Jag måste fråga er läsare i allmänhet och de av er som bor i Skåne i synnerhet; är era hagar ovanligt blöta för årstiden?

Mina är det definitivt!

Under snart 4 år här på Ryhus har jag inte varit med om att det bildats vattenpölar i hagarna förrän i höstas och nu är det fler pölar är någonsin!

Jag har ju ändå turen att mina hagarna ligger i en nerförsbacke så att vattnet rinner neråt fast ”neråt” är å andra sidan där stallet är så runt detta behöver man nästan sjöstövlar!

Så här ser min 18-åriga travare ut i hårremmen.

Hon går endast i hagen, har täcke på sig, borstas någon gång i veckan. Äter hö, havre och sojamjöl.

Vad vill jag ha sagt med detta?

Jo, att jag anser att många krånglar till sin hästhållning helt i onödan.

De köper alla möjliga tillskott, de grubblar över om stråfodret innehåller rätt mängd av zink, koppar och jag vet inte allt. Allting vägs ner till minsta gram och de litar blint på sin analys.

Jag tror långt mer på att psykiskt välbefinnande och vettig hästhållning ger den glänsande hårremmen än kraftfoder för 20 kronor kilot och Bibbi är ett bra exempel på detta om ni frågar mig. Och jag har inte ens någon analys på just detta partiet hö och jag väger varken det eller havren särskilt noga utan jag vet på ett ungefär vad jag lägger in i boxen och ser om det äts upp. Lämnas hö kvar ger jag en aning mindre nästa dag, äts allting upp ökar jag givan.

Och ja, jag fattar att detta inte funkar med alla hästar men jag förstår inte heller ”hysterin” när det gäller rena hobbyhästar som rids tämligen kravlöst några gånger i veckan.

Om jag ska försöka mig på någon form av sammanfattning av det gångna året så tycker jag till en början att det har gått väldigt snabbt. Jag kan inte förstå att jag snart har ägt Frenchie i 2 år!

Frenchie ja….

Om vi ska börja med honom och vad som hänt under 2023 så tycker jag att vi har utvecklats långsammare som ekipage än vad jag hade hoppats.

Jag hade som mål att tävla MSV B:5 under året men kände i höstas att vi inte var redo och jag ville inte ”starta för startandets skull” med troligen dåliga procent.

Jag hade planerat att träna lite mer intensivt under min väldigt långa sommarsemester men i stället hann Frenchie bli halt vilket för mig var både oförklarligt och gjorde att det kändes som att vi tog något steg tillbaka för efter hältan var det så klart inte bara att köra igång för fullt utan det blev x veckor med lugnare arbete.

Tävlingsmässigt hann vi få en del placeringar och vi vann t.o.m. två MSV B:2 där det för ovanlighetens skull deltog hela 9 ekipage den ena gången.

Man skulle kunna tro att jag skriver detta ironiskt men faktum är att många klasser jag startat har bestått av långt färre ekipage vilket jag tycker är väldigt, väldigt tråkigt och det gör ju också att det känns som lite ”inflation” vad gäller rosetterna. För i min värld ÄR det mer ”värt” att placera sig/ vinna om det är +20 startande än 3 stycken….

Under det gångna året har jag verkligen haft stenkoll på min ponny på grund av hans fånghistorik sommaren 2021 och fast jag trodde att vi hade klarat sommaren så fick han ett återfall i september och jag valde att ta bort honom, 26 år gammal.

Jag hade innerst inne hoppats att han skulle leva rätt många år till för han hade både superhovar och dito tänder men utan att brodera ut texten för mycket så tror jag att mitt beslut var det rätta.

Eftersom beslutet att ta bort Baltazar kom väldigt plötsligt ställdes jag inför ett enormt stort problem; att hitta en ny sällskapshäst omgående.

Jag trodde naivt nog att detta skulle vara hyfsat enkelt men long story short så var det precis tvärtom och de hästar jag hade att välja bland var typ en 2 årig travare eller ett 28 årigt halvblod….ungefär….

Jag samtyckte i ren desperation till att travaren Bibbi 17 år skulle komma; detta i tron att hon var runt 164 cm och lättfödd.

När hon kom, direkt från ett bete, fick jag en smärre chock då jag möttes av en minst 170 cm, jättemager häst med så rinnande ögon att hela huvudet var genomblött och som luktade så illa att jag knappt kunde stå nära henne.

Bilden ovan visar inte på långa vägar hur smal hon var och jag vågade inte ens fota henne så att det skulle synas av rädsla för folks kommentarer.

Ni som har följt bloggen hela hösten vet att Bibbi numera är hur fin som helst och jag tycker mycket om henne. Visst är hon väldigt mycket större än den c/d-ponny jag hade hoppats hitta som Baltazars ersättare men utifrån givna förutsättningar är jag jätteglad att hon är här.

Medan Henrik inte är det minsta intresserad av hästar tycker vi båda mycket om att resa och i somras var vi på en ”solsemester” i Portugal.

Vinterresan förlades till San Francisco och vi var jättenöjda med båda.

Vi vill gärna åka utomlands i alla fall 2 gånger om året och lyckades tack vare fina vänner som passade djuren genomföra resorna utan minsta problem. Ni som också har djur vet att det verkligen inte kan tas för givet…

Världens finaste hund besökte under året för första gången på 7 år (!) veterinären efter att en vildkatt hade klöst henne ovanför det ena ögat och det blev t.o.m. inläggning i 2 dagar innan vi fick hämta hem henne.

Annars är hon som alltid en utpräglad sommar-varelse precis som sin matte och vill as we speak mest ligga i soffan och sova. Vintertid är det tvångskommendering för att ens få ut henne några minuter som gäller men det är inte särskilt specifikt för henne utan så är många whippets.

Jag tycker fortsatt att Ryhus är paradiset på jorden och med allt jobb som vi i allmänhet och jag i synnerhet har lagt ner på mycket här de föregående åren så har vi inte genomfört några större projekt under året. Men bara att underhålla stall, ridhus, ridbana och framför allt alla gröna ytor kräver mycket tid och en del slit och det måste hållas efter ständigt.

Ja, detta var lite om det gångna året och man kan säkert av texten ana vad jag önskar av 2024.

Att vi alla ska få vara friska är tveklöst prio 1- så mycket kan jag säga utan tvekan!

Hur många av er hade denna boken på högstadiet?

Jag har skrivit om detta förut; att hemkunskapen var ett ämne jag tyckte var jättebra och något som borde getts mer utrymme i skolschemat.

Jag lärde mig främst att laga enklare mat på hemkunskapen och vi fick även lära oss att planera inköp, handla ekonomiskt…tja…mycket som jag idag ser att många ungdomar verkligen skulle behöva lära sig och träna på.

Denna tiden på året är Facebook alltid fyllt av samma diskussioner; människor som vädjar till omgivningen att inte smälla smällare och raketer och deras motsats; de som med en dåres envishet hävdar att detta penga-eldande är roligt, vackert, att de som har rädda husdjur ska uppfostra dessa, att vilda djur INTE alls blir rädda, att det bara handlar om några minuter vid midnatt bla bla bla bla bla bla bla bla.

Jag har insett att dessa 2 motpoler bland mänskligheten högst troligt aldrig kan nå konsensus men jag tänker också så här:

Om man trots allt är en människa med förmåga till EMPATI; varför kan man inte avstå raketerna ”bara” för att göra så många andra människor nöjda?

Är det verkligen SÅ viktigt för en själv att få utöva detta raketuppskjutande att man vill göra det TROTS att man innerst inne ”vet” att man upprör/ skrämmer andra?

Eller är man så full av egoism att man rent ut sagt skiter i andra för att raketerna är så otroligt viktiga i ens liv så att man absolut inte kan och vill klara sig utan dom.

Hur mycket jag själv än hade älskat något hade min glädje absolut förtagits massor om jag visste att jag gjorde andra illa och jag hade avstått om jag inte hade kniven mot strupen. Men det är jag det…..