Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Så här såg ladan där de föregående hyresgästerna på Ryhus hade en lösdrift ut när vi flyttade hit (portar på båda sidor om hösilagebalarna):
Jag använder ju lösdriften till att förvara halm och hösilage i och så här såg det tex ut sommaren 2022 (samma yta som på bilden ovanför denna text):
Sommaren 2023:
2022 bytte vi den ena av de två portarna på framsidan som knappt höll ihop.
Detta:
Blev detta:
I förra veckan var det dags för den andra porten att bytas ut:
Mot denna (fotad medan det snöade):
Det finns även en port på baksidan av ladan och en öppning utan port (syns på den tredje och femte bilden) som ska fixas till men det blir ett senare projekt:
Idag blev det ingen grusvägs och skogspromenad i regn; nej vi hade i stället sällskap av både rejäla vindar och enorma klackar på Frenchie skapade av kvarvarande blötsnö.
Som tur är så finns det mycket lite snö kvar i hagarna, framför allt där jag la ut hästarnas hösilage.
Här utsikt från samma plats men över Ryhus!
Från vänster ridhuset, den fd lösdriften, stallet och längst till höger utebanan.
Bakom hästbyggnaderna ser man vårt hus och ännu längre bak skogen där jag rider ibland.
Till de väderintresserade kan jag rapportera att det är en sådan där dag då det är plus 2 grader men känns som minus 22 pga vinden.
Båda hästarna är täckta för Antarktiska besök.
Bibbi är på pappret oklippt men har nu haft täcke på sig 24/7 i så många månader att pälsen ser mer ”klippt men utväxt” ut och jag tror inte den enbart, dvs utan täcke ger något speciellt skydd längre.
Delar av dagens middag; vi gjorde 2 plåtar med pannbiffar.
Notera den minsta pannbiffen; behöver jag förklara att Henrik gjorde den till Molly *ASG*?
Jag uttrycker ofta åsikten att vädret i Skåne kan skifta otroligt snabbt och bara för att det tex har snöat på förmiddagen behöver det inte betyda att det finns någon snö att se på eftermiddagen.
Tog dessa bilder i torsdags som ett litet exempel…
Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.
Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.
Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.
När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.
Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .
Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.
Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.
Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.
Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.
Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.
Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.
Fick nedanstående fråga av en bloggläsare nyligen gällande att jag var ute och gick med Frenchie i regn i början av veckan och vill gärna förklara hur jag tänker:
”Är det verkligen lönt att tvinga ut det arma djuret på promenad ?? Inte ens min hund vill gå ut när det regnar. Tror inte att det ger honom så mycket motion jämfört med hagen?? Men misstänker att Du är rädd för kolik ?”
1.När jag kollade väderleksprognosen på morgonen visade den så mycket regn under dagen att jag inte trodde att jag kunde ha Frenchie i hagen någon längre stund.
2.I dåligt väder står hästarna oftast mest stilla och jag är rädd för kolik.
3.Hästar har oftast mindre motstånd mot ösregn än människor så även om JAG tyckte det var pest att gå i regnet så tror jag inte att Frenchie ”led” och jag vill inte ge honom flera vilodagar i veckan.
4.Jag tycker att det är viktigt att hästar ska KUNNA motioneras i…tja om inte i ”vilket väder som helst” så i alla fall i annat än optimalt väder. En dag åker man och tävlar i ösregn (eller så börjar det regna på tävlingsplatsen) och då måste hästen acceptera att bli riden. Eller så börjar det snöa, blåsa, hagla….ja, ni fattar. Att jag sedan inte passar på att rida utomhus varje gång det är dåligt väder för att ”lära hästen” är en annan sak men acceptansen måste finnas där.
Idag har vi hantverkare på Ryhus- porten på bilden ska bytas ut mot en hållfastare dito. Jag återkommer med bild när det är klart.
Frenchie har ridits i ridhuset och det gick bra.
Såg en artikel om en granne på nätet idag och kan tipsa er som längtar bort denna vidriga vinter men vill hålla er inom Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet om att ni kan åka hit (nummer 2 på Vagabonds lista). The Lodge är en av Ryhus närmaste grannar och ligger typ 1-2 kilometer från oss.
