Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Alla som är aktiva på sociala medier kan inte undgå att märka att det florerar miljard åsikter om precis allting.
Ett av de ämnena jag har svårast för är när lekmän leker (observera ordvitsen) veterinärer och uttalar sig tvärsäkert i veterinärmedicinska frågor (läs: hältutredningar) på nätet. Det är ingen måtta på åsikterna och ärligt talat har jag slutat att läsa den typen av inlägg för jag blir bara irriterad.
Sedan fattar jag verkligen inte de som lägger ut filmer där en påstått halt häst longeras och efterfrågar åsikter från vilt främmande människor- vad får man ut av trettioelva vitt skilda åsikter (läs: spekulationer)?
Just hältor tycker jag tveklöst att man ska överlåta till en veterinär att utreda, om denne sedan tycker att någon med en annan profession ska involveras så absolut.
Men att läsa hur folk av en kort filmsnutt ser hälta på alla benen och alla leder beroende på vem som uttalar sig är skrattretande tycker jag och inget jag själv skulle ta någon som helst hänsyn till.
I morse, medan jag väntade på att det skulle bli dags att köra till Nina-träningen passade jag på att dra upp ännu ett antal stånds-plantor även om jag börjar känna mig smått besegrad. De ger inte upp utan växer både här och där i hagarna.
När jag lite senare rastade Molly upptäckte jag att vi har haft vildsvinsbesök väldigt nära huset!
Ytan de hade bökat upp var väldigt liten men jag har sett vilka enorma skador de kan göra på gräs- som om någon kört med jordfräs.
Jag träffade en av bygdens jägare lite senare och passade på att informera honom om ovan så nu håller jag tummarna för att det serveras vildsvins-stek hos någon med bössa inom det närmaste.
Att stänga ute vildsvin från hagar skulle kräva en långt kraftigare strömstyrka än vad mitt aggregat kan uppbåda och fler och tätare trådar så det alternativet överväger jag inte ens utan hoppas att svinen håller sig borta.
Träningen för Nina gick bra och jag kunde efteråt konstatera att jag har en häst som verkligen INTE ens nuddar bakbenen mot varandra. Detta är alltså insidan av benet och det andra benets linda såg exakt likadan ut:
Så här kliniskt rena lindor efter ett dressyrpass har jag nog aldrig haft med någon häst och att Frenchie var lindad berodde på att han har ett litet sår på insidan av den ena kotan som jag ville skydda.
En sak som slog mig efter vår skogstur med Elisabet och Nilo igår är hur perfekt det är att hästarna inte bara verkar trivas ihop utan framför allt håller samma takt.
Det är något jag insett är verkligen viktigt för mig och jag har lärt mig det, om inte den hårda så i vart fall den trista vägen.
För mig är att skritta ut minst lika mycket psykisk som fysisk avkoppling för både ryttare och häst, ett ridpass då jag släpper de flesta av kraven jag har på ridbanan och bara njuter av att komma ut i naturen.
Och att då ständigt behöva hålla igen min häst eller motsatsen, driva den så att den nästan börjar takta/ trava- allt för att hålla jämna steg med sällskapet, blir ingen avkoppling alls för mig och inte kravlöst för hästen.
Alla kanske inte bryr sig så mycket om detta men mig passar det inte alls och jag minns tex en gång då jag skulle skritta ut med en stallkamrat vars häst behövde lite ”draghjälp” vid uteritt.
Jag ångrade mitt erbjudande om sällskap redan 100 meter från stallet för då hade den andra hästen bara hunnit 50 meter och jag fick under hela turen sitta och bromsa eller t.o.m. stanna Vicke som absolut inte är någon raket-skrittare i sig. Och just en sådan häst, som naturligt inte ”skrittar på rejält” blir det kontraproduktivt att hålla igen hela tiden.
Sedan vill jag som sagt inte heller jaga mig egen häst, trava ikapp om vi skrittar eller slängtrava för att hålla samma tempo som sällskapet i trav- det är inte heller avslappnande och att rida i ett övertempo är definitivt inte främjande i något syfte. Tycker jag.
Så jag rider ärligt talat hellre själv än med hästar som inte håller samma takt som min egen, det blir bäst så även om jag tveklöst föredrar ”prat-sällskap” framför att rida solo.
Morgonen började mycket trevligt; min vän Elisabet kom med hästen Nilo för en lång (1,5 timme) skrittrunda i skogen. Frenchie skötte sig perfekt och verkade glad över sällskapet. Jag var mycket glad i alla fall, det är ju inte ofta jag har ridsällskap.
Och det är tur att Frenchie inte verkar bry sig om sin väldigt sällskapslösa tillvaro, min ponny oräknad, för det är inte ofta han ser så många andra hästar- mest på tävling faktiskt. På träningen kan det komma en enstaka häst ibland men vi är minst lika ofta helt ensamma men han bryr sig som sagt inte och blir varken exalterad när han ser andra hästar eller orolig när de lämnar ridhuset.
Efter den kravlösa ridningen var det dags för undertecknad att ägna sig åt en lång svettigare historia; jag hämtade 52 halmbalar hos ”min” leverantör och det var den minst jobbiga delen.
Men sedan skulle balarna upp på mitt loft ovanför stallet och att baxa dom upp för stegen ni ser på bilden ovan renderade en hel del (läs många) svettpärlor!
Hamstern i mig är i alla fall nöjd och att jag hittade detta träd…..
….i bondens trädgård kommer att göra två herrar jag känner väl minst lika nöjda. Eller så bara förutsätter de att äpplena ska fortsätta att rulla in hela hösten oaktat om mina egna träd snart är fruktlösa 🙂 ?
En amerikansk professor i djurvälfärd uppmanar hästägare att se över hästens reaktion när manen rycks, och kanske gå över till trimkninv eller sax.
Det är inte tillåtet att klippa eller på annat sätt avlägsna hästens känselhår, eftersom hästen behöver dessa för att orientera sig. Enligt amerikanska professorn i djurvälfärd, Suzanne T Millman, är det nu dags att se över ryckning av man. – Det är inget jag vill förbjuda, säger hon till The Chronicle of the Horse, men mantrimning höjer pulsen, så jag vill uppmana hästägare att lyssna till sin häst och se över dess reaktion.
Om hästen slår med svansen, gnisslar med tänderna eller försöker dra sig undan kan rutinerna behöva ändras.
Ett råd är att låta bli ryckning och använda trimkniv eller sax. Ett annat är att sprida ut ryckningen över flera dagar, särskilt om det är en lång man som ska kortas ner rejält, och att bara rycka ett fåtal hårstrån i taget. – Det är lämpligt att börja vid manken, det verkar de flesta hästar tycka om. Oftast är de mer känsliga uppe vid nacken och då är det bra att bara ta ett litet område i taget där och sedan gå tillbaka till manken.
Manens uppgift är att avlägsna flugor och andra insekter, genom att hästen skakar på huvudet. Om manen rycks ner måste hästen i stället få hjälp genom flugspray och flugtäcken.
Text: Ingrid Andersson”
När jag var tonåring ansågs det som ”fusk” att klippa en hästs man eller så gjordes det så fult att det måhända avskräckte andra?
Själv slutade jag rycka mina hästars manar för ”tusen år sedan” och jag tycker de ser helt ok ut trots allt.
Minns såväl mitt sto Décima som var världens snällaste med i princip allt men som blev helt galen om man försökte rycka hennes man.
Hon sprang över stallgången och jag insåg snabbt att en häst som är så snäll med allt annat (även att klippa) inte skulle göra på det viset om hon inte upplevde ett rejält obehag.
Så jag försökte inte rycka manen mer utan klippte den utan minsta problem.
Jag kan fortfarande rycka bort enstaka tussar men ärligt talat händer det nästan aldrig och som sagt; JAG tycker sax går lika bra.
Ett sätt att få tomater att mogna ska tydligen vara att ta in dom inomhus i sällskap med ett äpple. Så nu får vi se vad som händer!
Jag följde även bloggläsaren Annelie Magnusons tips om att toppa tomatplantorna och ta bort ”onödiga blad” så förhoppningsvis blir det en färgförändring innan det är dags att packa ihop odlingarna för i år.
Frenchie har ridits på välvattnad utebana i uppehållsväder och nu går båda hästarna och betar i solen.
Själv noterade jag att en hel del läder i min sadelkammare i vår källare hade börjat mögla- saker som inte använts på en evighet (och kanske aldrig mer SKA användas så frågan är hur vettigt det är att behålla dom….) så det var bara att sätta igång med en tråkig sanering OCH sätta igång en avfuktare i utrymmet.
Lycka är när man råkar tappa en av sina käraste ägodelar (mobilen) i marken och plastskyddet som man köpt för inga pengar går sönder men glaset på själva telefonen är fortsatt utan en repa! Tack Fyndiq!
Är detta den vanligaste typen av hästbild på sociala medier? Jag vill påstå att det är så 🙂 !
Bildbeviset på var jag har ridit idag efter en del velande pga vädret.
Jag har nog aldrig upplevt en sommar där väderleksprognosen har kunnat ändras så radikalt flera gånger om dagen- idag skulle det enligt prognosen igår hällregna hela förmiddagen.
Hällregnade gjorde det men bara mellan 5-7 ungefär; sedan dess inte en droppe.
En tävling jag hade lite funderingar på att åka till (men avstår) skulle först ha tävlingarna ute, därefter ändrade man sig till inne pga prognosen. När prognosen sedan påstod att allt regn var borttaget så ändrade man tillbaka till ute-tävlingar och nu, med ny prognos blir det inomhus trots allt! Stackars arrangörer säger jag men tur att de i alla fall har ridhus att erbjuda! Sååå roligt är det inte att rida i hällande ösregn ens på sommaren…
Idag har jag också varit och klippt mig- det är en sak jag ofta liksom glömmer bort tills jag inser att mitt hår har blivit jättelångt.
Fick beröm för att jag har så tjockt hår och att jag färgar det så skickligt – höll på att skratta ihjäl mig åt det sistnämnda för jag bara kletar på färgen och låter den sitta i utsatt tid. Men solen och kanske Portugal-poolen hade gjort väldigt fina slingor så kanske var det det frisören såg?
Nu till dagens fråga:
Hur länge kan tomater se ut så här:
Med andra ord: när f..n ska de bli röda?!?!
De har sett ut så här i hur många veckor som helst och jag har inte skördat en enda röd tomat!
Jag har ibland hört sägas att man blir blödigare med åren och tycker absolut att det stämmer på mig.
Jag klarar inte av att se bilder/ filmer på framför allt djur som far illa utan måste snabbt scrolla vidare och försöka förtränga och än mindre vill jag LÄSA om dylikt elände.
Och på detta tema pratade jag med några vänner nyligen om hur vi hanterade hästar när vi var väldigt unga och vi var tyvärr rörande överens om att det var en annan, sämre anda då som även vi själva föll offer för ibland.
Då var det mer ryck och slit i hästarna, spö användes i bestraffande syfte….ja, ni som är +50 vet nog vad jag menar även om det för den yngre generationen kanske låter hemskt och obegripligt.
Och jag är verkligen glad att det är andra tider nu men hymlar inte med att även jag har förändrats. Inte så att jag var någon våldsutövare tidigare som satte skräck i mina djur och misshandlade dom men jag hade ett häftigare humör som ibland tog överhand på ett sätt jag idag inte skulle låta det göra.
Fler som känner igen sig och vågar erkänna det?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer