare för att just hinna motionera hästen.

När jag närmade mig stallet visade temperaturmätaren på bilen minus 9 grader så jag flög in i stallet, kastade på Archie sadel och kandar, släpade med mig läderridstövlarna upp till ridhuset, slet av mig termobyxorna väl där och sedan bar det iväg :).

Jag ville inte hinna bli nerkyld och samma procedur upprepades så fort mitt 45 minuter långa pass var avklarat- jag slängde mig av och slängde på jacka, byxor och termostövlar innan ni hade hunnit säga KYLA och den höll sig också mycket riktigt borta just pga dessa försiktighetsåtgärder.

Själva passet bestod av skolor i trav och galopp samt några byten som kändes riktigt bra och kandaret var det heller inga problem med tycker jag.

Väl i stallet överraskade Lina mig med hemmagjorda pepparkakor med glasyr (för vackra för att ätas kändes det som) och hemma väntade resterna av gårdagens björnbärspaj med vaniljsås.

Jag hittade ju ett riktigt björnbärs-Mecka i naturreservatet i Dalby i somras och plockade flera ton kändes det som och även om det då var lite segt med ihopsamlandet så var den goda måltiden idag värt det.

Jag har i många år hävdat att jag, om jag bara fick äta en enda rätt resten av mitt liv, hade valt äppelkaka med vaniljsås (går att äta morgon, middag och kväll) men bärpaj med samma sås kommer banne mig inte långt efter….

Veckan som gått

Antingen börjar jag bli lite halv-senil eller så hände inget speciellt i veckan som jag kan komma på så här på rak arm?

Jo….jag var ledig i torsdags och passade då på att slutföra ett årligen återkommande ångestprojekt (3 ord på å efter varandra helt oavsiktligt….)- bilbesiktningen.

I år klarade jag mig undan med bromsar bak som tog ojämnt och detta kostade bara tusen kronor att fixa till inklusive ombesiktningen så jag var mycket nöjd och lättad efteråt. Allt som har med bilar att göra tenderar annars att snabbt springa upp i stora summor, det är min trista erfarenhet i alla fall.

Vädret har varit ganska trist om man inte gillar snöstormar och allt vad som följer i deras spår men jag har trots det avverkat 2 löprundor på vardera milen och en lika lång promenad i så djup snö att det tog mig nästan 2½ timme att fullfölja den.

Archie har motionerats i ridhuset alla veckans dagar utom i onsdags då han fick en vilodag och i helgen då jag red ut båda dagarna vilket jag sett fram emot.

Jag tycker inte att man ska rida i ridhuset ”8 dagar i veckan”- inte för att jag ogillar ridhusridning- tvärtom- jag vill helst vara där för egen del 🙂 men för att jag anser att det är viktigt att variera alla hästars arbete.

På bloggfronten är det ganska dött just nu- mindre läsningar och kommentarer och det är ju trist för min del men samtidigt inget förvånande. December är en sådan månad och jag ser samma fenomen hos mina bloggkollegor och på olika diskussionsforum.

Själv helt ointresserad av julen ska jag inte vara ledig i mellandagarna utan jobba på desto flitigare men det är självvalt så jag klagar inte.

På fredag är jag dock ledig även om jag inte är en julfirare 🙂 och på söndag har jag och en god vän planerat en rolig sak som jag kommer att återkomma till längre fram i bloggen :).

Söndag- snödressyr

Morgonen inleddes med självpåtagen stalltjänst och när denna var avklarad så åkte jag med Soya till Skryllegården för att prova mina nyinköpta broddar i 10-kilometersspåret.

Som ni kunde läsa i föregående inlägg utföll halkskydden till stor belåtenhet och jag sprang om inte som en virvelvind så i alla fall tämligen obehindrat.

Innan vi körde hem igen försökte jag få Mimmi att agera fotomodell i sitt nya täcke men dels så är ljusförhållandena inte så bra och man ser inte täckets färger ordentligt (det är svart med mörkblå teddyfoder och dels så…..

….är doggy ofta en ganska ovillig ”posare”.

På eftermiddagen åkte jag tillbaka till stallet för att rida och jag ville passa på att utnyttja snön lite mer nu när den ändå ”bara ligger där” :).

Detta kortet råkad jag trycka av ofrivilligt när jag skulle stoppa ner telefonen i fickan men det blev ganska bra tycker jag 🙂

På väg till dressyrbanan!

Ett välkänt motiv- tog flera sådana här ”skuggbilder” av oss i somras.

Idag blev det alltså lite ”dressyr” utomhus även om jag mest red ”runt runt”. Tänkte att det var ansträngande nog i den halvdjupa snön så jag gjorde bara någon liten skänkelvikning även om jag hade lust till ”både det ena och det andra” :). Det var mysigt att ”gunga fram” men som sagt så tror jag att man får vara lite försiktig så här i början.

Människo-broddare: skynda att fynda!

Som jag redan berättat köpte jag igår halk-skydd på Jula för ynka 49 kronor. Ordinarie pris är 89 kronor men just nu reas de alltså.

Idag har jag provat dessa genom att trä dom på joggingskorna och springa en mil och betyget måste bli det högsta på alla punkter.

Superbilliga
Lätta att sätta på
Lätta att rengöra
Sitter ”som berget”
Fyller absolut sin funktion!

Man sätter alltså på dessa halkskydd ungefär som om man skulle sätta simfötter över sina skor- de är gjorda i samma material skulle jag gissa :).

Nu får man ju se hur länge dessa håller- det kan jag ju inte svara på efter 1 dags användning men eftersom de var så billiga så köpte jag faktiskt 2 par.

Lördag- mycket snö var det ja….

Morgonens körning till stallet var nog en av de värre- tror knappt att jag kört i så djup snö på vägarna dit innan och jag tänkte att det hade varit typiskt om jag fastnade någonstans.

Min älskade Volvo är tyvärr inte den bandvagn jag önsketänker den till utan har tvärtom visat sig ganska klen när det gäller att ta sig loss från snö- det fick jag erfara förra vintern och vill helst slippa uppleva fler gånger om det går.

När jag skulle gå ner med Bobbo och Archie till hagarna sa stallägarnas dotter något i stil med att ”du får nog plöja dig fram” och jag förstod inte alls vad hon menade eftersom början av vår vandring gick hur lätt som helst.

Men när vi kom så långt som till bilden ovan- förstod jag plötsligt vad hon menade för på 2 ställen hade snön fykt ihop till jättehöga vallar som jag fick mer eller mindre klättra över.

Över vall nummer 2, den på bilden ovan ramlade jag faktiskt och det var ju tur att jag hade två fostrade djur i vardera handen för de väntade bara lugnt tills jag hade kravlat mig upp igen så att vi kunde fortsätta på vår väg till hagarna.

Denna bild försöker illustrera ”snö upp till knäna” i bokstavlig bemärkelse.

Arch och Ri säher ”hej då ” till mig när jag skulle bege mig till nästa punkt på agendan denna morgon- rastningen av mig själv och Soya.

Tanken var att jag skulle träffa Robban och whipparna på Järavallen direkt efter stallbesöket men efter att ha pulsat runt på stallplanen och nästan kört fast med bilen insåg jag att det skulle vara dumt att chansa på att inte fastna på parkeringen på Järavallen. Den är det ingen som plogar och sist vi var där var det rena skridskobanan och jag vågade som sagt inte riskera att inte komma därifrån.

Eftersom jag vet att det finns både personal och plogar på Järavallen körde jag dit i stället och började det som skulle visa sig vara en mycket lååååång vandring i 10-kilometersspåret.

Den här käcka julgranen har jag sett innan men då har jag sprungit förbi den och inte haft tid att fotografera.

Pippi passade på att inviga sitt nya täcke idag och det klär henne verkligen.

Notera det ena örat :)!

Som synes var det inte plogat på den slinga vi gick (däremot i 5-kilometersspåret som jag hoppas kunna springa imorgon) och ni kan tro att det var jobbigt att gå.

Hela promenaden (läs: tortyr-vandringen) tog nästan 2½ timme (!), delvis beroende på att vi gick fel efter 8 kilometer (många markeringar var helt översnöade) och hamnade i ett skidspår!

Gissa om den hord av skidåkare vi mötte var överlyckliga över att vi trampade ner deras spår!

Till mitt försvar fick jag ropa att jag hade gått vilse (helt sant) och till deras försvar får man säga att de säkert vill passa på att åka ostört så sällan som det går att åka skidor i Skåne (helt sant) .

Väl i bilen bestämde jag mig för att åka till Jula och kolla in de ”människo-broddar” (halkskydd kallas de visst) som någon tipsat om på bloggen igår.

Och jag blev inte besviken! Köpte 2 par för 49 kronor styck- separat inlägg om dessa kommer imorgon när jag har provat vad de går för :).

Köpte även ett underställ på Intersport och sedan bar det av hemåt för att lämpa av Soya.

Själv skulle jag rida ut med Archie och även om jag knappt kan minnas att jag ridit ut utan Soya de 2 senaste åren så ansåg jag att 2½ timmes snöpulsande fick räcka som motion för den lilla.

Min plan var att rida en del i just djup snö med Archie och jag ville inte utsätta Soya för mer träning för dagen.

Archie jobbade på bra i den djupa snön och det var väl det närmaste uppsutten passage jag har kommit på honom :). Décima hade faktiskt tämligen lätt för passage men det kan jag inte påstå att Archie har (tyvärr).

Efter vår uteritt i nästan vindstilla väder som gjorde att de – 5 graderna kändes som flera plusgrader åkte jag och hämtade kina-mat- inte till vår kines alltså 🙂 utan till maken och mig.

Lill-kinesen fick ett grisöra i stället och var lika nöjd med det!

Retligt!

Att folk har fått riva otillåtna friggebodar och diverse utbyggnader på sina hus har man ju hört talas om men faktiskt har jag aldrig hört om någon som måste riva ett helt stall!

Man får ju hoppas att det var någon enklare konstruktion och/ eller att det går att flytta hela byggnaden tämligen enkelt för annars var det ju verkligen att kasta pengarna i sjön.

Sedan fattar inte jag hur man i byråkrati-Sverige vågar göra en sådan här grej (dvs uppföra ett stall) utan att ha vartenda litet papper i ordning….

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=558678