Det här är verkligen ett litet spartips med betoning på litet!
Men om ni har en häst som bajsar 90% av sitt bajs på en viss plats och denna plats dessutom är utmed en vägg eller i ett hörn av boxen så behöver ni inte strö just där.
Bibbi har jag börjat lämna denna lilla yta bar åt för hon kvalificerar sig tycker jag och dessutom har hon en mer än 12 kvadratmeter stor box.
Sedan torde ”besparingen” vara försumbar utan det blir mest lättare att skyffla upp allt bajs utan strö i vägen och att som vissa gör, strö upp en fyrkant mitt i boxen men lämna en halv meter bar yta runt hela fyrkanten ”för hästen kommer ändå att dra ut allt strö” blir i alla fall jag har sett för snålt med liggunderlag. Då måste man strö rejält och det gör inte den typen av mockare (enligt min erfarenhet).
Idag är det Frenchies vilodag och jag har gjort som jag brukar; passat på att lägga lite mer tid på vissa stallsysslor, läs: packat en jäkla massa höpåsar.
När jag deltog i en diskussion nyligen som handlade om vilken som var den tråkigaste stallsysslan svarade jag själv ”hagmockning” men ärligt talat så skulle ”packa höpåsar” kunna dela den förstaplatsen.
Fast i stället för att klaga över denna tråkiga syssla borde jag fortsätta att jubla varje gång jag öppnar en av mina hösilagebalar eftersom allt hittills har varit till sådan belåtenhet.
Jag hade förvisso varit ute och inspekterat på fältet där balarna sedermera packades men visste så klart ändå inte exakt vad jag kunde förvänta mig efter den, ur skördesynpunkt katastrofala sommaren.
Men hittills är jag mer än nöjd och hästarnas hull är det största beviset.
Att hösilaget är i princip lika torrt som hö har varit en enorm bonus eftersom balarna väger runt 300 kilo vilket ändå tar 10-12 dagar för mina hästar att konsumera. Jag var beredd på att behöva slänga en del efter x dagar men har hittills inte slängt ett gram.
Båda mina hästar är väldigt förutsägbara med vissa saker och det försöker jag dra nytta av om jag är lite alert.
Frenchie ställer sig och kissar säkert 7 gånger av 10 både när han ser mig vid lunchfodringen och vid intag (dvs ute i hagen) och när jag kommer in i stallet på morgonen skulle jag säga att han gör det minst 9 gånger av 10.
Att han kissar utomhus är så klart jättebra men tyvärr är jag oftast inte tillräckligt vaken och snabb själv på morgonen för att hinna ställa en hink eller bajsupplockaren under honom. De gånger jag hinner bryr han sig inte och kisset slipper hamna i boxen.
Bibbi har inte Frenchies utomhus-kissvanor men däremot kissar hon alltid i boxen direkt vid intag och numera är jag ”med” för det mesta och sätter bajsupplockaren så att den fångar upp allt kiss.
Jag slipper gärna så mycket urin som möjligt inomhus (även 2 liter om dagen blir över 700 liter om året) och ”många bäckar små” ha ha ha!
Idag erfor jag en riktig ”revelation” medan jag red: jag fattade/ kände äntligen vad Nina har tjatat om en miljard gånger ungefär; hur mycket jag måste hålla ihop Frenchie i bytena.
Jag har inte själv tyckt att ”han är för lång” (Ninas ord) och han har ju gjort själva bytet oaktat vad men när jag verkligen ”höll ihop” honom….wow…då blev kvalitén så mycket högre!
Roligt när man får sådana här uppenbarelser men sorgligt att det behövde ta en sådan tid innan jag verkligen kände och förstod.
Vicke var (är) för övrigt mästare på att byta så honom kunde man sitta baklänges på och knappt ge några hjälper så bytte han ändå…nästan…och det var väl både bra och dåligt. Säkert därför jag lyckades göra 42 byten i varje vid ett tillfälle…det finns inte på världskartan att jag hade klarat av ens en tiondel med Frenchie just nu kan jag säga.
Bilden tog jag bakom vårt hus idag- beviset på att det trots allt finns hopp om våren!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer